Köpglada amerikaner

Nu har många av de hot mot den amerikanska ekonomin som det talades om under den långa högkonjunkturen redan inträffat. Börsen (S&P500) har rasat över 30 procent sedan toppen i augusti 2000. Och man kan inte vara säker på att det är över. Under förra veckan föll S&P500 nästan 4 procent. En värre oväntad händelse – just en sådan brasklapp som nästan alltid finns med i konjunkturprognoserna – än terrorattackerna den 11 september är svårt att tänka sig. Men trots detta tycks de amerikanska konsumenterna märkligt oberörda.

Mild nedgång

Visst har USA gått igenom en konjunktursvacka, men trots den enorma haussen både på börsen och i ekonomin som helhet under senare delen av 1990-talet, så ser det ut att ha varit en ganska mild nedgång. Det blev inte ens någon riktig recession, i varje fall inte enligt den vanliga definitionen: Att BNP ska falla under två kvartal efter varandra. Efter nedgången under tredje kvartalet förra året vände ju BNP uppåt redan under sista kvartalet förra året, och steg kraftigt under första kvartalet i år. Bottennivån för den privata konsumtionen blev en ökning med en procent (från föregående kvartal i årstakt) men sedan återhämtade den sig snabbt. Under andra kvartalet befarar man att den möjligen kan dämpas till en ökning på 2 procent. Ett tecken på en något svagare konsumtion är att bilförsäljningen sjönk i maj.

Svackan i konjunkturen har pressat upp arbetslösheten. I fredags rapporterades att arbetslösheten i maj låg på 5,8 procent, en liten nedgång från 6,0 procent i april. Det är inte så mycket med europeiska mått, men det är en rejäl uppgång från som lägst under 4 procent för ett par år sedan. Sysselsättningen ökade svagt med 41 000 personer. Det är i och för sig ändå ett tecken på att det värsta är över. Sysselsättningen sjönk oavbrutet från april förra året till mars i år. Nu har den ändå ökat i två månader i följd.

Men inte heller uppgången i arbetslösheten har dämpat konsumtionslusten. Sparkvoten, (sparandet som andel av disponibel inkomst) har ökat litet grand men inte mer än att det lika gärna kan förklaras av skattesänkningar.

Fortsatt ökad produktivitet

Mats Kinnwall, ekonom på Handelsbanken, menar att hushållen fortfarande har en välgrundad tro på att reallönerna ska fortsätta att öka i bra takt och att arbetslösheten någorlunda snart vänder nedåt igen. Förutsättningen är en fortsatt god produktivitetstillväxt. Ännu så länge finns det ingenting som tyder på att den trenden skulle vara på väg att brytas. Tvärtom har produktiviteten fortsatt att öka i förvånansvärt snabb takt även under konjunktursvackan.

Även om många har fått se sina förmögenheter krympa i takt med börsnedgången, så utgör egna hem en större andel av förmögenheten än aktier. Och priserna på egna hem har trots konjunktursvackan och börsraset fortsatt att stiga.

En uppenbar risk för huspriserna är förstås att räntorna börjar stiga. Styrräntan ligger ju kvar på 1,75 procent, en extremt låg nivå. Men det är inte säkert att det heller blir så farligt. Inflationen är ganska låg och löneökningarna har fallit tillbaka från drygt 4 till drygt 3 procent under det senaste årets konjunktursvacka. Därför är det ingenting som just nu talar för att åtstramningen behöver bli särskilt kraftig. Det handlar nog snarare om att räntan så småningom stiger till en normal nivå när ekonomin ser ut att ha återhämtat sig på allvar.