Svårstädat kontor

Avknoppningar, delningar och dyrköpta rationaliseringar har varit återkommande inslag hos Esselte under de senaste tio åren. Resultatet har åkt berg- och dalbana samtidigt som många aktieägare har skrämts iväg. Sedan 1997, då aktien handlades till över 150 kronor (exklusive utdelning av bolag), har kursen rasat till nivåer runt femtiolappen vilket får ses som ett tydligt misstroende mot bolagets förmåga att kunna skapa en uthållig lönsamhet.

Mellan svackorna har det emellertid funnits ljuspunkter. Bokslutet för år 2000 är ett bra exempel: Efter en förlust på 228 miljoner kronor1999 lyckades bolaget i fjol prestera en vinst efter finansnetto på 274 miljoner kronor vilket överträffade tidigare förväntningar. Den givna frågan är förstås om det handlar om en turnaround eller om det åter är frågan om en andhämtning inför nästa störtdykning.

För en vändning talar det faktum att koncernchef Anders Igel lyckats snabba på det besparingsprogram som sjösattes i början av förra året. Omstruktureringen som från början beräknades ta upp till fem år ska nu vara avklarad inom de närmaste två åren och ska dessutom kosta mindre än kalkylerat. Enligt ledningen är avsikten under de närmaste två åren att ytterligare förbättra lönsamheten. Nya kostsamma och resultatdämpande omstruktureringsprogram sägs dock inte vara aktuella. Men går det verkligen att lita på det? Även om Esselte gör sitt bästa för att leva upp till utfärdade löften så är det i första hand den allmänna ekonomiska tillväxten som avgör utvecklingen. Erfarenheten från början av 1990-talet visar att kontorsvaror blivit mer beroende av konjunkturen än under tidigare decennier.

En recession i USA, som står för 35 procent av Esseltes försäljning, kan få kännbara konsekvenser för bolaget och mycket väl kunna tvinga fram omstruktureringar av större format. Det samma gäller Tyskland som är bolagets näst största marknad (och det land där företaget har flest anställda). Här rapporteras försäljningen under 2000 ha varit lägre än planerat med överkapacitet i fabrikerna. Vad händer om den negativa trenden fortsätter? Anders Igel gör klokt i att inte sätta upp några finansiella mål.

Även om marginalerna i den senaste rapporten pekar åt rätt håll är nivåerna långt ifrån tillfredställande. För att nå vidare krävs det att Esselte håller fast vid strategin om att vara ledande på sina marknader och därmed kunna uppnå den kritiska massan för lönsamhet. Hittills har företaget onekligen lyckats väl med att positionera sig. Det största produktområdet, huvudsakligen pärmar och mappar, är etta i USA och Europa. Världsledande är även den näst största produktgruppen, märkningsapparater av olika slag. Av stor betydelse är också det uttalade målet om att röra sig mot produktområden med större lönsamhet. Här är förskjutningen ännu så länge blygsam. Lågmarginalsprodukter som pärmar och mappar står fortfarande för 59 procent av bolagets försäljning.

Att ledningen nu avstår från ytterligare köp och i stället satsar på att polera nyckeltalen är förståeligt med tanke på aktiernas låga värde som betalningsmedel.

Men att Esselte avstår från företagsköp innebär också att bolaget avstår från större tillväxt. Kontorsvaror är nämligen mogna produkter som i bästa fall följer BNP-tillväxten vilket betyder att den organiska tillväxten är begränsad. En alltför lång period av nolltillväxt kan leda till att bolaget inte kan växa i samma takt som sina kunder, distributörerna inom detaljhandeln, som med tiden blivit allt färre och allt större. Just möjligheten att kunna följa med återförsäljarna internationellt kan visa sig vara den intressanta framtida potentialen i Esselte.