Försvar utan räknedosa

Vi har hört det förut. Förvaret saknar över 700 miljoner kronor och hemförlovar ännu inte färdigutbildade värnpliktiga. Förklaringen är att regeringen sagt nej till överbefälhavarens anslagstrixande. ÖB ville, återigen, ta pengar från materielanslaget för att täcka underskottet i ordinarie driften. Regeringens »nej« kom som en kalldusch för försvaret som kallt räknat med att få göra samma manöver som förra året.

Försvarsminister Björn von Sydow har dock goda skäl för att sätta stopp för bokföringstrixande. I anslutning till försvarets årsredovisning för år 2000 har det nämligen uppdagats flera allvarliga brister i verksamhetens ekonomiska styrning. Med sitt »nej« markerar von Sydow sitt misstroende och sätter press på försvarsledningen att äntligen få ordning på ekonomin. Och det kan behövas.

Slösaktighet

Rapporter från Riksrevisionsverket (RRV) och Ekonomistyrningsverket (ESV) tyder på att försvaret lever kvar efter principer från det kalla krigets dagar då det var få som bekymrade sig om exakta anslag och bundna kostnader så länge fienden kunde motas vid gränsen. Bästa bevis är personalavvecklingen i samband med omställningen till det nya så kallade flexiblare försvaret.

Här överskreds budgeterade avvecklingskostnader med 65 procent i fjol trots att färre personer än planerat avvecklats.

Flera exempel tyder på en rentav vårdslös hantering av skattepengar. Alltför generösa regler för avgångsvederlag ledde, enligt RRV, till att tjänstlediga officerare, anställda vid en till försvarsmakten närstående myndighet, återvände till försvaret, kvitterade ut vederlag, för att sedan återgå till sin tjänst vid den andra myndigheten.

Att det ofta just är officerare med viktig kompetens inom bland annat IT som valt att lämna gör inte saken bättre. Det är helt uppenbart att Högkvarteret haft för stor tilltro till de lokala förbanden som sin vana trogen i första hand sett om sitt eget hus.

Stenålder

Å andra sidan borde en del missar i planeringen vara tillåtna nu när försvaret genomgår en av de mest genomgripande organisationsförändringarna på många decennier. Det kunde vara en självklarhet om det inte vore så att försvaret tidigare brustit i den ekonomiska kontrollen.

Ekonomistyrningen har knappast någon prioriterad ställning inom försvaret.

Istället för att vara en självklar del i ledningen har ekonomifunktionen inte sällan reducerats till en stödfunktion. Det är anmärkningsvärt med tanke på att försvarsmakten enbart i år kommer att handskas med 46 miljarder kronor i skattepengar.

En möjlig förklaring till ekonomistyrningens låga status är det hårdnackade motståndet mot civila yrkesgrupper som funnits inom försvaret. Den aktuella ekonomiska krisen är därför till stor del resultatet av en föråldrad verkskultur. En dyrköpt kultur med tanke på att försvaret nu tvingas ta till drastiska besparingsåtgärder som urholkar både moral och kompetens bland såväl värnpliktiga som officerare.