Jättarna tappar formen

För fem år sedan lämnade Percy Barnevik posten som vd för ABB. Samtidigt trädde Lord Weinstock tillbaka från chefskapet på brittiska GEC, som numera heter Marconi. I år har aktiekurserna för ABB och Marconi fallit betydligt mer än för konkurrenterna, ABB drygt 70 procent, Marconi 95 procent.

Varför? Är det efterträdarna som inte lyckats förvalta arvet? Eller fick de överta omöjliga skapelser. Kanske är det bara konjunkturens fel?

Percy Barnevik var en av världens mest beundrade företagsledare i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Lord Weinstock var stor på 1970-talet och i början av 1980-talet. De har starkt präglat sina företag, liksom en annan ledare verksam i den elektrotekniska branschen, Jack Welch på amerikanska General Electric (GE).

Det är ingen tillfällighet att några av efterkrigstidens mest beundrade företagsledare har funnits i just den elektrotekniska branschen. Ganska tidigt blev elektroteknikföretagen stora.

De bildades i slutet på 1800-talet för att kommersialisera elektriciteten och kom att syssla med det mesta, från tung kraftutrustning till lättare hushållsprodukter. Att få ordning på alla dessa verksamheter med tusentals produkter och utspridd tillverkning var en stor utmaning.

Ofta hette företagen något med ”allmänna elektriska”, i Sverige Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (Asea), i Tyskland Allgemeine Elektricitäts-Gesellschaft (AEG), i Frankrike Compagnie Générale d’Electricité (CGE), i Storbritannien General Electric Company (GEC) och i USA General Electric (GE). Några fick namn efter uppfinnaren bakom bolaget, som tyska Siemens och amerikanska Westinghouse.

Bolagen, i den mån de överlevt, har ofta behållit sin konglomeratkaraktär. Företagsledarna har nämligen upptäckt att det är svårt att hitta någon kärnaffär. Ledarna har nått sina framgångar genom att rationalisera hårt och gå ihop med näraliggande verksamheter.

Det gjorde Lord Weinstock, när han tog över brittiska GEC i början av 1960-talet. Han köpte två andra stora elektrotekniska bolag i Storbritannien, bland annat English Electric som innehöll dotterbolaget Marconi, grundat av italienaren Guglielmo Marconi, uppfinnare av den trådlösa telegrafin.

Lord Weinstock adderade ytterligare verksamheter till sitt konglomerat, bland annat varvsindustrier. På 1970-talet blev GEC Storbritanniens största privata företag. Lord Weinstock beundrades och stod högt i kurs. Han ansågs allmänt som landets främste företagsledare under efterkrigstiden. Hans koncern var mycket lönsam och dotterbolagen styrdes med järnhand.

Lord Weinstock prioriterade starka kassaflöden och var inte särskilt benägen att ge sig in i riskfyllda verksamheter. Han valde samägda bolag. Med tyska Siemens bildades ett telekomföretag, med franska CGE (som senare bytte namn till Alcatel Alstom) ett kraftutrustningsbolag (GEC Alstom) och med amerikanska GE ett bolag inriktat på hushållsprodukter.

Försvarlig satsning

Det stora satsningsområdet för GEC blev försvarselektronik, med utgångspunkt från verksamheten i Marconi. Men samriskbolagen vägde fortfarande tungt. Tillväxten stagnerade och förtroendet för Lord Weinstock började successivt klinga av. Många ville att GEC skulle bli mer fokuserat och riskbenäget.

Till slut avgick Lord Weinstock, efter 33 år som vd. Ny chef 1996 blev Georg Simpson (året efter fick även han lordtiteln). Han gjorde det många önskade, gick ur samriskbolagen och valde ut en kärnaffär: telekomutrustning. En viss sådan verksamhet fanns redan i dotterbolaget Marconi. En rad kompletterande köp gjordes på kort tid till höga priser. GEC bytte namn till Marconi. Försvarselektronikrörelsen såldes till British Aerospace och försvann ur koncernen.

På aktiemarknaden mottogs renodlingen med jubel. Kursen steg och Marconi nådde en kurstopp i september förra året med ett börsvärde på 35 miljarder pund.

När luften började gå ur telekombranschen var Marconi illa ute. Bolagets stora kassa var borta, skulderna betydande, liksom goodwillvärdena efter alla förvärv. Ett par vinstvarningar fick kursen att kraschlanda och hamna på den lägsta nivån på 30 år. För närvarande ligger börsvärdet kring 1 miljard pund. 97 procent av börsvärdet har försvunnit på ett år.

Med facit i hand gjorde Lord Simpson allt fel. Han köpte för mycket vid fel tid och gjorde Marconi extremt riskutsatt. En del vill nog ha tillbaka gamla försiktiga GEC med sin inriktning på försvarsprodukter, som mött en ökad efterfrågan under de senaste åren och särskilt efter terrordåden 11 september.

Marconi kan överleva. Det hänger på bankerna. Innan krisen lovade de krediter, som kan räcka för att få bolaget på fötter.

För ABB är läget inte så akut. Men det kraftiga kursfallet har fört ned aktien till 1993 års nivå. Den försämrade konjunkturen har spelat in. I huvudsak är det dock företagsspecifika faktorer bakom. Framför allt handlar det om ett minskat förtroende för ledningen, vd Jörgen Centerman och styrelseordförande Percy Barnevik.

ABB har alltid haft en hög värdering på grund av att aktiemarknaden trott på ledningens visioner om god tillväxt framöver. Men ABB har haft svårt att växa och att få upp sina marginaler. En del vill därför se en radikal förändring av koncernen med en fokusering på någon kärnaffär och/eller en styckning av hela koncernen. I så fall skulle ABB gå samma väg som GEC, AEG och Westinghouse.

Bolaget som försvann

AEG finns inte längre som bolag. Däremot lever det starka varumärket. Electrolux säljer hushållsmaskiner av märket AEG. Atlas Copco använder varumärket för delar av sina kraftverktyg. Westinghouse har sålt av alla sina elektrotekniska verksamheter och bytt namn till CBS, efter det tv-bolag man köpte 1995.

Om ABB skulle styckas måste åtskilliga managementböcker om Percy Barnevik skrivas om. Hans insats kommer då att framstå i en annan dager.

När Barnevik tog över som vd för Asea 1980 gick han hårt fram för att få koncernen mer marknadsanpassad. Kronan på verket blev fusionen med schweiziska Brown Boveri 1988 och skapelsen ABB. Kort därefter köptes två stora verksamheter i USA, hela Combustion Engineering och kraftöverföringsdelen i Westinghouse. Därefter följde en rad köp och försäljningar. Men konglomeratformen har behållits.

Från posten som ordförande har Barnevik sett till så att ABB lämnat två stora verksamheter: kraftgenerering och tågtillverkning. I stället har ABB breddat sig genom att satsa på olja, gas och petrokemi. Och genom köpet av holländska Elsag Bailey har ABB blivit störst i världen på automation.

Percy Barnevik brukar i affärspress jämföras med Jack Welch, som blev vd för GE 1981. Då var GE i gott skick. Welch slog fast att GE skulle bli ännu bättre. GE ska vara etta eller tvåa i världen på varje produktområde, annars säljs verksamheten eller läggs ned. Konglomeratformen har aldrig varit ifrågasatt.

Stommen i GE är fortfarande de ursprungliga elektrotekniska produkterna. Men mycket annat har tillkommit, bland annat tv-bolaget NBC. Största verksamheten är finansrörelsen GE Capital.

Ett tag var Percy Barnevik en hetare företagsledare än Jack Welch. Men det är ingen tvekan om vem som varit etta under andra halvan av 1990-talet. GE och Welch har flera år i rad korats till världens mest beundrade företag respektive företagsledare. GE har uppvisat en imponerande försäljnings- och vinsttillväxt, medan ABB stagnerat.

GE har alltid varit större än ABB, men nu vuxit ifrån ytterligare. GE har till och med lyckats hålla tillväxten uppe på det elektrotekniska området. Under första halvåret ökade försäljningen av gasturbiner och annat med 35 procent och rörelsemarginalen var 23 procent. ABB:s omsättning låg stilla under samma period och rörelseresultatet sjönk drygt 20 procent.

Få vill idag se en styckning av GE. Ändå finns en viss oro kring bolaget. Beroendet har ökat av GE Capital, som nu svarar för omkring 40 procent av koncernvinsten. Hur säkra är dessa vinster? En del tror att det så småningom kan bli en diskussion om att stycka även GE eftersom så disparata verksamheter som industrirörelser, finansverksamhet och medier inte har så mycket med varandra att göra.

Ljuset på aktieägarna

Tanken med konglomerat är att helheten är värd mer än delarna därför att det finns ett överlägset management och en finansiell disciplin som skapar mervärde åt aktieägarna. Hur sannolikt är det att Jeff Immelt, som tagit över som vd i GE i år, har samma unika förmåga att skapa mervärde som Welch?

Welch har varit extremt aktieägarinriktad. I en recension i Financial Times nyligen av Welch’s självbiografi ”Jack, Straight From the Gut” skriver Honeywells avgående chef Michael Bonsignore att han är förvånad över vilken liten uppmärksamhet som Welch ägnar kunderna och samhället. Bonsignore menar att Welchs auktoritära ledarstil förklarar en rad misslyckade affärer, bland annat den tilltänkta fusionen med Honeywell. Impulser och instinkt har styrt på bekostnad av analys och undersökningar.

Försämringen av konjunkturen har gjort starten tuff för Immelt. Tredje kvartalet i år minskade försäljningen med 8 procent och vinsten ökade bara 3 procent.

GE-kursen har i år gått ned 20 procent.