Hur högt kan Jobs Appleträd bli?

I onsdags släppte Apple resultatet för senaste kvartalet och infriade åter de mycket högt uppskruvade förväntningarna. På nio år har vd Steve Jobs har fört från konkursens rand till positionen som världens mest beundrade företag. Hur gick det till? Affärsvärlden tittar under skalet på ett bolag värt 860 miljarder kronor.

Det gäller att köra försiktigt på La Honda Road och Skyline Boulevard där de snirklar runt kullarna ovanför Woodside i norra Kalifornien. Det är tätt mellan klungorna av medelålders motionärer på racercyklar. Och om du kör på någon är risken stor att det är en miljardär och/eller vd för ett Fortune 500-bolag. Utsikten är magnifik från toppen av de gräsklädda kullarna. Norrut skymtar Golden Gate. Söderut San Josés skyskrapor. Och rakt nedanför breder ett av världens viktigaste ekonomiska områden ut sig: Silicon Valley.

Bara någon kilometer bort ligger Apple-vd:n Steve Jobs 14-rumsvilla i spansk kolonialstil. Här lever teknikaristokratin chosefritt och ekologiskt på landtungan mellan San Francisco-bukten och Stilla havet i ett av USA:s exklusivaste områden.

Inom en radie av några mil ryms huvudkontoren för Cisco, Google, Ebay, Hewlett-Packard, Intel, Oracle, Sun och Yahoo. Och Apple så klart, borta i Cupertino, tjugo minuters körning utmed den natursköna motorvägen interstate 280.

Få företag, om något, har en lika hysterisk supporterskara som Apple. Tekniknördarnas motsvarighet till fotbollsklubbarnas firmor hyllar envist allt vad bolaget producerar, i uppgång liksom motgång. Huvudkontoret på Infinite loop i Cupertino är mytomspunnet. Egentligen ser det mer ut som en mellansvensk högskola än en framtidsfabrik. Samma sak med sökmotorgiganten Googles “Googleplex”, tio minuter bort.

Mellan dessa två tjugohundratalets superstjärnor till bolag ligger lilla Mountain View. Staden är packad med restauranger som serverar asian fusion-mat och novelty martinis till unga välbetalda ingenjörer, matematiker och formgivare. Bistron Chez TJ har två stjärnor i Guide Michelin. I denna trakt har Apple sin själ.

Revanschen
År 1984 lanserades Macintosh, den första konsumentdatorn med mus och grafiskt användargränssnitt. Apple blev redan då sinnebilden för det goda livet i Kalifornien. Elitistiskt, väldesignat och exkluderande – samtidigt lättillgängligt och vänligt. Ett varumärke för den medvetne konsumenten. Äpplet på datorn gav en tydlig signal till omgivningen: “Se på mig, jag är speciell”.

Symbolen för denna kultur och livsstil var och är Steven P Jobs, den adopterade arbetarpojken som växte upp i just Cupertino. Tillsammans med Steve Wozniak skapade han Apple 1976, 21 år gammal. Han blev multimiljonär när bolaget börsnoterades fyra år senare. Men sådana framgångssagor går det tretton på dussinet av i Silicon Valley.

Det som har gjort Steve Jobs legendarisk är revanschen. Han sparkades från Apple i maj 1985, då han var chef för Macintosh-divisionen. Tolv år senare kom han tillbaka som tillförordnad vd för ett Apple på randen till konkurs. Bolaget gick med mer än en miljard dollar i förlust, gjorde fula, långsamma och klumpiga datorer med ett föråldrat operativsystem. Microsoft – ärkerivalen i Seattle uppe i norr – var helt enkelt på väg att krossa Apple fullständigt.

Under frånvaron hade Steve Jobs byggt upp ett nytt datorbolag, Next. Det köptes av Apple i samband med återkomsten. Mjukvaran i Next skulle bli grunden till Mac OSX, det nuvarande operativsystemet.

Jobs första åtgärd var att banta företaget, lägga ned olönsamma produkter och få upp nettomarginalerna. Det gjorde att Apple kunde visa vinst på första gången på flera år. Räkenskapsåret 1998 gav 309 miljoner dollar i vinst, men med kraftigt minskad omsättning.

Den första publika succén efter Steve Jobs återkomst var Imac, en av det sena 1990-talets verkliga ikoner. Den uppmärksamhet som den konformade, färgglada konsumentdatorn då väckte påminner om Iphonehysterin tio år senare. Vi återkommer snart till det. Med dagens mått är Imac inte mycket att orda om, men då – 1998 – var det annorlunda. Den runda karamellliknande datorn med inbyggd skärm var utan tvivel läcker. Den var också ett statement. Apple hade återvänt till sina rötter.

Den första generationen Imac blev också en stor finansiell framgång. Under 1999 vände Apples omsättning upp, marginalerna steg och vinsten dubblades till drygt 600 miljoner dollar.

Här visade Steve Jobs prov på det han begriper sig på allra bäst: kompromisslös formgivning, briljant marknadsföring och integration av hårdvara och mjukvara. Under de följande åren kom nya produkter slag i slag – nästan alla med just de här tre kännetecknen.

Den 23 oktober 2001 lanserades den kanske största innovationen av dem alla: en bärbar hårddisk på fem gigabyte med möjlighet att spela upp musik i mp3-format. Musiken hanterades med det integrerade programmet Itunes, och fungerade från början bara med Apples egna datorer (det sistnämnda blev dock en kortvarig inskränkning).

Tajmningen var intressant. It-bubblan hade spruckit, Enron-chefernas affärsmetoder hade avslöjats och USA var i chock efter de blodiga terrordåden månaden före. Då började den fyrkantiga vita klumpen att spridas i butikerna.

Den tiogigabytes-modell som jag gav mig själv i födelsedagspresent i maj 2002 fungerar faktiskt fortfarande. Stor, vit och klumpig, med metallbaksida, mekaniskt klickhjul och plexiglasfront. Den susar diskret när man kopplar in den i en bärbar Ibook från Apple. Itunes drar automatiskt i gång – och allt fungerar utan problem.

Men det dröjde innan den innovativa musikspelaren Ipod fick finansiellt genomslag, visar en genomläsning av årsredovisningarna. Visserligen ökade försäljningen av Ipod med flera hundra procent varje år, men från låga nivåer. Först 2004 passerade nettointäkterna en miljard dollar. Då hade Apple gått igenom tre svåra år i spåren av it-kraschen, med bara marginell vinst, eller till och med förlust, börskursen var nere och sniffade på bottennivåer.

Sedan dess har Ipod varit en viktig del av Apples samlade intäkter. Genidraget Itunes Music store har spätt på framgången. Visst fanns digitala musikaffärer, men Steve Jobs lyckades de få alla fyra dominerande skivbolagen att låta honom sälja deras låtar på internet. Plötsligt blev det en one-stop-shop. Apple hade i januari i år otroliga 70 procent av världsmarknaden för digital musik, enligt Reuters.

Räkenskapsåret 2007 (som avslutades sista september i fjol) såldes 52 miljoner Ipod för 8,3 miljarder dollar, motsvarande cirka 50 miljarder kronor. Det är ingen överdrift att påstå att apparaten har förändrat både musikindustrin och människors vardag. Ipod har dessutom gett Apple ett stort och oväntat kassaflöde, pengar som har använts till att utveckla nya produkter, till marknadsföring och tillåtit företaget att ta större risker.

I en intervju med det amerikanska affärsmagasinet Fortune nyligen medgav Steve Jobs hur oerhört betydelsefull framgången var för självförtroendet.

– Ipod tog 70 procent av marknaden. Jag kan inte beskriva hur viktigt det var för Apple efter så många års slit med 4-5 procents marknadsandel för Mac. Det var en fantastisk injektion för alla, säger han.

Det senaste beviset på Ipods framgångar är att Apple nu är USA:s största återförsäljare av musik, alla kategorier. I ett internt e-postmeddelande som gick ut i bolaget den 2 april berättade ledningen att försäljningen på Apples internetbaserade Itunes Music Store hade passerat varuhusgiganten Wal-Mart.

Parallellt växer Apples datorer i betydelse. Från att under 1990-talet varit en utmanövrerad nischspelare och leverantör primärt till media och den grafiska industrin, är Apple i dag en av de främsta leverantörerna av hårdvara i datorbranschen.

Ipod och Itunes har fungerat som en inkörsport, ett sätt att vänja människor vid varumärket och gränssnittet. Samtidigt har Apple börjat priskonkurrera. För fem sex år sedan var datorerna riktigt dyra. I dag är priset lågt i förhållande till prestanda, åtminstone på konsumentsidan med Ibook och de senaste generationerna Imac.

