En ovanligt ovanlig vd

För tre veckor sedan, lördagen den 9 februari, var det fest på Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm. Men det var inte husets herre, klanen Bonniers överhuvud Carl-Johan, som stod för inbjudan. Det gjorde i stället Bonnierkoncernens nytillträdde vd Jonas Bonnier och hans fru Helena.

Man skulle kunna se det som en sorts ”debutantbal” för den nye chefen över Nordens största mediegrupp. Där trängdes vänner och släkt till värdparet med näringslivsfolk som Marcus ”Husky” Wallenberg, Bures vd Mikael Nachemsson, Gants förre vd Arthur Engel och OMX-chefen Magnus Böcker, där fanns poplegenden Thomas Ledin och där fanns Bonnieranställda – eller ”lakejer” som malisen säger – som DN:s chefredaktör Thorbjörn Larsson och hans fru, tidskriftsdrottningen Amelia Adamo.

För två decennier sedan var det långt ifrån självklart att den nu 45-årige Jonas Bonnier skulle komma att hålla den typen av fester med den typen av gäster. För som vi ska se snart tog han knappast den rakaste vägen till hörnrummet på översta våningen i Bonnierhuset på Torsgatan i Stockholm. Men i oktober i fjol fick Jonas Bonnier frågan om han ville ta över jobbet som koncernchef efter Bengt Braun.

Efter det initiala ståhejet vid utnämningen har det inte hörts särskilt mycket från honom. Inga nya visioner eller storslagna programförklaringar. Bara något enstaka nyhetsklipp om utnämningar och om att flytta huvudkontoret från Bonnierskrapan nära S:t Eriksplan till Hötorget. Och i förra veckan presenterades Bonniers bokslut, som visade att koncernen omsatte dryga 29 miljarder kronor förra året, 9 miljarder upp från 2006, och gjorde en rörelsevinst på strax under 3 miljarder.

Fler siffror än så redovisades inte, och i ett mail till personalen avslöjade Jonas Bonnier inga planer – det innehöll bara en beskrivning av hur bra allt gick förra året. ”Kort sagt: ett makalöst år (och Bengt valde verkligen sitt tillfälle att låta mig ersätta honom)”, refererade Resumé, Bonniers egen branschtidning om medier.

Så Affärsvärlden ringde upp Jonas Bonnier och bad om en intervju.

– Det finns mycket jag vill göra med Bonniers, men det får jag återkomma till senare, meddelade han i ett kort telefonsamtal.

En medieskygg mediemogul, alltså. Så vem är han, högste chefen i det som beskrivits som Sveriges sista dynasti?

Oviljan att prata med media kan ha sin förklaring. Jonas Bonnier har nämligen fått lära sig att mediekoncerner inte är som andra bolag. Som nybliven vice vd i koncernen skulle han praktisera som reporter på Bonnierkoncernens kassako, Dagens Industri. Han infann sig punktligt till det dagliga morgonmötet där de olika ”knäcken”, artiklarna till nästa dags tidning, fördelas mellan reportrarna. Men det var han i stort sett ensam om. Den ende som gjorde Jonas Bonnier sällskap var nyhetschefen Anders Lundborg. Det fick DI:s chefredaktör Gunilla Herlitz att upprört mejla de anställda.

”Just nu kl 8.38 sitter Anders Lundborg och har morgonmöte med en närvarande, Jonas Bonnier, som praoar här i dag. Alltså nytt rekord; ingen reporter har överhuvudtaget dykt upp.”

Sådant sprids fort i ett medieföretag. På några minuter hade informationen nått Resumé. Innan Jonas Bonnier hade klivit ur hissen till direktionsvåningen i Bonnierhuset, den ligger 20 trappor upp (DI sitter på nedre botten), hade han en av Resumés reportrar i luren som ville höra hur morgonmötet hade varit.

– Ha ha, du, ring mig strax före lunch så snackar vi om det här, sa Jonas Bonnier till reportern, som publicerade nyheten bara några minuter senare på tidningens sajt.

Praktiken på DI var en liten del i processen att förbereda Jonas Bonnier för den uppgift som väntade honom. Låt oss backa bandet lite till för att se hur han hamnade där.

Många av dagens högsta chefer i näringslivet – och de som var på kalaset på Nedre Manilla – har strålat samman redan på Handelshögskolan eller KTH. Så var det inte för Jonas Bonnier. Han har en fil kand i teater- och litteraturvetenskap. Under uppväxten fanns de sköna konsterna nära till hands. Farmor hette Lindberg och kom från en känd skådespelarfamilj och pappa Lukas sägs också han ha haft en konstnärlig ådra.

När unge Jonas byggde luftslott om framtiden, var det alltså knappast direktörsdrömmar det handlade om. Han spelade musik, skrev noveller och grubblade över livets stora gåtor. Målet var att ge ut egna skivor eller böcker, säger de som kände honom under ungdomsåren.

Efter universitetsstudierna, när han vikarierade som högstadielärare, debuterade han med boken ”Prinsessan och halva kungariket”. Upplägget bäddade för kritik. Boken gavs ut på ett av familjens förlag och det låg nära till hands att såga projektet som nepotism. Men så blev det inte.

”Av 30-40 recensioner var en negativ, ändå är det den jag minns. Både innehållet och rubriken som löd ’En usel roman'”, har Jonas Bonnier berättat för Veckans Affärer. Sedan dess har det blivit fem romaner till. I en intervju i Aftonbladet har han sagt att han i första hand ser sig som författare. Med författarkarriären påbörjad blåste vindarna i riktning mot ett liv bland kultureliten. Men då, när ungdomsdrömmarna höll på att förverkligas, beslöt sig Jonas Bonnier för att inspektera familjeföretaget. Han sköt rebellen inom sig åt sidan för att vandra i pappa Lukas fotspår.

Första jobbet var som redaktör för Bonniers Bokklubb och det första chefsjobbet kom tre år senare. Då blev han ansvarig för serietidningsförlaget Semic, där han fick mest uppmärksamhet för försöket att skaka nytt liv i Fantomen. Det var den tidning som pappa Lukas, under kraftigt motstånd från delar av familjen, några årtionden tidigare hade tagit till Sverige och som blivit en stor ekonomisk framgång. Jonas Bonnier lade ett par miljoner kronor på reklam – som vann fina priser – men upplagan fortsatte ned och Fantomen har aldrig återfått sin forna glans och lönsamhet.

Förmågan som tidningsmakare sattes på prov på allvar när han blev vd för Fanzine media, en avknoppning från Semic. Bolaget inriktade sig på så kallade fan-magazines – tidningar som görs av eldsjälar för eldsjälar. Under Jonas Bonniers ledning startades en hel uppsjö av nya tidskrifter. Edge, som vände sig till sådana som gillade våghalsiga sporter, mulitmediatidningen Hallå, hästtidningen Kentaur och musiktidningen Pop, för att nämna några.

Kanske var det hans eget kulturintresse som gjorde att han satsade så hårt på fan-magazines. Men den idealism som eventuellt fanns kvar hos honom försvann snabbt. De flesta fanzines var hopplösa projekt, som aldrig var nära att bära sig ekonomiskt. Numera talar Jonas Bonnier snarare om att bygga varumärken och hitta rätt målgrupp. Lönsamheten är hans nya ledstjärna, det är det inget tvivel om.

– Ordet ”publicist” används ofta om dem som gör tillräckligt många projekt som misslyckas ekonomiskt. Jag vet inte om det är något att eftersträva, sa han till Veckans Affärer för några år sedan.

Och de flesta av hans medarbetare ser honom som sifferdriven.

– Om han är publicist eller direktör? Ha, ha, till 99,5 procent direktör, skrattar Pietro Maglio, som driver det fristående förlaget Modernista och som varit med och startat och lagt ner flera tidningar under Jonas Bonniers ledning.

Diskussionen om konflikten mellan det publicistiska och det komersiella har förföljt Bonniers i decenier. Lyssnar man till journalisterna är det många som är kritiska till hur proportionerna mellan det publicistiska och det affärsmässiga har förändrats, på det förstnämndas bekostnad. Flera är de som tycker att Bonnier, med sin dominanta ställning, borde våga satsa på lite smalare och mer riskfyllda projekt.

Bokförläggaren Per Gedin beskriver i en bok om Karl-Otto Bonnier hur viktig närheten och lojaliteten till författarna var för honom och hans pappa Albert. I dag, menar många av Bonniers journalister, att det är viktigare för en Bonnierdirektör att kunna räkna. Bonniers ses som en finansfamilj som är mer intresserad av att hänga med kungen och få medalj än av att umgås med kultureliten.

Ulrika Knutson, kulturjournalist och blivande ordförande i Publicistklubben, tycker att direktören Jonas Bonnier ska lyssna lite mer på romanförfattaren Jonas Bonnier. Hon menar att hans cynismer, som att man inte ska slösa pengar på döda kråkor, var roliga när han var ung och ville profilera sig gentemot äldre släktingar, men att det inte lämpar sig för en person med det ansvar han har i dag.

– Om man inte har något intresse av att föra den samlade vetskapen framåt, kan man fråga sig varför man ska vara chef för ett bokförlag. Om det enda målet är att tjäna pengar var det ju synd att Bonniers gjorde sig av med servetterna, säger hon.

Och frilansjournalisten Annina Rabe, en av dem som jobbade med tidningen Bibel, var skoningslös i ett inlägg på sin blogg sedan hon hört honom på den årliga Tidskriftsdagen i höstas.

– Jag skrev det där för att jag retade upp mig på att han fortfarande satt och var så där hal och kokett inför sin personal. Många jag talade med på Bonnier Tidskrifter efteråt var besvikna, de hade velat höra mer om hans visioner. Nu blev det bara oseriöst, säger hon.

– Han är alltid snäll och vänlig, men det kan uppfattas som arrogans att han aldrig verkar ta saker på allvar, tillägger hon.

Det nedlagda Bonniermagasinet Meas före detta chefredaktör, Tove Oskarsson, är inne på ett liknande resonemang men är inte lika hård i sina omdömen.

– Det är synd att allt handlar om affärer. Det hade varit kul om man ibland funderade över vad man ville göra för typ av tidning. Jag tycker det var rätt att lägga ner Mea, den hade aldrig gått tillräckligt bra, men för många andra tidskrifter tycker jag det är alltför kort startsträcka, säger hon.

Att resultaten stod i fokus fick medarbetarna på tidskriftssidan klart för sig när Jonas Bonnier – efter en kort paus från Bonniers – år 2002 klev in som chef för Bonnier Magazine Group. En av de första åtgärderna var det kontroversiella beslutet att lägga ner anrika Månadsjournalen.

– Familjen Bonnier hade redan tidigare tagit händerna ifrån Månadsjournalen. Tidningen höll på att dö svältdöden, så att lägga ner den får egentligen bara klassas som aktiv dödshjälp. Men det är synd att det inte finns utrymme för den typen av texter. Tidskrifter har kommit att bli mindre journalistiskt och mer affärsmässigt intressanta. I dag finns egentligen bara Kamratposten kvar som publicistiskt intressant tidskrift, säger Ulrika Knutson, som har varit kulturredaktör på Månadsjournalen.

– Vi har gjort en samlad bedömning. Förlusterna är för stora, och vi tror inte på någon förändring framöver, sa Jonas Bonnier till Svenska Dagbladet.

Under sina år som chef för Bonnier Tidskrifter och sedermera Bonnier Magazine Group har nedläggningar varit vanligt förekommande.

– Jag har startat och lagt ner för många tidningar för att orka rabbla upp, har han berättat för Sydsvenska Dagbladet.

Men det är också sådana beslut som har gjort att Jonas Bonnier kunnat visa på goda resultat. När han tillträdde som chef för Bonnier Magazine Group 2003 omsatte verksamheten 3 miljarder kronor och gjorde en rörelsevinst på 327 miljoner. Fyra år senare, 2007, hade såväl omsättning som vinst fördubblats till 6 miljarder respektive 585 miljoner kronor.

På ytan är denna målmedvetenhet väl dold. Ett ständigt, men litet avmätt leende möter dem han träffar och det proffsrufsiga håret får honom snarare att likna en surfare från Australien än en verkställande direktör. Han har ställt upp som modell för klädföretaget MQ. ”Därför att jag länge tänkt att jag vill bli rockstjärna, men jag inser att det loppet är kört nu. Missy Elliot gör ju reklam för GAP och då kanske jag kan ha en koppling till MQ”, motiverade han sig ironiskt när Svenska Dagbladet frågade varför.

Han beskrivs som en vänlig man med pojkaktig charm. Han syntes exempelvis dirigera en blåsorkester på Sveavägen i Stockholm när medarbetaren Ulrika Saxon fyllde 40 för några år sedan. På melodin ”Hooked on a Feeling” sjöngs texten ”Vår sköna Ulrika” så att halva Norrmalm tvingades höra.

I koncernens interntidning Medienytt uppger Jonas Bonnier att hans favoritprogram är ”Idol” och ”Grey’s Anatomy”, hans främsta talang NHL-statistik och att favoritfritidssysselsättningen är att konsumera. Han har följt dokusåpan ”Big Brother” sedan den startade och älskar ”Top Model” med Tyra Banks.

Vissa avfärdar uttalandena som omvänd snobbism. Hur som helst är det kanske inte de intressen man främst förväntar sig hos någon som ska förvalta arvet av ett företag med en 200-årig tradition i bok- och tidningsbranschen. Eller så är det just intresset för både det kulturella och det populärkulturella, för såväl litteratur som popmusik och siffror, som gör att Jonas Bonnier har tagit sig upp i toppen av Bonnierhierarkin. Och det är kanske kombinationen av det pretentiösa och det anspråkslösa som gör att många medarbetare – de flesta man pratar med – verkligen tycker om honom.

– Vissa personer har begåvats med hypersmarta vänsterhjärnhalvor, andra med överaktiva högerhjärnhalvor. Jonas har både och, säger Ulrika Saxon, chef för Bonnier Tidskrifter och nära medarbetare till Jonas Bonnier sedan flera år.

Det är också kombinationen av det kommersiella och det litterära som gör att det spekuleras i att Jonas Bonnier skulle vara författare till den uppmärksammade boken ”Amberville”. Boken ges ut av Albert Bonniers förlag, den handlar om gosedjur och är skriven under pseudonymen Tim Davys. Författaren och förläggaren har haft som mål att producera en bok som är strömlinjeformad för att nå en masspublik – och har lyckats.

Trots att författaren saknar track-record såldes världsrättigheterna till amerikanska Harper Collins för 350 000 dollar. Det kan låta Hollywoodlikt och hyperkommersiellt, men för den som ansvarar för ett bokförlag är det en våt dröm. I Bonnierskrapans korridorer går spekulationerna varma om vem författaren är och det hetaste tipsen just nu är att det är deras högste chef.

– Det skulle inte förvåna mig det minsta, det vore ett typiskt exempel på hans sätt att tänka i nya banor och jaga nya utmaningar, säger Ulrika Saxon.

Jonas Bonnier har sagt att hans motto som chef är att man ska vara glad. I sin presentation för de nyköpta dotterbolagen i USA hade han glada gubbar på varje sida. Glädje ska genomsyra arbetet, för glada människor ger resultat. Och nästan samtliga som Affärsvärlden har talat med har en i grunden positiv bild av den nya Bonnierchefen. Men det finns också de som tycker att han är besvärlig att arbeta med.

– Folk gillar tydlighet. Ordning och reda, pengarna på fredag. Jonas är en gullig kille och samtidigt en tuff chef, vilket skapar viss osäkerhet. Chefsrollen är ju konservativ, det är svårt att både vara vän och auktoritär, vilket jag tror Jonas försöker vara, säger en före detta medarbetare på en av Bonniers månadstidningar.

En annan nära medarbetare säger att Jonas Bonnier är fascinerad av kaos och tror att han i grunden ogillar tydliga strukturer. Han sägs till och med mysa innerst inne när medarbetarna är osäkra på vad som ska hända. En annan tror att han fortfarande egentligen är mer intresserad av musik än av affärer, men det håller Ulrika Saxon inte med om.

– Han är något så ovanligt som både och. En ordets och musikens man som också behärskar siffrorna. Men författarådran till trots är det ingen tvekan om att han är glasklar över affärerna, säger hon.

Om man skulle ha ställt ut en kravprofil på Bonniers näste vd hade man knappast kunnat tänka sig en bättre kandidat än Jonas Bonnier. Han har skrivit böcker och krönikor och har därmed sett företaget från författar- och journalistperspektivet. Han har visat att han mer än väl klarar av chefskapet och att han behärskar siffrorna. Till det ska läggas att han är familjemedlem och många av ägarna vill gärna se en släkting som chef, om det finns en lämplig kandidat.

Men om familjen är nöjd, så togs utnämningen inte lika väl emot i andra kretsar. Medieprofessorn Stig Hadenius gick i samband med utnämningen ut på Dagens Nyheters debattsida – ytterligare en Bonnierpublikation – och kritiserade den.

”När Jonas Bonnier (…) tar över efter Bengt Braun finns därför anledning att fråga sig om han inte bär på ett alltför tungt släktbagage. Någon plats för släktklenoder finns nämligen inte. Det gällde förr. Det gäller nu”, skrev Hadenius.

Men han får mothugg av Carl-Johan Bonnier, ordförande i Bonnierkoncernen.

– Vi är ett familjeföretag, vi tycker att ett familjeföretag ska ha en familjemedlem som ordförande och vi tycker om att familjemedlemmar arbetar i företaget, men det är självklart att professionalism och kompetens är ledstjärna när det kommer till utnämningen av operativa poster, säger han till Affärsvärlden.

Under de senaste åren har det spekulerats flitigt i att Jonas Bonnier skulle ta över som vd, men valet var inte självklart. Andra kandidater har varit på tapeten. En långvägare inom Bonnier är den tidigare chefen för tidningsverksamheten, Thomas Axén. I vissa kretsar spekulerades det i att han skulle komma att efterträda Bengt Braun, och när Jonas Bonnier utnämndes dröjde det bara två månader innan Thomas Axén sade upp sig för att bli vd för varuhuskedjan Åhléns – något som Jonas Bonnier, enligt uppgift till Affärsvärlden, inte sörjer över.

__________________________________________________________

BONNIERKONCERNEN

Nyckeltal
Omsättning 2007: 29 207 miljoner kronor.
Vinst före skatt 2007: 2 425 miljoner kronor.
Anställda: 12 000
Dotterbolag: 150

Affärsområden
Books: Bokförlag i de nordiska länderna, Tyskland, Storbritannien m. m.
Business Press: Dagens Industri med systertidningar i tiotalet länder.
Magazines: 170 titlar i tio länder.
Newpapers: Dagens Nyheter, Expressen, Sydsvenskan, City m. fl.
Entertainment: TV4, SF, m. fl.

___________________________________________________________

Jonas nya vapendragare i ledningsgruppen:
Casten Almqvist, chef för Affärstidningarna (Business Press). Personlig vän som plockats in för att ta hand om affärstidningarna. Tidigare vd för TV3 och vd för reklambyrån Rönnberg McCann Ericksson.

Göran Öhrn, finansdirektör som tog steget upp när Jonas Nyrén i sin tur avancerade och blev vd för ”moderbolagen” Bonnier Holding och Albert Bonnier AB.

Sara Öhrvall, utvecklingsansvarig (Research & Development). Handplockad idéknäckare och varumärkesexpert som tidigare har jobbat med flera titlar på Bonniers samt en rad andra svenska konsumentvaruföretag.

Det gamla gardet i ledningsgruppen
Maria Curman, Chef för bokförlagen (Bonnier Books). Rikskänd för sin korta sejour som chef för SVT som slutade 2001. Landade därefter bland Bonniers böcker där hon har regerat sedan dess.

Torsten Larsson, Chef för film och tv (Entertainment). En riktig tungis i Bonniersammanhang som rattar det rörliga i koncernen. Har bland annat SF och TV4 inom sitt fögderi.

Lennart Wiklund, Personal- och informationsdirektör. Basketintresserad före detta SF-chef som nu tar hand om personalfrågorna samt annat smått och gott i Bonniertoppen.

Andra huvudpersoner i koncernen
Carl-Johan Bonnier, ordförande Bonnier.
Bengt Braun, ”andre vice styrelseordförande” Bonnier.
Gunilla Herrlitz, chefredaktör Dagens Industri.
Amelia Adamo, chefredaktör M magasin.
Thorbjörn Larsson, chefredaktör Dagens Nyheter.
Ulrika Saxon, chef för Bonnier Tidskrifter.
Harry Potter, tysk kassako.
___________________________________________________________

Backas upp av avtal till 2030
Jonas Bonnier tillhör den sjätte generationen Bonnier. Han är kusin med ordföranden Carl-Johan Bonnier och yngste son till Lukas Bonnier. När han tillträdde som vd för bolaget blev han den sjätte familjemedlemmen att nå dess operativa topp.

Bonnier AB har i dag 73 delägare, fördelade på tre olika grenar. Familjemedlemmarna brukar själva tala om den ”kåta” grenen, där det har varit gott om äktenskap och skilsmässor och där det har fötts många barn (ordföranden Carl-Johan och Jonas tillhör den). De härstammar från Tor. Den rika grenen har färre medlemmar och härstammar från Åke, och den tredje grenen, den ”fattiga”, härstammar från Kaj. Dessa tre bröder var barnbarn till den Albert som startade bokförlaget i början på 1800-talet.

Kaj köptes ut av Tor och Åke. Den grenen har runt 60 medlemmar att jämföra med den rika grenens 16. Det gör att ordföranden Carl-Johan och Jonas inte äger mer än 1,6 respektive 1,7 procent av bolaget. Eva Bonnier, som i dag är förlagschef på Albert Bonniers förlag, tillhör den rika grenen. Tillsammans med sina syskon, Pontus, Karl-Otto och Åke äger hon 45 procent av Bonnier.

Den övergripande strategin är att företagen ska förbli helt i familjens ägo.

– Vi ska förbli familjeägda, åtminstone de närmaste 150 åren. Det är en klar uppfattning hos oss, sa Jonas pappa Lukas Bonnier för snart 20 år sedan till Veckans Affärer, en tidning som han själv var med och startade.

Dagens konsortialavtal mellan familjemedlemmarna sträcker sig till 2030, därefter får familjen återigen ta ställning till om det ska förbli som Lukas Bonnier ville.

Det är en förhållandevis välmående koncern som Jonas Bonnier nu har tagit över, men så har inte alltid varit fallet. Bolaget har gått igenom flera tuffa perioder, senast under åren efter millennieskiftet. Under företrädaren Bengt Brauns ledning återställdes lönsamheten och samtidigt betalades miljardskulder av. Med bestsellers som Da Vinci-koden och Harry Potter tjänar numera bokverksamheten bra med pengar. Tidskriftssidan lanserar ständigt nya titlar och förvärvet av TV4 gjordes precis när marknaden vände upp, och tv drar in mer reklampengar än någonsin.

Den stora expansionen under 1990- och 2000-talen har skett utomlands. I dag har Bonniers en stabil plattfrom i Norden och en växande verksamhet i såväl Östeuropa och Ryssland som i USA. År 2006 kom 50 procent av intäkterna från utlandsverksamheten och i och med miljardförvärvet av två tidskriftsförlag i USA förra året, ökade siffran under 2007.

I ett internationellt perspektiv förblir företaget emellertid ganska litet. År 2001 låg Bonnier på plats nummer 40 i den internationella ligan över världens största mediekonglomerat. Företaget omsatte då drygt 17 miljarder kronor. På första plats låg AOL Time-Warner i USA som samma år omsatte cirka 38 miljarder dollar. Rupert Murdochs News Corporation som låg på plats fem omsatte samma år cirka 13 miljarder dollar.

Någon ny programförklaring har Jonas Bonnier inte lanserat. Men det är inte osannolikt att han fortsätter på företrädaren Bengt Brauns utstakade väg. I egenskap av vice vd var han med och tog fram den plan som nu finns. Målet är, enligt DI, att öka omsättningen till 35 miljarder kronor under de kommande fyra åren och att den huvudsakliga expansionen ska äga rum utomlands. Om några år ska de utländska intäkterna uppgå till två tredjedelar.

Förra året köptes två tidskriftsförlag med 18 titlar inom sport, vetenskap och familj i USA Och den expansionen lär fortsätta.

– Vi har ett väldigt långsiktigt perspektiv, så att det kommer att ske nya förvärv i USA är tveklöst. Vi tittar väldigt brett, även utanför USA, så det pågår absolut en expansion, sa Jonas Bonnier till SvD då.

Flera personer vittnar också om Jonas Bonniers stora intresse för USA, han åker dit titt och tätt och några nämner att han till och med haft planer på att flytta dit. Därför är det inte orimligt att tänka sig att satsningen västerut kommer att vara prioriterad under Jonas Bonniers ledning.

En annan utmaning är kampen om nätet. Bonnierkoncernen har kritiserats för att sacka efter på internetsidan. Över 90 procent av Bonniers intäkter kommer från traditionella medier. Jonas Bonniers rekrytering av gode vännen Casten Almqvist som chef för Business Press kan ses som ett steg i den riktningen. Han har bland annat varit vice vd på Spray. Som chef för Business Press har han nämnt att han vill utveckla tidningsaffären med satsningar på nya medier.