Kassera med urskillning

Ibland måste man göra sig av med ledare. Men kan vi inte fortsätta att ta till vara deras kompetens?

På sistone har direktörerna avgått i en takt som inte står tågen på Stockholms centralstation långt efter. Att sparka de ansvariga har blivit vår tids patentlösning på de flesta problem. Slokande opinionssiffror för partiet? Avgå! Vikande försäljning? Avgå! Etiska tveksamheter? Avgå omedelbart!

Ibland kan det förstås vara rätt att tvinga bort de ansvariga. De om massutrotning påminnande avpolletteringarna av chefer för investmentbanker det senaste halvåret kan mycket väl vara motiverade.

Investmentbankerna hade sju åtta år av fabulös tillväxt utan krav på kostnadsmedvetenhet. Klart att de som varit i den miljön hela tiden hade litet svårt att ställa om när tiderna blev sämre. Frågan i finansbranschen just nu är inte hur mycket man kan dra in på, utan hur mycket man kan dra ned på.
Ledare som fastnat i en fålla måste med andra ord bort. Men sen då? Analysen kan delas upp i två frågor. Vem kommer i stället? är den första.

Den frågan kan inledningsvis vara rätt ointressant. Den som sparkar en chef vet i regel vad han/hon gör. Därför kommer efterträdaren att hållas i strama tyglar till att börja med.

– Kör efter anvisningarna i två tre år, så snackar vi sen om vad du egentligen skulle vilja göra, brukar det heta.

Intressantare är den andra frågan: Vad gör vi med våra kasserade ledare?

Ta en kille som Percy som exempel. Här har vi en grabb med ett kontaktnät som heter duga. Att han dessutom har en viss retorisk kapacitet kan inte förnekas. Han har även visat sig villig att jobba rätt många av dygnets trettioåtta timmar.

Han har begått två misstag. Åtgärda dem! Låt honom i sin nästa anställning inte köpa amerikanska verksamheter med juridiska tvivelaktigheter i balansräkningen. Låt honom inte heller få för vidlyftiga pensionsvillkor.

Vad får vi då kvar? Jo, Percy som vi skulle vilja ha honom. Och det finns säkert rätt många grejor han skulle kunna göra för oss. Om vi ber snällt, vill säga.

Sätt Percy på att rationalisera den offentliga sektorn! Det skulle bli mycket vård och få politruker för pengarna, det kan Valör satsa sina brorsdöttrars PPM-pott på.

Och Gudrun? Vad ska hon göra? Signaturen är rätt övertygad om att hon skulle vara ett betydligt mer intressant namn som chef för Etikkommissionen än Erik Åsbrink. Hon har ju möjligen egen erfarenhet av gråzonsaffärer. Föreställ dig hennes obarmhärtighet mot dem som framför etikmaktens dignitärer försöker göra avbön enligt pudel-på-rygg-modellen.

Man skulle också kunna göra henne till chef för någon kvällstidning? Hon vet ju exakt hur smörjan funkar. ”Gudrun, den grävande reportern från helvetet”. Taram, tam taa!

Det finns tecken som tyder på att världsekonomin är på väg in i en lågkonjunktur. I så fall behövs det kreditchefer som inte är så ängsliga på bankerna. Var finns killarna som drev Nyckeln och Concursia, Haverator och Insolventia och som tvingades bort under finanskrisen i början av 1990-talet? Kom tillbaka, allt är förlåtet.

Vill man ha ännu mer riskbenäget folk kan Valör rekommendera de gamla internet-entreprenörer som nu knackar på dörrarna till värmestugorna runt
Stureplan.

Det finns hur många möjligheter som helst att återanvända bortkastade chefer. UFF:s konkursbo är till salu, såg Signaturen häromdagen i tidningen. Fram med återvinningsbehållarna! Papperstigrar till höger, plastpatriarker till vänster!



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.