Inte bara yta

Låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. IT-bubblan på börsen sprack och en allmän glåmighet har spridit sig som en löpeld över världen. Samtidigt har den amerikanska konjunkturen till sist gått in i något som mest liknar en gammal vanlig, hederlig lågkonjunktur. Att från detta dra slutsatsen att inget grundläggande hänt med tillväxtförutsättningarna i världsekonomin är att driva den sura analysen för långt. För även om många IT-företag tvingats till drastiska nedskärningar så fortsätter den nya tekniken att påverka produktionen, även om projekten i många fall tagit sig mindre svulstiga former än tidigare.

Konjunkturen fortsätter svänga

De som verkligen omslöt den så kallade nya ekonomin i alla dess beståndsdelar har visserligen fått fel på flera punkter. Konjunktursvängningarna har inte förpassats till historieböckerna och konsumenterna visade sig vara betydligt mindre intresserade än väntat av att handla över internet. När det gäller konjunktursvängningarna så finns det till och med tecken på att konjunkturanpassningen går snabbare än tidigare. Det bästa beviset för det är den snabba nedgången i USA, men om det även betyder att uppgången kommer att gå snabbt återstår att se.

Men nu var inte den nya ekonomin bara detta, utan dess viktigaste komponent var faktiskt att förutsättningarna för kunna hålla hög tillväxt utan att inflationen tog fart hade förbättrats. Främst har detta skett genom att produktiviteten höjts. Tydligast har utvecklingen varit i USA. Här ökade produktiviteten under andra halvan av 1990-talet till närmare 3 procent per år jämfört med 1,5 procent under perioden 1980-1995. Till viss del har detta kunnat förklaras med snabbt stigande investeringar, att den så kallade kapitalintensiteten har ökat. Men en allt större del av produktivitetslyftet går inte att förklara med detta. Man hänvisar numera allt oftare till att tekniska och organisatoriska framsteg ligger bakom (på ekonomspråk kallas detta att totalfaktorproduktiviteten, TFP, har ökat). Den stora drivkraften bakom detta har givetvis varit den nya informationstekniken.

“Inte båg”

Martin Ådahl på riksbanken som studerat detta fenomen under en lägre tid är också påfallande säker på sin sak. “Det har inte bara varit en synvilla. Produktiviteten har faktiskt ökat under senare delen av 1990-talet. Att konjunkturcyklerna inte har upphört ändrar inte på detta”

Hubert Fromlet på Föreningssparbanken håller med. “Jag tror att produktivitetstillväxten kommer att svänga i takt med konjunkturen, men när vi ser tillbaka på den här perioden om tio år så kommer produktivitetstillväxten säkert att visa sig vara högre än tidigare”.

Den första och helt okontroversiella delen av produktivitetslyftet rör själva produktionen av IT-produkter som exempelvis datorer, processorer och mobiltelefoner. Producenterna i dessa branscher har varit synnerligen effektiva när det gäller att göra bättre varor – både snabbare och effektivare. I Sverige har exempelvis teleproduktsektorn ökat sin produktivitet med i genomsnitt drygt 30 procent per år under den senaste femårsperioden. När det gäller denna del av den nya ekonomins effektivitet är ekonomerna och facket för en gångs skull överens om att den finns.

I nästa fas av processen går meningarna dock starkt isär och det gäller huruvida användandet av dessa IT-produkter verkligen har ökat effektiviteten i samhällsekonomin. Flera ledande ekonomer hänvisar till stora statistiska mätproblem, men enligt Martin Ådahl på riksbanken tenderar problemen att överskattas. Han betonar att produktivitetsutvecklingen i USA ökat även vid användandet av alternativa mätmetoder.

Strukturkriser hjälper

I övriga delar av världen, och i synnerhet i Europa, är bilden betydligt mer splittrad. Men det finns länder även utanför USA som kan uppvisa en förbättrad produktivitet (mätt som TFP), och till all lycka hör även Sverige till dessa (se diagram på följande sida). Andra nationer som kan uppvisa samma tendens är exempelvis Finland, Australien och Irland. Martin Ådahl, som studerat detta fenomen, räknar upp ett antal faktorer som bidragit till att vissa länder lyckats bättre.

Han nämner att länderna:
o genomgått någon form av djupare ekonomisk kris.
o genomfört en kraftig omstrukturering i kölvattnet på krisen.
o har hög IT-mognad.
o har avreglerat produktmarknader.
o ökat sin öppenhet.
o samt har en hög utbildningsnivå.

Det flesta av länderna är också framstående när det gäller produktionen av IT-varor, men exempelvis Australien bryter mot detta mönster. Att många europeiska länder halkat efter förklaras i stor utsträckning av att man fortfarande har reglerade marknader och att IT-användningen ännu inte är så utbredd. De som mest betraktar den nya ekonomin som ett IT-fenomen ser därför inget större hinder för Europa att kopiera USA:s bedrifter. Tvärtom finns det faktorer som talar för att det skulle kunna fungera ännu bättre i Europa – dit hör att utbildningsnivån generellt sett är högre. Men troligtvis behövs även andra insatser för att Europa till fullo ska dra nytta av den nya tekniken. Pessimisterna pekar på uteblivna avregleringar av produkt- och arbetsmarknader.

En som verkligen tror på den nya ekonomins landvinningar är den amerikanske centralbankschefen Alan Greenspan, som vidhåller sin syn att den potentiella tillväxten ökat i USA och numera ligger kring 3,5 procent. Något som underströks av att Federal Reserve så sent som i förra veckan återigen sänkte räntan. Visst tyckte USA:s centralbanksledning att den amerikanska ekonomin såg lite vissen ut för tillfället, men samtidigt var man noga med att poängtera att den snabbare produktivitetstillväxten som uppnåtts under senare år av allt att döma håller sig intakt.

Både den svenska riksbanken och regeringen håller dock en betydligt lägre profil. Riksbanken har antagit en “vänta och se” – attityd och vill ha tydligare bevis innan man börjar agera efter nya förutsättningar. Riksbanken har till och med gått ut och varnat för knyta alltför stora förhoppningar till den nya ekonomin, och pekar på att olika former av spekulationsbubblor skulle kunna uppstå. Parallellen till förra vårens aktieboom är tydlig. Var den europeiska centralbanken (ECB) står i frågan är svårare att bedöma, men med tanke på att utvecklingen i många EMU-länder ännu inte tagit fart så tillhör banken säkert den mer skeptiska falangen.

Den här synen på produktivitetsutvecklingen tenderar också att prägla räntepolitiken i de olika länderna, där försiktighet är honnörsord för den svenska riksbanken och ECB medan Federal Reserve agerar betydligt snabbare.

Att regeringen är så skeptisk till den nya ekonomin och fortfarande räknar med att den långsiktiga tillväxtpotentialen är begränsad till två procent per år, ser Hubert Fromlet som en utmaning. “Regeringen borde sätta som mål att den potentiella tillväxten skulle öka från dagens två procent till tre procent”. I dessa målformuleringarnas tidevarv är det lätt att hålla med honom. Ett sådant mål skulle dessutom tvinga regeringen att föra en betydligt aktivare politik än man för närvarande gör. Och trots diverse invändningar mot mätproblemen skulle detta vara ett mycket effektivt mått på hur väl regeringen lyckas – betydligt bättre än dagens sysselsättningsmål som är enkla att manipulera genom diverse arbetsmarknadsinsatser.

Däremot är det förvånande få som än så länge hänvisar till den ökade internetanvändningen när produktivitetslyftet ska förklaras. I stället ser optimisterna detta område som en hittills relativt outnyttjad potential för ytterligare effektiviseringar. I stort sett alla större företag och cirka tre av fyra småföretagare har, enligt Föreningssparbankens mätningar, tillgång till internet, men det stora genombrottet på den administrativa och kommersiella sidan återstår att göra. Det börjar dock dyka upp fler och fler goda svenska exempel på hur företagen börjat utnyttja internet i affärsverksamheten.

E-handeln inte död

Den finansiella sektorn har på många sätt kommit längst med satsningar på internetbanker. Att de lyckats så bra har både varit ett gott exempel för andra branscher, men har också hjälpt till att förbereda såväl konsumenter som företagare för nya internetlösningar. E-handeln är inte heller död utan har i stället tagit sig nya, mindre svulstiga former. SKF genom sin samägda försäljningsportal Endorsia eller solskensexemplet Seco Tools (se separat intervju) är typiska exempel på hur mer traditionella företag börjat använda sig av internet i sin försäljning.

Andra mer konsumentinriktade aktörer som nu börjat satsa ordentligt är Ikea och ICA. För Ikea har nätet blivit en ny kanal till kunderna, som uppskattar att hemifrån kunna gå in och försäkra sig om att varan finns innan man besöker ett varuhus eller beställer en hemlevererans. ICA har av allt att döma en något annorlunda strategi när man utnyttjar den nya teknikens möjligheter och utvidgar sin verksamhet, exempelvis med banktjänster. Att försäljningen över nätet fortfarande är blygsam och inte väntas växa i någon större utsträckning visar också att långt ifrån all verksamhet passar för näthandel.

Elektroniska inköpssystem

Allt fler företag börjar också utnyttja elektroniska inköpssystem för att effektivisera och samordna inköpsprocesser och pressa priserna. För ett stort och spretigt företag som exempelvis ABB finns det säkert stora möjligheter till kostnadsbesparingar när 1000-tals småinköp numera lätt kan samordnas.

Det finns också faktorer som kommer att bidra till att öka användandet av ny teknik i offentlig sektor, varav den mest betydelsefulla torde vara den demografiska utvecklingen. Med allt fler åldringar och allt färre i arbetsför ålder kommer trycket på den offentliga sektorn att öka. I den offentliga sektorn finns därför i många avseenden jungfrulig mark för nya internetprojekt.

“Inte minst utbildningen är en sektor med stora förutsättningar att utnyttja internet. I USA finns det redan exempel på skolor som bara undervisar via internet, exempelvis Phoenix University med 18.000 studenter”, berättar Hubert Fromlet. Även inom vården finns olika möjligheter att effektivisera verksamheten.

Med dagens metoder att redovisa produktivitet kommer dock denna utveckling aldrig att synas i statistiken, i och med att den offentliga sektorns produktivitet per definition sätts till noll. Och likartade mätsvårigheter påverkar exempelvis bidraget från banksektorn. Det här säger dock mer om statistikens kvalitet än om teknikens bidrag till tillväxtförutsättningarna.

Man ska heller inte vänta sig några fantastiska produktivitetsökningar i andra branscher. I stället handlar det i mångt och mycket om nya former av vardagsrationalisering, men i en något högre takt än tidigare. Mer spännande än så är faktiskt inte den nya ekonomin.