Den oeniga riksbanken

Riksbanksledningen var djupt oenig vid den senaste räntehöjningen och resultatet av den sedvanliga omröstningen blev oavgjort med tre ledamöter på var sida om ränteskranket. I det här läget fällde riksbankschefen Urban Bäckström avgörandet i och med sin utslagsröst. Betydelsen av oenigheten ska nu inte överdrivas, men visst är det oroande att det finns en tydlig spricka mellan riksbanksdirektionens tre tyngsta medlemmar, Urban Bäckström, Lars Heikensten och Eva Srejeber, som förordar räntehöjning och inflationsbekämpning, och direktionens andra hälft som vidhåller en vänta-och-se linje.

I något som tycks vara ett förskrivet, gemensamt anförande utrycker dessa tre, Kristina Persson, Villy Bergström och Lars Nyberg, sin djupa oro över läget i världsekonomin och hävdade att räntan inte borde ha höjts. Därmed kom frågan mer att handla om Sveriges tillväxtutsikter än om inflationen och frågan är om inte duvorna i direktionen därmed har glömt sitt viktigaste uppdrag, att hålla valutan stabil.

En enad front

Effekterna av sprickan i direktionen ska dock inte överdrivas då räntehökarna troligtvis kommer att uppvisa en enad front till dess att inflationen är under kontroll. Om det sedan är effekterna av en internationell avmattning eller en starkare krona som står för den saken får framtiden utvisa.

Det finns dock andra, ekonomer och analytiker, som inte är nöjda med riksbankens räntehöjning. Den utomstående kritiken har därför inte låtit vänta på sig.

Det kan förefalla riktigt att instämma i kritiken att riksbanken borde avvakta den internationella konjunkturutvecklingen och dess konsekvenser innan man höjer räntan. Men den som argumenterar så har tyvärr glömt Sveriges inte alltför stolta inflationshistoria och faran med att inflationsförväntningarna stiger och biter sig fast på en hög nivå.

Lägg därtill att svensk ekonomi fortsätter att klara sig relativt väl och oron för att dagens höga inflation sprider sig genom ekonomin är högst reell. Man ska heller inte överdriva de realekonomiska konsekvenserna av räntebeslutet som kommer att påverka ekonomin marginellt. Däremot är det viktigt att riksbanken sätter inflationsbekämpningen på agendan, vilket den har gjort i och med räntehöjningen.

Idiotiskt ändra nu

Även Affärsvärlden har vid några tillfällen uttryckt önskemål om en penningpolitik som tar större hänsyn till tillväxten. Men en sådan ändring ska ske utifrån en styrkeposition. Att ändra policyn när inflationen stiger får ses som mer eller mindre idiotiskt. Förtroendet skulle skadas och tio års mycket mödosamt arbete med att etablera en låginflationsregim skulle sopas bort.

Ett visst stöd för att riksbanken faktiskt lyckats uppnå syftet med sitt agerande skulle kunna vara att hushållens inflationsförväntningar sjönk något i juli efter att ha stigit kraftigt i juni när de höga inflationstalen började ramla in.