Allvaret närmar sig för Spotify

Den började inte så bra, Spotifys omtalade börsdebut. Inte ens en vecka efter att företaget lämnat in sitt prospekt inför en notering på New York-börsen avslöjades det att Telia försökt dumpa hela sitt innehav – utan att hitta någon köpare.

Telias fumlande såg nu ut att sätta ett tak för värderingen. Och som om inte det vore nog malde affärspress i både Sverige och USA på om det gamla vanliga: Spotify satt i knäet på skivbolagen och förlusterna bara ökade. Nya siffror presenterades om att intäkterna per abonnemang uppvisade en nedåtgående trend.

Intressant nog är Spotify på en och samma gång hyllat och nedskrivet: få företag har blivit så ihjälkramade av politiker som den svenska musiktjänsten – men samtidigt har svenska medier gång på gång påpekat hur olönsamt Spotify är.

Egentligen har kritiken varit densamma hela tiden: en alltför hög andel av intäkterna går till royalties och licensavgifter, främst till de tre stora skivbolagen – Universal, Sony och Warner – som närmast skulle kunna ­beskrivas som en musikkartell.

Fram till alldeles nyligen fanns det två konkurrerande utvecklingslinjer: ”the ownership model”, där Apples Itunes var den största aktören, och ”the access model”, där Spotify länge varit störst.

Så sent som år 2010 – när var och varannan svensk hade skaffat ett Spotifykonto – var den globala nedladdningsmarknaden för musik fortfarande tio gånger större än för strömmande musik, och enligt statistik från musikorganisationen Ifpi var det först år 2015 som försäljningskurvorna möttes.

När Apple det året tog steget till ”the ­access model” genom att lansera Apple ­Music (som för enkelhetens skull kan ­beskrivas som en kopia av Spotify) beskrevs det som ett stort hot för Spotify.

Det hade lika gärna kunnat beskrivas som att Spotifys modell hade segrat.

Läs vidare om varför Spotify kan vara värt mer än vad man tidigare har vågat tro här.

Av Johan Anderberg