”Här är vår tids änglar”

Som den stora tillskyndaren av hushållsnära tjänster har Monica Lindstedt, grundaren av Hemfrid, fått utstå både ris och ros för sitt engagemang i Rut.

Från vänsterhåll har hon kritiserats för de stora vinster hon plockat ur Hemfrid samtidigt som bolaget dragit nytta av skattereduktionen. Från högerhåll har hon hyllats för att hon visat att sektorn för de hushållsnära tjänsterna är en framtidsbransch.

Avdraget för ”rengöring, underhåll och tvätt” har länge varit ett rött skynke för delar av socialdemokratin, som tycker att det bara gynnat de rika och varit en kvinno- och en klassfälla. Rut gav redan när det lanserades första gången för drygt tio år sedan upphov till den fortfarande pågående ”pigdebatten”.

Före valet lovade Stefan Löfven (S) att inte röra Rut. Nu vänder regeringen och aviserar en halvering av avdragstaket. Personer under 65 år ska nästa år få dra av för max 25 000 kronor.

– Det är ett otroligt oklokt förslag. Om nu jobben är politikernas viktigaste fråga, varför sätta krokben på sig själva? Alla jobb behövs. Det finns inte finare och fulare jobb, säger Monica Lindstedt.

Hon tycker att tjänsterna i hemmet är speciellt viktiga i dag, med stressade heltidsarbetande föräldrar samtidigt som många står utan arbete.

– De som jobbar här är vår tids änglar, kittet i vardagen. De som får det att fungera för så många.

Men frågan är om halveringen av avdragstaket spelar någon roll för Hemfrid och and­ra bolag. De flesta kunder utnyttjar avdraget långt under det nya taket. Enligt statistik från Skatteverket som Hemfrid har bearbetat kommer mindre än 2 procent av Rut­köparna att nå det nya maxtaket.

– Det stämmer, det är inte många som går över den gränsen i dag, och jag tror att det är precis så Socialdemokraterna resonerat. Men det är fel tänkt. Även om det är få personer det drabbar så slår det hårt mot hela branschen, säger Monica Lindstedt.

Stöd för sin tes hittar hon i Danmark. Där har politikerna gjort flera förändringar av avdragsnivåer och vilka tjänster som räknas in. Sammantaget har förändringarna hämmat den danska hemservicebranschen, enligt en rapport från danska näringsdepartementet.

Det är just ”ryckigheten” som Monica Lindstedt varnar för, oförutsägbarheten om framtidens villkor riskerar att företagen inte vet om de ska våga anställa och expandera.

Hemfrid finns i dag i storstadsregionerna i Sverige men huvudkontoret ligger kvar på Södermalm i Stockholm där det startade 1996.

Eller rättare sagt tre kvarter från familjen Lindstedts kök där Monica Lindstedt höll till i början. I den lägenheten bor hon fortfarande då och då när hon inte jobbar eller åker till det huvudsakliga hemmet på den södermanländska gården åtta mil söder om Stockholm.

I entrén till de moderna kontorslokalerna på Rosenlundsgatan är det full aktivitet. Här pågår anställningsintervjuer, liksom de flesta dagar, enligt receptionisten. Hemfrid, som omsätter nära 400 miljoner kronor, har nu 1 800 anställda.

– När vi startade Hemfrid var ordet livspussel ännu inte uppfunnit, säger Monica Lindstedt.

– Jag startade företaget för att klara av min egen livssituation. Min man Lennart och jag jobbade båda två som exekutiva chefer och vi hade fyra barn.

Branschen sysselsätter cirka 20 000 personer i dag. Om Rut-avdraget försvinner helt hävdar arbetsgivarorganisation Almega att drygt hälften av jobben riskerar att försvinna. Antalet användare har ökat från 46 000 år 2007 till drygt 600 000 förra året. Så gott som alla som utnyttjar avdraget är höginkomsttagare.

I en färsk artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt har forskarna Karin Halldén och Anders Stenberg försökt svara på frågan om Rut-avdraget underlättat för tidspressade familjer. Och ja, dubbelarbetande kvinnor som utnyttjat avdraget har höjt sina egna löner. Över en viss nivå avtar dock lönehöjningarna.

Men forskarna konstaterar samtidigt att en analys av avdragets alla effekter – som ökade momsintäkter från nya företag, ökade skatteintäkter när svarta jobb blir vita och minskade jobb i andra sektorer – är ”en mycket stor och svår uppgift”.

Det finns lika många sätt att räkna på som det finns ideologier – och lika många svar.

Monica Lindstedt skissar upp ett räkneexempel med slutsatsen att tack vare att fler människor sätts i arbete och att svarta jobb blir vita så går staten plus på ekvationen: ”Det är bättre att få in halva summan än ingen summa alls.”

– Samtidigt finns det ingen exakt vetenskap kring svartjobb och svart konsumtion utan den bygger på antaganden. Utan att kunna prata med tillförlitlig statistik i ryggen kan jag ändå säga att vi nästan varje vecka möter människor som har jobbat svart och kommer hit och söker jobb.

Skatteverket konstaterade i en undersökning från 2011 att svartarbetet inte minskade i den omfattning som man hade hoppats. Nu syns däremot en förändring. 78 procent svarade i fjol att de inte känner någon som anlitat svart arbetskraft, en ökning med 9 procentenheter jämfört med två år tidigare.

– Och finns det ett vitt alternativ så är det inte okej att köpa svart arbetskraft, det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.

Monica Lindstedt själv är en av Ruts stora vinnare. Under de tre senaste åren har hon plockat ut 31 miljoner kronor i utdelning från Hemfrid.

– Vi har satsat och riskerat väldigt mycket. Det tog sex år och 58 satsade miljoner innan bolaget blev lönsamt. Jag är entreprenör. Jag har satsat alla pengar i företaget. Och betald semester eller pension kan man glömma när man håller på med det här. Det är otroligt mycket man fått avstå eller försaka.

– Bolaget omsatte 394 miljoner kronor förra året och har på sista raden en vinstmarginal på 8 procent. Att ta ut den utdelningen som jag gjort över tid tycker inte jag är orimligt.

Vad gör du med dina 31 miljoner?

– Jag fortsätter att investera. Sedan har jag också ett ansvar att se till att när företaget behöver pengar så ska jag kunna sätta in dem.

Monica Lindstedt kommer från en företagarfamilj. Hon beskriver sin pappa som en ”äventyrare”, en civilekonom som ständigt letade efter nya chefsutmaningar inom skogsindustrin i världen. Mamman var hemmafru, eller medföljande som Monica Lindstedt säger.

Själv är hon född i USA men hade redan före 18 års ålder flyttat tio gånger.

– Det har jag inte utsatt mina egna barn för.

Värsta flytten, säger hon, var den som trettonåring från Sverige till Tyskland och en skola med 800 pojkar och tre flickor, utan att kunna ett ord tyska.

– Det var hemskt, men jag överlevde. Och man blir stryktålig och orädd av det.

Entreprenörsådran tog ett tag att finna. Först hade hon tänkt att bli forskare. Hon läste till civilekonom på Handelshögskolan i Stockholm direkt efter gymnasiet och valde att läsa vidare om beslutsfattande och organisationsteori. Sedan skulle hon bara att ta en kort paus från forskandet och skaffa lite arbetslivserfarenhet. Men det första konsultjobbet ledde till nya jobb. Vd för Eskilstunatidningen Folket, som i sommar läggs ner efter 110 år, följdes av vd-jobb inom Bonnier-koncernen och utbildningsföretaget Eductus.

Tillsammans med DN-journalisterna Pelle Anderson och Robert Braunerhielm försökte hon 1995 tänka annorlunda i en mogen mediebransch och startade Metro. De hade en folkbildningstanke, med en gratis tidning i ett lättläst format, alltså mindre än det då rådande stora broadsheet-formatet. Den skulle vara så hårt mallad att den kunde läsas på tio minuter, den lediga tid människor hade i tunnelbanan på väg till jobbet.

