Brottsplats Sverige

Statsminister Stefan Löfven sa i sin regeringsförklaring i höstas att ”välfärden ska skyddas från ekonomisk brottslighet”. Och så tillsattes en fuskdelegation. Justitieminister Morgan Johansson hävdade nyligen att systematiska bedrägerier hotar patientsäkerheten i vården. En del av detta är klassisk politisk pajkastning. Framför allt justitieministern har argumenterat för att det var den borgerliga regeringens förändringar av välfärdssystemen som bäddade för dagens problem. Nya privata aktörer släpptes in utan att kontrollsystemen byggdes ut i motsvarande mån.

Men den nuvarande regeringen har inte heller mycket att vara stolt över ännu, hävdar kritiker som Affärsvärlden har talat med.

– Vi har välfärdssamhället med generösa bidrag som bygger på att folk är ärliga. Det bygger på att om du skriver under en ­handling på heder och samvete så ska det du skriver vara sant. Om många börjar utnyttja systemet är det väldigt sårbart, säger en person vid Ekobrottsmyndigheten, med god insikt i det nationella arbetet mot välfärdsbrott.

Samtidigt som det är lätt att utnyttja systemet så är brotten svåra att utreda. Det finns flera metoder för att lura pengar från stat och kommun i stor skala, både gamla klassiker och nya innovativa upplägg. Till den förra kategorin hör momsbedrägerier. Brottslingen startar ett bolag, rapporterar falska kostnader och begär ingående moms från staten. Där utnyttjas rutinmässigt den gräns Skatteverket har satt för att granska ett ärende. Gränsen varierar med tiden, och var den ligger i dag vill Skatteverket inte svara på, av naturliga skäl. Enligt uppgift till ­Affärsvärlden ligger gränsen runt 100 000 kronor. Bedragaren lägger sig precis under gränsen och gör sedan samma sak med upp mot tjugo olika bolag.

Sedan några år bedrivs även en omfattande brottslighet runt rot- och rut-pengar, alltså de avdrag för renoveringar och hushållsnära tjänster som privatpersoner får göra. De skattesubventionerade arbetskostnaderna överdrivs och materialkostnaderna underdrivs. Det har också förekommit att skumma företagare begär pengar från Skatteverket för arbete som över huvudtaget inte har utförts. Fusk med statlig lönegaranti, som betalas ut vid konkurser, samt löne­bidrag från Arbetsförmedlingen, är andra favoriter hos ekobrottslingarna.

Ett stort och växande problem för Försäkringskassan är annars bedrägerier med assistansersättning, där den så kallade ­Södertäljehärvan är det mest kända fallet. Där fälldes 34 åtalade för delaktighet i bedrägerierna. De två huvudåtalade dömdes till fängelse i sex respektive fem och ett halvt år. Ofta är uppläggen runt assistansersättning komplexa och problemet har inte upphört i och med domen i Södertälje. Thomas Falk, enhetschef på Försäkringskassan, har sagt till Dagens Nyheter att det är omöjligt att ange exakt hur omfattande bedrägerier och överutnyttjande inom assistansersättningen är, men uppskattar att det handlar om någonstans mellan 2 och 3 miljarder kronor per år. Om det stämmer innebär det att grovt räknat 10 procent av statens kostnader för assistansersättning, som var 25,3 miljarder 2015 och budgeteras till 26,3 miljarder i år, hamnar hos kriminella.

Samma bolag används ibland även som verktyg för olika sorters bedrägerier med staten som mål. Bolagen lever bara i ett till två år. Sedan läggs de ner, vilket gör brotten svårutredda för myndigheterna.

– Jag tittade precis på ett aktuellt mål som handlar om en 25-årig man som haft tio bolag och plockat ut pengar här och var utifrån flera av de här metoderna. Han existerar inte officiellt på något av bolagen, han har målvakter för allihop. Förra året förde han ut 3,6 miljoner kronor ur bolagen. Det är fascinerande hur enkelt han har kunnat göra detta, säger källan på EBM.

Den första tiden sköts bolagen till synes korrekt. De kan därför verka ett bra tag utan att någon myndighet bryr sig om att kontrollera företaget närmare. Men det kommer aldrig in några moms- eller arbetsgivaravgifter till Skatteverket och sedan blir det ofta konkurs. Då upptäcker konkursförvaltaren att det inte finns någon bokföring. Men ­förövarna har redan gått vidare till nästa bolag.

***

Nu i november kom goda nyheter för de rättsvårdande myndigheterna. Hovrätten fastställde då tingsrättens dom i en stor härva med lönegarantibedrägerier, med bas i Skåne. Totalt 29 av de 33 åtalade, däribland huvudmännen, dömdes för grovt bedrägeri eller bedrägeri.

Enligt åklagaren hade två huvudmän bluffat staten på sammanlagt 9 miljoner kronor i statlig lönegaranti. Bokföring saknades eller var mycket bristfällig och bolagen hade inte heller redovisat omsättning och löner för den aktuella perioden. Brotten ska ha skett under åren 2008 till 2010.

– Sedan åtalet väcktes och uppmärksammades i media har beviljade lönegarantier minskat med över 1 miljard kronor om året i Sverige. Man kan alltså på goda grunder anta dels att åtalet haft allmänpreventiv ­effekt, dels att konkursförvaltarna till följd av åtalet har skärpt kraven för att få löne­garanti, sa Björn Rosenlöf, kammaråklagare på Ekobrottsmyndigheten i Malmö, i ett pressmeddelande.

Som en del av det stora målet anmälde åklagaren även fem konkursförvaltare till Advokatsamfundet. De anklagades för att ha gjort bristfällig, om ens någon, utredning innan de beviljade utbetalningar av löne­garantier.

Advokatsamfundet kritiserade inte advokaterna. ”Av utredningen i ärendena framgår att advokaterna som sig bör arbetat skyndsamt med att komma fram till ett beslut i lönegarantiärendena, allt i syfte att tillgodose arbetstagarnas sociala skydds­behov av att få ut sin lön. […] Advokaterna har vidare omvittnat att bedragarna agerat med stor förslagenhet.”

Det fick justitiekansler Anna Skarhed att reagera. Hon uppmanade Advokatsamfundet att överpröva saken i den så kallade disciplinnämnden. Men inte heller nämnden prickade någon av advokaterna.

Den tidigare socialdemokratiske inrikesministern Lars-Erik Lövdén är utsedd till allmänhetens företrädare i Sveriges Advokatsamfund, och var med och friade advokaterna.

– Man kan ju tycka att vissa saker är fel, men vi utgick från den praxis som finns, och praxis har varit att konkursförvaltarna inte ska göra några noggranna kontroller. Precis som att länsstyrelserna, som är utbetalande myndighet, inte heller har gjort några noggranna kontroller, säger Lars-Erik Lövdén.

Flera av dem som Affärsvärlden har talat med noterar att det finns flera exempel på senare tid där konkursförvaltare har nekat utbetalningar från den statliga lönegarantin.

– Jag tror att man lyckades täppa till det hålet, men det handlar om kreativa personer och det finns så många andra metoder för ekobrottslingar att plocka ut pengar ur samhället, säger en myndighetskälla.

***

Och så tycks det vara. När ett hål täpps igen, öppnas ett nytt någon annanstans i systemet. Den senaste metoden för bedragarna i att lura staten är att ge sig in i asylbranschen. Systemet, där staten betalar ut en summa per asylsökande, är upplagt för fusk och lockar därför till sig även oseriösa aktörer.

– Vi kommer se ett stort antal anmälningar mot detta de närmsta åren. Speciellt nu när vi har den här vågen av asylsökande till Sverige, och behovet av boende är akut. Det finns inte en möjlighet för Migrationsverket eller kommunerna att kunna kontrollera vilka som finns bakom alla bolag som erbjuder tjänster, säger en myndighetsanställd.

Den 1 mars i år införs krav på att alla kommuner ska ta emot flyktingar. Nya boenden måste fram fort. För några veckor sedan beslutade därför regeringen att sänka kraven på de lokaler som kan användas som tillfälliga asylboenden.

– I dag är alternativet inte tak över huvudet och då måste vi göra det här väldigt fort, sa bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) till Aftonbladet.

De som jagar ekobrottslingar är inte nöjda.

– Samhället behöver inse att vi måste ha ett fungerande kontrollsystem, och då är man tvungen att samtidigt acceptera längre handläggningstider, säger en källa.

Det finns, enligt uppgifter till Affärsvärlden, i dag inga pågående ekobrottsutredningar kring verksamhet i asylbranschen. Men vid Ekobrottsmyndigheten har utredarna reagerat på att välbekanta namn nu dyker upp.

