Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Andra chansen till norsk olja

2012-02-07 21:00

För mer än trettio år sedan missade Sverige chansen att bli rikt på norsk olja. Nu är svenska intressen tillbaka i form av familjen Lundin.

Oljebolaget Lundin Petroleum gjorde som bekant ett stort fynd i Norska havet i fjol. Om förhoppningarna i Avaldsnes-fältet infrias är det en revansch för svenska intressen i området. För det var nära för tre decennier sedan.

År 1978 behövde den då helsvenska biltillverkaren Volvo kapital för att kunna utveckla en ny modell, det som skulle bli den framgångsrika 740-serien. I stället för att vända sig till aktiemarknaden arbetade Volvos dåvarande vd Pehr Gyllenhammar fram en lösning där norska staten skulle gå in i Volvo med 200 miljoner kronor. Dessutom skulle konungariket Norge betala med koncessioner i norska oljefält. För detta skulle norska staten få 40 procent av Volvokoncernen.

Sett ur ett norskt perspektiv var affären logisk. Olje­utvinningen hade då ännu inte hunnit ta ordentlig fart. Norge skulle få en stor andel i en internationell industrikoncern, vilket kunde diversifiera norskt näringsliv. Volvo skulle bli licenstagare till 10 procent av Oseberg-fältet mitt emellan Norge och Shetlandsöarna.

– Avsikten var helt klart att öppna vägen för Volvo till att bli en dominerande aktör i Norge. Den första licensen skulle följas av flera, säger Hans-Christen Rønnevik, som arbetade med den tekniska delen av affären och var en av de ledande personerna på den norska sidan i förhandlingarna.

Den maktkamp som därefter följde är unik i svenskt näringsliv. Det ansiktslösa kapitalet reste sig emot näringslivshöjdarna och krävde bestämmanderätt. I flera års tid hade vinsterna sjunkit och därmed utdelningarna. De tysta tjänstemännen på Fjärde AP-fonden och andra sparinstitutioner gjorde offentlig revolt mot de mäktiga bolagscheferna i Göteborg.

– Det var en uppgörelse mellan staterna Norge och Sverige och tanken var att Volvo skulle få tillträde till den norska sockeln. Vi fick oljan i princip gratis. Men det utvecklades till en bisarr historia där AP-fonden och andra tog strid emot affären, säger Pehr Gyllenhammar i dag till Affärsvärlden.

Publikt sett var dock intresseorganisationen Aktiespararna mest synlig, under ledning av Håkan Gergils och Sten K Johnson. Än i dag framhåller Aktiespararna på sin hemsida stoppet av Volvos Norgeaffär som en av föreningens stora framgångar i kampen att företräda de små aktie­ägarnas intressen. Kritikerna riktade in sig på att Volvos presentationsmaterial om affären var tunt. Egentligen vanns debatten på rädslan för att vattna ur det svenska Volvo, landets dåvarande industriklenod. Men vågskålen tippade över till förmån för nej-sägarna när näringslivets dåvarande starke man Marcus ”Dodde” Wallenberg uttalade sig och sade att fördelarna med affären var små och att Volvo borde kunna ordna sin finansiering inom Sverige.

Det har senare sagts att licensen var värdelös då den första borrningen enbart gav gas och att det därför var rätt att stoppa affären. Men år 1982 gjordes nya borrningar och då hittades både olja och gas. Oseberg har utvecklats till Norges tredje största oljefält. Och det hade sannolikt blivit mer. Samarbetet med Volvo syftade till att hålla de stora globala oljebolagen borta.

AB Volvo tillverkar i dag främst tunga fordon och värderas till runt 200 miljarder kronor på börsen. Personbilsdivisionen är såld för länge sedan och ägs numera av kinesiska Geely. Den norska oljefonden, som endast skummat en del av grädden från den norska oljeindustrin, har i dag tillgångar på 3?200 miljarder norska kronor.

Med Lundin Petroleum har svenska intressen åter kommit in i Norge, och kanske gett oss en andra chans. Och historien har många vindlingar. Ovan nämnda Hans-Christen Rønnevik är i dag prospekteringschef på Lundin Petroleum i Norge.

Hans-Christen Rønnevik började som geolog på norska industridepartementet år 1972 och var med och upprättade statliga Oljedirektoriatet. I den rollen satt Hans-Christen Rønnevik som spindeln i nätet i samband med alla ansökningar och kontakter som togs från de stora oljebolagen med den norska staten om att få söka efter olja. Han bytte sedan från staten till nederländska oljegiganten Shell och därefter till norska Saga Petroleum. I stället för att gå i pension startade han ett nytt företag, norska DNO. När Lundin Petroleum köpte delar av DNO år 2004 var Hans-Christen Rønnevik och några av de andra grundarna med i förvärvet.

Oljeexploatering är inte enbart en skrivbordssysselsättning. I mitten på 1970-talet höll Rønnevik på att starta det tredje världskriget, berättar han halvt på skämt. Norge gjorde det året seismiska undersökningar i Barents hav på den norska sidan.

– Ryssarna uppfattade det som sitt område och svarade med att skjuta med raketer rakt in i centrum av det område vi undersökte. Så vi slutade med det.

Just det området är högintressant i dag. Redan år 1980 gjordes borrningar i Barents hav och gas hittades, men ingen olja. Den felaktiga slutsatsen var att under bottnen bestod hela Barents hav av gasfyndigheter, men ingen olja.

– Det är först när man förstår hur lite man vet, som man kan göra de stora upptäckterna, säger den filosofiskt intresserade Hans-Christen Rønnevik.

De stora oljebolagen började dra ner sina engagemang i Norge under 1990-­talet. Den allmänna meningen var ju att oljan höll på att ta slut. Och när allt fler omfattar en tro så betraktas det snart som en sanning. När allt färre letade gjordes allt färre fynd. Förmågan att se bortom det som alla håller för sant, är en av förklaringarna till Lundin Petroleums stora fynd i Norge, hävdar Rønnevik.

Inom geologin är mänsklighetens historia endast ett andetag lång. I jakten på det svarta guldet söks geologiska formationer där olja kan ha skapats från växtdelar och där den flyktiga kolföreningen kan ha fångats in av sand eller kalk som lagt sig som ett lock över fyndigheten. Oljeborrning är alltid ett vågspel, hur goda de teoretiska förutsättningarna än är. Forskningsfartygen sveper över stora områden där de skickar ut vibrationer och tar emot data. Med avancerade program ritas tredimensionella kartbilder över havsbottnen som avslöjar var det kan tänkas finnas olja eller gas. Med hjälp av kartbilderna kan man gissa sannolikheten för fynd. Men först efter provborrningar blir gissningarna värda något.

– Det är en blandning av spelteori och schack vi håller på med när vi letar olja. Vi vet att konkurrenterna noggrant följer oss. Vi måste ligga ett steg före dem men inte avslöja oss för mycket, för då kan de springa ifrån oss, säger Hans-Christen Rønnevik.

Oljebolagens uppskattningar av storleken på reserverna är också kvalificerade gissningar. Borrkronan borrar ett hål som är högst en halvmeter brett långt under vattenytan. Baserat på seismisk information och tre fyra borrhål ska teknikerna sedan dra slutsatser om storleken på ett oljefynd som sträcker ut sig i Gotlands storlek.

En av hemligheterna som gjort Lundin Petroleum framgångsrika i oljepro­spekteringen är hur informationen behandlas. Bolaget försöker hela tiden ligga i framkant av den tekniska utvecklingen och för ständigt dialog med små innovativa företag som kan förbättra insamlingen av mätdata. Men tolkningen av informationen är minst lika viktig och en utmaning är att få tillgång till de bästa datorprogrammen och ständigt lära sig av sina egna framgångar och misslyckanden.

De områden som genomsöks är enorma. Storleken på oljefälten är som hela länder och där gäller det att försöka leta fram vilka områden som är intressanta, för att få tillgång till de bästa licenserna. Utmaningen blir inte mindre av att fynden ligger 100–500 meter under havsytan. Begränsningen utgör också möjligheter för den som letar med öppet sinne.

– Det finns jättestora områden kvar att leta igenom. De fynd vi gjort i Luno och Avaldsnes skedde i områden som ansågs vara färdigexploaterade, säger Hans-Christen Rønnevik.

Norska staten har det senaste åren börjat dela ut licenser norr om Norge, i Berings hav. Ingen vet hur stora fynd som kan finnas där. Området är geografiskt sett lika stort som sockeln väst om Norge där alla stora fält hittills hittats. Det är endast borrningar som kan ge svaret.

Så kanske håller Lundin Petroleum på att få den roll i norsk oljeindustri som Volvo en gång i tiden kunde ha fått. Nu när de stora oljebolagen lämnat Norge, har svenska Lundin Petroleum börjat skörda bland resterna. Lundin Petroleums och Statoils fynd i Avaldsnes-fältet reser också en ny fråga – finns det fler elefanter kvar i Norge som de stora oljebolagen missat?

Lundin Petroleum

Börsvärde: 48,9 miljarder kronor (den 31 januari 2012).

Vd: Ashley Heppenstall.

Styrelseordförande: Ian Lundin.

Oljeproduktion: 32 000–38 000 fat per dag. Under de närmaste åren väntas produktionen dubblas, minst två gånger.

Verksamma: Norge, Frankrike, Indonesien, Malaysia, Ryssland.

Verksamhet: I Norge har Lundin Petroleum snart lika stora oexploaterade fynd som Statoil och är det bolag i världen som har de i särklass största fynden i proportion till produktion bland de producerande oljebolagen.

News Pilot

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom