Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

En stjärna faller

2011-10-18 21:00
Ola Rollén. Foto: Urban Jörén

Hexagon har varit börsens älskling länge med en kursuppgång på 1 000 procent. Men sedan i somras har aktien halverats och nu varnar analytiker för bolaget. Är det slut på kärleken?

Torsdagen den 29 september skickade två tämligen okända brittiska analytiker på Royal Bank of Scotland (RBS) ut en analys av den svenska mätteknikkoncernen Hexagon. Uppe i vänstra hörnet stod det ”Sell”. Det var en sensation. Ingen annan analytiker rekommenderade investerarna att sälja Hexagon-aktien. Tretton hade ”Köp” och en ”Behåll”. En vecka senare sänkte Handelsbanken sin rekommendation från öka till minska. En trend hade vänt. Kunde det vara sant? Hade verkstadsindustrins eget Hennes & Mauritz verkligen börjat hacka?

– Fram till nu har ingen sagt något negativt. Ingen har kollat upp dem, säger en person som följer Hexagon.

Britterna pekade främst på att Hexagon är riggat för högkonjunktur när det är risk för recession. Inte så uppseendeväckande, kan tyckas. Men längre in i analysen står Hexagons problem prydligt uppradade, och de är djupare än så.

RBS analytiker får inte citeras i pressen, de får inte ens prata med journalister, och Handelsbankens Hexagon-analytiker Jon Hyltner tonar ner sin omvärdering av aktien med att det inte är ”någon större dramatik”. Det kan i och för sig bero på att analytiker har ett komplicerat förhållande till företagen de följer och inte vill reta upp dem mer än nödvändigt, eftersom kontakterna med företagsledningen försämras. Och Hexagons annars så smidige vd Ola Rollén sägs ha gått i taket när de negativa analyserna publicerades.

– Det är klart att alla bolag vill ha en positiv rating, framför allt om vd har egna aktier, säger en analytiker.

Ola Rollén själv avfärdar RBS analys.

– De hade bestämt sig för att skriva en säljanalys redan från början. Det hade gått för bra för oss. De ville skriva något som sticker ut, säger han.

Även andra kritiker har nu vaknat.  Kritiken mot Hexagon är i korthet:

  • Vinstens förhållande till kassaflödet. Analytikerna på RBS har jämfört den justerade vinsten före skatt, det vill säga exklusive engångsposter, med kassaflödet, inklusive engångsposter, och fått det till att endast 64 procent av vinsten har kommit in i balansräkningen de senaste sex åren. Vän av ordning invänder att det inte går att jämföra den justerade vinsten med det faktiska kassaflödet. Men poängen är att det är den justerade vinsten som Ola Rollén alltid viftat med: Se hur mycket vi tjänar, kolla på den här siffran.

Enligt analysen beror differensen på att den justerade vinsten har gått till ökad kapitalisering, extraordinära kostnader och ett ökat arbetande kapital.

– Det är naturligt för ett tillväxtbolag. Den organiska omsättningstillväxten var under första halvåret 16 procent, säger ordföranden och huvudägaren Melker Schörling.

  • Belåning. Hexagon är ”ett av de mest skuldsatta bolagen i den globala tekniksektorn”, skriver analytikerna på RBS. Nettoskulden är 16 miljarder kronor. Skuldsättningen är runt 3,3 gånger vinsten före skatt, avskrivningar, räntor och amorteringar. Bankerna har satt en gräns på 3,5. I en kris kan det gå fort utför med vinsten och då ligger Hexagon illa till.
  • Räntor. Hexagon har låga räntor på lånen, runt 3,5 procent. Dessa kan åka upp betydligt, på grund av risken i bolaget, när lånen ska förnyas. Det har hänt för andra högbelånade företag, som Eniro och Kapp-Ahl. Ola Rollén ser dock ingen risk för det i Hexagons fall.

– Vartefter vi amorterar våra lån får vi lägre räntor, säger han.

  • Goodwill. I balansräkningen finns en goodwillpost på 22 miljarder kronor, alltså det övervärde Hexagon har betalat för företag som har köpts upp, medan det egna kapitalet är 20 miljarder kronor.

– Bolaget har en gigantisk skuld, en gigantisk goodwill och nästan inget eget kapital, säger en investerare som följer börsen nära.

