Ingen sitter längre säkert

– Det är ju lite förutsägbart med Wallenberg, men man kan ju å andra sidan inte gå runt honom, säger lunchsällskapet en av de sista dagarna innan maktlistan ska spikas.

– De har ju inte den roll de hade i svenskt näringsliv för 50 år sedan, men det är det ju å andra sidan ingen som har. Den styrka som de finansiella aktörerna i dag besitter har ju gjort att ingen, faktiskt ingen sitter säker, fortsätter han.

Det är en analys av makten i Näringslivs-Sverige så god som någon annan. En makt som på många sätt är en paradox.

Å ena sidan trögrörlig eftersom många namn är gamla bekanta och det är svårt för nykomlingarna att slå sig in på den övre halvan. Å andra sidan lättrörlig eftersom, som sagt, ingen längre sitter säker.

Att makten och härligheten inte varar i evighet har det funnits en rad exempel på de senaste åren, såväl i det internationella näringslivet som det svenska. Det tydligaste på Affärsvärldens maktlista är Johan Björkmans ”karriärkurva”. Från att ha varit självklar etta på listan 2003, med en gedigen maktplattform i flera av landets mest kända ägarsfärer, förpassades han lika självklart 2004 till ”obs-listan” i väntan på Ekobrottsmyndighetens dom. I år är han, friad från misstankarna, tillbaka i matchen – om än med en mindre maktplattform och därmed på en lägre placering.

Själv suckar han säkert åt alltihop, lika gediget ointresserad av att figurera på maktlistor som alltid. Men för alla andra är hans resa en lika hård som välbehövlig påminnelse om att makten är en färskvara, och förtroendet som legitimerar den måste förtjänas varje dag.

Annars kan vi konstatera att ytterligare ett år av börslyft, storaffärer, vd-byten och maktmanövrar är till ända – och att omstuvningarna i listan är av samma omfång som förra året – dock med nya trender som förtecken:

Nya pengar, nya maktplaner? Årets hetaste trend i näringslivet, ”utdelningsfebern”, har inneburit jackpot för landets största ägare. Alla de etablerade finans- och ägarfamiljerna blir i dagarna omskrivna som ”vinnare” på ”guldregn” vilket reser frågor ur maktperspektiv.

Vem köper sig ytterligare makt till nästa år? Vem plockar rentav ut några bolag från börsen? Vem investerar i att stötta unga entreprenörer och vem orkar inte tänka längre än att placera pengarna i en utländsk kapitalförsäkring? Vilka räknar iskallt med att pengarna i sig borgar för makt och vilka anser att de inte uträttar något om de inte sätts i arbete?

Av listan framgår vilka ägare vi tror kommer att använda dem mest.

Makten är under attack. Förra året var en av listans starkaste trender att ”klipparna” var tillbaka – med väl spända finansiella muskler och makt i blick. Sedan dess har de börjat jobba, vilket resulterat i ett par rejäla maktkupper och starka klättringar på listan för de mest orädda investerarna.

Tyngsta elefanterna i sammanhanget är de hårt kritiserade, omstridda och affärsmässigt slipade private equity-jättarna som har skakat av sig sitt dåliga rykte, har fickorna fulla av pengar och är hungriga som rovdjur på jakt. På listan symboliseras de av vd:arna i EQT, Nordic Capital och Industri Kapital. (Se även separat artikel ”Årets raketer”.)

Institutionerna lyfter blicken. Givet att den omstridda ”uppförandekoden” är på plats finns det i år en ny möjlighet för institutionernas representanter att lämna både formalia som varumärkesprofileringen bakom sig och i stället fokusera på hur bolagen ska utvecklas och hur aktieägarvärdet ska skapas konkret. Det är ett mer lågmält arbete än de har ägnat sig åt de senaste åren, viket innebär ett ”mellanår” vad gäller maktmarkeringar. Det institutionella kapitalet som kollektiv halkar nedåt på listan, även om enskilda individer klättrar.

Passiva pengar ger inga poäng. Redan förra året slog vi fast att passiva kapitalister tappar i makt. De senaste 12 månaderna har intensiteten i affärerna höjts ytterligare och de som inte har deltagit tar inga maktpoäng.

Listan i siffror ger vid handen att 18 personer har åkt ut sedan förra året. Deras platser har fyllts upp av 15 nykomlingar och två ”comebacker”: Johan Björkman och Marie Ehrling fanns båda med på 2003 års lista, föll av olika skäl utanför den 2004 men hälsas i år välkomna tillbaka. Uppmärksamma läsare kan räkna ut att det därmed bör saknas ett namn för att kompensera dem som åkt ut, men diskrepansen förklaras av att vi efter familjen Wallenbergs maktrockad har tilldelat Jacob och Marcus Wallenberg var sin plats på listan – i stället för att som tidigare slå samman dem.

Och kvinnorna då? Frågan är viktigare än att bara ställas pliktskyldigt. Efter varje rankning Affärsvärlden publicerar får vi en hord av mail, samtal och brev om varför vi ”väljer bort kvinnorna”.

Vårt svar är alltid: ”Det gör vi inte”. Listan syftar till att kartlägga makten så som den faktiskt ser ut, rensad från allt vad politisk korrekthet och kvotering heter. Med detta sagt glädjer det oss extra mycket att andelen kvinnor i år är högre än tidigare. Sex kvinnor finns med bland nykomlingarna och endast fyra fick göra sorti. Den mest iögonfallande av dessa var Ebba Lindsö, stridbar dam på stridbart jobb som uppenbarligen inte lyckades hantera makten tillräckligt skickligt.

En stridbar dam som däremot lyckades var Gunvor Engström, vd på Företagarna, som nyligen var mycket tydlig kring sin egen relation till makt i en intervju med Affärsvärlden.

– Man kan göra som många ofta gör, rygga för det och hellre tala om påverkan eller inflytande men för att svara rakt: Det är klart att jag vill ha makt. Man tar ju inte sådana här jobb för att sitta här och vara nöjd och inte vilja förändra något.

Helt i linje med maktens mekanismer straffade sig det naturligtvis omedelbart. Missnöje eldades internt, planterades ut på redaktioner och det ropades på snar avgång. Det extrainsatta ”ödesmötet” slutade dock med att hon fick styrelsens enhälliga stöd.

Engström sitter dock kvar och är därmed en av de nya kvinnorna på listan, tillika en av de mest uppkäftiga nykomlingarna. Själv är hon väl medveten om att den som sig i leken ger får leken tåla. Det vet för övrigt alla de 100 på listan. Givetvis även de 18 som åkt ut.

För dig som läser listan för första gången, vår eviga programförklaring: Om vår undersökning är vetenskaplig? Så gott det går (se Så-gjorde-vi-ruta, sidan 34). Orättvis? Säkert, om man frågar dem som hade velat se sig själva eller sina kompisar högre på listan. Men så här går snacket. Bland oss. Bland er alla vi träffar, både formellt och informellt. Bland makthavarna själva. Välkommen in i maktens innersta boning.