Trångt i mitten

De svenska politiska partierna har närmat sig varandra i ensamling mot mitten. Ny demokratis fiasko och kommunismens fallhar bidragit till att spännvidden har minskat mellanytterkanterna. Närmandet mot mitten har fört upp de bådaflygelpartierna, moderaterna och vänsterpartiet, tillrekordnivåer, medan socialdemokraternas opinionssiffror pekarmot det sämsta valresultatet sedan 1920-talet.

Ännu värre ser det ut för de borgerliga mittenpartierna, somtycks gå mot sitt sämsta sammanlagda valresultat någonsin, trotsatt de två 1991 blev tre. Folkpartiet och centern fick dåsällskap av kristdemokraterna.

REKORDSTOR FÖRÄNDRINGOm man jämför Sifos senaste undersökning med 1994 årsvalresultat har både moderaterna och vänsterpartiet gått upp medfem procentenheter, medan socialdemokraterna backat med nio.Mellan två val har det inte tidigare skett så stora förändringar.Småpartierna står och stampar medan den felande procentenhetenkan sägas härröra från att ny demokrati utplånats efter att hafått en procent i förra valet.

Att spännvidden mellan ytterkanterna har minskat kan samtidigtsägas motverkas av att flygelpartierna vuxit så starkt påmittens bekostnad. Om man ser till politikens sakinnehåll har vikanske nu inte två block utan snarare tre: En traditionellvänster med ett udda inslag i form av miljöpartiet, ettutpräglat borgerligt parti med rejäla skattesänkningar påprogrammet och en mittengrupp som består av i första handsocialdemokraterna och centern, men dit man kanske också kanhänföra folkpartiet och kristdemokraterna.

Förändringen har gjort regeringsfrågan mer oviss än någonsin. Omvalresultatet skulle bli så som opinionsundersökningarna nutyder på kan socialdemokraterna välja att samarbeta antingen medde borgerliga småpartierna eller med vänsterpartiet ochmiljöpartiet. Ett samarbete där även moderaterna ingår kan inteuteslutas.

MAKTLÖSA VÄLJAREBristen på besked i regeringsfrågan före valet kan medföra attdet inte blir väljarna som på valdagen bestämmer politikensframtida inriktning. I stället kan den socialdemokratiskapartiledningen efter valet avgöra om Sverige skall få en politikmed traditionell vänsterinriktning eller så kallad förnyelse,det vill säga en mer borgerlig prägel.

Man kan förstå varför socialdemokraterna värjer sig mot att gebesked i den viktiga regeringsfrågan. Om partiet skulle uttalasig för ett samarbete med vänsterpartiet efter valet förlorardet troligen väljare i mittfältet. Om partiet i stället föreslårsamarbete med borgerliga partier skulle vänsterpartiet växa ännustarkare.

Det var socialdemokraterna som under 1980-talet inledde enhistorisk omorientering genom att sänka marginalskatterna ochavreglera finans- och valutamarknaderna för att på 1990-taletsätta inflationsbekämpningen som främsta mål och söka inträde iEU. Att socialdemokraterna under senare tid visat tendenser attsvänga tillbaka till en mer traditionell politik på vissaområden ändrar inte särskilt mycket.

HÖGERSPÖKET FÖRSVANNMen det är inte bara socialdemokraterna som har ändrat sinpolitik. Moderaterna har under Carl Bildt också närmat sigmitten, från andra hållet. Partiet inriktar nu till exempel sinaförslag om skattesänkningar mot låg- och medelinkomsttagare ochförsöker ge intryck av en politik som inte skall ökainkomstklyftorna, utan tvärtom.

Moderaterna talar inte längre om systemskifte, utan försökernärmast att tona ned kraven på besparingar och nedskärningar.Bildt har också under valrörelsens inledning varit mycketåterhållsam i sin kritik av motståndarna. Socialdemokraternasförsöka att ge liv åt högerspöket ger ett ganska krystatintryck.Ett viktigt skäl till moderaternas nedtoning av sinprofil är säkert ny demokratis sorti. Det finns inte längrenågot hot från höger och ny demokratis fiasko har nog för långtid framåt berövat trovärdigheten hos nya försök. De som vill haen mer högerradikal politik har i praktiken inte något annat valän att stödja moderaterna. Möjligen kan en delkulturkonservativa välja kristdemokraterna, som därmed ocksåtycks vara det enda av småpartierna som är på viss frammarsch.

FARAN FRÅN VÄNSTEROm moderaterna nu får ha sin högerflygel i fred, gällermotsatsen för socialdemokraterna och deras vänsterflygel.Socialdemokraternas politiska omsvängning i kombination medkommunismens fall och vänsterpartiets förnyelse har gjort detsenare till en verklig fara för regeringspartiet. I självaverket har vänsterpartiet övertagit mycket av den traditionellasocialdemokratiska politiken och retoriken. Förre statsministernIngvar Carlssons samarbete med väns-terpartiet om främstskattehöjningar i mandatperiodens inledning bidrog antagligenockså till att legitimera väns-terpartiet som ett tänkbartalternativ för dem som senare blev missnöjda medsocialdemokraterna.

Det är faran från vänster som nu tvingar socialdemokraterna attstarkare betona fördelningspolitiken och försöka värna om sinatraditionella väljare, och inte minst bevara förtroendet inomfackföreningsrörelsen. Samtidigt finns därmed en risk attpartiet förlorar i mittskiktet, där till exempel mångatjänstemän kan bli besvikna över uteblivna skattesänkningar. Detär förstås inte alls säkert att opinionsmätningarnas resultatstår sig till valdagen. Valutgången är fortfarande oviss. Detmåste ha blivit en svår besvikelse för socialdemokraterna att debackade i den senaste Sifo-mätningen, trots att den ekonomiskautvecklingen nu tycks så gynnsam för regeringspartiet. Men ompartiet ytterligare lägger om sin politik för att tillgodoseväns-teropinionen finns det, som sagt, risk för röstförluster imittfältet.

DILEMMA EFTER VALETDilemmat för socialdemokraterna kan komma att förvärras eftervalet. Om partiet stödjer sin regeringspolitik på vänsterpartietuteblir sannolikt den förnyelse av politiken som många ekonomerbedömer som nödvändig för en ökning av sysselsättningen som ärförenlig med låg inflation. Risk för inflation kan tvinga framförnyad åtstramning, vilket i sin tur gör det ännu svårare attnå det uppsatta målet om halvering av arbetslösheten. Vid ettsamarbete med ett eller flera borgerliga partier, som troligenkommer att ställa hårdare krav än vad centern gjort under densnart gångna mandatperioden, kanske i stället vänsterpartietvinner ännu mer stöd från missnöjda socialdemokrater. En möjligutveckling är att en fortsatt socialdemokratisk regering avstårfrån stora förändringar av politiken och samtidigt försökerstödja sig på hoppande majoriteter i riksdagen i stället för attförsöka uppnå en varaktig allians.