Husse behöver hjälp

Så här års i fjol var det de stora företagsskandalernas tid. Redovisningsfusk, mastodontersättningar till tjänstemän och andra tvivelaktiga påfund belystes varje dag i pressen. Aktiekurser störtade och placerarna skickade upp riskpremierna till stratosfäriska höjder.
Sedan dess har en ny grupp makthavare i näringslivet fått allt mer att säga till om. Det handlar om företagsövervakarna, eller “ansvariga för corporate governance”, som titeln lyder på nysvengelska.

Valör hälsade till att börja med dessa nya befattningshavare välkomna. Det var väl lämpligt att de mäktiga institutionernas egna tjänstemän tog sig an styrningen av storföretagen. Fonderna äger ju, milt uttryckt, rejäla delar av dessa.

Därför kändes det som en naturlig sak att skrået började växa sig starkt just när bristen på kontroll av börsbolagen blev som mest uppenbar.
Men nu är frågan: Blev det egentligen så bra, det här med corporate governance? De flesta stora institutioner, såväl försäkringsbolag som privata fonder och AP-fonder, har i dag åtminstone någon ansvarig för företagsövervakningen, kanske flera personer till och med.

Det första problemet med företagsövervakarna är att de trots detta ändå inte är så många. Även om man lägger samman alla corporate governance-personer på de svenska institutionerna, har de säkert ett femtontal bolag per skalle att hålla reda på. Grattis!

Det andra problemet är att de har mycket att göra. Listan över särskilt viktiga arbetsuppgifter är ganska lång. Ta bara det här med att hålla ordning på ersättningarna i börsbolagen. Det handlar inte bara om lönelistor, utan också om att bena ut hur de olika incitamentssystemen påverkar aktieägarna. De ska också nosa upp lukrativa sidouppdrag, delägarskap och annat som beviljas direktörerna för att hålla deras synliga ersättning på en så rimlig nivå som vi i media kräver.

En ännu viktigare uppgift är förstås att delta i nomineringar till börsbolagens styrelser. Varje fondförvaltare har ju alltid möjligheten att säga “vi verkar genom styrelsen”. Men kan de det? Nix. De flesta institutioner är inte med och påverkar styrelseutformningen. Den detaljen sköts framför allt av representanter för de fem till åtta allra största spelarna. Resten av ägarna, även de som förvaltar flera tiotals miljarder i börsvärde, får vackert sitta på behörigt avstånd från köttgrytorna.

Och hur är det med kompetensen hos de här männen och kvinnorna som är satta att sköta företagsövervakningen? Hur många med riktig, tung linjeerfarenhet från näringslivet sitter det på de här posterna? Inte många. Nästan ingen alls. Men vänta nu. Är inte det samma struktur som det är i politiken? Och vad tycker näringslivsknuttar om politikernas brist på riktig erfarenhet? Oj, då!
Nej, sanna Signaturens ord. Det är dags att tillsätta en ny funktion på aktiemarknaden, Övervakarnas övervakning. Corporate governance governance, om du så vill.

För Valör vill verkligen se övervakarnas arbete nagelfaras. Vad har de för sig på sina möten med företagsledningar och styrelser? Hur agerar de egentligen? Vilka konstruktiva initiativ tar de?
Eller överensstämmer övervakarnas roll med vulgäruppfattningen? Att övervakningen är en reträttpost för en handfull svårplacerade låtsasmakthavare. Sådana som har förmåga att hantera media och göra utspel i rätt tid, som är bra på att äta många middagar, men som egentligen inte åstadkommer särskilt mycket. Att de helt enkelt spelar för gallerierna.

Det är dags för företagsövervakarna att börja redovisa både vad de har för sig och vad resultatet är av deras ansträngningar.