Ekonomer ser försvagad utveckling för industrin

Det visar en gemensam rapport från partsekonomerna, ekonomer hos arbetsgivarorganisationer och fackförbund inom industrin, som Nyhetsbyrån Direkt tagit del av.

I rapporten slås fast att en trendmässigt lägre BNP-tillväxt och produktivitetstillväxt efter finanskrisen består och att det synts en tydlig avmattning i världshandeln det senaste året, med en regelrätt nedgång på senare tid.

”Värt att notera är att inbromsningen i världshandeln inleddes ett bra tag innan USA gick från ord till handling i handelskonflikten med Kina. Det eskalerande handelskriget har således snarare förstärkt är utlöst avmattningen”, står det i rapporten.

Ekonomerna konstaterar att OECD:s ledande indikatorer och inköpschefsindex, som historiskt varit goda indikatorer för industrins utsikter på kort sikt, indikerar att industrins utveckling försvagats det senaste året.

För svensk del pekar OECD:s ledande indikator ned, vilket kan tolkas som att industrins utveckling försvagats, och Konjunkturinstitutets barometer indikerar en svagare produktionstillväxt i dagsläget än under 2017 och 2018.

Internationellt pekar kurvorna ned för industrin i såväl OECD som euroområdet och USA, liksom i närliggande länder som Tyskland och Finland, där Norge är ett undantag med en mer sidledes utveckling.

”Därmed ligger det nära till hands att tolka detta som att industrins utveckling försvagats även globalt och i synnerhet i Europa”, skriver partsekonomerna.

Teknikföretagens chefekonom Mats Kinnwall tycker att detta är det viktigaste som partsekonomerna enats om.

”Vi har en fortsatt betydligt lägre BNP-tillväxt och produktivitetstillväxt i världen än före finanskrisen. Vi har också en kraftig inbromsning det senaste året i världshandeln och en tydlig avmattning i den globala konjunkturen. Det är viktigt att man inför en avtalsrörelse är överens om vad som har hänt och var man står i dag”, säger han till Direkt.

I rapporten konstateras vidare att industriproduktionen utvecklats bra i Sverige jämfört med andra länder på senare år, men tillväxten har mattats av under 2018 och in i 2019. Det är stora skillnader mellan olika branscher, där motorfordon sticker ut med den i särklass starkaste uppgången i produktion, vilket bidrar till att dra upp hela produktionen. Även maskindustrin har haft en stark ökning på senare år, medan stål- och metall liksom trävaruindustri haft en ganska stabil produktion de senaste åren.

Unionens chefekonom Katarina Lundahl tycker att detta tillhör det viktigaste i rapporten.

”Vi har haft en väldigt stark utveckling i svensk industri från 2015 och framåt. Även om utvecklingen mattats av på senare tid har produktionen utvecklats betydligt bättre i Sverige än i exempelvis Tyskland och euroområdet. Bilden är dock lite blandad, det är framför allt ett par branscher som varit draglok – fordon- och maskinindustrin”, säger hon till Direkt.

Hon vill lyfta fram fordonsindustrins betydelse för såväl svensk industri som för hela ekonomin.

”Rapporten visar hur viktig fordonsindustrin är i dag för Sverige och svensk industri. Vi vet att det är en tuff bransch som står inför en stor omställning och där tysk fordonsindustri har ganska stora problem. Det är därför glädjande att det än så länge inte syns något av dessa problem för svensk fordonsindustri”, säger hon.

Det faktum att branscher med högst importinnehåll – fordon- och maskinindustri – utvecklats starkast talar enligt Katarina Lundahl för att kronan inte mer än på marginalen lyft den svenska industriproduktionen.

”De branscher där produktionen ökat mest är de branscher som drar minst nytta av kronförstärkningen, det är inte råvarusektorn som ökat sin produktion mest. Den svaga kronan kan på marginalen ha ökat företagens försäljning och marginaler, men den huvudförklaringen till att det gått så bra är att svenska företag har konkurrenskraftiga produkter”, säger hon.

Vad gäller arbetskraftskostnader i svensk industri konstaterar ekonomerna att de i genomsnitt haft en högre ökningstakt än Västeuropa i lokal valuta sedan 2012. Det konstateras att växelkursen har stor inverkan på det relativa arbetskraftskostnadsläget, där kronförsvagningen på senare år gjort att den relativa arbetskraftskostnaden sjunkit. Under 2018 var arbetskraftskostnaderna i Sverige lägre än i Västeuropa och Tyskland, men högre än i euroområdet.

Unionens Katarina Lundahl säger att man kan se på arbetskraftskostnaderna på olika sätt, där utvecklingen skiljer sig åt om man studerar lokal eller gemensam valuta.

”De facto är det dock gemensam valuta som spelar roll för kostnadsläget och där ligger Sverige i dagsläget nu lägre än många viktiga konkurrentländer. Tittar man närmare på utveckling i lokal valuta finns det också förklaringar till varför arbetskraftskostnaderna ökat något mer i Sverige. Finland har till exempel haft en hög löneökningstakt tidigare och Spanien har drabbats av en hård kris. Sverige har också växlat ned löneökningstakten jämfört med tiden före finanskrisen och det finns inget som tyder på att svensk konkurrenskraft försämrats”, säger hon.

Teknikföretagens Mats Kinnwall ser det på ett annat sätt:

”I ett längre perspektiv, 10-15 år, har svenska arbetskraftskostnader stigit relativt andra länder i gemensam valuta och konkurrenskraften har försvagats. Man kan inte heller bygga ett långsiktigt konkurrenskraftigt näringsliv på att kronan ständigt försvagas. Tanken med en rörlig växelkurs är inte att den ska utvecklas i en stadig trend åt endera hållet”, säger han.