Krönika: Greenspan och börsen

När New Yorkbörsen förlorade en femtedel av sitt värde den 19oktober 1987 befann sig Alan Greenspan i Texas. Den nytillträddechefen för Federal Reserve skulle hålla ett tal i Dallas, menfann sig i stället på sitt hotellrum i ständig telefonkonferensmed sina medarbetare hemma i Washington. Strax innan marknadenskulle öppna dagen därpå dikterade han en kärnfull kommuniké.Ordalydelsen – fri från alla reservationer och all tyngandejuridisk prosa – var att centralbanken var beredd att sänkaräntorna och att börsen skulle få all den likviditet denbehövde.Wall Street kunde andas ut. Den så kalladeOktoberkraschen blev inte mer än ett hack i en stigandeindexkurva. En viktig förklaring till att det bara blev enkortvarig rekyl är just att Federal Reserve reagerade såvälvilligt.

STRAMADE ÅTKontrasten med kraschen 1929 är skärande. Då stramade FederalReserve åt ekonomin i stället för att tillföra likviditet.Följden blev att aktieindex inte förrän en bit in på 1950-talethämtade in all den förlorade terrängen och att arbetslösheten iUSA låg kring 25 procent under hela 1930-talet. Sedan dess harvärldens centralbankschefer lärt sig läxan – något som visadesav Greenspans agerande under höstdagarna för 11 år sedan. Ävenfinansmarknaderna känner till spelreglerna. När börserna skakattill under 1990-talet har obligationsmarknaden instinktivthandlat ned räntorna.

Frågan är då hur centralbankerna skulle bete sig om ett kursrasinträffade hösten 1998. Här är vi ute på okänd mark. Det ärintressant är att följa hur den amerikanska 30-årsräntanreagerat på den (i skrivande stund) tioprocentiga nedgången ibörsindex sedan mitten av juli. En ny bottennivå har noterats, 5,5 procent, vilket är den lägsta 30-årsräntan sedan 1977.

LITEN FALLHÖJDMen nedgången har varit blygsam och är inte i paritet,procentuellt sett, med fallet på börsen. Förklaringen är att denpotentiella fallhöjden i räntorna är så liten, för att inte sägaobetydlig. Marknaden verkar helt enkelt inte tro att Greenspanskulle våga sänka räntorna och spänna ut det traditionellaskyddsnätet under aktievärdena. Orsaken är ju att USA:s ekonomiredan befinner sig på gränsen till överhettning. Ompenningpolitiken skulle bli ännu lättare är risken stor för attinflationen skjuter fart på allvar.

Det starka förtroendet för Greenspan bygger på att han hållitkonsumentpriserna i schack men ändå låtit ekonomin expandera.Skulle han verkligen våga ge upp sitt rykte sominflationsbekämpare? Ja, det mesta tyder på det. I ett läge därtvå amerikaner av fyra äger aktier direkt eller genom fonder ochdär balanserna på fondkontona dessutom ofta uppgår tilltusentals dollar har aktiemarknaden förvandlats från att vara enledande indikator till att vara en hjärtpunkt i samhällsekonomin.Det är inte troligt att Federal Reserve – som är politiskt styrti högre grad än till exempel Bundesbank – passivt skulle låta NewYorkbörsen sjunka ihop. Ett kursras på 20-25 procent under någradagar skulle med stor sannolikhet mötas av räntesänkningareftersom en sådan krasch skulle kunna destabilisera hela denreala ekonomin. I ett sådant läge gäller det att agera på engång och att sedan successivt höja räntorna till ursprungsnivånnär paniken lagt sig.

Har det här någon bäring på de senaste veckornas nervösapendlande i världsbörsindex? Nej, inte alls. Den rekyl som varitsedan mitten av juli var precis vad de masugnshetainternationella börserna behövde och motiverar inga ingrepp fråncentralbanken. Sänkta USA-räntor skulle dessutom kunna dra neddollarkursen, vilket kunde göra läget i Japan och övriga Asienän mer akut.