Analytikerna: Nu kommer nollräntan

Riksbankens kommer sannolikt att höja reporäntan med 25 punkter, till noll procent, vid det penningpolitiska mötet i 18 december.
Analytikerna: Nu kommer nollräntan - riksbanken-ingves-700_binary_6981787.jpg

Om så verkligen blir fallet uppfyller Riksbanken “löftet” från i oktober och höjer räntan en andra gång, ett år efter den första räntehöjningen på sju och ett halvt år. Det skulle också innebära att minusräntan, som startade i februari 2015 inte får uppleva sin femårsdag och att Riksbanken får inleda det nya decenniet utan att behöva dras med en negativ reporänta.

Samtliga tolv ekonomer som Infront Data har tillfrågat räknar med att Riksbanken kommer att meddela att reporäntan höjs med 25 punkter, till noll procent. Samtliga nio analytiker som har svarat om räntebanan tror också att den kommer att lämnas oförändrad. Men givet tveksamheter om Riksbankens inflationsprognoser ser ett antal ekonomer ändå en risk för att Riksbanken kan tvingas överge sin räntebana längre fram.

I oktober preciserade Riksbanken sin prognos om nästa räntehöjning till i december, efter att tidigare talat om en räntehöjning i slutet av året eller början av nästa år. Preciseringen av räntehöjningsprognosen kom trots att Riksbanken då erkände att aktuell information pekat på att konjunkturen mattas av “lite snabbare än väntat”.

Riksbanken svarade dock i viss mån på den snabbare avmattningen genom att sänka räntebanan tydligt på längre sikt, samtidigt som den lämnades oförändrad på kort sikt. Därmed mjukade Riksbanken ändå upp sin penningpolitiska hållning något i oktober, även om det knappt märktes bakom allt dunsande av tappade hakor på grund av den tydliga signalen om en räntehöjning i december.

Att Riksbanken planerar att höja räntan i en konjunkturavmattning ses som något av ett brott mot konventionen och många har anat att Riksbanken nu ser ett egenvärde i att lämna minusräntan. Riksbankschefen Stefan Ingves har tidigare förnekat att så skulle vara fallet, men i den penningpolitiska rapporten i oktober noterades åtminstone vissa problem med minusräntan.

Riksbanken konstaterade visserligen i rapporten att den negativa styrräntan och köpen av statsobligationsräntor “har fungerat väl och fått ett bra genomslag i ekonomin”.

“Men om negativa nominella räntor uppfattas som ett mer permanent tillstånd kan aktörers beteende förändras och negativa effekter uppstå”.

Vid pressträffen efter räntebeskedet i december hävdade Stefan Ingves ändå att Riksbanken inte ser något egenvärde med att lämna minusräntan. Han tillade dock att andra tycks se det så, och därmed skulle det finnas en “bonus” med att föra upp räntan till noll procent.

Ekonomerna på Nordea noterade i en analys den 10 december att oro över negativa effekter av den låga räntan verkar ha blivit viktigare för Riksbanken, även om inga detaljer om denna oro anges. Ett annat skäl till Riksbankens eventuella motvilja mot fortsatt minusränta kan, enligt Nordea, vara risken att kronan försvagas mer än önskvärt.

“Riksbankens senaste signaler indikerar att negativa räntor bara var en temporär åtgärd, inte avsedd att fortgå för evigt”, skrev Nordea-ekonomerna.

Ny information om den svenska ekonomiska utvecklingen efter Riksbankens oktobermöte har knappast rosat marknaden. Hushållens konsumtion har visserligen ökat i en hygglig takt men sentimentsindikatorer för såväl hushåll som näringsliv antyder tydligt att konjunkturen kyls av rejält.

BNP ökade 0,3 procent under tredje kvartalet jämfört med andra kvartalet, och givet att lagerinvesteringarna då drog ner BNP med 0,4 procentenheter var det kanske inte så illa. Men indikatorerna varslar om ett betydligt svagare utfall under fjärde kvartalet, i synnerhet på årsbasis givet att avslutningen på 2018 var stark.

Inflationen kom dock in väl i linje med Riksbankens aktuella prognos i november, och även om det kanske inte räcker för att övertyga Per Jansson om att inte reservera sig mot räntebeslutet lär det ha stärkt övertygelsen i den övriga direktionen om att leverera den varslade räntehöjningen.

Nya direktionsledamoten Anna Breman kan möjligen vara ett osäkert kort inför onsdagens räntebeslut, men hennes tidigare kollegor på Swedbank skrev åtminstone i ett kundbrev i samband med att utnämningen att hon på kort sikt troligen skulle att rösta för en räntehöjning i december, i linje med majoriteten.

En möjlig riskfaktor, på marginalen, mot en räntehöjning skulle kunna vara att kronan nu handlas starkare än vad Riksbanken räknade med i oktober. Men det var länge sedan Riksbanken uttryckte någon tydlig oro för en för snabb kronförstärkning,

Riksbankens kommentarer om kronkursen har på senare tid snarast präglats av en viss förundran över att den är fortsatt svag trots att Riksbanken, till skillnad från exempelvis ECB, har tagit åtminstone små steg på väg mot en normalisering av penningpolitiken.

Prosperas stora enkät om inflationsförväntningarna gav ett något blandat intryck i december. Femårsförväntningarna på KPIF-inflationen sjönk till 1,8 procent, från 1,9 procent i september medan femårsförväntningarna på KPI-inflationen var oförändrade på 1,9 procent (räknat på andra decimal sjönk dock även femårsförväntningarna på KPI mellan september och december).

KPI-förväntningarna hos arbetsmarknadens parter sjönk i de flesta löptiderna, men arbetsgivarnas löneförväntningar steg ändå på ett och två års sikt.

Det är oklart om Prospera-mätningen kommer att ge någon tydlig vägledning för Riksbankens räntebeslut på onsdag. En tillbakablick visar att majoriteten i direktionen mjuknade i december 2013 och sänkte räntan när Prosperas decemberenkät det året visat att de femåriga KPI-förväntningarna sjunkit till 1,8 procent.

Men denna mjukare hållning kunde då också kopplas till att regeringen under hösten 2013 gett Finansinspektionen uppdraget att sköta makrotillsynen. Därmed såg Riksbanken inte lika starka skäl som tidigare att “luta sig mot vinden” för att inte elda på hushållens upplåning och bostadspriserna.

Frågan är också hur Riksbanken värderar nedgången i långa KPIF-förväntningar kontra oförändrade långa KPI-förväntningar (åtminstone med en decimal). Det är visserligen KPIF som är Riksbankens målvariabel, men det är fler som svarar om KPI-förväntningarna i Prospera-enkäten vilket kan ge dessa förväntningar något större tyngd.

Beträffande den internationella riskbilden tycks stjärnorna för tillfället stå ovanligt rätt för Riksbankens planer på att överge minusräntan; en klar seger för de konservativa i det brittiska valet bör innebära att osäkerheten om brexit åtminstone dämpas och signalerna om att USA och Kina kan vara överens om ett fas ett-avtal dämpar åtminstone i viss mån risken för att handelskriget ska trappas upp.

Det betyder knappast att det saknas risker mot utsikterna men på några viktiga punkter ser de, åtminstone just nu, ut att ha minskat.

Michael Boström, analyschef på Danske Bank, noterar i ett kundbrev att marknaden prisar in 24 punkters räntehöjning nu efter inflationsstatistiken för november, och “närmare än så är det svårt att komma”.

Han kallar den troliga räntehöjningen på torsdag för ett “icke-event”, samtidigt som svaga aktivitets- och sentimentsdata har stärkt argumenten för att därefter ligga still på noll procent länge, och Riksbanken kan behöva sänka BNP-prognosen samtidigt som man höjer reporäntan.

Danske Bank delar dock inte Riksbankens syn på utsikterna för inflationen och kronan.

“Den kombination av starkare krona och samtidigt stigande inflation som ligger i RB:s prognos tror vi inte kommer att materialiseras”, skriver Michael Boström.

Ekonomerna på Swedbank bedömer ändå att utsikterna för inflationen ska gå Riksbankens väg och nå inflationsmålet ser “rimligt goda ut” i det kortare perspektivet. Men frågetecknen hopar sig om man blickar fram ett-två år.

“Frågan är om konjunkturen och arbetsmarknaden kommer att utvecklas tillräckligt bra för att generera prisökningar i linje med Riksbankens önskan. Kronan har stärkts på sistone och noteras nu ett par procentenheter starkare än prognos. Löneökningarna ligger fortfarande och harvar runt 2,5 procent”, skriver Swedbank-ekonomerna i ett kundbrev.

Nordeas chefsanalytiker Torbjörn Isaksson noterar för sin del att “Riksbanken tycks bekämpa andra risker än de som är förknippade med inflation och tillväxt”, och att det därför är mycket som talar för att reporäntan höjs nu.

Men “även om tröskeln sannolikt är högre än vanligt kan det inte uteslutas att centralbanken pressas till att stimulera igen. Orsaken är att vi bedömer att inflationen blir ett bekymmer för Riksbanken under nästa år”, skriver han.

Han tillägger att om kronan stärks kan inflationen bli mycket låg. Dessutom kan inflationsförväntningarna vara i farozonen.

“Med andra ord kommer det att finnas utmaningar även nästa år”, avslutar Torbjörn Isaksson.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från Trapets