Med distributionsavtalet med SL och Jan Stenbeck som finansiär blev Metro en succé.

– Det var inte raketforskning, det var bara att se det alla ser men inte gör. I dag när alla sitter och läser i sina telefoner är ju tanken med Metro i papper helt obsolet. Kanske inte det journalistiska men distributionssättet. Den idén har passerat zenit på vår marknad.

Frågan om vad hon investerar i och vad hon har på gång bemöter hon med ett skratt och en huvudskakning. Det är affärshemligheter. Men att området är tjänstesektorn är givet, det som ligger i gränslandet för vad Hemfrid redan gör. Hon lyfter fram matkasseföretagen men tror samtidigt att deras boom är över.

– Vi har bara lyft på täcket i ena hörnet på en gigantisk utveckling av hela tjänstesektorn. Jag har flera idéer på gång som vi testar. Men om de flyger vet jag inte. Det vet man aldrig. Och det är det som gör entreprenörskap och utveckling så intressant. Det är inte en rät linje, man måste bara testa och testa sig fram.

Hon bollar nya idéer en del med andra personer men går mycket på sin egen magkänsla. Hade hon inte gjort det hade hon aldrig startat Hemfrid.

– Min metod är att studera människor, vad de gör och vad de är intresserade av. Vilka problem de har. Det finns mycket man kan göra kring logistik och transporter, säger Monica Lindstedt.

– Det gäller att se det alla ser och göra det ingen har gjort förut. Det finns så många affärsidéer. Ibland tänker jag att det är synd att jag är så gammal. Det är så mycket som är ogjort.

Efter intervjun ska Monica Lindstedt åka till hästgården vid sjön Båven i Södermanland. Hon rider varje dag hon är där, ett intresse hon funnit i vuxen ålder.

På andra sidan Båven bor förre statsministern Göran Persson, som hon känner sedan tiden i Eskilstuna då han var kommunalråd i grannstaden Katrineholm. Det händer att de äter middag ihop.

Huruvida middagsdiskussionerna handlar om Perssons inställning att folk ”gott kunde städa efter sig själva” eller hans egna senare Rut-avdrag för hushållsnära tjänster förblir en hemlighet.

Av: Anders Frelin

Monica Lindstedt

Född: 1953.

Familj: Maken Lennart Hjalmarson, fyra vuxna barn och fyra barnbarn i åldrarna två och elva år.

Karriär: Civilekonomutbildning på Handelshögskolan i Stockholm. Vd för tidningen Folket 1988–90. Vd för Fackpressförlaget inom Bonniers 1992–93. Vd för utbildningsföretaget Eduktus 1994–95. Var med och startade tidningen Metro 1995, sålde sin del 1996. Startade då Hemfrid. Är i dag styrelseordförande i företaget. Ordförande i Företagarna. Flera andra styrelseuppdrag, bland annat nyinvald i SVT:s styrelse.

Fritid: Barnbarnen och hästarna på den egna ­gården. Tävlar på amatörnivå i dressyr.

Monica Lindstedt om …

… att hälften av jobben spås bli automatiserade inom 20 år …

”De enklare kontorsjobben kommer att försvinna, men inte våra jobb. Robot­dammsugaren kan göra en del, men aldrig det där lilla extra. De som jobbar här har en talang som inte går att digitalisera.”

… sitt ordförandeskap för Företagarna:

”De senaste 20 åren har fyra av fem nya jobb skapats i mindre och medelstora företag. Men vi kan också skapa alla nya jobb, bara politikerna kunde förstå att de skulle tjäna på att kroka arm med oss. Vi kan lösa deras problem.

… vad hon önskar av ­politikerna:

”Förbättra infrastrukturen på alla nivåer, inte bara bilväg, järnväg och flyg utan även bredband.”