WEB-TV: Ramqvist som rockstjärna

Det var en hårt ansatt och pressad Lars Ramqvist som igår mötte krävande aktieägare och missnöjda anställda på bolagsstämman. Men också en Ramqvist som, styrkt av det stöd han fått från storägarna, med Investors Percy Barnevik och Industrivärdens Bo Rydin i spetsen, bjöd på mer ödmjukhet och självdistans än han brukar – även om någon surt kommenterade att ”det är så dags nu”.

Efter att redan i sitt första anförande markerat att det är bistra tider som väntar, förklarat att han tar den rådande situationen på stort allvar samt vädjat till aktieägarna om stöd och uthållighet, utgjorde han det självklara fokuset för medierna när han klev av scenen strax efter åtta-tiden.

Den fråga som de senaste veckorna ställts till alla utom honom själv, om hur länge han blir kvar som ordförande svarade han dock kortfattat på. ”Det är ytterst ägarnas beslut, och jag tar ett år i sänder. Man får sådana här mandat för ett år i taget. Och det är ägarna som har bett mig ställa upp, jag har inte bett om att få jobb.”

Den massiva kritik som riktats mot hans egen person var han först ovillig att kommentera, men efter att frågan ställts upprepade gånger sade han sig inte hört särskilt mycket av den. Kritiken på stämman klassade han som ”mild”. ”Ingen person har hört av sig till mig under de här månaderna och yttrat något missnöje. Vilka har kritiserat mig? Jo, de som har legat långt från Ericsson. De som har angripit mig har helt och hållet varit journalister”

Någons påpekande om att kritiken har även framförts av anställda och politiker bemöttes med ett; ”men vad har de med det att göra? Det här är ju ett privatägt företag. De som har angripit mig har tydligen glömt bort vad Ericsson har varit med och byggt upp här under många år.”

Tycker du inte att det finns någon anledning att vara självkritisk? ”Jo absolut. Men jag har lämnat VD-posten och en styrelseordförande ska inte vara ute och prata hur som helst utan träda tillbaka för VDn. Det är av respekt för VD som jag inte springer och uttalar mig. Vi har en talesman för bolaget, fråga Kurt om han har någon negativ kritik mot mig – jag tror inte det.”

Lars Ramqvists sade sig även ta fullt ansvar för det strategiskt felaktiga beslut som resulterat i problemen på konsumentproduktsidan, med mobiltelefonerna. ”Jag tar kritiken på största allvar och det är klart att jag tar ansvar för det. Det har flera gånger idag sagts att vi gjort misstag på det området, men vi är medvetna om problemet och konsumentprodukterna har varit en fråga på varje möte vi haft de sista åren. Vi har inte lyckats hela vägen.”

Den uppenbara vikten av att lösa mobiltelefonfrågan fick honom även att fnysa åt frågan om vilken frågan han anser vara viktigast för styrelsen att lösa. ”Det inser du ju själv att det är telefonfrågan”, svarade han irriterat och tillade, på frågan om lösningen är att hitta en partner i år.

”Vi stänger inga dörrar. Men först och främst ska vi rensa i vårt eget bo, och det blir inte precis enklare nu i lågkonjunkturen.”

Det faktum att Lars Ramqvist sitter som ordförande i tre börsbolag, Ericsson, Volvo och Skandia, föranledde frågan om hans tid verkligen räcker till. ”Jag har bara en icke-exekutiv befattning, någon annan roll har jag inte. Jag är inte operativ.”

Räcker din tid för att stödja Kurt Hellström i det arbete Ericsson har framför sig? ”Jag stöder Kurt så fort han behöver det.” Känner du att du har förtroende från de anställda? ”Ja, definitivt.”

Vad har du att säga till de anställda som har fått sparken de senaste dagarna? ”Ingen vill att människor ska behöva lämna sina jobb. Vi har genom åren tagit stort ansvar för Sverige och haft stora framgångar. Nu har vi ett hack i kurvan men ni behöver inte jaga ner oss för det. Jag förväntar mig respekt för det vi gjort.”

Hur mår du idag? ”Rätt så bra. Jag sover bra, jag har mina hobbies. Rätt så bra, ja.”

De senaste veckornas press har resulterat i ett omfattande säkerhetspådrag runt Lars Ramqvist som person samt hans bostad strax utanför Nyköping. Under hela gårdagen omgavs han av bastanta säkerhetsvvakter, som gjorde sig minst sagt påminda när Ericssons pressavdelning avbröt den improviserade frågestunden med medierna.

Eskorten ut till den väntande bilden var helt jämförbar med vilken rockstjärnas som helst, och de fotografer som småspringande försökte ta bilder under tiden motades minst sagt bryskt undan. Huvudpersonen själv log dock , som vore han nästan lite nöjd med sin nyvunna stjärnstatus. ”Jag hoppas ni får något ni kan använda, i alla fall”, ropade han till fotograferna innan han försvann in i sin bil. ”Vi ses grabbar.”