I januari i år lanserades den supertunna bärbara datorn Macbook Air. Månaden efter var försäljningssiffrorna i USA – världens största marknad – häpnadsväckande. Enligt analysföretaget NPD stod Apple för 14 procent av antalet sålda bärbara datorer i februari, en uppgift som ingen skulle ha trott på för bara några år sedan. Mätt som andel av intäkterna är siffran än mer hisnande. Apple lade beslag på 25 procent av de totala försäljningsintäkterna under månaden.

Kvartalet som slutade den 31 december, blev det bästa i Apples 32-åriga historia. Omsättningen steg 35 procent till motsvarande 57,6 miljarder kronor. Nettovinsten ökade 57 procent till 9,5 miljarder kronor, det motsvarar 100 miljoner kronor varje dag under kvartalet. Balansräkningen är urstark och kassan är fylld med motsvarande 55 miljarder kronor.

Det senaste kvartalet, som rapporterades i onsdags, är den bästa starten på året hittills (men betydligt sämre än för julhandelsmånaderna). Omsättningen steg 42 procent jämfört med samma kvartal i fjol till motsvarande 45 miljarder kronor.

Allt detta framgår av kvartalsrapporten som presenteras som ett “Form 10-Q” till den amerikanska finansinspektionen SEC. Det är en formell och byråkratisk historia, som ser ut att vara skriven i Microsoft Word. Den som letar efter glassiga kvartalsrapporter eller årsredovisningar i fyrfärg, söker förgäves. På hemsidan hänvisas investerarna till en annan SEC-blankett: “Form 10-K”.

Under de senaste åren har musikspelarna och datorerna varit ungefär lika viktiga för Apple. Senaste kvartalet stod Ipod för 41 procent av omsättningen (räknas musikförsäljningen in är det närmare hälften) och datorerna för 36 procent.

Men kan succén verkligen fortsätta för evigt? Apple sålde 10,6 miljoner musikspelare under senaste kvartalet. Mätt i pengar en ökning med 8 procent. Mätt i antal sålda apparater är ökningen bara 1 procent. Konkurrensen ökar, men från sidan – telefoner som spelar musik. Varför ha två apparater i fickan när du kan ha en?

Omsorgen om Ipods framtid är en av de viktigaste förklaringarna till att en ny liten äppelprydd manick har lanserats under stort ståhej och nu rullas ut över världen. En pryl det redan skrivits spaltkilometer om.

Revolutionen
New York den 29 juni 2007. Vad har hänt? En politisk skandal? Ett nytt terrordåd?

Utmed Femte avenyn på Manhattan stod ett tiotal felparkerade tv-bussar från USA:s största nyhetsorganisationer: CNN, CBS News, Fox News. Välsminkade reportrar stirrade intensivt in i kameror och viftade med händerna. Det var i hörnet av 59:e gatan, vid sydöstra hörnet av Central Park. Utanför Apples glaskub till paradbutik trängdes journalister, fans (det går inte att kalla dem annat) och anställda. Stämningen var uppsluppen, som om de väntade på att en profet eller rockstjärna skulle visa sig.

Det massiva intresset fokuserades runt en produktlansering. Några timmar senare skulle Apple börja sälja sin första mobiltelefon: Iphone.

Längst fram i en inhägnad kö satt Greg Packer, en överviktig karl i fyrtioårsåldern, som vigt sitt liv åt att bli uppmärksammad av media. Han hade inget emot att bli fotograferad av Affärsvärlden. Tvärtom.

Några timmar senare, klockan sex på kvällen, släpptes han först av alla in i butiken, nu filmad av dussintals tv-bolag, direktsänd över hela världen, medan han gjorde high five med en rad prydligt klädda Appleanställda. Som om änglarna hade öppnat pärleporten.

En stund senare klev han ut med en 11,5 centimeter hög, 6,1 centimeter bred och 135 gram tung gsm-telefon för 599 dollar.

Visserligen hade teknikbloggarna flera månader tidigare döpt den till Jesustelefonen. Men ändå, allt detta … för en mobil?
På Sony Ericssons utvecklingsavdelning i Lund, Nokias huvudkontor i Espoo och Motorolas i Schaumburg, Illinois, hade formgivarna och ingenjörerna självklart hört en hel del om Jesustelefonen. Iphone hade presenterats av Steve Jobs på Macworld-mässan i San Francisco redan i januari. De hade sett med förvåning och viss avund på den uppmärksamhet Iphone skapade. Men de visste också hur fruktansvärt komplicerat det är att få till en bra smartphone, alltså en avancerad mobil med datoregenskaper.

Så deras kvalificerade gissning var att Iphone, som alltså var Apples första stapplande steg i telefonvärlden, skulle vara snygg och innovativ men ha uppenbara brister i funktionen. Apples förmåga att förhindra läckor är väldokumenterad. Så för konkurrenterna dröjde det till lanseringen innan de kunde titta närmare på telefonen.

Vad fick de se? Jo, något som fick alla nedlåtande leenden att stelna. Iphone var inget annat än en liten revolution. Apple-folket kanske inte var telefonkonstruktörer, men de kunde bygga datorer. Och det var precis vad de hade gjort; de hade vänt på problemet. I stället för att bygga en telefon med datoregenskaper hade de byggt en handdator som det går att ringa med.

The Wall Street Journals mycket inflytelserike teknikkrönikör Walt Mossberg – som anses kunna stjälpa en produkt med sin skoningslösa penna – hade fått äran att i två veckor testa den nya telefonen innan den släpptes. Så här skrev han i sin recension:

“Förväntningarna har varit så höga att den omöjligt kan infria alla. Den är inte för en normal användare, som bara vill ha en billig liten telefon för samtal och sms. Men […], Iphone är en helt ny upplevelse och en njutning att använda.”

Telefonen saknar tangentbord, den har i stället en tryckkänslig skärm, en underbar mediespelare, inbyggt trådlöst nätverk och en webbläsare, konstaterade han. Den stora innovationen är gränssnittet, där användaren använder svepande rörelser med fingertopparna.

Bristen ur ett kundperspektiv låg i priset (nu sänkt med hundra dollar), men kanske viktigast: affärsmodellen. För att kunna använda en Iphone i USA måste användaren teckna sig för ett särskilt abonnemang hos AT&T. Samma system gäller överallt, en operatör väljs ut på varje marknad.

Låsningen till en operatör är ett sätt för Apple att tjäna mer pengar. De tar betalt för att “ge” en kund till operatören.

Operatörslåsningen har fått kritik av amerikanska konsumenter som inte vill ringa med just AT&T. Men framför allt har kunder på oprioriterade marknader blivit besvikna. Telefonen finns exempelvis ännu inte Sverige (inte officiellt i alla fall). En lansering väntas senare i år, oklart exakt när. Telia Sonera bekräftar för Affärsvärlden att de förhandlar med Apple.

Men i praktiken är Iphone redan här. Bara på Affärsvärldens redaktion finns – minst – tre exemplar, inhandlade i USA. I Applebutikerna i New York tar Iphone slut så fort de kommer in. En inte obetydlig del av kunderna är svenskar: turister och affärsresenärer som inte vill vänta.

Att låsa upp Iphone har blivit en liten industri. Den 3 juli 2007, bara fyra dagar efter världslanseringen, knäckte norrmannen Jon Lech Johansen (“Dvd-Jon”) delar av skyddet. Några veckor senare hackades telefonen, så att det gick att stoppa in ett simkort från vilken gsm-operatör som helst.

Jens (fingerat namn) är en av svenskarna som inte har kunnat hålla sig. Han är ingen Applegalning, betonar han. Men i januari kom han ändå hem från en tjänsteresa i USA, med Apples snitsiga pappersbox i bagaget. För 399 dollar hade Jens en köpt Iphone. I hans fall började bekantskapen illa.

I januari, när Jens skulle ha i gång sin telefon, fanns bara en lösning för den som ville använda sin Iphone i Sverige: en kappa som placerades ovanpå simkortet från Telia och som såldes under det mystiska namnet “Black stealth sim”. Inte direkt olagligt, men knappast heller en lösning som rekommenderas av Apple eller PTS. Jens fick tag på en försäljare via internet, stämde möte på en parkeringsplats utanför Täby centrum klockan tre en råkall vintereftermiddag.

– Han krävde hutlöst betalt, tusen kronor. Säljaren ville skicka piratkortet på posten, men jag vågade inte, jag var rädd för att han skulle lura mig. Det hela påminde om en knarkaffär. Han fick pengarna, jag fick kortet, vi skildes åt, berättar Jens.

Nästa steg för Jens var att fysiskt klippa i originalsimkortet, för att det skulle passa på piratkortet Black Stealth. Till sist låstes hans Iphone upp.

Numera går det att ta bort operatörslåsningen på tio minuter genom att ladda ned ett program från internet. Utan tvekan är massupplåsningen problem för Apple, som i sin senaste rapport listar uteblivna intäkter vid upplåsning som en av riskfaktorerna. Det lär också bli mindre attraktivt för operatörer att skriva Iphone-avtal med Apple, när telefonerna i praktiken inte alls är låsta.

Förutom i USA finns Iphone officiellt bara i Storbritannien, Irland, Tyskland, Frankrike och Österrike. I verkligen ser det annorlunda ut. Analysföretaget In-Stat hävdade i februari att omkring 400 000 upplåsta Iphone användes bara i China Mobiles nät. Om det stämmer motsvarade det då omkring var tionde såld Apple-telefon.

En annan brist är att Apples telefon är utrustad med den upphottade gsm-teknik som används i USA: Edge. I det 3g-bortskämda Europa framstår Iphone därför som långsam när man surfar med den. Det går inte heller att skicka bilder via mms. På den franska marknaden har telefonen floppat, enligt nättidningen Telegeography.

Det spekuleras för fullt om att en 3g-variant snart lanseras. På den tyska marknaden har telefonerna börjat slumpas bort av operatören T-Mobile för 99 euro, det har tolkats som en lagerrensning inför 3g-premiären.

Och även om Iphone är en teknisk revolution så har den inte inneburit någon finansiell revolution, åtminstone inte ännu. Förra kvartalet stod den för bara 2,5 procent av bolagets omsättning. Andelen lär gå upp med tiden, allt annat vore en katastrof.

Iphone beräknas ha 0,6 procent av mobilmarknaden, en försvinnande liten del, särskilt jämfört med Nokias 40 procent. Sista kvartalet 2007 sålde Apple 2,3 miljoner telefoner. Nokia sålde 133 miljoner stycken.

Men begränsat till marknaden för avancerade telefoner ser det annorlunda ut. Inom denna lönsamma och växande marknad tävlar Blackberry, HTC och Palm vid sidan av avancerade mobiler från exempelvis Nokia och Sony Ericsson. Och här är Apple ett reellt hot.

När räkenskapsåret 2008, som sträcker sig till 30 september, är slut, hoppas Apple ha sålt 10 miljoner Iphone. Och om de dubblar produktionen 2009 får Iphone en marknadsandel på 8-10 procent inom segmentet avancerade telefoner, där Nokia också dominerar. Det räknat på en världsproduktion på 220 miljoner avancerade mobiler, enligt ledande telekomanalytikern Helena Nordman-Knutson på Öhmans. Största optimisterna finns sannolikt på investmentbanken Piper Jaffrey, som räknar med 45 miljoner sålda Iphone 2009.

Snart har ett år gått sedan introduktionen. För Apple är det mycket viktigt att Iphone blir en kommersiell framgång. Telefonerna behövs för att omsättningen ska öka och fler konsumenter ska vänja sig vid operativsystemet Mac OS X. Slaget är ännu inte avgjort. Upplåsningen av telefoner är en motgång och den ökade konkurrensen är ett problem. Men hittills har skeptikerna fått fel och Apple-anhängarna rätt. Och mobilbranschen är skakad, det är det inget snack om. Någon har gjort något rätt i Cupertino, Kalifornien. Denne någon är Steve Jobs, Apples legendariske, despotiske, egensinnige, outhärdligt självtillräcklige och geniale vd.

Despoten
Parkeringsplatserna utmed Infinite Loop blir snabbt upptagna när de Appleanställda anländer till jobbet på morgonen. Här finns inte heller några särskilda platser vikta för chefer. Nästan alla finner sig i att tuffa runt till de hittar en lucka. Med ett undantag: vd:n.

Nej, han har inte heller någon egen plats, men finns ingen ledig ställer den stressade Steve Jobs sin Mercedes på en handikapp-plats. Eller två. Ovanan har blivit ett internt skämt. Det är en del av myten om mannen som inte tycker att regler gäller för honom. Hans närmast maniska perfektionism och kontrollbehov, som gör att han detaljstyr företaget, har också blivit legendarisk.

