Vem ska vi tro på?

Kreditförlusterna i det svenska bankväsendet står i fokus i de två rapporter om riskerna i det svenska bankväsendet som Riksbanken och Finansinspektionen nu har presenterat med ungefär en veckas mellanrum. Riksbankens rapport presenterades 2 juni och under onsdagen kom Finansinspektionens svar.

Upplagt alltså för jämförande studier när det gäller den helt avgörande frågan om bankernas framtida kreditförluster.

Riksbanken nöjer sig med att bedöma bankerna för i år och nästa år medan inspektionen tar med också året därpå, 2011. Jämförelserna mellan myndigheternas olika rapporter får därmed begränsa sig till att gälla åren 2009 och 2010.

Och då visar det sig att landets två viktigaste myndigheter när det gäller just bankövervakning uppvisar en förfärande oenighet. I korta drag går det att säga att Riksbanken svartmålar när Finansinspektionen skönmålar. Riksbanken spekulerar i nyemissioner för bankerna medan inspektionen bedömer att bankerna klarar sig med det egna kapital som finns på kistbottnen.

De sammanlagda kreditförlusterna enligt Riksbankens ”huvudscenario” uppgår till 170 miljarder kronor under tvåårsperioden. Inspektionen gör en betydligt mildare bedömning i sitt ”basscenario” och slutar på 137 miljarder kronor, 20 procent lägre, i kreditförluster.

Störst är skillnaden myndigheterna emellan när det kommer till hur de ser på Handelsbankens framtida kreditförluster. Finansinspektionen tror att de begränsar sig till 16 miljarder kronor under två år medan Riksbanken med sina 26 miljarder kronor närapå dubblar förlusttakten. För de värst Baltikumutsatta bankerna, Swedbank och SEB, skiljer sig bedömningarna också, med 9 miljarder kronor för Swedbank och med 5 miljarder kronor för SEB.

I myndigheternaskatastrofscenerierär skillnaderna ändå större. Dessa kallas för ”stresstest” (Riksbanken) och ”Scenario 3: Extrema påfrestningar i Östeuropa samt utdragen recession i Västeuropa” (Finansinspektionen).

Riksbanken tror på kreditförluster på 311 miljarder kronor under två år medan inspektionen nöjer sig med att skissa på förluster på 259 miljarder.

Återigen är Handelsbanken det stora tvisteämnet där inspektionen i år befarar förluster på måttliga 7 miljarder kronor medan Riksbanken spår 20 miljarder. De båda Östeuropatunga, Swedbank och SEB, tycks däremot vara rejält genomlysta i katastrofhänseende. För tvåårsperioden som helhet landar förlusterna på 75 respektive 77 miljarder kronor för Swedbank och på 61 miljarder för SEB. Den senare siffran är båda myndigheterna ovanligt nog helt överens om.

Att prognoser blir olika är kanske inte så märkligt men just i det här fallet blir konsekvenserna stora av skiljelinjen. Riksbanken, med chefenStefan Ingves i toppen, hymlar inte om att det kan bli aktuellt med nyemission – igen – för Swedbank. Finansinspektionen, med generaldirektörMartin Anderssoni toppen, säger så här om den saken.

-Finansinspektionen bedömer att det i dagsläget inte finns ett behov av att de svenska storbankerna ytterligare stärker kapitaltäckningen, utifrån de lagstadgade kraven. För sina finansieringsmöjligheter är dock bankerna beroende av marknadens förtroende, vilket innebär högre kapitalkrav än de lagstadgade minimikraven.

Den viktigaste frågan är kanske vilken vikt som utomstående bedömare, som aktieinvesterare och bankkunder, ska fästa vid de båda myndigheternas divergerande stabilitetsrapporter. Kort sagt: Jag säger som musikern och låtskrivaren Thomas Di Leva: Vem ska jag tro på?

Och ska man tro på någon av dem?

Bäst före datum på finansinspektionens stabiltetsrapporter är i vart fall i kortaste laget. Den förra rapporten, i oktober 2008, klargjorde att de svenska storbankerna stod på stabil grund. Sedan dess har tre av dem tvingats fylla på i kassavalven i nyemissioner som totalt dragit in över 50 miljarder kronor.

Tyvärr är den bistra sanningen antagligen den att finansinspektionen, av hänsyn till bankstabiliteten, inte kan säga annat än att bankerna är – just det – stabila.

nullnullnullnull