  • Kina. Hexagons exponering mot det snabbväxande Kina har tidigare setts som en tillgång och bidrog länge till en fin kursutveckling. Förra året kom 14 procent av intäkterna därifrån. Men nu pekar en analytiker på Kina som en oroskälla. För höghastighetstågen är det tvärstopp och när Kina nu försöker kväsa inflationen och pysa ur sina bubblor är tillväxten hotad. Ola Rollén tror dock att Hexagon kan fortsätta växa mer än 30 procent per år i Kina, enligt nyhetsbyrån Six.
  • Vinstavräkning. En annan faktor som försvårar bedömningen av bolaget är att nästan en tredjedel av intäkterna, enligt Ola Rollén, baseras på hur färdiga projekten är. I projekt som löper över lång tid, ibland flera år, bokför Hexagon en beräknad vinst varje kvartal. Enligt Rollén innebär detta dock ingen risk, eftersom Hexagon och kunden har gjort upp om priset på förhand och många kunder betalar i förskott.

Hexagons aktie har haft en förfärlig sommar. Från all-time-high nära 170 kronor i slutet av maj föll kursen till runt hundralappen i augusti. När analyserna nådde marknaden tappade aktien ytterligare 13 procent till som lägst 81  kronor. När detta skrivs ligger den runt 90. Ett omotiverat ras eller tillnyktring? Det som hänt med Hexagon är logiskt om man tittar på historien.

Företagsbyggaren

På försommaren 1998 skakade Melker Schörling hand med den kraftige och sociale Torbjörn Ek på Hexagons kontor vid Essingeleden i Stockholm. Båda var nöjda. Affären hade gått i lås. Melker Schörling hade lämnat ordförandeposten i Skanska efter intriger och storbråk inför öppen medieridå. Nu ville han ägna sig åt bolag där han själv var stor ägare.

– Jag tänkte bygga vidare på en egen företagsgrupp. Jag tittade en hel del på mellanstora börsbolag som var dåligt analyserade av bankerna, eftersom det var för liten handel i dem. Hexagon och Karlshamns fanns på listan, säger Melker Schörling i dag.

Torbjörn Ek hade varit vd för det första Hexagon, grekiska för sexhörning, men investmentbolaget försvann så småningom. I början av 1990-talet hade Ek lyckats få ihop ett hundratal små investerare i det nyskapade bolaget Konverta, som köpte in sig i sparbankernas gamla investmentbolag Eken. Det bolaget bytte namn till Hexagon. Det var ett spretigt konglomerat som år 1997 hade börjat stagnera.

– Ägarna ville se färgen på sina pengar, säger Melker Schörling.

Ek vände sig till Schörling som han kände lite sedan tidigare. Den lågmälde och vänlige Schörling hade gjort sig ett namn som företagsbyggare då han lyfte det lilla knackiga Securitas till ett av världens största säkerhetsföretag. Även det lilla låsbolaget Assa hade Schörling varit med att bygga till ett globalt företag.

I juni 1998 köpte Melker Schörling Konverta för 240 miljoner kronor. Då fick han kontroll över Hexagon, 7 procent av kapitalet och 38 procent av rösterna.

Schörling ville göra som med Securitas och Assa, bygga ett internationellt företag från en svensk bas. Med en ny vd. Han vände sig till headhuntern Lanny Nilsson.

– Jag sade att jag ville ha en person som var tillräckligt ung för att begripa sig på informationsteknologin, men samtidigt hade egen erfarenhet från industrin. En person som hade varit chef för ett traditionellt verkstadsföretag. Annars skulle han inte vara trovärdig att kommunicera i Hexagon. ”Jag känner bara till en enda person. Han heter Ola Rollén och han har nyligen bytt jobb”, sade headhuntern, säger Melker Schörling.

Stjärnskottet

I mars 2000 satte sig Ola Rollén mitt emot Melker Schörling vid det ljusa träbordet i konferensrummet på Birger Jarlsgatan. De båda fann varandra direkt.

– Är det något jag kan så är det att bedöma människor. Bakom den unge mannen fanns en väldigt seriös, hårt arbetande, begåvad och mycket målmedveten person, säger Melker Schörling.

– Melker förklarade att han köpt in sig i Hexagon och att det fallit ihop som en sufflé. Bolaget skulle växa internationellt och bli stort. Han visste inte riktigt inom vilket område, men det kunde i alla fall inte bli värre än vad det var, säger Ola Rollén.

Den blåögde, smärte skateboard­åkaren Rollén nappade. Han var en född ledare. Mamma, Berit Rollén, var socialdemokratisk politiker och ämbetsman medan pappa Jarl-Erik var småföretagare och drev en färgfabrik i Flen. Ola Rollén hade gjort kometkarriär i näringslivet. Han hade börjat som trainee på Stora och gått vidare till börsnoterade Kanthal där han jobbat sig upp och nått vd-posten strax efter sin 31-årsdag.

Kanthal hade Trustor som huvudägare och i skandalen runt Trustor såldes Kanthal till Sandvik. Ola Rollén försvann till Avesta Sheffield, men efter ett år tog han med sig hustrun Maria och de två barnen (som senare blev tre) till Sandviken för att basa för ett av Sandviks dotterbolag. Men han hade knappt kommit dit förrän han åkte ner till Melker Schörling i Stockholm.

– Av olika skäl trivdes inte familjen i Sandviken, parallellt med det hade en headhunter jagat mig i ett års tid för att jag skulle träffa Melker Schörling, säger Ola Rollén.

Melker Schörling, som själv blivit rik via den så kallade pilotskolan, att vd äger mycket aktier i företaget, ville att  Rollén skulle bli delägare. Så han lånade pengar av SEB och köpte en option på 2 procent av bolaget.

– För att optionen inte skulle gå med förlust var jag tvungen att öka aktiekursen med minst 50 procent på fem år. Så är det när man är fattig och vill bli rik, då får man ligga i, säger Rollén.

Han klarade optionen med råge och blev en förmögen man. Och år 2010 fick han dessutom totalt nästan 20 miljoner kronor i lön, bonus och pensionsavsättning.

Affärsidén

När Sandvik köpte Kanthal år 1997 frågade ett svenskt konsortium den dåvarande Kanthalchefen Ola Rollén om han ville bli vd för Brown & Sharpe, ett börsnoterat amerikanskt bolag som sysslade med mätteknik och tillverkade koordinatmätmaskiner som bland annat mätte hela flygplan, men även handverktyg som mätte små produkter, som mikrochips.

– Du mäter både delarna och själva flygplanen. Flygplan blir bananformade efter ett tag och du mäter för att se att de inte är deformerade, så att de flyger, säger Ola Rollén.

Han läste på och tyckte att det lät spännande, men konsortiet köpte aldrig in sig i Brown & Sharpe, så Rollén kom aldrig dit. I stället fick han chansen med Hexagon.

– Sommaren år 2000 letade jag desperat efter en kärnaffär och upptäckte att just det här Brown & Sharpe i princip var i konkurs. Det slumpade sig så att jag kom in och förhandlade med dem. Fram till dess hade vi haft ett par, tre andra idéer om vad vi skulle göra med Hexagon.

– Det var en spännande förhandling. Den förra ledningen hade i princip förskingrat pengarna i bolaget och den amerikanska tillsynsmyndigheten SEC trodde att det här var ytterligare en manöver för att sno aktieägarna på värde. Vi var överens med ägarna i november 2000, men vi fick inte ta över förrän i maj 2001 för SEC.

Rollén och Melker Schörling, som var ordförande, lät Hexagon köpa Brown & Sharpes mätteknikbolag BNS för 1,7 miljarder kronor. Ola Rollén sålde av en del bolag, bland annat import av matvaror, och lånade pengar till köpet.

– Det var en riktig risk. Affären var betydligt större än Hexagons börsvärde. Här visade Melker verkligen varför det är bra med en strategisk långsiktig ägare. Det var tufft att köpa ett bolag som omsatte 2,8 miljarder kronor och förlorade 400 miljoner kronor, säger Ola Rollén.

Brown & Sharpe döptes om till Hexagon Metrology. Nu hade han en grundbult att bygga runt. Han flyttade både sig själv, sin familj och Hexagons huvudkontor till London.

Skinnskon

Sommaren 2005 satt Ola Rollén i flip flops på Hexagons huvudkontor i London där luftkonditioneringen hade gått sönder. Då ringde en schweizisk journalist och frågade om han skulle höja budet på Leica Geosystems.

– Jag sa: ”Om jag höjer budet äter jag upp mina skor”, säger Ola Rollén. Han tänkte på sina flip flops, men ville inte berätta för reportern hur han var klädd.

Han hade länge velat komma över lasermättekniken i Leica Geosystems, men det var en stor affär som krävde stora lån. Han var tvungen att vänta tills Hexagon hade amorterat ner lånen för Brown & Sharpe och våren 2005 var han redo.

– Vi kunde sälja en hel del verksamheter som var udda och kände: ”Nu kan vi finansiera det här”. Ett antal bolag hade försökt köpa Leica Geosystems över åren och varje gång förhandlingarna började stack som ett mirakel börskursen, säger Ola Rollén.

Därför ansåg han att den enda möjligheten var ett fientligt bud.

– Det blev en väldigt stor sak i Schweiz. Ledningen kämpade emot och ville inte bli sålda. Styrelsen i Leica insåg att det skulle bli sålt, frågan var bara till vem och till vilket pris. Tidigare under året hade de förhandlat med Danaher och nu bjöd de in dem som vit riddare.

Danaher lade ett motbud. Ola Rollén höjde sitt bud. Och på den följande presskonferensen kom den schweiziske journalisten med en ny blank herrsko i läder.

– ”Ät den”, sade han. Då fick jag bita i den och det tyckte alla i Schweiz var jättekul. Det var en ny sko, så det gjorde inget, säger Ola Rollén.

Hexagon köpte Leica Geosystems, som till en del betalades via en nyemission i Hexagon. Åter hade Rollén gjort en storaffär för delvis lånade pengar. Åter hade han lagt en byggsten för att bygga ett stort företag.

År 2005 utsågs Ola Rollén till Årets ledare av Affärsvärlden och rekryteringsföretaget Korn & Ferry. Från det att Ola Rollén tog över vd-posten i Hexagon och fram till sommaren 2007 steg aktien 1??000 procent.

Våren 2008 knoppade Hexagon av Hexpol, som tidigare hette Gislaved Gummi.

– Då hade vi två bolag kvar från år 2000. I övrigt var bolaget renodlat. Vi hade sålt ett 50-tal bolag och köpt ett 70-tal. Egentligen var det först nu bolaget började bli klart i sin struktur, säger Rollén.

Krisen

– Jag kommer in till en investerare som säger: ”Jag har skilt mig, jag har satt barnen på boarding school, jag har sålt hunden, jag har sålt huset, jag har sålt bilen. Vad har ni gjort?” Till saken hör att han bröt på franska och lät som inspektör Clouseau (från Rosa Pantern-filmerna reds. anm.), säger Ola Rollén.

Det var augusti 2008 och Ola Rollén var på road show för att försöka sälja in Hexagon. Investeraren förklarade att världen var på väg ner i ett svart hål, men Ola Rollén tog honom inte på allvar.

– Vi hade rekordorderingång. Kunderna var glada och våra säljare var ännu gladare, säger han.

Men efter investmentbanken Lehman Brothers konkurs den 15 september ändrades bilden.

– Finansiella rådgivare sade på fullaste allvar: ”Ta ut pengarna från bankerna och lägg dem i de här bankerna. Dra era checkkrediter fullt ut för ni vet inte vad som händer”, säger han.

– Vi satt och fikade på jobbet och sade ”att om världen går under och alla ska bo i grottor från och med nu behöver man en jävligt bra GPS för att hitta den schysstaste grottan. Den GPS:en kan vi sälja jävligt dyrt”, säger han.

Även om Ola Rollén uppenbarligen är optimist såg läget dystert ut. Hexagon var högbelånat och i låneavtalet med bankerna stod att bolaget inte fick ha högre belåning än 3,5 gånger vinsten före skatt, avskrivningar, räntor och amorteringar, det som kallas ebitda på finansspråk. I en finanskris är hög belåning riskfyllt eftersom bankerna stramar åt.

– Vi låg väldigt nära gränsen för våra kapitalkrav på 3,5 gånger ebitda, men det var inte så att bolaget skulle gå omkull som vissa artiklar insinuerade. Det värsta som kunde hända var att Hexagon fått väldigt mycket dyrare lån. Hexagon hade kassaflöden och kunde betala räntor, säger Ola Rollén.

Hexagons aktie rasade 83 procent från sommaren 2007 till botten 2009. Under själva krisen föll Hexagons försäljning 19 procent och vinsten föll 37 procent, enligt RBS.

– Det var tre saker som hände. Dels var det finanskrisen som helhet. Sedan hade vi en balansräkning som var betydligt mer skuldsatt än snittet, vilket drog ner Hexagon. Sedan hamnade Maths O Sundqvist i trubbel. Han ägde 15 procent i Hexagon och på väldigt kort tid skulle 15 procent av aktierna ut på andra händer, säger Ola Rollén

Aktieraset ledde också till att Ola Rollén själv blev hårt belånad.

– Jag hade kanske över 90 procents skuldsättning. Jag hade varit med i alla nyemissioner. Jag hade skulder på 70 miljoner kronor privat. Hade vi fallerat då så hade banken tagit aktierna och jag hade stått med blancolån på 70 miljoner kronor och fått amortera resten av livet. Då kan man säga: Var det vårdslöst? Sommaren 2008 hade jag 15 procent skuldsättning på aktierna, säger Ola Rollén.

Spekulanter blankade aktien och hoppades på ytterligare ras. Det gick rykten om att Hexagon hade brutit lånevillkoren.

– När vi kom med vårt bokslut för fjärde kvartalet visade vi att vi inte hade brutit mot lånevillkoren. Då steg kursen jättemycket på en dag. Alla de som blankat fick panik och var tvungna att köpa tillbaka aktierna. Det var faktiskt rätt kul. Det var lite skadeglädje där, säger Ola Rollén.

När krisen bedarrade blåste Ola Rollén faran över och började köra på som vanligt igen. Han verkade inte ha dragit några djupare lärdomar av kraschen – i alla fall inte när det gällde bolaget.

– Vi har som målsättning att ha en nettoskuld på 2,5 gånger ebitda, men man kan inte sluta bygga världsbolag bara för att det är kris. Världen fortsätter ju, säger Ola Rollén.

Full gas

Redan senhösten 2009, innan finanskrisen ens hade klingat av, var Ola Rollén beredd att ta mer lån för att köpa ytterligare ett bolag, Intergraph.

– Vi hade en tredimensionell mätmjukvara, laserskanning och GPS. Vad som fattades var hur vi skulle presentera detta för våra kunder, alltså visualiseringsteknik, CAD och GIS. Vi hade tittat på Intergraph redan 2004, men sedan hade vi bestämt oss för Leica. Senhösten 2009 insåg vi att Integraph var rätt och kontaktade ägarna, två amerikanska private equity-bolag.

Sommaren 2010 klippte Hexagon, med ett börsvärde på 26 miljarder, till och köpte Intergraph för 16,2 miljarder kronor. För att klara av betalningen ökade Hexagon åter sin belåning och gjorde även en nyemission på 6,5 miljarder.

Intergraph var Hexagons största köp och det skapade rubriker. I pressen var Ola Rollén som vanligt positiv, även till aktien, bland annat sade han till Dagens Industri:

– Egentligen är vi nog konstant undervärderade jämfört med våra konkurrenter. En orsak är att vi i Sverige värderas gentemot traditionella verkstadsföretag, trots att vi alltmer blir ett mjukvaruföretag.

Aktieklippet

Efter börsens stängning tisdagen den 24 maj i år, när nyhetsbyråreportrarna just var på väg ut i vårkvällen, landade ett överraskande pressmeddelande hos dem. Melker Schörling och Ola Rollén skulle sälja Hexagonaktier.

Våren 2011 hade det börjat bli stökigt i omvärlden igen, varningarna för Grekland tilltog, men Hexagons aktie var på väg mot rekordhöjder. Fredagen den 20 maj hade den stängt högre än någonsin tidigare, på 164,80 kronor.

Onsdagen den 25 maj sålde Melker Schörling 2,8 procent av bolaget, men hade fortfarande nästan 50 procent av rösterna och mer än en fjärdedel av kapitalet. Ola Rollén sålde nästan hälften av sitt innehav, 0,5 procent av bolaget. Duon sålde för 150 kronor per aktie, tio kronor under börskursen. Melker Schörling kammade hem 1,5 miljarder kronor och Ola Rollén 261 miljoner.

Melker Schörling hänvisar till att han ville ha en låg skuldsättning.

– Man kan inte segla med spinnaker på hela tiden. Då och då blir det stormar och du får acceptera att farten går ner lite, men du får i gengäld ett stabilare skepp, säger han.

– Vi vill vara nästan helt obelånade. Plötsligt uppstår en situation där du behöver agera. Jag kände på mig att det snart är dags igen. De här världsproblemen var inte lösta. Aktier smälter som snö på sommaren, trots att bolagen går bra, säger han. Med andra ord sålde han för att han trodde att börsen kunde falla.

Ola Rollén pekar på att han ville bli skuldfri efter att han varit nära att förlora allt i finanskrisen.

– Jag vill aldrig mer uppleva det. Det finns ett talesätt: Shame on you if you cheat me once, shame on me if you cheat me twice. Man måste lära sig av sina misstag.

Tidigare verkar han dock inte ha varit så orolig. I augusti 2009 köpte han 20??000 aktier och lika många köptes i februari 2010.

När huvudägarna sålde föll aktien, men Ola Rollén är en god kommunikatör. En artikel i Dagens Industri gjorde susen.

– Rent ekonomiskt är det vansinne att sälja nu. Vi har jättebra framtidsutsikter. Den här aktien kommer att gå jättebra, sade han till DI och tillade att kursen skulle dubblas inom några år.

Rollén lyckades och aktien steg. Men han fick kritik. Avanzas sparekonom Claes Hemberg hävdade på sin blogg att Ola Rollén lurade småsparare att köpa aktien.

– Han är en jättesäljare. Det finns ingen börs-vd i modern tid som har pratat upp aktien så mycket, säger en investerare som följer börsen nära.

Men uppgången var tillfällig. Sedan dess har aktien, som nämnts, mer än halverats.

Framtidsoron

Rollén och Schörling har försökt parera en eventuell konjunkturnedgång. Hexagon har lagt om lånen från schweizerfranc till euro och redovisningen från kronor till euro. Att ha lån i en valuta som blir allt starkare medan redovisningen sker i en försvagad valuta är inte optimalt. Nu minskar valutaeffekterna.

Dessutom har de samlat verksamheter hos Leica Geosystems i Schweiz, som har låg bolagsskatt. Köpet av Intergraph innebär också lägre risk, anser de, eftersom bolaget är mindre konjunkturkänsligt. Förvärvet innebar dock även att skuldsättningen ökade.

”Men vi tror att det här köpet inte tog i beräkningen att det så snart skulle bli recession, det vill säga att den nuvarande nedgången har kommit för snabbt, innan skuldberget har minskats. Vi tror att bolaget fundamentalt kommer att gå in i en ny recession med precis så stor balansräkning som förra gången och riskerar därmed samma nedåtpress”, skriver analytikerna på Royal Bank of Scotland. I en ny storkris befarar britterna att Hexagons aktie rasar mellan 57 och 79 procent.

Det är just det som är oron runt Hexagon. Att en ny kris kan få bolaget in i en liknande mardröm som förra gången med vinstras och en aktie i fritt fall. Tillväxtbolaget med raketaktien har hyllats i högkonjunkturen. Men omvärldsoron har lett till en omvärdering av bolag med stor hävstång genom hög skuldsättning.

Det tycks i alla fall inte bli några nya större förvärv på ett tag.

– Nu har vi alla de stora pusselbitarna på plats. Det känns rätt skönt, för det tog elva år, säger Ola Rollén.

Det leder till frågan om han kommer att vara kvar som vd under konsolideringsfasen. Den biten lär inte vara lika spektakulär som resan hittills. Det är bara att se på hur det gick för Securitas och Assa Abloy – i tillväxtfaserna var aktierna stjärnor, men därefter hade de en betydligt lugnare utveckling. Fast, å andra sidan, kanske frågan är för tidigt väckt, för Rolléns överordnade har en annan uppfattning i frågan.

– Jag anser att vi bara är i början av bygget, säger Melker Schörling.

12 000 anställda

Börsvärde: 29 miljarder kronor.

Antal anställda: 12 000 i fler än 40 länder.

Huvudkontor: London.

Omsättning 2010:  14 miljarder kronor.

Vinst före skatt 2010: 1 miljard kronor.

Gör: Mät- och designinstrument, till exempel för att mäta flygplan så att de är raka och inte deformerade.

Birgitta Forsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom