Nu lyfter Afrika luren

Rachel Kimani bor i ett litet hus med plåttak en bit ifrån en mindre landsväg som slingrar sig igenom Rift Valley i centrala Kenya. Regnvatten samlas i en tank på taket. En mindre solcellspanel levererar ström till vad som har blivit en av hushållets viktigaste ägodelar, en liten mobiltelefon av märket Sagem.

Rachels man är byggnadsarbetare och borta från hemmet under veckorna på olika byggen. Rachel är kvar hemma för att ta hand om sin lilla åkerlapp och adoptivsonen David som är HIV-smittad. Tidigare var hon tvungen att packa in sig i den lokala varianten av kollektivtrafik, matatu, när hon ville få tag på sin man, en läkare eller Davids lärare. Idag räcker det med ett enkelt samtal eller bara ett SMS om HIV-medicinen tar slut eller om något händer på skolan. För henne liksom miljontals andra Afrikaner har tillgången till mobiltelefoni inneburit drastiska förändringar och förbättringar vilket är en förklaring till att Afrika söder om Sahara blivit ett av de hetaste områdena inom telekom.

Men även om mycket hänt inom telekom är Afrika sig väldigt likt på andra sätt. Ofta måste ett mastbygge börja med att bygga en väg. Sedan tar man dit en generator och batterier för strömförsörjning för att kunna få basstationen att fungera. Med hjälp av trådlösa mikrovågslänkar kopplar man ihop sig med telenätet. När det väl är på plats krävs det bevakning dygnet runt. Inte för någon skulle få för sig att plocka med sig just basstationen. Det är dieseln som driver generatorn som är åtråvärd, och kanske koppar och andra metaller.

Att bygga och driva telenät i Afrika söder om Sahara skiljer sig markant från de flesta andra håll i världen. Samtidigt är kontinenten synnerligen väl lämpad för en utbyggnad av främst mobiltelefoni eftersom de fasta förbindelserna är mycket få och det i praktiken helt saknas alternativ. Många områden är glest befolkade och behovet av kommunikation är lika stort som på andra ställen. Ofta är tillgång till telekommunikation också en drivmotor i tillväxten – på flera sätt.

-I Nigeria låter man till exempel ofta den lokala befolkningen sköta bevakningen, inte sällan i utbyte mot till exempel ström från generatorn. Att bygga ut mobilnäten kan föra med sig flera positiva spin-offs, säger Thomas Sonesson, marknadsansvarig på Ericsson för Afrika söder om Sahara.

Investmentbanken Morgan Stanley beräknar att Afrika idag står för runt sex procent av Ericssons systemförsäljning, officiellt redovisar Ericsson Afrika och mellanöstern tillsamans. Men den andelen kan mycket väl växa de närmaste åren.

-På system har vi en hög marknadsandel och tillväxten på tjänstesidan ligger runt 45 procent, säger Sonesson. Söder om Sahara har Ericsson runt 400 permanent anställda, men inklusive projektanställda jobbar för närvarande runt tusen personer för Ericsson i Afrika. De främsta konkurrenterna här är franska Alcatel och till viss del Siemens. Kinesiska nykomlingar som Huawei satsar också på att slå sig in på marknaden.

Det snabba prisfallet på både mobiltelefoner och mobilsystem har gjort det möjligt att börja nå ut till en större marknad i utvecklingsländer. Det finns också en svällande marknad för andrahandstelefoner går mycket bra på fattiga kontinenter som Afrika. Uppskattningar pekar på att andrahandsmarknaden utgör mellan en tredjedel och en fjärdedel av alla mobiltelefoner på den afrikanska marknaden. Kostnads/prisfrågan är hela tiden närvarande eftersom mobiltelefoni ofta får kämpa med andra konsumtionsprodukter som öl, Coca Cola och spelande om de oftast futtiga slantar som blir kvar när det nödvändigaste betalats.

– Kostnaden för investeringar i näten har sjunkit, bland annat på grund av nya kinesiska leverantörer men vi måste hela tiden jobba stenhårt med att se till att folk har råd med våra produkter, säger Marc Beuls, vd för Stenbeckskontrollerade mobiloperatören Millicom som 1989 blev Afrikas första mobiloperatör och idag driver mobiltelefoni i sju Afrikanska länder. Det senaste tillskottet är Tchad.

Dåligt skötta och korrupta statliga telebolag hämmade tidigare utvecklingen av kommunikationstjänster. Men ökande behov och en accelererande avreglering och privatisering av hela sektorn har satt fart på utvecklingen. Det har gjort Afrika till världens snabbast växande telekommarknad, med en ökning av antalet mobilanvändare på nästan 60 procent per år de senaste fem åren.

Efter att Afrika under flera år har betraktats som ett hopplöst fall av många investerare har intresset nu vaknat åtminstone på mobilfronten. I mars i år betalade till exempel det Kuwaitiska telebolaget MTC 3,4 miljarder dollar för holländska Celltel som driver mobiltelefoni i 13 länder söder om Sahara. Kontinentens största operatör, Vodacom ägs till hälften av Sydafrikas statligt dominerade telebolag som är noterat på börserna i både Johannesburg och New York. Vodafone har 35 procent i Vodacom.

-Den politiska stabiliteten har ökat markant de senaste åren, fler länder demokratiseras och det har hjälpt både tillväxten och telekommarknaden. Vi ser väldigt ljust på Afrika och tror att regionen kommer fortsätta vara den marknad som har högst tillväxt under flera år framöver, säger Marc Beuls.

Till och med i länder som Somalia, som inte haft en fungerande regering sedan 1991, växer telekomsektorn så det knakar med nya mobilmaster och internetcafeer lite över allt. Förra året fanns det 77 miljoner mobilabonnenter på den Afrikanska kontinenten enligt ITU, International Telecoms Union. Analysfirman Paul Budde Ltd tror att antalet kan öka till 200 miljoner år 2010.

Enligt en rapport från Paul Budde krävs det telekominvesteringar på runt 11 miljarder dollar per år i Afrika för att nå upp till målet om att 10 procent av befolkningen ska ha telefon år 2010. Nigeria är ett bra exempel på potentialen på kontinenten. Det är det folkrikaste landet med runt 130 miljoner invånare och oljepengarna strömmar till.

Staten sålde fyra GSM-licenser 2001 för 285 miljoner dollar styck och idag dominerar det sydafrikanska MTN med 42 procent av marknaden. Men konkurrenterna vinner hela tiden mark. I början fick MTN kämpa för att kunna finansiera sina satsningar men idag råder det omvända förhållandet. Bankerna springer benen av sig för att få finansiera utbyggnad.

Trots att kontinenten har en lång tradition av ineffektiva monopol är mobiloperatörerna ofta mycket lönsamma. År 2003 tjänade till exempel MTN 1,1 miljarder dollar bara på sin Nigerianska verksamhet och Millicom har idag marginaler på nästan 45 procent på sin Afrikanska verksamhet, det är svårt att matcha på mognare marknader. En orsak till lönsamheten är att den genomsnittliga intäkten per kund är relativt hög i Afrika. Men allt eftersom fler anv��ndare tillkommer och marknaden mognar kommer intäkten per kund i Afrika att falla.

Tillgången till internet är fortfarande väldigt skral i Afrika även om det stadigt blir bättre. Men även på det området håller mobiltelefonin på att ta för sig. Sydafrika var till exempel ett av de första länderna i världen att få igång ett 3G-nät och även om 2G och 2,5G fortfarande har den högsta prioriteten så planeras det fler 3G-nät som ger tillgång till trådlöst bredband.

Mobila datatjänster har också börjat göra sig gällande och i Nigeria har det blivit populärt att skicka pengar via SMS. På en kontinent där service som banktjänster oftast är begränsad till städer är potentialen enorm för den typen av tjänster. Just nu verkar det inte finnas något som kan stoppa eller ens bromsa den utvecklingen, inte ens den politiska instabilitet som alltid plågat regionen.

-Vi planerar att introducera 3G-teknologi med videosamtal och mobilt internet nästa år, säger Abdulahi Mohammed Hussein, produkt och servicechef på Telecom Somalia i Mogadishu som varit en krigszon under stor del av den senaste tioårsperioden.

Största bekymret för hans 25 000 mobilkunder verkar dock inte vara dålig service, täckning eller höga priser. Istället gäller det att inte visa mobiltelefonen ute på gatan för att inte dra till sig intresse från någon hungrig krypskytt.

Källor: Ericsson, Millicom, Financial Times, BBC, Business Day, Paul Budde ltd, ITU, Red Herring, Allafrica.com.
___________________________

Kontantkortskontinenten:
I Afrika är runt 80 procent av alla telefonlinjer mobiltelefoni, det är den högsta andelen i världen. Kontantkort är helt dominerande och står för mellan 97 och 98 procent. Korten säljs på en stor mängd ställen och tanken hos operatörer som Millicom är att om det går att köpa en läsk ska man också kunna köpa kontantkort. Ett växande problem är att många mobilanvändare inte har tillgång till el för att ladda sina mobilbatterier. Ofta kan man dock byta till laddade batterier på samma ställen som säljer kontantkort.