Ta steget fullt ut

Finansminister Erik Åsbrink utlovade förra veckan lagstiftning som tvingar fondbolagen att på kontobeskeden tala om exakt hur många kronor kunden betalat i förvaltningsavgift.

Självklart bör fondspararna få reda på hur mycket de har betalat. Lika självklart vill bankerna låta bli att tala om detta, eftersom det skulle öka fokuseringen på vad fonderna kostar och därmed öka risken för ett priskrig. Fondbolagens chefer hävdar därför att beräkningarna är för svåra och dyrbara. Det är inte sant.

Varför hävdar då fondbolagen att det är så svårt? Jo, helt enkelt därför att de inte vill att kunderna skall få reda på hur mycket de betalar.

Det är nämligen skillnad på små och stora kunder. En fondsparare är inte lönsam förrän sparkapitalet är uppe i åtminstone 20.000 kronor. Eftersom avgifterna tas ut i procent av sparkapitalet, betalar den som bara satt in några hundralappar löjligt små belopp för all service som ingår.

Den som sparar en halv miljon kronor tvingas samtidigt betala 9.000 kronor per år för samma service (räknat på en fond med en förvaltningsavgift på 1,5 procent per år och courtagekostnader på 0,3 procent per år). Och det är inte dyrare för fondbolaget att hantera en stor än en liten kund.

Om konkurrensen vore hårdare, skulle avgifterna för de lönsamma kunderna vara lägre.

Mer information

Att förbättra informationen om förvaltningsavgifterna är således ett bra förslag. Det vore dock inte fel att tvinga fram ännu mer information från fondbolagen:

• Om hur mycket av fondspararens kapital som förvaltarna spenderat vid hanteringen av fondens aktieinnehav (courtage, valutaväxling, kupongskatt mm).

• Om de extra kostnaderna för Luxemburgfonder vid sidan av förvaltningsarvodet (administration, depåer, skatter, jurister, revisorer, bankavgifter, registreringsavgifter).

• Om hela avgiftsuttaget i fondförsäkringar och individuellt pensionssparande. De största avgifterna redovisas idag inte i årsbeskeden. Kunden luras därför att tro att kostnaden är mycket lägre än den faktiskt är.

Affärsvärlden redovisar sedan ett knappt år tillbaka de sammanlagda kostnaderna i fonderna i ett nyckeltal kallat totalkostnadsandel (TKA). Detta nyckeltal finns med i kolumn 3 i Fondindikatorn, som senast publicerades i nummer 9/1998 på sidorna 42–47. Vi kan dock inte räkna ut exakt hur mycket det blir för en enskild kund. Men det kan fondföretagens datorer göra.

»Banco skulle behöva skaffa nya och mycket kraftfullare datorer för att klara uppgiften«, sade VD Kajsa Lindståhl i förra veckan.

I en intervju i DN försökte hon antingen vilseleda DN:s läsare eller också vet hon inte hur snabb en vanlig pentiumprocessor är.

Beräkningen av exakt hur mycket avgifter en fondsparare betalar är nämligen ingen match för en dator. Matematiken är enkel och den information som behövs finns redan i fondbolagens databaser.

Matematiken är densamma som när bankerna räknar ut räntan på ett bankkonto. När det gäller bankkonton behöver man varje dag under året beräkna kundens saldo och multiplicera det med den ränta som gäller den dagen.

När det gäller fonderna multiplicerar man för varje dag antal fondandelar den dagen med förvaltningsavgiften per fondandel den dagen.