Skakade finanshus

Den finansiella oron i Asien och Ryssland och dessspridningseffekter börjar nu skörda sina offer också ivästvärlden. Det hittills mest dramatiska i den vägen är utantvivel räddningsaktionen i förra veckan för den prestigefylldaamerikanska så kallade hedgefonden Long-Term Capital Management(LTCM) med 80-90 miljarder US-dollar i tillgångar. Detta efterjättelika förluster som förbrukat större delen av fondenskapital.

RÄDDAD PÅ GRUND AV SIN STORLEKI början av september meddelade LTCM att den förlorat 2,5miljarder US-dollar (ca 20 miljarder kronor), vilket motsvaradeöver hälften av kapitalet, och sedan dess har förlusternauppenbarligen ökat i snabb takt. LTCM:s överlevnad har därförstått på spel. Det som räddade fonden var att den på grund avsin storlek, och sina stora skulder till bankerna, hotade attdra andra institutioner med sig i fallet.

På annat sätt kan man knappast förklara att Federal Reserve Bankof New York (som har ett speciellt ansvar inom det amerikanskacentralbankssystemet för övervakningen av bankerna) engageratsig i en räddningsaktion. Det är egentligen endast systemriskersom motiverar en centralbank att ingripa. Men too big to fail,föreställningen att en institution kan vara för stor för att denska tillåtas gå omkull, brukar antas gälla större banker,knappast fonder.

Det är inte heller så att hedgefonder står under någon särskildtillsyn från den amerikanska centralbanken Federal Reserves sida.På så sätt kan räddningen av LTCM ses som en märkeshändelse påen förändrad finansmarknad. Den är ett bevis på att enormavärden står på spel om högspekulativa hedgefonder börjar skaka.Det är inte heller att undra på att det reses krav på ökadreglering och att marknaden nervöst undrar om det finnsförluster på andra håll som ännu inte har kommit fram.

INGEN KÄNNER TILL POSITIONERNAMan kan förstås inte dra alla hedgefonder över en kam.Strategierna varierar, liksom graden av skuldsättning. Problemetär bara att ingen, inte heller tillsynsmyndigheterna, egentligenvet hur positionerna ser ut. Skulle man ha låtit LTCM sälja utsina värdepapper på marknaden skulle detta säkert ha förvärratläget på redan skakade finansmarknader.

Visserligen har Federal Reserve inte skjutit till några pengar.Dess roll sägs ha varit den neutrala observatörens när femtonamerikanska och europeiska affärs- och investmentbanker bildatett konsortium för att rädda LTCM, men Feds övertalningsförmågai sådana här fall ska inte underskattas. Konsortiet, medexempelvis Merrill Lynch, Morgan Stanley Dean Witter och denschweiziska storbanken UBS bland deltagarna, skjuter till 3,5miljarder dollar (ca 28 miljarder kronor) i nytt kapital.Bankerna blir samtidigt ägare till 90 procent av MTCM och tar ipraktiken kontrollen över verksamheten.

ANLEDNING TILL SJÄLVPRÖVNINGHur djupt konsortiedeltagarna själva varit involverade i LTCM:saffärer varierar nog, men bankerna har all anledning tillsjälvprövning. Det råder inget tvivel om att särskiltinvestmentbankerna har tjänat mycket pengar på handeln med LTCM.Samtidigt tycks bankerna ha lånat ut pengar till fonden, utanatt ha någon riktig insyn i dess positioner. Kravet på störretransparens kommer därför säkert att öka som en följd av affären.Det gäller både krav på bättre insyn i fonderna och öppnareredovisning av bankernas exponering. En effekt är krav på ökadesäkerheter, vilket minskar fondernas manöverutrymme. Hur kundedet gå så snett? Här rör det sig om en fond (eller snarare ettinvestmentbolag enligt definitionen i föregående nummer avAffärsvärlden, sid. 92) som inte egentligen tycks ha varitsärskilt hårt exponerad mot de nya framväxande marknaderna.Ryssland sägs ha stått för endast tio procent av förlusterna,men ändå är det spridningseffekten av det ryska finansiellasammanbrottet som har fått fonden i gungning.

SUPERKÄNDISARMed ett antal superkändisar i bolaget – två nobelpristagare, enfirad obligationshandlare och en före detta toppchef i denamerikanska centralbanken – har fonden drivit ett slagsarbitrageaffärer, som under flera år givit en sagolik avkastningåt investerarna. Med hjälp av matematiska modeller har manutnyttjat skevheter i prissättningen av olika värdepapper ochderivat, bland annat västeuropeiska statspapper.

Fonden har till exempel spekulerat i minskande spreadar,ränteskillnader, på statspapper som en följd av den europeiskamonetära unionen, EMU. Genom en kraftig upplåning och genom attutnyttja derivatmarknaden har LTCM ökat hävstångseffektendramatiskt. Det gick strålande i flera år, men än en gång hardet visat sig att sambandet mellan avkastning och risk harunderskattats. Inte ens med nobelprisbelönta ekonomiprofessoreri stallet finns det tydligen några garantier.

Vändpunkten tycks ha kommit då Ryssland på sensommaren ipraktiken ställde in betalningarna. Detta skrämdefinansmarknaderna och fick spreadarna att stiga snart sagtöverallt. Därmed hade marknaden gått emot LTCM, som satt medskägget i brevlådan.

BILDTEXT: Än en gång har det visat sig att sambandet mellanavkastning och risk har underskattats. Inte ens mednobelprisbelönta ekonomiprofessorer i stallet finns det tydligennågra garantier.