Apple saknar storägare. Alla insiders kontrollerar totalt bara runt 1 procent av bolaget, varav Steve Jobs har 0,6 procent (han äger dessutom drygt 7 procent av Disney, dit han sålde ett annat av sina bolag, Pixar). Annars domineras ägarbilden av institutioner, varav den största är fondgiganten Fidelity, med 5 procent. Avsaknaden av en huvudägare brukar leda till att vd:n får en starkare roll. I Cupertino är detta ett understatement; Steve Jobs regerar Apple. I princip alla är överrens om att han är en av samtidens mest betydelsefulla och effektivaste företagsledare. Men de är lika överens om att han är nyckfull och burdus.

Den här motsättningen återspeglas tydligt i det ovannämnda numret av Fortune när Apple korades till världens mest beundrade företag. Det är elfte gången Jobs är tidningens omslagspojke. Han hyllas och blir intervjuad. Men i samma nummer, längre bak, finns en tolv sidor lång, mycket genomarbetad artikel, med rubriken “The trouble with Steve Jobs”. Där beskrivs den mörka sidan: en kontrollfreak med binär världsbild som får medarbetarna att gråta, ljuger för aktieägarna om sin cancer och med en dotter utanför äktenskapet som han länge vägrade erkänna faderskapet för.

Magasinet The New Yorker porträtterade Jobs i juni 2007:

“… den vanligaste beskrivningen av honom, både från vänner och fiender, till och med Jobs själv, är “skitstövel” (“geni” och “sociopat” tävlar om andraplatsen).”

En av ytterst få som vågar ta strid med sin lättlige vd är påstås vara den inflytelserike designchefen Jonathan Ive. Förre pr-chefen Laurence Clavere har berättat att hon försatte sig i samma sinnesstämning som en tjurfäktare inför ett möte med sin högste chef: hon föreställde sig att hon redan var död. Samtidigt är respekten djup, många medger att de aldrig gjort ett bättre jobb än under Steve Jobs ledning.

Bilden av vd:n spiller naturligtvis också över på företaget, som är så intimt förknippat med hans namn. Han är Apple på samma vis som Warren Buffett är Berkshire Hathaway.

Aktieägarna är befogat oroade för vad som händer den dag Steve Jobs lämnar bolaget – planerat eller oplanerat. Styrelsen hävdar att det finns en diskussion om tänkbara efterträdare, men någon kronprins har definitivt inte lanserats. En het kandidat är andremannen, Tim Cook. Andra spekulerar i att Apple kan gå samman med Google och noterar att företagets vd Eric Schmidt sitter i styrelsen.

Visst har Steve Jobs haft misslyckanden de senaste tio åren – första varianten av Apple tv och datorn Cube för att nämna två – men i dag är Apple en synonym för framgång. Hans strategi sedan starten 1976 har varit att kontrollera både hårdvaran och mjukvaran. Till det kan i dag även läggas försäljningskanalerna: Apple store-butikerna och Itunes Music Store.

Under decennier var integration djupt otrendigt i datavärlden. Microsofts enorma framgångar har till exempel byggda på massmarknad, flexibilitet och samarbeten med datortillverkare. Men de senaste åren har bitarna plötsligt fallit på plats för Apple. Genom att allt är integrerat fungerar de allt komplexare systemen smidigt. Användarvänligheten blir fantastisk. I en värld där varje manick i dag åtföljs av instruktionsböcker tjocka som biblar så saknar exempelvis Iphone helt manual. Till och med storföretagen har för första gången i mannaminne börjat desertera till operativsystemet Apples OSX, om än i ensiffriga tal, rapporterar Computer Sweden.

De senaste fem åren har aktien stigit 2 000 procent, börsvärdet är närmare 900 miljarder kronor, hälften av värdet på Microsoft. Faktum är att Apple numera är ett av USA:s tjugo högst värderade börsföretag, i klass med Coca-Cola, sökmotordominanten Google och processortillverkaren Intel. Ett Apple är värt fyra Ericsson. Steve Jobs kan ta åt sig en stor del av äran (och det gör han, hans namn finns med på 103 patentansökningar som Apple har lämnat in).