Ett exempel är en familj med en far och en son som båda åtalades i den ovan nämnda härvan kring lönegarantibedrägerier i Skåne. I slutet av 2013, under utredningen av härvan, motsatte sig sonen åklagarens begäran om häktning med motiveringen att det riskerade hans affärer med Migrationsverket. Sonen friades senare i tingsrätten (fadern fälldes) och i höstas skrevs ett förnyat avtal med Migrationsverket, som den här gången sträcker sig fram till sista mars i år. Avtalet gäller ett femtiotal boendeplatser för asylsökande.

– Det behöver såklart inte vara några konstigheter med att han driver boende. Men det är klart man reagerar, med tanke på kopplingen till lönegarantimålet, säger en källa vid Ekobrottsmyndigheten.

Helena Lans är planeringsledare vid Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet, som sorterar under Göteborgs kommun. Centrumet samarbetar med bland andra Polisen, Skatteverket, Säpo och Ekobrottsmyndigheten. Uppdraget är att motverka att Göteborgs kommun samarbetar med bolag som har någon typ av koppling till organiserad kriminalitet.

– Jag ser flera namn som jag känner igen för att de tidigare har figurerat i behandlingsbranschen och blivit av med tillstånd på grund av misskötsel. Nu är de tillbaka igen, och det gäller främst asylboenden, säger Helena Lans.

Det kan ha handlat om olika former av ekonomisk brottslighet, men även om sådana som har misskött själva behandlingsverksamheten. Det senare är ett problem som har accelererat under hösten, enligt Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Under hösten 2015 har IVO fått in anmälningar av en karaktär som myndigheten inte har sett tidigare. Till skillnad från vanliga så kallade lex Sarah-anmälningar, som rör missförhållanden som är kopplade till en viss enskild individ eller situation, handlar dessa anmälningar om generella och strukturella omständigheter som leder till, eller riskerar att leda till, missförhållanden.

Enligt Helena Lans är en metod som bedragare använder att utnyttja regeringens initiativ med så kallade nystartsjobb, en subventionerad anställning som ska fungera som ingång till arbetsmarknaden. Detta genom att personalen på asylboenden systematiskt delvis avlönas genom bidraget från Arbetsförmedlingen.

En större härva med just nystartsjobb ledde i mars förra året till åtal mot ett 30-tal personer. Staten, via Arbetsförmedlingen, stod för runt två tredjedelar av lönen till ett stort antal personer. Parallellt pumpades ­lönerna upp till så mycket som 40 000 kronor i månaden, trots att det handlade om människor utan högre utbildning. Kort efter att åtalet väcktes satte regeringen ett lönetak på 22 000 kronor för subvention av nystartsjobben.

Helena Lans och hennes kolleger i Göteborg kan dock inte göra mycket när de noterar att personer med en historia av oegentligheter är aktiva i asylbranschen. I nya asylverksamheter finns oftast inte mycket för myndigheter eller kommunen att slå ner på, så länge allt verkar vara i god ordning.

– Men det är inte alltid de själva är inne och frontar heller, såklart. Men söker man på adresser och liknande uppgifter så ser man att det är samma adresser som vi stött på tidigare. Det här är ju något som vi bara börjat nysta i, säger Helena Lans.

Enligt Lans finns stora brister i hur entreprenörerna bakom boendena kontrolleras av kommunerna.

– När kommunen gör placeringar ska man vara glad om de gör lite kreditkontroll på personerna bakom boendet, men sen görs det inte så mycket mer. Tyvärr så är det inte heller så lätt för dem som upphandlar boendena att se vem som ligger bakom så länge fasaden ser snygg ut, det krävs att man vet var man ska gräva för att se vem som ligger bakom.

En annan typ av ekonomisk brottslighet som främst drabbar kommunerna grundar sig i den så kallade ebo-lagen, som infördes 1994. Lagen innebär bland annat att nyanlända har rätt att bosätta sig var de vill i landet. Baksidan är att den har lett till en omfattande handel med folkbokföringsadresser, enligt Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet. Ebo-lagens princip är att nyanlända som ordnar bostad på egen hand, i stället för att låta Migrationsverket hantera det, får ett extra ekonomiskt stöd.

Det har lett till att kriminella grupperingar bedriver handel med andrahandskontrakt. Bostäderna som döljer sig bakom kontrakten är ofta överfulla. Ibland är lokalerna olämpliga för boende och ibland existerar de inte alls, enligt Helena Lans.

– Vi har fått information om att stadsdelen Hammarkullen (förort till Göteborg, Affärsvärldens anm) på kort tid ökat med närmare 1 000 personer, samtidigt som det inte byggts några nya bostäder där, säger hon.

Det finns fler skäl för kriminella att bedriva handel med folkbokföringsadresser. En person som är asylsökande och befinner sig ute i en kommun får så kallad etableringsersättning när hon eller han tagit fram en etableringsplan med hjälp av Arbetsförmedlingen. Den som deltar i en etableringsplan på heltid får 308 kronor per dag, fem dagar i veckan. Det ger som mest cirka 7 000 kronor i månaden. Men den sökande måste ha en egen bostad.

Enligt Helena Lans bidrar även detta till handeln med tvivelaktiga andrahandskontrakt, där kriminella utnyttjar den situation som de asylsökande befinner sig i. Priset för en folkbokföringsadress är runt 2 000 kronor per månad, säger hon. Hennes bild är att det i huvudsak är småfifflande ekobrottslingar som nu ser en chans till snabba pengar. Juridiska oklarheter kring när och om ett andrahandskontrakt får granskas gör att hon betecknar risken för att bedragarna ska åka fast som mycket liten.

– Man skaffar ett andrahandskontrakt och lämnar Migrationsverket, och det blir i stället kommunernas ansvar. På socialkontoret är det sedan ingen som kollar om andrahandskontraktet överhuvudtaget är giltigt, säger Helena Lans.

***

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, är det mycket svårt att mäta den totala omfattningen – och därmed utvecklingen – av felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet. Det har gjorts några försök, där slutsatserna alltid ifrågasatts. Den senaste stora uppskattningen gjordes år 2011 av Ekonomistyrningsverket. De felaktiga utbetalningarna uppskattades då till omkring 16 miljarder kronor för föregående år. Samtidigt var osäkerhetsintervallet enormt: de felaktiga utbetalningarna kunde vara så låga som 4 miljarder eller upp mot 29 miljarder kronor. Vid Riksrevisionsverkets kartläggning år 1995 bedömdes fusket uppgå till mellan 5 miljarder och 7 miljarder kronor.

Ett annat sätt att mäta är antalet personer som förklarats skyldiga (lagförda) till bidragsbrott. Brå har statistik från år 2009. Då handlade det om totalt 221 fall. Året efter ökade antalet till 308. Därefter har det legat på runt 450 fall per år, med en nedgång till 370 under år 2014. Antalet lagförda grova bidragsbrott var 43 år 2014, att jämföra med tio år 2009.

År 2014 gjordes 8 680 anmälningar om bidragsbrott, en minskning med 17 procent jämfört med 2013. Försäkringskassan, som står för nästan hälften av anmälningarna, förklarade detta med en förändring i sin granskning. Myndigheten gör nu fler riktade kontroller mot färre personer, men med större ersättningar.

Alla bidrag omfattas inte av bidragsbrottslagen, exempelvis inte de statliga ­lönegarantierna eller skattekrediteringar till arbetsgivare vid nystartsjobb.

Tidigare inrikesministern Lars-Erik Lövdén, som nämndes tidigare i samband med Advokatsamfundets bedömning av hur lönegarantierna har hanterats, var med och startade Ekobrottsmyndigheten i slutet av 1990-talet. Nyligen fick han även det uppdrag av regeringen som nämndes inledningsvis, alltså att utreda hur systematisk och organiserad brottslighet mot välfärdssystemen ska bekämpas.

– Jag tror att regeringen beslutade sig för att tillsätta den här utredningen för att fler och fler indikationer kom från de centrala myndigheterna – bland annat Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket – att det inte finns tillräckliga kontroller eller tillsynsmekanismer för att stävja missbruk av systemet. Det här är accelererande, framför allt när det gäller att man i företagsform attackerar välfärdssystemen, säger Lars-Erik Lövdén.

I dagsläget, när utredningen har pågått i ett par månader, gör han en bred inventering, där alla berörda myndigheter ger sin syn på saken. Lövdén har även bildat en ­expertgrupp som ska sammanträda för första gången i slutet av den här månaden. En sak som gruppen lär granska noga är löne­garantiutbetalningar, flaggar Lövdén för.

– Jag är inte så övertygad om att man täppt till fusket kring lönegarantibedrägeri. Utan vi tittar nu noggrant på om det ska läggas större åläggande på konkursförvaltarna och länsstyrelserna att göra kontroller före utbetalningarna. Jag tror att det är nödvändigt att införa tydliga regler, säger han.

En annan stor fråga för utredningen är huruvida det är aktuellt att skapa en myndighet som hanterar alla utbetalningar. Så ser det i dag ut i Norge och Danmark.

– Då skulle man tidigare upptäcka systematiskt fusk. Till exempel om en person uppbär flera ersättningar. Det är en väldigt stor fråga, men vi ska borra i den.

Lars-Erik Lövdén vill inte kommentera hur omfattande han upplever att den ekonomiska brottsligheten är i asylbranschen, men han säger att utredningen ska granska falska folkbokföringar.

– Sen vet vi ju att det varit en fullkomligt extrem situation i höstas, då myndigheterna blev tagna på sängen. Det har varit krisbetonat och en viss förståelse måste man kanske ha för att en hel del går snett. Men vi ska ha en noggrann genomgång med Migrationsverket och dra lärdomar för framtiden, säger Lars-Erik Lövdén.

Måste man räkna med ett visst svinn när man har ett omfattande välfärdssystem?

– I stora välfärdssystem finns det ett visst missbruk. Det gäller att minimera det, för blir det för stort missbruk så urholkas förtroendet för välfärdssystemet. Det är allvarligt när privatpersoner småfuskar, men jag tycker att vi nu även kan se en tendens att kriminella grupperingar utnyttjar systemet, och mjölkar det på pengar som kanske används i annan kriminell verksamhet. Det är oroande.

Ekobrott och skattesystemet

Enligt De svenska skatternas historia som Susanne Löwnertz har skrivit på Skatteverkets uppdrag har det funnits fungerande regionala skattesystem i Sverige åtminstone sedan 1200-talet.

Länge var indrivningsprocessen kruxet. Slottsfogden ansvarade för indrivningen i det omgivande landet. Fogden fick behålla ”överskottet” när han väl hade levererat det han skulle, vilket ledde till hänsynslösa men effektiva indrivningsmetoder. Att försöka lura staten på pengar var bokstavligt talat livsfarligt. Ekonomisk brottslighet riktades i stället oftare mot allmänheten, vilket dock inte heller var riskfritt. Straffen var hårda även för egendomsbrott.

Först i samband med instiftandet av en stats- och justitieminister på slutet av 1800-talet mildrades lagstiftningen. Parallellt hade kungen och regeringen arbetat fram aktiebolagslagen, som trädde i kraft år 1849, tydligt influerad av franska Code de commerce. Lagen innebar att alla skriftliga bolagshandlingar, inklusive aktiebreven, skulle undertecknas av styrelsen.

År 1895 moderniserades aktiebolagslagen med inspiration från tyska Aktiengesellschaftsgesetz. Alla svenska aktiebolag fördes in i ett centralt register. En myndighet undersökte om bildandet av bolaget skett på ett korrekt sätt och det fanns krav på det vi i dag kallar transparens för att stoppa oseriösa aktörer, enligt Svenska Föreningen för Historiska Värdepapper.

Den moderna typen av ekonomisk brottslighet riktad mot staten uppmärksammades som ett samhällsproblem i Sverige först under 1970-talet när den moderna välfärdsstaten hade etablerats med dess höga skatter. År 1975 lagfördes cirka 200 personer för bokföringsbrott. Tio år senare hade antalet ökat till cirka 1 300 personer, enligt Brottsförebyggande rådets, Brås, statistik.

Under 1990-talet dalade uppklarningsprocenten kring ekobrott, sannolikt på grund av att rättsväsendet fick mindre resurser. År 1996 konstaterade en statlig utredning att kunskapen och forskningen kring ekobrott var påtagligt försummad i Sverige. Två år senare fick Brå i uppdrag av regeringen att bygga upp ekobrottsforskningen, och samma år upprättades Ekobrottsmyndigheten, EBM, med egna poliser och åklagare. Central i det beslutet var dåvarande inrikesminister Lars-Erik Lövdén (S).

Efter några års forskning försökte sig Brås jurist Lars Korsell år 2002 på en framtidsanalys: teknikutvecklingen och globaliseringen har satt press på välfärdsstater med ett högt skattetryck som Sverige. Möjligheterna ökar att manipulera inkomsterna över gränser och mellan bolag för att minimera beskattningen. Välfärds­staten var hotad. I dag, nästan 14 år senare, har Korsells framtidsspaning visat sig vara korrekt till stora delar.

Av: Simon Andrén