KI ser ordnad reträtt

När konjunkturinstitutet presenterade sin prognos i måndags hade man, genom att göra diverse pessimistiska uttalanden vecka innan, varslat om en rejäl nedjustering av prognosen. Nu blev nedjusteringen förvisso siffermässigt stor, men fortfarande är det långt till en lågkonjunktur. I år väntas tillväxten landa på 2,8 procent och nästa år blir det ännu något bättre, plus 3,1 procent.

Motsägelser

Det är svårt att argumentera mot KI:s siffror, men däremot finns det motsägelser i resonemangen. Det första oklarheten rör den globala tillväxten, där KI får anses ha en väl optimistisk syn. Visserligen varnar institutet för USA:s svårigheter, men räknar i huvudscenariot med en återhämtning av den amerikanska tillväxten redan mot slutet av detta år.

Med tanke på den starka dollarn och den senaste tidens svaga USA-indikatorer är det svårt att få ihop denna bild. Samtidigt är det med en relativt ljus omvärldsbild och dagens svaga krona nästan förvånande att KI inte tror på en ännu bättre utveckling av exporten.

Å andra sidan är KI förvånansvärt återhållsamma när det gäller hushållens vilja att konsumera. Visserligen fortsätter konsumtionen att öka, men av den snabbaste realinkomstökningen på tio år ska närmare hälften sparas, något som det är svårt att finna stöd för i den senaste statistiken.

Det är snarare så att hushållen fortsätter att låna i stor omfattning och även om ett visst trendbrott vore önskvärt, är det svårt att se att detta skulle bli så markerat som i KI:s prognos. Om man tror på KI:s omvärldsbild och på fortsatt hög konsumtion borde prognosen landa på över tre procents tillväxt för i år. Institutet räknar dessutom med en fortsatt låg inflation och att nya räntehöjningar inte är aktuella förrän tidigast i mitten av 2002.

Glädjande är att även konjunkturinstitutet numera verkar stödja tanken på ytterligare skattesänkningar. Enligt deras beräkningar finns ett skattesänkningsutrymme på 34 miljarder i år och på ytterligare 33 miljarder 2002. Det finns alltså en betydande möjlighet för finansministern att stimulera efterfrågan om så skulle krävas. Det var en tanke som även KI:s chef Ingemar Hansson framförde på måndagens presskonferens. Som ett första steg skulle kompensationen för egenavgifterna fortskrida.

Ett av de mer intrikata elementen i prognosen är institutets sågning av regeringens sysselsättningsmål. I sedvanligt inlindad form redogör man för det i stort sett omöjliga med att uppnå en 80-procentig sysselsättningsgrad i åldersgruppen 20-64 år (jämfört med dagens mycket höga 77 procent).

Syssselsättningsmålet

Om målet skulle uppnås skulle troligtvis den öppna arbetslösheten falla till en så låg nivå att en ny kostnadskris skulle kunna stå för dörren. Både de omfattande förtidspensioneringarna och satsningen på fler studieplatser har tagit bort så mycket arbetskraft från arbetsmarknaden att den öppna arbetslösheten skulle sjunka ner mot två procent. Det är nivåer som tidigare lett till stora lönehöjningar och i förlängningen kostnadskriser. Därmed borde den naturliga slutsatsen vara att sysselsättningsmålet bör överges, alternativt omformuleras.