Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Böcker som lockar <br></br> finansmän och tjuvar

2008-09-09 21:00

Priserna på sällsynta böcker har stigit dramatiskt och intresset är stort i näringslivets högsta kretsar. Men suget efter rariteter lockar tjuvar till samlingarna. Inte sällan handlar det om beställningsjobb.

Den grånade finansnestorn Sven Hagströmer svepte ut med handen i entréhallen på Carolina Rediviva i Uppsala den 27 maj i år. Han talade fritt, utan manuskript, i universitetsbibliotekets höga stenhall när han invigde bokutställningen ”Deras ögonstenar, samlares samlingar.”

Esteten Sven Hagströmer är inte bara förmögen finansman utan i tysthet en av Sveriges främsta boksamlare. Även trettiotalet andra näringslivstoppar sägs samla rara böcker. Den mest kände är Percy Barnevik. Andra är före detta förlagschefen Eva Bonnier, som samlar på förstaupplagor, och finansmannen Erik Penser.

Historiskt har det också funnits många boksamlare i näringslivet. Tills relativt nyligen exempelvis Katarina Crafoord, dotter till Gambros grundare Holger Crafoord. Längre tillbaka i tiden fanns brukspatronen Erik Kempe från Ångermanland, byggmästaren Nils Bonnier och familjen Grill som var aktiva i Ostindiska kompaniet och tillhörde Skeppsbroadeln. Också redaren och generalkonsuln Axel Ax:son Johnson och hans dotter Margaret von Bismarck, som innan hon gifte sig arbetade som personalchef i Johnsons rederi.

Några av dem har donerat samlingar till Carolina och några av deras böcker fanns med i utställningen.

I det mörka källarvalvsliknande utställningsrummet bredvid förhallen ligger även alltid två dubbelblad av den handskrivna Silverbibeln, Codex Argenteus, från början av 500-talet tillsammans med bibelns silverpärmar. Bibeln har donerats av en annan boksamlare, Magnus Gabriel De la Gardie, drottning Kristinas gunstling.

Glasmontern har numera pansarglas och avancerat larm – på förekommen anledning.

År 1995 krossade två unga killar glaset med en stor hammare och stal praktverket. Polisen hittade fotografier med de stulna delarna tillsammans med en identifierbar handduk. Det hela slutade med att någon ringde universitetet och berättade att det fanns något intressant i förvaringsbox 198 på Stockholms central. En person dömdes för grovt häleri, ingen för stöld.

I takt med att näringslivsfolket, och andra välbeställda, har visat ett ökat intresse för rariteter har priserna på unika böcker stigit.

Och där det finns pengar finns det tjuvar.

Äldre böcker har ofta namnteckningar och marginal­anteckningar som gör varje exemplar unikt för forskningen. De tillhör Sveriges kulturarv och är i många fall oersättliga.

Författaren Göran Tunström beskriver i sin roman Tjuven från 1986 hur den fiktive Johan drömmer om att stjäla ­Silverbibeln. Gustave Flaubert skrev Boktjuven i Barcelona, 1837, som inspirerades av en verklig händelse om en man som mördade för att komma över rariteter. Och i bäst­säljaren Boktjuven av Markus Zusak från 2005 är huvud­personen en fattig tysk liten flicka som under andra världskriget hungrar så mycket efter böcker att hon stjäl några.

Det speciella med boktjuvar är att de ofta kommer undan eftersom det inte alltid är någon som saknar böckerna.

Och när samhällets toppskikt intresserar sig alltmer för gamla böcker och pressar upp priserna så dras de även in i kriminella härvor: Sven Hagströmer har avslöjat en boktjuv och Percy Barnevik har köpt stulna böcker i god tro och därför, indirekt, dragits in i en rättegång.

Linnékännaren
Med glasögonen någon centimeter ner från näsroten vände sig Sven Hagströmer till riksbibliotekarien Gunnar Sahlin när de diskuterade Carl von Linnés nätverkande i en paneldebatt i december i fjol – året då Sverige firade Linnés 100-årsjubileum.

– Om jag som lekman får frågan att inviga en utställning eller vara med i en paneldebatt tycker jag att det är jätteroligt, fast jag blir nervös. Jag är ju bara en glad amatör, de är riksbibliotekarie med mera, säger Sven Hagströmer nu till Affärsvärlden.

Och det var han som tog initiativet till en utställning på Kungliga biblioteket (KB) om Linnés nätverk av studenter, forskare, politiker och finansiärer. Sven Hagströmer lånade även ut egna Linnérariteter till utställningen – böcker som aldrig tidigare visats för allmänheten.

Sven Hagströmer har kanske Sveriges finaste samling böcker av Carl von Linné. För fyra år sedan köpte han Linnés genombrottsverk Systema Naturæ från 1735 på endast 13 sidor för runt 3,3 miljoner kronor. Just det exemplaret var extra dyrt eftersom det innehöll en kolorerad plansch som visar hur man kategoriserar blommor efter deras ståndare och pistiller.

– Linné var banbrytande, ”Gud skapade, Linné ordnade”, säger Sven Hagströmer.

Han samlar på böcker som har förändrat världen, främst inom astronomi, biologi och fysik.

– Jag är intresserad av den vetenskapliga revolutionen, snarare än av böcker som är illustrerade med färgglada kopparstick eller är sällsynta. Jag är också intresserad av manuskript och brevväxlingar mellan människor som påverkat världen, säger han.

Hagströmers intresse sammanfaller med det som är mest populärt bland samlare, nämligen naturvetenskapliga verk från 1500-talet till 1700-talet. Det är också de böckerna som är allra dyrast.

– Få blir imponerade när du visar ditt bibliotek, till skillnad från om du visar dina tjusiga tavlor. Men trots det är det oerhört roligt, säger Sven Hagströmer.

Sven Hagströmer nämner att han har brev som den franske 1700-talsförfattaren och filosofen Voltaire skickade till kung Fredrik den store av Preussen, och som börjar: ”Från Caesar till Caesar” och som slutar med ”från den imbecille Voltaire.”

– Voltaire ville väl tona ned det hela lite. Fredrik den store skickade dikter till Voltaire för att få synpunkter. Dikterna var rätt dåliga och Voltaire var hyfsat uppriktig. Voltaire blev utkastad från Frankrike då och då och fick en fristad hos Fredrik den store i Berlin, säger Sven Hagströmer.

Sven Hagströmer har även den brittiske naturvetaren Isaac Newtons Philosophiae naturalis principia mathematica från 1687. Mer om den senare.

Dessutom äger han räkningen för den vagn som Axel von Fersen beställde för att hjälpa Ludvig XVI och hans hustru Marie Antoinette att fly efter den franska revolutionen.

– Axel von Fersen iscensatte flykten, han påstods ju vara drottningens älskare.

Sven Hagströmer har också tagit initiativ till att Svenska Läkaresällskapet, som äger Linnés eget exemplar av Systema Naturæ, skickade ut den på en eriksgata runt världen förra året, med kurir.

– Vi visade den för kejsaren av Japan, Harvarduniversitetet, New York Public Library, Smithsonian i Washington och Vetenskapsakademin i Amsterdam, säger Hagströmer.

En av Läkaresällskapets sju grundare år 1808 var Anders Johan Hagströmer, även medgrundare till Karolinska Institutet (KI), och det är efter honom Hagströmerbiblioteket på KI i Stockholm är döpt. Där finns bland annat Läkaresällskapets böcker. Sven Hagströmer är släkt i rakt nedstigande led till Anders Johan Hagströmer och skänker kontinuerligt böcker till biblioteket. Han sitter även med i dess informella styrgrupp.

– Vi har en av världens finaste samlingar och en närmast encyklopedisk chef, Ove Hagelin. Senast såg Bill Gates delar av samlingen när han blev hedersdoktor vid Karolinska Institutet.

Hagströmer började samla böcker när han var på Investor i mitten av 1970-talet. Han blev inspirerad av Jan Westin, vd för Exportinvest, som liksom Investor var en del av Wallenberggruppen.

– Jan Westin var road av gamla böcker och det smittade av sig på mig.

Han vill inte berätta hur många böcker han har eller hur mycket hans samling är värd, men uppskattningsvis är den värd mer än 25 miljoner kronor.

– Böckerna har inte trängt in i badrummet än. Vi räknar inte i hundratal, säger han, som har tusentals böcker.

Som boksamlare rör sig Sven Hagströmer obehindrat i kretsen av människor vid KB och Carolina. En litterär, historiskt kunnig värld, förborgad för många i finansbranschen.

– Ja, det är det som är så kul. Vid Sovjetunionens fall ringde jag till Eniro, fick numret till riksbibliotekarien i Ryssland och kom hem till honom. Jag ville läsa Voltaires brev som Katarina den stora köpte av Voltaires dödsbo med Diderot som förmedlare. När jag kom dit stod riksbibliotekarien i oklanderlig kostym men luktade som om han inte duschat på fyra månader. Han sa ”Min herre, ni befinner er i ett land i stark dekadens.” Allt välstånd hade gått vetenskaperna förbi. Jag satt en hel dag och läste Voltaires brev, säger Sven Hagströmer.

Diderot var en annan fransk författare och filosof på 1700-talet, redaktör för den stora franska Encyklopedin.

Bokslukaren
Percy barnevik talade så fort att det korta grå skägget vippade när han som ABB-vd i ett tidigare icke skådat tempo gick igenom sina buntar med overhead-bilder. På bokmarknaden betedde han sig nästan likadant.

Under 1990-talet köpte Percy Barnevik inte bara ovanliga böcker, han slukade stora bokpaket på 300–400 böcker. Boktryckar­sonen från Uddevalla blev en av världens största köpare av värdefulla böcker och Barnevik blev ett känt namn på antikvariat i London, Paris och New York.

Vissa antyder att en del antikvariat utnyttjade Percy Barneviks rikedom genom att stoppa in osäljbara exemplar i de partier böcker han köpte. Därtill tog de ibland ut överpriser.

Men åtminstone en gång drog han branschen vid näsan. Han köpte en stor samling böcker om Turkiet som många experter bedömde som osäljbar. År 2002 sålde han samlingen, som han kompletterat, för 60 miljoner kronor på Sotheby’s i London.

Percy Barnevik använde även bokexperter för att värdera dyrare böcker.

Ibland köpte han hela privata bibliotek, bland annat förre skrothandlaren Nils-Gunnar Janssons boksamling på 30 000 böcker i hemstaden.

Han försökte även köpa Katarina Crafoords antikvariat på Kastberga slott utanför Eslöv år 1999, men hon ville inte ­sälja hela samlingen. I stället köpte han omkring en tredjedel av böckerna, 7 000 böcker för drygt 4 miljoner kronor.

– Barnevik kom hit med sin privatchaufför, sedan satt han i biblioteket till långt in på natten för att gå igenom bok för bok. Hans kunskap och noggrannhet var imponerande, sa Katarina Crafoord till Dagens Industri.

Percy Barnevik byggde upp ett privatbibliotek i Uddevalla. Han sägs även ha haft en hel del värdefulla böcker i sin 400 kvadratmeter stora paradvåning på Söder i Stockholm.

Han samlade snabbt och mycket och skapade därför en rätt spretig samling, från mycket värdefulla inkunabler, det vill säga böcker från den tidiga boktryckarkonsten under andra hälften av 1400-talet, till praktverk från 1900-talet, enligt Aftonbladet. I pressen har det förekommit spekulationer om att samlingen skulle vara värd runt en halv miljard kronor, men Percy Barnevik hälsar via sin assistent Elisabeth Marriott att siffran är överdriven. Affärsvärlden har inte lyckats nå Percy Barnevik.

Samlingen var i alla fall så stor att Percy Barnevik anställde en person, Tommy Näzell, för att sköta den.

När Barnevik plötsligt sålde en stor mängd böcker, efter sin avgång från ABB, gick det chockvågor genom den internationella bokmarknaden. Hade han helt lämnat samlandet? Men enligt hans assistent har han huvuddelen av böckerna kvar, han inriktar sig bara på färre områden.

Volvochefen
Jarl hellichius, tidigare personaldirektör på Volvo Construction Equipment och numera pensionerad, är ovanlig i toppskiktet av boksamlare. Dels berättar han gärna om sitt boksamlande medan många i näringslivet, som Eva Bonnier, avstår. Det är fint att samla böcker i tysthet och många vill inte att det ska bli känt att de har stöldbegärliga objekt hemma. Dels har han inte en förmögenhet att handla för.

– När vi köpte den första samlarboken på Nordiska bokhandeln 1964 så kostade den 308,55 kronor, mycket mer pengar än vi hade att röra oss med på en månad. Bokhandlaren såg hur mungiporna drogs neråt och sa att ”herrskapet” kunde få köpa den för 8,55 kontant och sedan betala 15 kronor i månaden utan ränta eller avgifter, säger Jarl Hellichius.

Han och hustrun Anna Hellichius samling av vackert inbundna och illustrerade böcker är den enda privatsamlingen i utställningen på Carolina Rediviva, resten har visserligen samlats av privatpersoner, men ägs numera av universitetsbiblioteket.

– Vi har samlat tusentals böcker. Vi har hållit på i snart 50 år. I stället för att åka till Kanarieöarna eller Thailand har vi haft större glädje av att köpa böcker, säger Jarl Hellichius.

När det gäller inbindningar är hans favorit Marlis Egli, en kvinna som kom till Sverige från Schweiz på 1970-talet. Hon har bland annat gjort en bindning av Bellmans Fredmans Epistlar där man måste knäppa upp svarta strumpeband för att ta sig in.

– Bellman kan vara ekivok och Peter Dahls teckningar likaså, bindningen passar perfekt till boken. Något motsvarande har ingen annan skapat i Sverige på 1900-talet, säger Jarl Hellichius.

Supersamlaren
Leende poserar erik penser på sin fondkommissions hemsida framför en vägg fylld av in­ramade sedlar .

Den belevade Penser är en av Sveriges mesta samlare. Finansmannen samlar på mycket, bland annat sedlar, och har skrivit två böcker om att samla, Meningslösa saker att samla på: Vapen och Meningslösa saker att samla på: Böcker.

Böcker köper han på auktion ibland, men han springer inte på antikvariat.

– Jag är mer köpare än samlare. Jag har ingen röd tråd, säger han.

En boksamling har han dock, om galoppsport. Han äger en gård med galopphästar i England och är engagerad i sporten.

– Jag har ett hyggligt hästbibliotek. Den samlingen är mest från 1900-talet, men jag har The General Stud Book från 1700-talet komplett. Det är en avelsbok med all härstamning, säger han.

När det gäller samlande föredrar Erik Penser udda saker.

”Hänge dig åt det delikata och intelligenta samlandet. (...) Det vill säga, skilj dig från mängden. Var personlig! Välj inte det förväntade. Kom nu bara inte dragandes hit med skräpet. Vi har väggarna fulla själva”, står det på hans fondkommissions hemsida.

Det sistnämnda kan alla som varit hos Erik Pensers fondkommission intyga.

Mammon
På nybrogatan 32 på Östermalm i Stockholm vajade Auktionsverkets flagga i regnblåsten den 12 juni i år. Där inne pågick Bokkvalitén, en av årets två kvalitetsauktioner av böcker.

Auktionsutroparen kom av sig ett par gånger på grund av tekniska problem, men ingen reagerade. Då och då vinklade en av trettiotalet spekulanter, främst äldre män, upp sin lilla numrerade svarta spade och höjde ett bud.

Längst fram bland spekulanterna satt Mats Rehnström och drack Brämhults juice. Han stack ut i mängden med sin ungdom, blott 42 år, och med sin blonda hästsvans.

Ändå var han den mest kände personen i lokalen, Sveriges främste bokantikvariathandlare. Det är av honom många boksamlare inom svenskt näringsliv, runt 30 personer, handlar. Hans antikvariat omsatte 15 miljoner kronor i fjol.

– Jag avslöjar inte vilka mina kunder är, säger Mats Rehnström.

Den dyraste bok han sålt kostade 3 miljoner kronor, ett exemplar av Linnés Systema Naturæ som han sålde i fjol.

Världsmarknaden för rara böcker sägs omsätta uppskattningsvis minst 2 miljarder kronor.

– Förr var det mer en fråga om hängivenhet för böcker som gjorde att människor samlade, i dag har det tillkommit andra dimensioner. Som detta att böcker så lätt kan omsättas i pengar, precis som konst, säger Lars Munkhammar, förste bibliotekarie vid Carolina Rediviva.

En av globens rikaste män, Microsofts grundare Bill Gates, har köpt en världens dyraste litterära skapelser, ett manu­skript av konstnären, arkitekten, ingenjören, uppfinnaren och naturforskaren Leonardo da Vinci. Gates betalade 30 miljoner dollar, numera motsvarande 190 miljoner kronor. Datornörden sitter inte alltid framför skärmen, utan sägs vara ytterst beläst och så förtjust i författaren Scott Fitzgerald, som skrev Den store Gatsby, att han i vissa kretsar kallas ”The Great Gatesby”, enligt bloggen Bookride.com, en guide till de mest eftertraktade samlarobjekten.

Bill Gates samlar både böcker och konst och nu för tiden kan han, om han vill, handla gamla böcker på internet.

Lorenz Hatt, antikvariatsägare på Odengatan i Stockholm, förklarar:

– Internet är oerhört lämpligt för böcker. De är platta och lätta att skicka. Jag har skickat jättedyra böcker med bubbelplast och kartong runt, rekommenderat.

Internet har också drivit upp priserna på rariteter.

– Internet har gjort det lättare för gemene man att jämföra internationella priser och när de ser att saker utomlands kan kosta hundratusentals kronor får de större acceptans för dyra svenska böcker, säger Lorenz Hatt.

Internet har även ökat boksamlandet, enligt Sigbjörn Ryö, som äger ett antikvariat på Kungsholmen i Stockholm.

– Det har ökat dramatiskt. Nu kan man sitta var som helst i hela världen och bygga upp boksamlingar i ett ämne som man är intresserad av, säger han.

Och med det ökande intresset och stigande priserna kommer naturligtvis tjuvarna.

Linköpingstjuven
Det är en speciell doft i Mats Rehnströms antikvariat på Jakobsgatan 27 i Stockholm. En lukt av dammiga böcker, som utlovar en avskärmad värld fjärran från stress.

Men trots att han bara har öppet på torsdagseftermiddagarna drar kunderna i den låsta dörren. Kan han inte bara titta på den här boken? Kan han inte bara svara på en fråga?

Mats Rehnström hänvisar strängt till att han sitter i möte. Årtal och namn, med korrekt stavning, rinner ur honom. När han inte kan en detalj exakt kollar han på datorn.

Det var Mats Rehnström som kom tjuven på spåren i härvan där Percy Barnevik, indirekt, drogs in.

År 2000 köpte han några böcker av ett antikvariat i Göteborg, bland annat en svensk geometribok, Arithmeticae vulgaris libri duo, från 1633.

– På det sätt som boken var bunden och lagad var det osannolikt att den tillhört en privatperson, säger Mats Rehnström.

Mats Rehnström konsulterade en referensbok om svensk 1600-talslitteratur av Isak Collijn och upptäckte att KB och Linköpings stadsbibliotek ägde var sitt exemplar.

– Det kändes inte som om boken tillhörde KB, så jag ringde Mathias von Wachenfeldt i Linköping och frågade om boken stod på sin hylla, säger Mats Rehnström.

Mathias von Wachenfeldt, som är ansvarig för Linköpings stadsbiblioteks samlingar av äldre handskrifter och böcker, kunde inte hitta boken.

Mats Rehnström kom på att han köpt en annan bok från samma antikvariat i Göteborg, Piae Cantiones, den första inhemska skolsångboken, från 1582, och frågade efter den.

Den boken stod inte heller på sin plats, men biblioteket hade tagit en fotokopia på titelbladet.

Mathias von Wachenfeldt faxade fotokopian till Rehnström som faxade vidare till den kund som köpt boken av honom. Och trots faxets vid det laget dåliga kvalitet kunde kunden med säkerhet säga att det var samma bok.

– Det fanns bland annat en fuktrand, säger Mats Rehnström.

Hans kund kom tillbaka med boken dagen därpå.

Historien började egentligen i september 1996 då Linköpings stadsbibliotek brann ner till grunden. Visserligen klarade sig samlingarna i källarvalven, däribland 2 300 handskrifter och 235 000 böcker, men katalogerna över samlingarna gick förlorade.

Biblioteket anställde åtta personer för att upprätta en ny katalog för handskrifterna, ett arbete som krävde språkkunskaper och förmåga att läsa gamla handskrifter.

En av de åtta projektanställda hade disputerat i konsthistoria, varit platschef för museet i Varberg och sedan kulturchef i Ystad. År 1994 hade han dock fått sparken efter att ha lånat 4 000 kronor ur en kassa som tillhörde en stiftelse. Men 1998 fick han jobbet i Linköping.

När Rehnströms kund konfirmerade att han hade Linköpings bok stod det klart att Linköpings stadsbibliotek hemsökts av en tjuv.

Den 13 oktober 2000 polisanmälde Mathias von Wachenfeldt bokstölden. Den omfattande utredningen visade att den projektanställde doktorn hade stulit 283 antika böcker och minst 540 grafiska blad, sammanlagt värda 3 miljoner kronor.

Tjuven hade sålt böckerna via ett antikvariat i Göteborg, 200 böcker hade köpts av Percy Barneviks bokköpare Tommy Näzell för 900 000 kronor.

Tjuven verkar ha använt pengarna till att festa. Han led av ångest och alkoholmissbruk och hade ett hektiskt uteliv, enligt hovrättens dom. Han fick tre år i fängelse.

Percy Barnevik slapp dock ha med sitt namn i domarna mot tjuven i Linköping. Han kallades kort och gott X. Böckerna lämnade han omedelbart tillbaka.

Visbytjuven
I slutet av 1996 ropade Sven Hagströmer, via ombud, in originalutgåvan av Isaac Newtons Philosophiae naturalis principia mathematica från 1687 för 80 200 pund, motsvarande drygt 900 000 kronor, på anrika auktionshuset Sotheby’s i London.

När boken skeppats till Stockholm visade han den för Sten G. Lindberg, pensionerad förste bibliotekarie på KB som avled i fjol. Lindberg noterade att det stod Jöns Svanberg i boken och hade ett minne av att han i sin ungdom hört att den svenske astronomen Svanbergs böcker skänkts till Visby.

Sven Hagströmer skrev ett brev till Säveskolans bibliotek i Visby där han berättade om sitt förvärv och bara i allmänhet undrade över Visbys exemplar, ifall tjuven skulle öppna brevet.

– De upptäckte att kassaskåpet var tomt.

En tidigare anställd vid Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar, en välkänd Visbybo, hade använt sitt goda renommé för att stjäla boken i juni 1996. Dagen därpå hade han bjudit ut den till försäljning på Sotheby’s.

– En tid efteråt ringde det en försäkringskille från Linköping och sa att en man fått en Principia stulen och att han hade hört att jag också hade en. Han ville ha en värdering. När jag fick se bilden så var det ju min Principia. Tjuven hade först sålt den via London, sedan anmält den stulen till försäkringsbolaget för att få betalt två gånger, säger Sven Hagströmer

Drygt ett år senare kom tjuven till Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm där han också var betrodd. Där stal han ett annat exemplar av samma titel.

– Han gick in där med sin fru och en hund i en liten korg. Han sa att han hade en jättestor boksamling och ville se om han kunde komplettera IVA:s samling, säger Sven Hagströmer.

Även det exemplaret gick omedelbart till Sotheby’s, men verket beslagtogs och mannen dömdes för de båda stölderna till ett års fängelse och böter till Gotlands kommun på 900 000 kronor, den gotländska bokens uppskattade värde.

– Säveskolan ville att jag skulle lämna tillbaka boken. Jag sa: Aldrig i livet! Om de inte ens vet om att den är stulen så är det bättre att de får pengarna och jag boken eftersom jag uppenbarligen uppskattar den mer, säger Sven Hagströmer.

I tjuvens dödsruna, som bland annat publicerades i Norrköpings Tidningar, nämndes dock inte stölderna. I stället hyllades han för sin medeltidsforskning.

KB-mannen
”I vargtimmen släpade anders madrassen till kokvrån och öppnade gasen till Festival 50-spisen. Han slog på de fyra brännarventilerna, men tändsäkringar hindrade gasen från att strömma fritt utan låga. Därför kapade han stålslangen mellan spisen och gasledningen.” Så inleder journalisten Walter Repo sitt reportage om den så kallade KB-mannen.

Tjuven var respekterad chef för Kungliga Bibliotekets handskriftsenhet och han stal böcker värda miljoner. År 2004 avslöjades han då personal på KB sökte efter Das Illustrirte Mississippithal av konstnären Henry Lewis. Den innehöll 78 grafiska blad med miljöer kring den amerikanska floden. Och nu var den försvunnen. Allt enligt Walter Repo.

Efter avslöjandet tog tjuven livet av sig genom en gas­explosion i sin lägenhet på Surbrunnsgatan i Stockholm.

KB-mannen stämmer in på Interpols beskrivning av den typiske boktjuven som en betrodd insider, en långtids­anställd som är expert på sitt område, bortom all misstanke och med en oberoende position som gör att han eller hon kan agera fritt, enligt tidskriften Svensk Bokhandel.

En ännu större insiderskandal skedde i Köpenhamn på 1970-talet när en anställd på Det Kongelige Bibliotek stal rariteter från det överfulla biblioteket där gångarna vindlade mellan bokmassorna. En av stölderna upptäcktes 1975 då bibliotekarien Morten Ruge klättrade uppför en stege för att ta ner sin favoritbok, John Donnes Biathanatos från 1644, som hävdade att självmord inte var en synd. En dansk adelsman på resa i England hade fyllt den med filosofiska marginalanteckningar. Allt enligt en artikel i Svenska Dagbladet.

Redan tidigare hade Det Kongelige märkt att böcker försvann, men nu var det ställt utom allt tvivel. En polisanmälan och en inventering gjordes, 3 884 böcker var borta, enligt SvD. Spekulationerna om vem som var tjuven gick vilda, men han avslöjades inte förrän 2003.

Den tidigare chefen för bibliotekets orientaliska avdelning var en ovanlig tjuv eftersom han samlade böckerna hemma och inte sålde dem. Därför blev han inte heller upptäckt förrän efter sin död, då hans fru i ett par års tid hade sålt böcker via Christie’s. Hemma hos henne fanns fler än 1 500 stulna böcker.

Rövar­drottningen
På 1600-talet satt drottning kristina på Stockholms slott och suktade efter böcker och handskrifter i det då bokfattiga Sverige. Hon beordrade hem böcker som svenskarna tagit som krigsbyten på kontinenten, bland annat Prags rariteter. Hon stal i en skala som snarare gjorde henne till bokrövare än boktjuv. På så vis kom Silverbibeln, som för övrigt är skriven på gotiska, till Sverige första gången, 1648.

Världens största boktjuv i modern tid – åtminstone bland dem som har avslöjats – var annars amerikanen Stephen Blumberg som stal 23 600 böcker. Han var en fullfjädrad inbrottstjuv och en passionerad bokälskare som läste sina böcker, enligt en artikel av Weste Westeson, författare och före detta bibliotekschef i Gävle.

De flesta böcker Blumberg stal hade aldrig noterats som saknade och eftersom han tagit bort stämplar och exlibris (bokägarmärket) kunde endast en liten del av böckerna återlämnas till sina rättmätiga ägare, enligt Westeson.

Med tanke på boktjuveriet är det kanske inte så svårt att förstå att man förr i tiden, och ibland även i dag, kedjar fast dyrbara böcker.

– Vi har några böcker från Vadstena kloster kedjade och det finns ett museibibliotek i England med alla böcker kedjade, säger Per Cullhed, förste konservator och chef för kulturarvssamlingarna på Carolina Rediviva.

Carolina Rediviva, den stora gula byggnaden med spröjsade höga fönster och pelarburen balkong, har drabbats av flera stölder. I en oansenlig modern läsesal på biblioteket låg rariteter framme på forskarborden på 1980-talet. Salen låg två våningar över marken, fönstren vette mot den lugna Engelska parken på bibliotekets baksida. Ett par såg möjligheterna.

– Mannen plockade ihop böckerna i plastpåsar som han hissade ut genom fönstret till sin medhjälpare, en yngre dam, säger Lars Munkhammar, förste bibliotekarie vid Carolina Rediviva.

De försökte sälja böckerna till ett antikvariat, men bokhandlaren fattade misstankar och tog med polisen när han träffade paret.

En fiffig engelsman drogs också till Carolina. Han listade titlar, som han påstod var till salu, på sin hemsida The online antiquarian book store. När någon beställde en bok gick han till Carolina och stal den, vilket kallas steal on demand.

Han avslöjades när Lana Troy, professor i egyptologi i Uppsala, fick ett mejl från en kollega som frågade hur böcker med Uppsala universitetsbiblioteks stämplar kunde vara ute på marknaden, enligt en artikel i DN.

Tjuven greps på bar gärning i Carolinas Karin Boye-bibliotek i augusti 2004 när han skulle ”hämta” beställda böcker. Tjuven erkände att han stulit runt 400 böcker, som kan ha varit värda runt 1 miljon kronor. Men han är fortfarande inte dömd.

– Vi är väldigt förvånade från bibliotekets sida att vi inte hört något från den rättsvårdande sidan. Det har inte varit uppe i någon rättegång, säger Per Cullhed på Carolina.

Tjuven tros ha opererat i över två år.

Birgitta Forsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom