Ingvar Kamprad bakom rubrikerna

Kamprad kunde vara oerhört trevlig, en riktigt trivsam person. Men också en man med hårda nypor. Och med många rävar bakom öronen, skriver Stellan Björk.
31 januari 2018 18:00

Jag träffade Ingvar Kamprad första gången våren 1970 för en ­artikel i Veckans Affärer, där jag då ­arbetade. Mötet skedde i det stora ­varuhuset vid Kungens kurva i Huddinge söder om Stockholm, och jag minns att jag blev imponerad, bland annat av två skäl.

Dels imponerades jag av att han verkade så ödmjuk gentemot sin styrelse. Han var litet spänd inför ett styrelsemöte han skulle ha samma dag, trots att han grundat före­taget och han och familjen ägde varenda aktie. Han hade knappast något att frukta av sin styrelse.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här

Annons från Invesco
Annons från Trapets