De enorma förväntningarna vilar förstås på Steve Jobs axlar. Eller kanske ska vi säga maggrop. För det är känslan i den som alla litar på, speciellt han själv. Applechefen är känd för sin misstänksamhet mot alla former av opinionsundersökningar och fokusgrupper. Det människor inte känner till, kan de inte tråna efter.

The New Yorker beskriver hur en av hans underställda ifrågasatte lanseringen av Imac. Alla marknadsdata visade ju att konsumenterna absolut inte ville ha en allt-i-ett-dator, med inbyggd skärm. Jobs fräste tillbaka:

– Jag vet vad jag vill ha, och jag vet vad de vill ha.

Av alla Fortune 500-bolagen är Apple det som gett den högst totalavkastningen (aktiekurs plus utdelningar) till sina aktieägare, både de senaste fem åren och de senaste tio åren. Då ska man komma ihåg att inga utdelningar har skickats ut från Cupertino sedan 1995.

Över huvud taget fjäskas det inte för aktieägarna. Investerarinformationen är som nämnts spartansk. Aktieägarna får inga ägarrabatter på företagens produkter och det är inte tal om några rundturer på det berömda huvudkontoret. Kontrasten mellan den korthuggna aktieägarinformation och den färgsprakande produktfloran och marknadsföringen är definitivt ingen slump. Inget som kommer ut från Infinite Loop är en slump.

Å andra sidan behöver Apple knappast satsa på ir. När senaste kvartalssiffrorna släpptes i onsdags pumpade försäljningssiffrorna för Iphone ut via hundratals webbplatser och bloggar skapade av hängivna Mac-användare, likaså siffrorna för Macbook Air, Ipod och alla andra detaljer som aldrig slutar att fascinera fansen.

Tjugotvå analytiker hade före rapporten “starkt köp” eller “köp” som rekommendation, fem hade “behåll”. Ingen hade “sälj”. Allt enligt Nasdaq-börsens sammanställning. De positiva förväntningarna infriades. Aktien har stigit efter rapporten. Idag är bolaget värderat till svindlande 900 miljarder kronor, 30 gånger årets förväntade vinst.

För tio år sedan var Apple en nedläggningshotad nischspelare för entusiaster. I dag är bolaget en av de tyngsta spelarna på datormarknaden, de facto monopolist inom musikspelare, den största musikåterförsäljaren i USA och en mobiltillverkare som revolutionerar branschen. Den forna uppstickaren i Cupertino dikterar numera allt oftare villkoren.

Apple är också USA:s mest beundrade och ett av landets 20 högst värderade företag. Rätt imponerande. Men den flera decennier gamla och effektiva “myten” om Steve Jobs som den lille snälle David och Microsofts Bill Gates som den store elake Goliat har definitivt blivit irrelevant.

Fotnot: Beräkningar i texten är gjorda utifrån en dollarkurs på 6 kronor

Steven Paul Jobs
Ålder:53 år
Bor:Palo Alto, Kalifornien
Familj:Fru och tre barn (plus ett barn från ett tidigare förhållande).
Tidigt liv:Född i Green Bay, Wisconsin. Adopterad av Paul och Clara Jobs i Cupertino, Kalifornien, där han också växte upp.
Utbildning:Oavslutade collegestudier.
Karriär:Träffade Steve Wozniak när båda jobbade på spelutvecklaren Atari. De bägge startade Apple i familjen Jobs garage 1976. Multimiljonär efter en mycket framgångsrik börsintroduktion 1980. Sparkades ur bolaget av styrelsen fem år senare. Under åren som följde köpte han filmbolaget Pixar av George Lucas och grundade datorbolaget Next. 1996 köper den forna arbetsgivaren Next och Jobs följde med. Han utses snabbt till tillförordnad vd för Apple, senare permanent. I januari 2006 köper Disney Pixar, och betalar med aktier. Det gör Steve Jobs raskt till Disneys största ägare, med 7 procent av kapitalet.

Mobilfloppen
I september 2005 lanserade Apple Itunes Rokr, ett samarbete med Motorola där Apples programvara Itunes integrerades i en mobiltelefon. Men Apples första mobilförsök blev en rejäl flopp och företaget drog sig ur samarbetet efter bara ett år. Under tiden som samarbetet med Motorola pågick, utvecklade Apple i största hemlighet en egen mobiltelefon, Iphone.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.