Oljan pumpar upp noteringsintresset

Det står still på den svenska nyintroduktionsfronten. Facit för Stockholmsbörsens nynoteringar förra året var Unibet och Note. I år? Hittills ingen, med undantag för ett par avknoppningar i stil med Gunnebos industridel häromdagen.

I Finland och Danmark är läget lika dystert, även om biotechföretaget Topotarget nyligen noterades på Köpenhamnsbörsen. Det var dock den första noteringen där sedan 2001.

I Norge däremot är läget ett helt annat, liksom på många andra håll i både Europa och Nordamerika. Börsintroduktionerna står som spön i backen. Förra årets 22 nya noteringar på Oslobörsen kommer att slås med råge i år. Rekordet på 58 noteringar från 1997 är förmodligen fortfarande ohotat, men kanske kan slutsiffran för i år hamna nära rekordet. Hittills i år har femton noteringar gjorts.

Dessutom håller ett antal på bolag på med sina noteringsprocesser, som olje- och gasletarbolaget Revus Energy och Kongsberg Automotive som är underleverantör till fordonsindustrin. Det kanadensiska oljebolaget Questerre har också fått klartecken av börsen för en notering och anmälningstiden för Eastern Drilling gick ut förra veckan och aktien noteras med start 27 juni. På Oslobörsens styrelsemöte nu i veckan ska dessutom ytterligare en handfull ansökningar behandlas och under första halvåret lär antalet noteringar landa kring 20, tror Oslobörsen.

Annan struktur än Sverige
Det som skiljer Norge och Sverige åt är framför allt strukturen på näringslivet och investerarbasen. Några skillnader av betydelse inom regelverk, lagstiftning eller liknande finns inte och börserna är jämförbara i storlek, åtminstone i relation till riktigt stora marknadsplatser som London och New York.

Olja, gas och shipping är de stora näringarna i Norge och de upplever just nu en boom utan like. Oljepriserna ligger på rekordnivåer utan tendens att falla, och rederibranschen ligger inte långt efter. Det sätter förstås sina spår bland de nya noteringarna. En bra bit över hälften av dem handlar om de två heta branscherna eller näraliggande verksamheter som till exempel Nemi, Norway Energy and Marine Insurance, som noterades för ett par veckor sedan.

Företag som sysslar med att finansiera, bygga och driva olika typer av riggar för att leta och pumpa upp olja, eller husera personal, är extra mycket på tapeten och det har redan höjts ett antal varnande fingrar för en annalkande “rigg-bubbla”.
Ett typiskt sådant bolag är Awilco, som har två bostadsriggar i drift och som också beställt tre nya riggar för leverans 2006-2007. Dessutom har företaget option på ytterligare fyra. Bolagets väl och ve handlar alltså om fortsatt bra oljekonjunktur.

Men också helt andra slags bolag surfar in på samma våg. Där finns till exempel high tech-bolag inom it, som Vizrt och Allianse, liksom plasttillverkaren Polimoon. Den skandalomsusade finansmannen Kjell Inge Rökke finns också med som en aktiv kraft bland noteringarna. När fiskodlingsföretaget Aker Seafood sattes på börsen i maj blev det Rökke-bolag nummer fyra som noterades under 2004 och 2005.

Men undantag för några avknoppningar som Norsk Hydros gödseldivision Yara är de norska börsintroduktionerna av måttlig storlek: från en halv miljard upp till ett par eller några miljarder kronor i börsvärde.

Men det tycks passa investerarna på Oslobörsen perfekt. Intresset över lag har varit mycket bra och överteckningar är regel. Energiteknikbolaget APL blev till exempel övertecknat 17,5 gånger, och när plastföretaget Polimoon sattes på börsen så kortade bankerna anmälningstiden för att det inte skulle bli alltför upphaussat intresse på sluttampen.

Bra facit från noteringar
De allra flesta bolagen har gjort bra ifrån sig efter noteringen. Det har förstås hjälpt till att generera intresse för kommande noteringar. Men dessutom har intresset från utländska institutioner varit genomgående bra. Norge har också ett relativt sett större antal rejält förmögna privatpersoner och familjer som inte drar sig för att investera i lite mindre och mer osäkra bolag. Riskbenägenheten i den här investerargruppen förefaller över lag vara lite högre i Norge än i Sverige, menar många på finansmarknaden.

En annan skillnad som kan förklara en del av det gap som finns i statistiken över nya noteringar mellan Stocholmsbörsen och Oslobörsen är marknaden för private equity, och då i synnerhet det som kallas utköpsaffärer, buy-outs.

I Sverige är den ruljangsen väl utvecklad med flera inhemska spelare som hör till de främsta i Europa. Dessutom trivs de allra största internationella spelarna inom private equity med att göra affärer i Sverige. Samtidigt har många investerare bränt sig på noteringarna av framför allt Alfa Laval, Intrum Justitia och Oriflame. Rättvist eller inte, så slår detta mot börsnoteringar som kommer från det hållet.

Följden har blivit att Stockholmsbörsen inte på långt när lyckats matcha de priser som betalats av finansiella köpare. Listan över bolag som skulle ha kunnat gå till börsen men i stället har sålts till en finansiell aktör blir allt längre. Det finns inget i dagsläget som säger att det skulle ändras.
I Norge är framför allt buyout-sektorn både mindre, mer inhemsk och mindre utvecklad. Många av de bolag som satts på börsen har också sitt ursprung och sin finansiering inom private equity. Polimoon och APL var till exempel utköpsaffärer från början medan bolag som Active24, Diagenic och Opera har finansiering inom venture capital.

Hur länge håller då noteringsivern i sig i Oslo? Så länge energi- och shippingområdena ångar på som de gör är det bara tillgången på kandidater som begränsar flödet, menar flera investmentbanker Affärsvärlden talat med. Kanske dags för en del svenska börskandidater att stoppa in en option på en oljerigg i balansräkningen, och sedan kolla när nästa flyg till Oslo går.