Komentar: Panik på Ericsson

Under förmiddagen steg Ericssons aktiekurs med cirka sju procent till 65 kronor. Men lyftet återspeglar mer en förhoppning om att det inte ska levereras mer negativa nyheter från företaget än ett godkännande från det program som nu läggs fram. Oro kring bolagets strategi kombinerat med misstro mot företagsledningen och styrelsen fortsätter istället att pressa Ericsson-aktien.

Frågan är hur Ericsson ska mäkta med att spara 20 miljarder kronor över hela linjen från produktion, marknadsföring, administration och forskning. En enkel överslagskalkyl där varje anställd kostar en halv miljon kronor ger vid handen att 40 000 anställda måste bort, 40 procent av arbetskraften. En annan kalkyl ser ut så här:

# 3 700 försvinner som aviserat från mobilproduktionen: Besparing: cirka 1,5 miljarder kronor

# Hälften av konsulterna försvinner, totalt 7000 personer, enligt kommentar från Ericssons informationschef. Besparing: 6 miljarder kronor.

# Ytterligare 10 000 Ericssonanställda försvinner under året, enligt de spekulationer som flera analytiker för fram. Besparing: 6 miljarder kronor.

Som framgår räcker inte dessa personalneddragningar långt för att Ericsson ska nå sitt besparingsmål. Det går lätt att spekulera i ytterligare 10 000 anställda som ska få gå, antingen genom nedläggningar eller utförsäljningar av olika verksamheter.

Den andra frågan rör vad som blir kvar av besparingarna i form av vinster. Ericsson räknar själv med att besparingarna slår igenom successivt på resultatraden från 2002 och framåt.

Till det ska läggas de tidigare besparingarna som även de skulle slå igenom på resultatraden. Men det är inte sannolikt att det Ericsson som växer fram efter besparingsprogrammen kommer att kunna leverera samma produkter med reducerad personalstyrka och lägre aktivitet inom forskningen och marknadsföring. Därtill är konkurrensen så hård att det är osäkert om Ericsson får behålla effekten av neddragningarna i den egna balansräkningen. Risken är att allt försvinner i lägre priser till kunderna. Till det kan läggas att Ericsson fortfarande inte hittat någon partner till mobiltelefonerna utöver produktionssamarbetet med Flextronics.

Besparingsprogrammen till trots behöver det som nu pågår inte betyda att Ericsson förpassas till historien. Det enda som sker är att Ericsson till slut tvingas ta tag i sin gamla organisation som dragits med för stor personalstyrka under hela 1990-talet. 100 000 anställda ska helt enkelt inte behövas för att leverera de produkter Ericsson tillverkar. Det gick bra i en växande marknad där aktieägarna inte krävde så höga vinster men funkar illa när marknaden viker.

Att den insikten kommer först nu är en annan fråga. I vilket annat företag som helst skulle ledning och styrelse bytts ut för länge sedan. Att så inte skett i Ericsson beror på ett rösträttsystem som konserverat ägandet mellan två grupperingar som inte klarat av att sammarbeta mot ett gemensamt konstruktivt mål.

Men en förändring kan vara på väg. Frågan kring ägarlåsningar och rösträttsbegränsningar har numera blivit en angelägenhet även för den internationella kapitalmarknaden. Den brittiska nättidningen BreakingViews skriver i en kommentar att tisdagens besparingsprogram kan ses som ett ”försök att bidka kritiken mot ordförande Lars Ramqvist inför onsdagens bolagsstämma. Den verkliga orsaken till Ericssons strukturåtgärder i elfte timmen är bolagets ålderdomliga aktieägarstruktur, som förhindrar verklig förändring. Det måste bort”.

Och i det senaste numret av affärstidningen Business Week spenderas en helsida åt att beskriva terrorbalansen mellan Ericssons två ägarblock Industrivärden och Investor.