Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

ANALYS: ERICSSON - Farfarsprincipen

1999-09-15 08:00

Omodernt ledarskap sänker Ericsson. Det bäddar för uppköp av bolaget.

När styrelsen i Ericsson i somras bad sin ordförande LarsRamqvist komma till undsättning och återinträda som koncernchefvar det för att ingjuta förtroende. Med Ramqvist, som tidigaresuttit som VD i sex år, skulle kontinuiteten i ledningengaranteras, var det tänkt.Men det gick inte som planerat. Chefsbytet, som innebar attSven-Christer Nilsson sparkades efter mindre än ett och etthalvt år som VD, blev i stället en väckarklocka för både deanställda och aktiemarknaden om att allt inte stod rätt till iEricsson. Medias intresse för hur styrelsen valde att sparka Nilsson, enonödigt brutal behandling har det visat sig, blev minst likastort som för frågan om varför han tvingades avgå. Och påaktiemarknaden har förtroendet för Ericssons styrelse rasat ibotten.

Hur kunde styrelsen göra en sådan felbedömning? Mycket beror påden märkliga ledningsfilosofi som styr Ericsson.I Ericsson fokuseras allt på hur bolaget ska kunna hänga med iteleteknikens allt snabbare utveckling. Inga av bolagetsprodukter har mycket längre livslängd än ett par år. Det ställerförstås stora krav på ledningen. Det finns de som hävdar attbolagets industristruktur, med över 100.000 anställda, är denstörsta belastningen. Många av konkurrenterna är mycket yngreoch har därför aldrig behövt ställa om sin produktion på detsätt som Ericsson tvingats till.Desto egendomligare är det då att Ericsson fortfarande användersig av ledningsprinciper som borde höra till en förgången tid.Det handlar om sådant som att styrelseordföranden är överrock åtVD, att alla anställningar ska förankras hos chefen ett steg upp(farfarsprincipen) och att styrelsen mest liknar endirektörsklubb. När Sven-Christer Nilsson tillträdde som VD för ett ochett halvt år sedan, samtidigt som företrädaren Lars Ramqvistavancerade till styrelseordförande, kraxade en och annanolyckskorp. Hur mycket skulle Nilsson egentligen få bestämma?Det fanns ju en påtaglig risk för att Ramqvist skulle anse sigveta bäst hur Ericsson skulle skötas.

Så skulle problemet försvinna

Men olyckskorparna kraxade i onödan, tyckte styrelsen. Problemetskulle försvinna genom att Ramqvist lovade övriga styrelsen attge Nilsson utrymme. Samma successionsmetod hade dessutom visatsig framgångsrik vid det förra VD-skiftet. Då äntrade dåvarandeVD:n Björn Svedberg ordförandestolen och lämnade över rodrettill Lars Ramqvist, som varit chef för Ericssons mobilsystem.Åren i mitten av 1990-talet blev några av Ericssons mestframgångsrika sedan satsningen på mobiltelefonin visat sig varaen succé. Men Björn Svedberg var också en försiktigare och mereftertänksam person än Lars Ramqvist och var därför sannoliktenklare att få som styrelseordförande.För Sven-Christer Nilsson blev samarbetet med Ramqvist inte allslätt. En gammal biskop bör inte stanna i stiftet, sade Nilsson ivåras i en intervju i Affärsvärlden. Antagligen var det ettuttalande som han fick äta upp.Nilsson och Ramqvist var helt enkelt för olika för att kunnakomma överens, och det skulle visa sig vara ett olösligtproblem.

Lars Ramqvist beskrivs som en fokuserad och kraftfull ledare,men också som oerhört egocentrisk. Personer kring Ramqvist måstevara mycket starka och kunna bevaka sina revir för attöverhuvudtaget kunna arbeta kvar. Ofta handlar det om att ställaultimatum för att Ramqvist ska förstå.Medan Ramqvist på sin tid agerade auktoritärt och med bara medett fåtal personer på ledningsnivå i Ericsson, så representeradeNilsson en helt annan och modernare ledarstil. Med sinprestigelösa framtoning blev han också snabbt populär blandmedarbetarna, inte minst hos de 40 procent som är under 35 år.Nilsson fokuserade också mer på försäljning än vad någontidigare ledning hade gjort.Kanske var det därför inte underligt att både Ramqvist ochövriga styrelsen tyckte att Nilssons prioriteringar i Ericssonblev allt märkligare. De liknade inte alls den tidigareregimens.Lars Ramqvist ansåg att VD:s prioriteringar skulle styras genomdet årliga VD-avtal som upprättas mellan styrelseordförande ochVD och där det framgår hur och när VD ska genomföra viktigauppgifter i bolaget. Detta förfarande har vi haft med alla VD:ari Ericsson. Så blev jag också behandlad av Björn Svedberg, sägerLars Ramqvist. Och de prioriteringar som Sven-Christer Nilssonoch jag hade avtalat om levde han inte upp till.

