EKOBROTT: AKTÖRERNA – Centralfigurer i nätverk

Forskare, åklagare och poliser är rätt överens om att de tungaaktörerna inte är fler än några tiotal personer, varav flera ärbosatta utomlands. Då menar de sådana, som i sina företagomsätter tiotals- eller hundratals miljoner. Till sin hjälp hardessa tungviktare ungefär lika många advokater och revisorer somstår för den ekonomiska och juridiska sakkunskapen. Vidgar mangruppen till ekobrottens småföretagare växer den i antal tillnågra hundra. Fler är det inte.

De flesta av företagsledarna är väl kända av såväl myndighetersom branschkollegor. De arbetar i komplicerade och informellanätverk, där alla är nödvändiga för att ekobrottensmångmiljardmarknad skall fungera.

I nätverkens ytterkanter är det inte självklart att alla känner,eller ens känner till, varandra. Tvärtom. Både av säkerhetsskäloch för samvetsfridens skull präglas branschen av samma tänkandesom vi känner från agentromanernas värld.

Eftersom många av aktörerna är deltidsskurkar och har ett vittyrkesliv, som kanske är själva förutsättningen för det svarta,är det viktigt med vad som på agentengelska heter deniabilityoch containerisering; allt måste gå att förneka på etttrovärdigt sätt och ingen får veta hela sanningen utan bara detsom är nödvändigt för hans eller hennes roll i transaktionen.

SKYMNINGSLANDMånga av medhjälparna fyller också rollerna som nyttiga idioter,som inte själva vet att de är medaktörer i avancerade ekobrott.I övrigt liknar ekobrottsbranschen, när det gäller de inblandadeaktörerna, vilken annan hederlig bransch som helst. Ett relativtbegränsat antal personer gör affärer med varandra och med hjälpav varandras vänner.

Om man med utgångspunkt från ett känt och bevisat brott ellerfälld brottsling kartlägger de inblandade parterna kan bildenbli som den här nedan. De som deltar i affären befinner sig iett skymningsland, några i ljuset, några i skuggan, andra isvart mörker.Om utredare eller brottsforskare fick tid ochresurser nog att göra den här typen av sociogram kring våravanligaste ekobrottslingar, skulle de sannolikt kunna se ettvisst mönster. Trådarna löper också vidare över till andra,minst lika snåriga, person- och bolagskonstruktioner. Flera avde inblandade parterna är ofta med i flera mer eller mindreåtskilda härvor.

I centrum för varje härva finns aktören, som mer eller mindreaktivt kan vara inblandad i en rad härvor samtidigt. Han kaninte, formellt, alltid kallas ekobrottsling i lagens mening,eftersom han ofta inte dömts i domstol. En hel del av aktörensverksamhet kan vara helt vit, och då fungera både som fasad,alibi och finansieringskälla för de grå och svarta affärerna.Några aktörer är mer eller mindre specialiserade, som dennyligen dömde skalbolagsspecialisten och finansmannen SethRoland Arnér. Han hör till dem som arbetar i zonen mellan derenodlade skurkarna och de skenheliga, de som gärna vill tjänapengarna, men inte besudla sig med brottsligheten. Medutbildning på handelshögskola, många år i företagsvärlden, ochotaliga konkurser bakom sig, har Arnér kontakter långt ut i detvita näringslivet – ja, ända in i storföretagens styrelserum.

Bland hans rådgivare finns några av Sveriges mest framståendeskatte- och bolagsjurister. Han dömdes i vintras till tre årsfängelse, men domen är överklagad – också av åklagaren. En annanspecialist är finansmannen Bertel Nathhorst. Han har hanteratöver tusen skalbolag, och under 90-talet kvittat bort vinstmedelmotsvarande två miljarder kronor, men har aldrig dömts för någralagbrott. Just nu driver skattemyndigheterna ett mål mot honomsom gäller bortkvittning av 450 miljoner i vinstmedel från 140bolag.

Andra aktörer – som La Reine-härvans Rolf Lekenius Gustafsson,Roland Bjuhr och familjen Hanell – är mer av generalister; dearbetar samtidigt inom en rad olika affärsområden och tvärsigenom hela gråskalan.

SJÄLVA AFFÄRSIDÉNAktörer som dessa bryter medvetet och aktivt mot samhällets ochaffärslivets etiska regler, hederskodex och praxis; ibland ocksåmot lagen. Det är nämligen det som är själva affärsidén; det ärjust regelbrotten som ger konkurrensfördelarna och de storapengarna.

Andra som dragit på sig rättsväsendets intresse är t.ex. HansThulin (åtalad men frikänd), Lars Erik Magnusson(förundersökning pågår) och Stig Bertilsson (bedrägeridömd föredetta riksdagsman). De verkar mer i utkanten av systemet. Vilkenbransch eller nisch aktören väljer att arbeta inom, beror på hurspelplanen ser ut från tid till annan. Under de senaste åren harfastighetsaffärer, konkurser, bolagsplundringar och gammeldagssmuggling visat sig lönsamma.

Eftersom aktören påfallande ofta själv saknar utbildning ochdirekta kunskaper, finns i hans omedelbara närhet de kunnigarådgivarna. De kan handla om avlönade experter eller aktivadelägare, som i praktiken arbetar som ekonomi- finans- ochmarknadschefer. Bland dessa rådgivare och affärskompanjoneråterfinns inte sällan företagsledare och bankdirektörer, bådeföredettingar och fortfarande aktiva.

För att få hjälp med kontrakt, internationella avtal ochmyndighetskontakter anlitas konsulter. Det kan handla omadvokater, revisorer och skattejurister. Dessa kan i blandhållas rätt okunniga om helheten, men får nog för det mestaanses välinformerade om vad som pågår. Däremot arbetar de merasällan som delägare eller med andel i vinsten. I stället tar deut en rejäl riskpremie i form av mycket höga arvoden. I den delav verksamheten, som är vit, kan de däremot ofta delta somaktiva ägare, styrelserepresentanter eller sitta iföretagsledningen.

Ett exempel är advokaten Mathias André på Lagerlöf & Lehman. Hanhar sedan 70-talet gjort sig känd för att vara rådgivare till,och själv inblandad i, skalbolagsaffärer. Han häktades underuppseendeväckande former i höstas och åtal väntas under våren.Som i alla rörelser krävs driftskapital. Vid många ekobrott kankapitalbehovet vara lika stort som kort; det kan handla om attkunna visa upp eller flytta runt någon eller några miljonerunder bara någon dag eller i vissa fall någon timme. För dettakrävs finansiärer.

Ibland kan den vanliga banken ställa upp. I spåren av 80-taletssvindlande affärer har det visat sig att rader av banker ställtupp i minst sagt dubiösa affärssammanhang.

Utredare och åklagare har hittat rader av bankdirektörer, ocksåmycket högt upp i storbankerna, som varit uppseendeväckandegenerösa med lån – ofta efter det att de fått flotta vängåvor,eller belönats med VD-poster i aktörernas bolag.

När banken inte kan ställa upp finns andra finansiärer. Ettexempel är den så kallade matthandlaren i Stockholm som kan lånaut stora belopp under mycket kort tid till mycket hög ränta.

NYTTIGA IDIOTERMycket användbar är en kategori nätverkare, som kan kallasnyttiga idioter. Häromåret lockades till exempel denallmännyttiga bostadsstiftelsen Uddevallahem att låna uthuvuddelen av sina likvida medel – ca 70 miljoner kronor – mot35(!) procents ränta, och ett löfte om att pengarna skulle ståorörda på ett utländskt bankkonto! Exakt hur detta skulle gåtill, kunde varken VD eller de två ansvariga kommunalrådenförklara.

Miljonrullningen avbröts i förtid av en observant ekonomichef.Förlusten för bostadsstiftelsen och de boende blev bara ett parmiljoner. Samma år lånade samma allmännyttiga stiftelse ut 35miljoner kronor över nyår till finansmannen ochskalbolagsmästaren Bertel Nathhorst. Räntan för det veckolångalånet lovades bli 5 miljoner kronor, men bara hälften betaladesut, vilket ändå motsvarande en årsränta på 525 procent!

Rörelsekapital kommer också från en rätt stora grupp människorsom kan kallas skenheliga. De är ofta medborgare höjda över allamisstankar, som dock gärna sätter sin lön eller förmögenhet påett konto, som klår både bankränta och börsindex. De harformellt ingen kunskap om de svarta, eller ens grå affärerna. Igruppen återfinns namn som annars mest syns i storbolagensårsredovisningar, advokatmatrikeln och Vem är det.

I utkanten av aktörens nätverk finns mer eller mindre välavlönade målvakter (bulvaner). De har till uppgift att ställaupp med sitt namn, personnummer och namnteckning som bolagsmänoch direktörer. Ofta är det fråga om utslagna personer, som fårkontant betalt för besväret och i värsta fall en kortarefängelsedom lagd till de andra.

I verksamheten kan också behövas kurirer och livvakter som blandannat har att sköta penningtransporterna. Det är ju inte direktolagligt att gå runt med miljonbelopp i väskan, eller ens attföra ut pengarna över gränsen. Men rånrisken är uppenbar.Indrivare, den svarta sektorns alternativ till kronofogden,fyller en viktig funktion. För den som har en miljon utlånad påkort tid mot personlig borgen är inte lagsökning ett lönsamtalternativ ens om fordran är fullt legitim. Med en marknadsräntai den svarta sektorn på kanske 35 procent per månad lönar detsig att hyra några medlemmar i Bandidos eller Hells Angels. Förett par tusenlappar och med hjälp av trovärdiga hot,kidnappningar och våld, kan de plocka fram pengarna på någratimmar.

BILDTEXT: Ekobrottslingarna och deras medhjälpare rör sig i ettskymningslandskap. De som rör sig i de svarta zonerna lever påheltid som brottslingar. I den svårbestämbara grå-zonen befinnersig de professionella ekobrottslingarna. Många av deras affärerkan vara helt lagliga, några brottsliga, andra diskutabla.Helheten bli brottslig, om än inte i juridisk mening. Någrabryter sällan mot lagarna, och verkar nästan i dagsljus.