Fördel familjen

I många av de rika länderna, särskilt de anglosaxiska, talar man ofta om familje­företag som reliker från en svunnen tid, företag som kännetecknas av personstrider och överdrivna maktambitioner. En företagskategori vars enda fördel är att att generera nya företag till finansmarknaden.

Den som ger sig tid att jämföra tidningen Fortunes lista över de 500 allra största globala företagen med en motsvarande lista på internationella familjeföretagsjättar, Global Family Business Index, från ett forskningsinstitut i St Gallen, Schweiz, kommer snabbt att ändra uppfattningen. Fortunelistan innehåller ett 20-tal storföretag där en eller två familjer har mer än 30 procent av kapitalet.

Skulle man lägga till företag som styrs med hjälp av färre men röststarka aktier fick man sannolikt lägga till ytterligare 30 till 40 företag på listan. Dessutom finns det 25 onoterade rena familjekoncerner som kan konkurrera om platserna om de inte vore så senfärdiga eller hemlighetsfulla med sina årsredovisningar.

Det handlar inte om familjer i Kina, ­Indien och Japan utan främst i USA och ­Europa. ­Familjen Walton styr världens största företag Wal-Mart, familjerna Porsche/Piech dominerar världens femte största företag Volk­swagen. Den amerikanska familjen Cargill, som kör utan inblandning från aktiebörser ligger uppskattningsvis på 50:e plats och så vidare. Världens mest beundrade företagsbyggare Warren Buffett har fört upp sitt Berkshire Hathaway till 8:e plats på 55 år. Bara för att ta några få exempel.

Svenska familjeföretagare går inte av för hackor. Familjen Wallenberg styr över en ägarsfär som kan mäta sig med världens allra största utan att ha koncernsamband för mer än en del och utan att ha stora privata för­mögenheter. Familjen Kamprad skulle ligga på mitten av Fortunelistan och H&M är det enda svenska företag utom Volvo och Ericsson som verkligen är med på listan. Vem kunde drömma om att socialdemokratins Sverige, som 1947 gjorde ett seriöst försök att utrota familjekapitalismen med en skattereform, skulle bli ett av de ledande länderna för framgångsrika familjeföre­tagare 70 år senare?

Förvärva, ärva och fördärva, lyder den gamla cyniska domen över familjeföretaget. Det som speglas är att de flesta små familjeföretag stannar i växten redan under grundarens tid och att färre än ett av fem lever till den tredje generationen, utan att säljas eller läggas ned. Men då ska man komma ihåg att nästan alla företag har startats som familjeföretag. De flesta såddföretag i riskkapitalisternas portföljer har fötts i en familj.

En gång i tiden, ända fram till 1850-talet, var företag och ägarfamilj ett i Sverige och andra länder. Familjens öde var intimt sammanflätat med affärsverksamheten och tvärtom. Med tiden växte sig företagen så stora att de gradvis fick separeras från sina familjeägare. Passiva delägare kom in och ledare fick ­hyras in utifrån. Oberoende styrelseledamöter engagerades för att garantera olika intressenters väl och ve. Ägande utan personligt ansvar blev en succé.

I dag, efter mer än ett och ett halvt sekel, har den utvecklingen gått långt, särskilt i de anglosaxiska länderna där ägare, anställda/management och direktion med oberoende direktörer i varje storföretag utgör tre olika cirklar som skär in i varandra och bildar många olika kontaktytor. Företagen styrs med hjälp av avkastningsmål, bonus­program och olika formella processer. En ledare, CEO eller chairman, tilldelas det ­yttersta ansvaret direkt mot marknaden.

Sverige har en modell där sambandet mellan ägare och styrelse är starkare.

På sätt och vis är företagen ”ägarlösa”. I ytterlighetsfallet spelar det inte så stor roll vilka institutioner eller personer som för tillfället äger aktier. Det enda man vet är att företagsledningar och styrelser tävlar om att ge aktieägare bästa möjliga avkastning.

De flesta som läser Affärsvärlden kan lätt beskriva ett sådant företag. Det har en styrelse tillsatt med mångfaldsperspektiv och en företagsledning med en generalistkader av ekonomer, tekniker, jurister, personal­experter och pr-folk. Styrelsen vill ha tydliga resultatmål och har ambition att dela ut en stor andel av vinsten, ofta genom återköp av aktier. Man strävar efter att hålla soliditeten relativt låg för att stadigt kunna ­redovisa en hög avkastningsnivå. I kris väntas aktiemarknaden skjuta till pengar.

Det anses viktigt att renodla verksam­heten, dels för att ledningen ska kunna fokusera sin kreativitet, dels för att flyktiga ägare med spridd portfölj av aktier lätt ska kunna analysera verksamheten. För företags­ledningen är det rimligt att sträva efter att bli ”prisledare” inom det område där före­taget verkar. I praktiken gäller det att köpa upp konkurrenter och integrera dem, det vill säga skaka ut onödiga resurser och ­använda dem som blir kvar effektivt. Detta är billigare och säkrare än att satsa på så kal­lad organisk tillväxt. Börsen jublar ofta när nedskärningsplaner presenteras.

Det här är en företagsmodell som förändrar, globaliserar och driver på världens ekonomi. Den nya sortens företag föder stora kunskapsbranscher av specialister som ordnar en ständig ström av strukturaffärer och finansieringar. Styrkan är dynamiken och aktiviteten. Inget står stilla.

Men i ungefär vart sjunde eller sjätte storföretag, beroende på kultursfär, går det till på ett annat sätt. Där har familjer behållit makten i många generationer och man får foga in ytterligare en cirkel i sociogrammet, en dynasti av vilka många lever på avkastningen av företaget. Det säger sig självt att samarbetet och samspelet blir mycket mer komplext. I Sverige är Bonnier det mest ­intressanta exemplet med 100-tals ättlingar till grundaren, efter åtta generationer.

Vad är det som avhåller familjemedlemmarna från att sälja och dela upp bytet på olika bankkonton? Professorn i ekonomi­historia Hans Sjögren talar om känslorna i sin bok Familjedynastier. Att vara en Bonnier, Wallenberg eller Johnson är något att vara stolt över och leva med. ”Det är inte bara ett ekonomiskt utan ett andligt arv”, har forskaren Annelie Karlsson konstaterat. Bonnier till exempel är ju inte bara ägare utan ”det fria ordets tjänare”.

Det gäller dock att tidigt ta in oberoende ledare som stöd och ögonöppnare, vilket inte hindrar att självaste ledarjobbet till 80–90 procent brukar stanna inom familjen. Bara den som levt med familjen och släkten på både julmiddagar och bolagsstämmor förstår hur komplext det sociala spelet är och vilken styrka, beslutsamhet och förståelse en enad klan kan besitta.

De gamla familjeklanerna traderar insikter om goda och dåliga tider, de vet vilken kraft det ligger i ett kapital som växer över riktigt lång tid. En miljon som växer med 4 procent om året blir visserligen realt 7 miljoner om 50 år men hela 47 miljoner om den växer med 8 procent. Det gäller alltså att inte ”läcka” i onödan till dyra konsulter, skatter och utdelningar. Företagande handlar om att gneta år efter år, det finns sällan några stora språng. Många av företagsledningarna och ägarna i det nya systemet ”springer på stället” i sin hets att köpa tillbaka aktier och dela ut godbitar till aktiemarknaden för att pumpa upp ”framtidsvärdet”, innan det är dags för nästa företagsledare…

Kanske är det så att oddsen för familje­företag ser bättre ut än någonsin. Det vimlar av kortsiktiga aktörer som vill köpa familjeföretag och höja priserna på de marknader där man konkurrerar? Varför inte bygga ­familjeföretaget vidare och tjäna goda pengar i väntan på att konkurrenten missköter sin kapitalbas? Om några år kommer åtminstone ännu finare anbud. Varför inte försöka bygga en riktigt mångfacetterad ­affärsidé, att försöka bli ett Ikea snarare än vilket hopköpt företag som helst. Vad händer när ”prisbilden rättats till”? Blir det då inte större utrymme för uppstickare att ­attackera? Konkurrensen blir man aldrig av med, prisparaplyer är rena såddbänkarna.

Familjeföretagets perspektiv är annorlunda. Paranoian och försiktigheten är inbyggd. Makten får inte riskeras, företaget får inte gå i likvidation i någon kommande kris. Det är viktigare att bygga framtida positioner än att åstadkomma högsta möjliga avkastning just nu. För den som vill vara med på familje­företagståget med sitt aktieägande är det bara att leta på Familybusinessindex.com.

Familjeföretaget är sköldpaddan som kan vinna över haren. Men det gäller förstås att inte bländas av harens olika krumsprång.

Av: Ronald Fagerfjäll