Den svåra vägen tillbaka

<p> “Bättre fly än illa fäkta”. Varje duktig strateg vet när det är dags att gå på defensiven, och för Swedbank är det definitivt dags att gruppera om styrkorna om banken ska klara sig igenom lågkonjunkturen på egen hand. Nye koncernchefen Michael Wolf får ett tufft arbete med att återställa bankens kapital – både det förtroendemässiga och det finansiella. </p> <p>Efter nyemissionen som tillförde 12 miljarder kronor och sedan utdelningen på 2,9 miljarder slopades har Swedbanks primärkapital ökat till 77,2 miljarder. Primärkapitalrelationen är goda 11,1 procent, en bra bit över målet på 8,5-9 procent. Den stora frågan är förstås om det räcker för att täcka framtida kreditförluster. Ska bankerna klara den nedre delen av intervallet får förlusterna i år som mest bli 18 miljarder eller 1,4 procent av lånestocken. Lägg sedan till att Swedbank borde göra en vinst på minst 15 miljarder före kreditförluster, så ökar nivån till 2,6 procent. Totalt bör banken klara förluster på runt 6 procent de närmaste åren utan att behöva nytt kapital. </p> <p>Under krisen i början av 1990-talet summerades kreditförlusterna till runt 15 procent. Det är rädslan för en liknande utveckling i Baltikum som förskräcker. Med en total utlåning på 218 miljarder kronor i regionen skulle det motsvara förluster för bankerna på 34 miljarder. Om kapitalet ska räcka beror förstås även på hur hårt lågkonjunkturen slår i Sverige. Nästan hälften av Swedbanks utlåning består av svenska bostadslån med en genomsnittlig belåningsgrad på 45 procent. Dessa bör klara sig bra under förutsättning att arbetslösheten inte skenar i väg. </p> <p>Att ta in mer kapital från befintliga ägare lär inte bli lätt. Sparbanksstiftelserna är i princip utraderade efter att ha tvingats lämna ifrån sig sina belånade aktier till Folksam, Svensk Exportkredit och österrikiska Erste Bank. Folksam som i dag äger 14 procent har kommunicerat i medierna att andelen på sikt ska minska till 5 procent. Att svenska staten hjälper till är en lösning, dock under förutsättning en tredjedel av pengarna kommer från annat håll. Dessutom är nog staten måttligt road av att bli storägare i ytterligare en storbank. Då ligger det närmare till hands att Nordea får sträcka ut en hjälpande hand och då riskerar Swedbank att förlora sin självständighet. </p> <p>Ett alternativ för Michael Wolf är att minska balansräkningen genom att sälja tillgångar. Förra året sålde Swedbank kontoret i Lerum till Sparbanken i Alingsås och sju kontor i Skåne till Sparbanken 1826. Det gav totalt 440 miljoner kronor. I mitten av mars såldes fyra kontor till Sparbanken Nord, vilket gav en reavinst på 206 miljoner kronor. Två veckor senare köpte Eskilstuna Rekarne Sparbank kontoren i Mariefred och Strängnäs med en vinst för Swedbank på 46 miljoner kronor. Men försäljningen ger inte bara pengar i kassan, genom att utlåning följer med kontoren så minskar även kapitalkravet. Den större delen av lånestocken är dock bolånen som stannar hos Swedbank Hypotek. Swedbank har i dag 419 kontor i Sverige. Delägda och fristående sparbanker har tillsammans runt 300 kontor. Här finns potential för ytterligare affärer. </p> <p>En annan försäljningskandidat är fondbolaget Robur som vid årsskiftet förvaltade 326 miljarder kronor. Under mer normala omständigheter skulle bara Robur vara värt mer än hela Swedbank. Vad priset skulle hamna i dag är svårare att säga. En indikation kan vara att titta på vad Folksam fick vid försäljningen av sina fonder, det vill säga 1,6 procent av förvaltat kapital. Då är Swedbank Robur värt 5,2 miljarder kronor. Men hänsyn måste också tas till varumärke, storlek och distributionsnät. Låt oss anta att prislappen sätts till 5 procent av förvaltat kapital eller fem gånger provisionsintäkterna. Då hamnar vi på runt 16,5 miljarder kronor. Men en försäljning av Swedbank Robur står antagligen inte överst på Michael Wolfs agenda. Att göra sig av med en stabil kassako, som dessutom inte frestar på kapitalbindningen, skulle andas nödlösning. </p> <p>Swedbank arbetar just nu som bäst med att sätta upp bolag i form av så kallade SPV:er (Special Purpose Vehicle) som ska ta hand om problemengagemang i Baltikum. Det finns definitivt fördelar med att göra så. Både psykologiskt och organisatoriskt är det klokt att låta kreditspecialister jobba på med de dåliga lånen så att personalen som är kvar i den “friska” verksamheten kan koncentrera sig på att göra affärer som vanligt. Den andra effekten kommer senare. Erfarenheten från den svenska fastighetskrisen i början av 1990-talet visar att om fastigheterna som tagits i pant hade behållits lite längre, så hade bankerna kunnat får tillbaka mer pengar. Swedbank har inget att vinna på att vräka ut fastigheter på den redan pressade baltiska fastighetsmarknaden. Hoppet står i stället till att kunna få ut bättre priser och därmed återvinna en del av kreditförlusterna när marknaden väl vänder. </p> <p>Det går förstås också att spara en hel del genom sedvanligt gnetande och kostnadsanpassning. Behövs exempelvis 61 anställda på private banking-verksamheten i Luxemburg när den förvaltade förmögenheten bara är 2,5 miljarder kronor? Och sannolikt finns det mer späck att skära bort i organisationen. Michael Wolf måste använda alla verktyg som finns i lådan. I dag värderas Swedbank till en tredjedel av eget kapital justerat för goodwill. Det visar att aktiemarknaden är rätt pessimistisk till bankens möjligheter i dess nuvarande form. </p> <p>________________________________________________________________________</p> <p><strong>Pågående emissioner</strong></p></p> <p><p>SEB</p> <p>Belopp: 15 miljarder kronor.</p> <p>Villkor: 11:5. </p> <p>Teckningskurs: 10 kronor.</p> <p>Handel med rätter: 13-24 mars.</p> <p>Teckningstid: 13-27 mars.</p></p> <p><p>NORDEA</p> <p>Belopp: cirka 2,5 miljarder euro.</p> <p>Villkor: 11:20.</p> <p>Teckningskurs: 1,81 euro, 20,75 kr.</p> <p>Handel med rätter: 20-31 mars.</p> <p>Teckningstid: 20 mars-3 april.</p>