Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Anders Borg: "En för tidig åtstramning vore farlig"

2017-12-04 15:23
Anders Borg. Foto: Jarno Kuusinen/ All over press

Tidigare och nuvarande ordföranden för finanspolitiska rådet är oroliga för att ökad politisk inblandning i valet av medlemmar ska minska rådets självständighet och att nya riktlinjer ska begränsa rådets mandat, men oron delas inte av regeringen.

Det framkom vid ett seminarium på måndagen på temat om vad som händer med tioårsfirande Finanspolitiska rådet härnäst.

Enligt förslaget från den parlamentariska utredningen om överskottsmålet ska politiker få ökat inflytande över tillsättningen av ledamöter i finanspolitiska rådet och rådet ska ägna sig mer åt att följa upp och bedöma regeringens prognoser än tidigare.

Lars Calmfors, rådets förste ordförande, varnade för att begränsa rådets mandat och varnade också för ökat politiskt inflytande. Han ville se ett starkare lagskydd för rådet, speciellt i ljuset av vad som händer med Trump och brexit.

"Det vore väldig olyckligt om rådet inte skulle få granska andra saker än regeringens prognoser", sade han.

Calmfors efterträdare Lars Jonung tyckte att lösningen skulle vara enkla och robusta ramverk och ett råd som kan delta i den offentliga debatten.

Han var kritisk mot förslaget om ett nytt överskottsmål på 33 procent av BNP och kallade det "bisarrt" i sin precision.

Han föreslog en jubileumsgåva från regeringen till rådet - att de ska få välja sina medlemmar själva, utan direkt eller indirekt inblandning från regeringen.

Enligt Lars Jonung är självständighet den centrala förutsättningen för ett väl fungerande finanspolitiskt råd.

Harry Flam tillbakavisade att rådet skulle ha gjort någon "rent mekanisk bedömning" av finanspolitiken och påpekade att det ofta inte går att dra någon skarp linje mellan att granska finanspolitiken och helt andra frågor.

Regeringens representant Karolina Ekholm, statssekreterare hos finansminister Magdalena Andersson, tillbakavisade såväl oron för politisk inblandning i valet av ledamöter i finanspolitiska rådet som kritiken mot ändrat mandat.

Enligt henne är det viktigaste att finanspolitiska rådet granskar regeringens prognoser, och hon tyckte akademikerna i rådet kan diskutera andra frågor på annat håll.

Detta höll John Hassler, även han tidigare ordförande i rådet, inte alls med om, utan tyckte tvärtom att andra myndigheter kan granska prognoser och betonade vikten av att finanspolitiska rådet kan diskutera andra frågor.

Lars Calmfors höll med John Hassler och noterade att rådets analyser av andra aspekter än just prognoserna har givit mer bidrag och att detta han "irriterat det politiska skiktet".

Förre finansministern Anders Borg, som var den som grundade Finanspolitiska rådet, sade att han oroar sig mest över de begränsade förutsättningarna att göra blocköverskridande överenskommelser om exempelvis bostads- och arbetsmarknaden, och att detta kommer att göra det svårare att bedriva ekonomisk politik.

Han tyckte det var viktigt att hålla fast vid att diskutera de stora frågorna och såg risker med att man gör för lite, att man riskerar att "binda finanspolitiken med massor av regler och underregler".

Anders Borg tyckte också att det vore olyckligt att fästa för mycket vikt vid skuldmålet.

"Om man för tidigt stramar åt på grund av något abstrakt skuldmål riskerar man att få en för passiv ekonomisk politik och det vore farligt", sade han.

Borg tillade att han är orolig över att vi får "ett regelrytteri som begränsar möjligheterna att bedriva ekonomisk politik, det behövs frihetsgrader även i finanspolitiken".

Direkt Affärsvärlden

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom