Svårbemästrad kris

Vartenda rum är bokat på hotell Sheraton i Washington, därInternationella valutafonden och Världsbanken håller sittårsmöte den här veckan. Femtusen statsmän och bankirer är påplats. Middagar, cocktailpartyn och frukostmöten avlöser varann.Kan inte en sådan samling skarpa hjärnor göra något för att lösaden globala finanskrisen? Nej, det verkar inte så. Visst harpolitiker från USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tysklandoch Japan mångordigt deklarerat att krisen är den värsta pådecennier. Men om man går igenom de fragment i de högtidligatalen som innehåller någon som helst konkretion är det svårt attbli imponerad.

MEST KOMMITTÉERMest handlar det om fler kommittéer och ökad dialog mellaninternationella organ. Tyskarna vill ha målkorridorer förvalutorna och fransmännen föreslår att fler länder ska bildavalutablock som EMU. Det finns också några riktiga luftpastejer,som förslaget att bilda en World Financial Authority för attstyra kapitalflödena runt jorden. Mer realistiska är förslagenom striktare regler för banktillsyn och större öppenhet frånhedgefonder och andra placerare när det gäller tradingpositioneroch risktagande.

MINDRE HETA PENGARSå småningom kan vi nog få en bättre finansiell infrastruktur,där flödena av heta pengar till högriskmarknader inte blir fulltlika strida som de varit under 1990-talet.

Men det intresserar knappast aktieplacerarna. De vill få fastmark under fötterna här och nu. För att skapa stabilitet påbörserna och på marknaderna i det korta perspektivet duger bararejäla räntesänkningar i minst ett par av de viktigaindustriländerna. USA har sänkt, och det gör antagligen ocksåStorbritannien och Kanada inom kort. De sänkningarna verkar dockredan vara diskonterade i marknaderna.

Ändå ropar marknaderna på koordinerade åtgärder från Washington.Varför gör de det? De vet ju att det mest kommer att komma ord.De vet också att räntevapnet redan har börjat tas i bruk.Anledningen är att marknaderna är vilsna.

KRIS FÖR ALLAFör det första är det en global kris. Det hjälper inte attpolitikerna eller centralbanken i ett enskilt land agerar, utandet som krävs är att alla drar åt samma håll. Det är alltså intesom på Wall Street i oktober 1987. Då hade krisen sinupprinnelse på den amerikanska aktiemarknaden, vilket gjorde attFederal Reserve på egen hand kunde reda ut situationen.

INGA LEDAREFör det andra finns inga tydliga lösningar och inga självklaraledare. Under Irakkrisen hösten 1990, då börserna senast var utepå lika hal is som de är idag, fanns dels en konkret respons påproblemen i att Saddam Hussein kastades ut från Kuwait; delsfanns ett tydligt ledarskap i USA:s president George Bush. Idagär det Bill Clinton som sitter i Vita Huset och i Japan ochEuropa är politikerna upptagna med inhemska problem (bankkrisen)respektive projekt (EMU).

För det tredje är det framför allt en kris som beröraktiemarknaderna. Det är inte en valutakris, som de som skakadefinansmarknaderna på 1980-talet, då yenen och dollarn iblandkunde pendla upp och ned med 20-30 procent under ett år. Hadedet rört sig om en valutapanik så skulle gensvaret antagligen hakommit riktigt snabbt. Politiker och centralbankschefer skulleha samlats i hemlighet till möten som de som ägde rum på 1980–talet på Plaza Hotel i New York eller på Louvren i Paris.Centralbankerna hade intervenerat på valutamarknaden ochstatsmännen hade gjort uttalanden för att påverka valutahandelni önskad riktning.

Att hantera en börskris är väsentligt svårare. Det finns ingamallar att följa, eftersom vi i modern tid inte varit med om ensådan global förtroendekris för aktier som vi ser just nu.Därför lär börserna inte få särskilt mycket hjälp från politiskthåll, åtminstone inte som det ser ut just nu. Om New York-börsenskulle tappa ytterligare en eller två tiondelar av sitt samladebörsvärde och om USA:s ekonomi skulle tappa tempo väldigt snabbtkan den bilden förändras. Då är det mycket möjligt att Fed–chefen Alan Greenspan rycker ut med nya räntesänkningar.

BÄST ATT VÄNTAMen just nu verkar det som om centralbankscheferna tycker attdet är bäst att vänta. Värderingarna är fortfarande rätt höga, ialla fall i New York. Samtidigt har börsnedgången trots alltskett under ordnade former och marknaderna fungerar fortfarandenågorlunda hyggligt. Ett tecken på det senare är placerarnasstora intresse för tre viktiga nyintroduktioner itelekombranschen som sker i dagarna (NTT DoCoMo i Japan,Swisscom i Schweiz och Mobistar i Belgien).

Börserna är oroliga eftersom det inte finns några uppenbaralösningar och inga självklara ledare. Hade det rört sig om envalutakris skulle politikerna antagligen ha agerat relativtsnabbt. Kan inte en sådan samling skarpa hjärnor göra något föratt lösa den globala finanskrisen?

BILDTEXT: IMF-chefen Michel Camdessus har is i magen…