Ericsson tappade fart

I efterhand har Lars Ramqvist i Ericssons personaltidning räknatupp en diger lista av problem i Ericsson som härrör frånNilssons tid som VD. Ericsson tappade fart, säger Ramqvist däroch räknar upp nya mobiltelefonmodeller som inte blev klara itid, omorganisationen som drog ut på tiden och som inte alls sågut som i ursprungsplanen. Samtidigt steg kostnaderna i bolaget,allt medan kassaflödet åter blev negativt. Balansräkningen höllpå att förstöras, det arbetande kapitalet ökade med 8 miljardermer än väntat, säger Ramqvist.Det är också mycket möjligt att Sven-Christer Nilsson inte varrätt person att leda Ericsson. Vissa personer med insyn iEricsson hävdar att uppgiften blev alldeles för stor för honom.Han hade fungerat mycket bättre i sin tidigare, mindrechefsroll, då han varit ansvarig för den amerikanskamobilstandarden i Ericsson. VD-tiden blev extra jobbig på grundav informationsmissar till aktiemarknaden, försenademobiltelefonmodeller och därför att han tvangs erkänna att 1999skulle bli ett förlorat vinstår. Att samtidigt genomföra enomorganisation av hela Ericsson och dessutom satsa på ny teknikblev för mycket.

Dubbelt ledarskap

Nilsson kunde inte visa sig vuxen uppgiften. Hans situation blevknappast bättre av hans dåliga relation till styrelseordförandenRamqvist. Styrelsen irriterades över att Nilsson informerade förlite. Troligen förlamades många beslut av det dubbla ledarskap somEricsson fick under Nilssons VD-tid. Lars Ramqvist fortsatte attuttala sig fritt i pressen om Ericsson. Sannolikt hade en annanperson än Nilsson tyckt att situationen var ohållbar och lämnatVD-stolen tidigare.Detta dubbla ledarskap gick förstås att utnyttja av utomstående.Innan styrelsen tog beslutet att sparka Nilsson hade denkontaktats både av medarbetare till Nilsson och av kunder ochinvesterare. De kontaktade oss med sitt missnöje med VD, hävdarLars Ramqvist.

Kunderna klagade

Kunderna hade naturligtvis en vinst att göra. Teleoperatörernakonkurrerar allt hårdare med varandra och det finns stora pengaratt tjäna på att vara först och bäst. När Ericsson konkurrerarmed andra om utrustning till mobiltelenät, bolagetshuvudprodukt, blir leveranssäkerhet och kvalitet viktiga inslagi försäljningen.Klagomålen minskade naturligtvis styrelsens förtroende förNilsson.Men frågan är om styrelsen, och i synnerhet presidiet, somutgörs av Ramqvist, Tom Hedelius och Marcus Wallenberg, hadefått lika många klagomål om styrelsen i stället hade uttrycktsitt fulla stöd för den nya VD:n, och i stället för LarsRamqvist hade valt en annan styrelseordförande.En följd av det klena förtroendet för Nilsson blev att allt flerfrågor lyftes upp på styrelsenivå. Ett exempel är valet av CFO,den ytterst ansvariga för finansfrågor i koncernen. I mittVD-avtal med Nilsson för 1999 skulle frågan vara löst innan 1maj i år. Men inte förrän i juni kom de första förslagen, då medtvå personer som vi inte nådde någon uppgörelse med, sägerRamqvist. Men styrelsen ville vara med och bestämma i frågan och detledde säkert till att en lösning på CFO-frågan både försvårades ochdröjde. Det talas om att styrelsen helst såg en icke-svensklösning, vilket diskvalificerade en rad svenska kandidater somannars hade passat på posten. Att den mest uppenbara kandidaten,Ericssons finansdirektör Karl-Henrik Sundström, inte var aktuellför jobbet visas av att han i dagarna istället fått jobbet somchef för Ericssons australiska verksamhet.Kanske beror styrelsens engagemang i denna fråga på att denhellre ser att Ericsson leds av parhästar än av en stark VD.Koncernchefskapet axlas i dag bara tillfälligt av Lars Ramqvist.Om det kommer att lyftas över på nya VD:n för Ericsson, KurtHellström, har det spekulerats om, men det är inte alls säkert.

Farfarsprincipien styr

Tom Hedelius från Handelsbankssfären, vice ordförande iEricssons styrelse, säger till Affärsvärlden: Om vi får tag påen bra CFO, och teamet (CFO och Kurt Hellström) fungerar bra, såsitter Hellström sannolikt kvar som VD en längre tid i Ericsson.Om Hellström får bli koncernchef beror alltså på CFO.I Ericsson förklarar man styrelsens inblandning iCFO-tillsättningen med Ericssons gamla farfarsprincip: attanställa en medarbetare ska förankras hos chefen ett steg upp,det gäller alltså även VD. Men förfarandet verkar gammalmodigt. Attstyrelsen överhuvudtaget fäster sådan vikt vid valet av CFO och attEricssons ledning ska skötas av parhästar, godkända avstyrelsen, är mycket märkligt.

Styrelsen fortsätter som förut

Tyvärr tycks inte Ericssons styrelse ens fundera på att ändra påsitt sätt att arbeta. Därför sitter Lars Ramqvist kvar somstyrelseordförande, trots att överrocksmodellen visat sig varadålig. Och den fortsatta tillämpningen av farfarsprincipen pekarpå att flera frågor också framöver kommer att hamna i styrelsen,trots att de inte hör hemma där.Troligen måste Ericssons styrelse bytas ut för att det ska skeförändringar. Och då beror det på ägarna. Men de bådaägargrupperingarna är i högsta grad insyltade i styrelsearbetet.Och grupperingen i styrelsen, hälften Wallenberg och hälftenHandelsbankssfären, borgar mer för att lägren bevakar varandraän att de ägnar sig åt att använda rösterna till att höjaEricssons värde.Är detta maktmissbruk? Javisst, vilket ledande personer kringEricsson tidigare har erkänt. I början av 1990-talet, närEricsson gjorde sin stora satsning på mobiltelefoni, hette detnämligen att ägarsituationen var bra för bolaget, eftersom ingenkunde motsätta sig nya, dyra projekt. Och om någon hadeprotesterat, så hade Svedberg och Ramqvist kunnat utnyttjaägarsituationen och satsa ändå.Enligt aktieboken kontrollerar Handelsbankssfären drygt 42procent av rösterna, medan Wallenberg äger något mindre. Menuppenbarligen ska Wallenbergs roll i Ericsson inte överdrivas. Istället är det Tom Hedelius, Handelsbanksfärens doldis, somutpekas som den verkliga makthavaren. Ett tecken på detta är attEricssons styrelse valde hösten 1995 som tidpunkt för sinsenaste nyemission, trots att detta hotade att tömma marknadenpå aktiekapital till Scanias börsintroduktion några månadersenare. Till nackdel för Wallenberg, alltså.Enligt flera näringslivstoppar har Hedelius lyckats låna LarsRamqvists öra, eftersom det var Hedelius som kunde erbjuda detvå viktiga styrelsejobb som Ramqvist ville ha när han lämnadeVD-jobbet i Ericsson förra året, dels styrelseordförandeposten iEricsson, dels motsvarande uppdrag i Volvo. I båda bolagen ärHedelius vice ordförande.Att Hedelius och Ramqvist har haft långa och förtroliga samtalstod dessutom klart redan för ett par år sedan när båda tvågjorde en rad politiska utspel och hotade att flytta uthuvudkontoren från Sverige.

Inväntar uppköpsbud

Är det sannolikt att Tom Hedelius tar sitt ägaransvar och kräverändringar i Ericsson? Nej, Handelsbankssfären har inte tidigareutmärkt sig i sådana sammanhang. Dessvärre har sfärens strategihittills varit att invänta ett uppköpsbud på de bolag som ingåri aktieinnehaven i dess maktbolag Industrivärden. Detta var vadsom nyligen hände med innehavet i Aga.Och det är möjligt att aktieinnehavet i Ericsson kommer att gåsamma öde till mötes. Om ingenting snart händer med bolagetsstyrelse kan nämligen priset på Ericsson, i förhållande tillkonkurrenterna, bli mycket lågt.

Ericsson

Verksamhet: Utrustning till telenät

VD Kurt HellströmSO, koncernchef Lars RamqvistBörsvärde 530 miljarder kronorOmsättning 210 miljarder (prognos 1999)Antal anställda 103.000Ägare, % Kapital RösterIndustrivärden 2,4 28,1Investor 3,2 22,2Wallenbergstiftelser 1,4 16,6Handelsbank.stiftelser 1,1 11,8Skandia 1,4 5,0Summa 9,5 83,7Svenska fonder 6,7 1,0Utländska ägare 51,7 2,0Källa: Affärsvärldens Ägarbevakning, AMB

BILDTEXT: Lars Ramqvist säger att det var av ren lojalitet som han isomras åtog sig att på nytt bli koncernchef i Ericsson.

Ericssons styrelse under ledning av Tom Hedelius (t.v.) och Lars Ramqvist(t.h.) använder sig bland annat av den s.kfarfarsprincipen. Det begränsar handlingsutrymmet för nye VD:nKurt Hellström (mitten).

Det ser mörkt ut för Ericsson att överleva som självständigtbolag.

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom