LÅNGTIDSUTREDNINGEN: Välfärden åldras

Att antalet arbetande i näringslivet blir färre och att de vars löner eller bidrag finansieras med skatter blir flera är knappast något nytt. Men den statliga långtidsutredningen (LU) visar att läget är mer alarmerande än vad som tidigare befarats.

Bromsa pensionen

LU tror bland annat att den så kallade bromsen, eller balanseringsmekanismen, i det nya pensionssystemet »måste aktiveras snabbt och att den får ett betydande genomslag«. I klartext måste man börja skära ned de nya pensionerna rejält i förhållande till den tänkta indexuppräkningen. Alternativet är att staten skattefinansierar en större del av pensionerna och därför inte tullar på AP-fonden som planerat.

Den viktigaste faktorn bakom de väntade svårigheterna är befolkningsutvecklingen. Andelen personer i arbetsför ålder, 16 – 64 år, börjar minska ganska starkt omkring år 2008. Men redan dessförinnan krymper de åldersgrupper som är mest aktiva på arbetsmarknaden. I stället är det då gruppen 55-64 år som ökar. Men där är förvärvsaktiviteten lägre – den faktiska pensionsåldern har ju sänkts – vilket medför att det totala antalet arbetade timmar ändå minskar.

Skola och vård

LU pekar på en rad problem som blir följden av den minskande yrkesaktiviteten. Även vid oförändrade ambitioner i den offentliga sektorn kommer både inkomstöverföringarna, t.ex. pensionerna, och antalet offentligt sysselsatta att stiga. Detta beror inte bara på den demografiska utvecklingen utan också på att kostnaderna för att producera sjukvård, omsorg och undervisning tenderar att öka snabbare än den genomsnittliga prisutvecklingen.

Trots dagens diskussion om skattesänkningar skulle det därför bli nödvändigt att om ungefär fem år börja höja skatterna igen. Men eftersom höga skatter påverkar arbetsviljan kan man hamna i en ond cirkel där antalet arbetstimmar går ned ytterligare. Enigt LU kan sysselsättningsutvecklingen »komma att ändra förutsättningarna för dagens fördelningssystem och därmed framtvinga regeländringar«. Det är, skriver man, osannolikt att skattekvoten kan fortsätta att växa.

Detta beror också på att det internationella beroendet troligen tvingar fram sänkning av vissa skatter. Med avskaffade gränskontroller väntas EU gå över till att momsen ska betalas i ursprungslandet. Eftersom detta skulle fördyra den svenska exporten kan man räkna med att momsen i Sverige måste sänkas. LU tror från 25 till 18 procent.

Brain-drain

Höjda skattesatser på arbete innebär inte bara risk för att sysselsättningen minskar ännu mera utan kanske också att välutbildade personer flyttar utomlands. Det finns, skriver LU, risk att gynnsamma studievillkor och »relativt god utbildningsstandard« i den svenska högskolan i kombination med internationellt sett låga löner för högutbildade och höga skatter kan göra Sverige till »nettoexportör« av utbildad arbetskraft.

LU anser också att lägre skatter på företagande och privat förmögenhetsbildning sannolikt skulle främja investeringar i nya företag. Det bör tilläggas att långtidsutredningen är utarbetad inom finansdepartementet, av opolitiska tjänstemän (under ledning av finansrådet Stefan Lundgren). Analysen av t.ex. effekten på arbetsutbudet av skatter och bidrag skiljer sig inte från den som görs i andra liknande studier av t.ex. SNS. Årets LU är ovanligt koncis och av hög kvalitet.

Kortar inte arbetstiden

En självklar slutsats av rapporten är att Sverige under överskådlig tid inte är betjänt av lagstiftning om kortare arbetstid. Detta skulle förvärra problemen. De med arbete skulle kanske gynnas – inte ens det är säkert, enligt en bedömning av konjunkturinstitutet – men detta skulle i så fall gå ut över dem som är beroende av statens skatteinkomster.

Problemet är inte att den totala ekonomiska standarden sjunker, tvärtom förutses i kalkylen att BNP fortsätter att öka i förhållandevis hygglig takt. Man förutser att den mer gynnsamma produktivitetsutvecklingen under 1990-talet, jämfört med de två tidigare årtiondena, blir bestående. Däremot blir det svårt att omfördela arbetsinkomsterna utan att man får ett ohållbart högt skattetryck.

Inga välfärdskonton

Det har i debatten förts fram förslag om annorlunda finansiering genom s.k. välfärdskonton. LU verkar skeptisk, och påpekar att man inte kan ändra på det faktum att färre ska försörja fler. Med exempel från det nya pensionssystemet kan det dock kanske bli lättare att gradvis föra över vissa delar av socialpolitiken till ett personligt kontosystem, dock knappast sjukförsäkringen.

LU ser det som viktigt att försöka hålla nere kostnaderna för den offentliga servicen genom ökad marknadsorientering och konkurrens. Flera studier tyder på att, tvärtemot den vanliga bilden, konkurrensutsättning inom äldreomsorgen både sänkt kostnaderna och höjt kvaliteten. Men det krävs att kommunerna etablerar kompetenta upphandlingsorganisationer.

Vill främja arbetsviljan

Som det i särklass viktigaste framstår dock att man driver en skatte- och bidragspolitik som främjar arbetsviljan.

Flexibel pensionsålder kan bidra till att höja arbetskraftsdeltagandet. Det är, skriver LU, angeläget att långsiktigt upprätthålla antalet arbetade timmar genom bibehållen medelarbetstid (som i dag är relativt låg i Sverige). Viktigt är förstås också att invandrarnas yrkeskunskaper utnyttjas bättre. En möjlig lösning är ökad invandring av arbetskraft. Ett offentligt område där ambitionsgraden kan höjas är utbildningen.

Det behöver knappast sägas att långtidsutredningens analys och slutsatser går tvärs emot mycket av den politik som förordas av regeringens båda stödpartier v och mp. LU varnar särskilt för att man binder upp sig för en offentlig standardhöjning under de närmaste åren, innan andelen äldre börjat öka och finansieringsproblemen kommer.