Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Juristen som gick till sjöss

2007-06-06 21:00

Carl-Johan Hagman lämnar Transatlantic för att bli verkställande direktör för Hoegh Autoliners AS i Oslo. När juristen som gick till sjöss skulle tillträda vd-posten hos Transatlantic för mindre än ett år sedan träffade han Affärsvärlden för en intervju.

Carl-Johan Hagman tar ett stort steg i höst. Från vd-jobbet på den koreanska biltransportjätten Eukor till chefsstolen på det betydligt mindre börsnoterade rederiet Transatlantic. Vi träffade miljöjuristen som blev redare, men som lika gärna kunde ha blivit präst.

- Bryggan ser precis ut som på en av våra bilbåtar.

Carl-Johan Hagman slår ut med händerna och ler brett med hela ansiktet. Kanske är det igenkännandet eller bara glädjen över att just ha kommit ombord på ett fartyg efter att ha fått hela natten och frukosten förstörd av förseningar på grund av den nyligen avslutade SAS-strejken.


På den 185 kvadratmeter rymliga kommandobryggan på Tallinkfärjan Victoria har vi blivit lovade bildmöjligheter. Vant ställer sig den tidigare navigationsofficeren i marinen och bläddrar bland sjökorten över Finska viken. Sedan dröjer det inte många minuter innan han och den svenska vd:n för estniska Tallink Silja, Kadri Land, börjar fråga ut varandra om möjliga transportsamarbeten.

- Vi kör då och då biltransporter till Kotka för vidare leverans till Ryssland men det hade vi gärna sluppit. Det bästa hade varit om vi kunde lasta av allt i Tyskland så kunde mindre fartyg ta över sedan, säger han.

- Dem kan vi ta på vår snabbfärja från Tyskland, svarar hon.

Efter 20 år i Japan och Korea har Carl- Johan Hagman fått nog av Asien och Östersjön. Nu blir Bottenviken hemmavatten. Riksdagsmannakandidaten som argumenterar för frihandel som recept mot fattigdom, ordföranden för EU:s 25 lobbyister starka handelskammare i Korea flyttar hem. I höst tar han det ovanliga steget att byta ner sig ett hack på karriärstegen. Från posten som chef och styrelseordförande i biltransportrederiet Eukor (EUropaKORea) med 100 fartyg i flottan, till jobbet som vd för Transatlantic, med ett 30-tal fartyg. Eller med ett annat mått - från intäkter om cirka 15 miljarder kronor årligen till att bli chef för en organisation med 2,3 miljarder i intäkter.

- Trans har ungefär samma intäkter i kronor som Eukor har mätt i dollar, konstaterar Carl-Johan Hagman.

Varför?
- Jag har varit med Wallenius i 14 år. Och om jag någonsin ska byta jobb så är det kanske nu efter att ha varit i Korea i nio år. För att vara utlänning är det länge i Korea. Och jag längtar efter Sverige. Det finns så många mjuka värden som bara den uppskattar som har jobbat i Asien, svarar han. Det är rent, alla förstår vad man säger i affären och så har jag en 14-årig dotter, Ebba, och jag har lovat henne en hund i nio år.

Men krasst. Du tänker inte i karriärmöjligheter när du byter ner dig?
- Möjligen i ett avseende och det är att jag kan Asien och att flytta därifrån just nu, när det är det område i världen som har den största tillväxten, kan kännas lite som en förlust. Men det kan ses som en potential också.

Vad betyder det? Att Transatlantic ska växa i Asien.
- Det är för tidigt för mig att kommentera, säger han.

Bolaget har 67 procents marginal inom den lilla offshoreverksamheten men bara 1-2 procents marginal i den viktiga industriella sjöfarten.

Räcker det?
- Det är helt oacceptabelt. Men det är lite charmigt med kombinationen industriell sjöfart och den mer hasardbetonade offshoreindustrin. Och om man ser det från mitt nuvarande jobb där jag sitter i ett rederi som är fast med mycket långa kontrakt och ser andra rederier göra rekordvinster så är det lite lockande.

Vilken är hemligheten bakom att få rederier lönsamma?
- Om man är i industriell shipping, som Transatlantic och Wallenius, måste man tycka det är kul att göra tabeller. Att peta i turlistan helt enkelt.

Den avgående vd:n Håkan Larsson har haft medflyt med offshorekonjunkturen men bedömer ändå att vinstnivåerna ligger på uthålliga nivåer. Vad tror du?
- Så länge vi tror på höga oljepriser är det nog uthålligt. Den analys som är vedertagen gör gällande att oljepriset håller sig högt.

Du är ju bra på storaffärer. Är det sannolikt att vi får se en strukturaffär i Transatlantic?
- Jag är anställd för att få bolaget att växa. Det kan ske genom organisk tillväxt eller strukturaffärer. Men eftersom vägen att beställa nya fartyg är stängd många år framöver gör ju det att utan en strukturaffär så är det svårt att tro på en stor tillväxt.

Carl-Johan Hagman blev 2001, 35 år gammal, inkallad som vd för Sveriges näst största rederigrupp, det familjeägda Wallenius. Uppdraget hade han bara några månader. Sedan tvingades den koreanska bolagsgruppen Hyundai i efterdyningarna av Asienkrisen och en lång rad ekonomiska problem att sälja ut huvuddelen av sitt biltransportrederi. Köparna, Wallenius och det norska börsnoterade Wilhelm Wilhelmsen tog 40 procent vardera efter ett halvår av förhandlingar. Priset slutade på 1,2 miljarder dollar plus 2 miljarder i skulder innan förhandlingschefen Hagman utsåg sig själv till chef för det nybilade rederiet. Och nu fem år efter att affären blev av kan han konstatera att de skandinaviska köparna hade stor tur med timingen:

- Vi hade såklart ett window of opportunity. Hade vi försökt något halvår senare hade det antagligen inte blivit någon affär. Det är ett mycket nationalistiskt land och det handlade ju om att utländska företag skulle få access till en koreansk nationalklenod, bilexporten från Hyundai och Kia.

Finns det ibland någon känsla av att koreanerna tycker att ni gjorde en för bra affär?
- Jo. Det finns det nog. Alla de som sålde bolaget, de personer som förhandlade med oss, har alla mist sina jobb. Och det talar väl sitt tydliga språk.

Hur har investeringen utvecklats då?
- Volymökningen har varit mycket större än vad vi förutspådde, nästan 20 procent om året i fem år nu. Från en försäljning på drygt 1 miljard dollar hade vi förra året cirka 2 miljarder dollar i försäljning.

Och lönsamheten?
- Den är acceptabel. Eftersom efterfrågan är så stor tvingas vi hyra in dyrt tonnage i väntan på våra egna nybeställningar på totalt 30 fartyg. Hade vi inte haft de höga varvspriserna och de höga bränslepriserna hade lönsamheten varit ännu bättre. Vid köpet räknade vi med priser på 100 dollar per ton bränsle. Nu är priset 350 dollar och vi köper ju en miljon ton per år så det blir höjda kostnader på sista raden. Samtidigt skriver vi ned så mycket goodwill vi kan så vi går i praktiken med nollvinst.

Ett av målen med affären där Wallenius Wilhelmsen övertog Eukor var färre tomtransporter. Hur har det gått?
- Där har vi en del kvar att göra. De är ungefär på samma nivå som tidigare eftersom vi har fått optimera trafiken inte nödvändigtvis på lönsamhet utan på volym. I Eukors fall har vi 22 seglingar i månaden från Korea till Europa och på sju av dem lastar vi på tillbakavägen, inte för att det saknas last i Europa utan för att vi måste få tillbaka fartygen snabbt för att exportera bilarna från Korea.

När du skulle förhandla om köpet har du berättat att du reste 25 gånger till Korea. Hur jobbar ni i Korea?
- Det handlar bara om att bygga förtroende. Det viktigaste är att man har förtroende från den egna organisationen.

Berätta om en förhandling.
- När jag för en förhandling vet jag att min motpart kommer att begära av sina underlydande att de ringer juniorer i samma avgångsklass på min firma för att fråga:

"Vad säger utlänningen nu. Vad vill han egentligen? Vad är spelet bakom?". Därefter inleds en våldsam kommunikation där de här sakerna reds ut. På samma sätt så vet jag ungefär vad våra konkurrenter har sagt på kundmöten redan innan de sitter på flyget och skall lämna Korea. Informationsflödet i Korea är med andra ord supereffektivt och hela systemet bygger på personliga lojaliteter, inte på lojalitet gentemot företaget.

Om du ska bygga förtroende. Hur går det till?
- Jag jobbar väldigt mycket. Måndag till lördag. Som chef måste man vara i frontlinjen och man måste vara en i gänget vilket betyder att man på kvällarna måste gå ut och äta middag och gå på karaokebar. Jag har middag varje kväll, är det inte kunder så är det internt för att få reda på vad som händer på firman. Som det heter på norska, skicka aldrig en avholdsmann (norska för nykterist, reds anm), för att förhandla i Korea.

Alkohol är ett krav för att bygga upp förtroende?
- Visst, det är allvarligt menat. Samhället är så hårt och tempot så högt uppdrivet att man måste få utlopp någonstans för det. Och då är det ofta sprit ett krav.

Arbetstider?
- Jag är på jobbet kvart i åtta och då är de flesta andra redan där. Sedan försöker jag vara hemma till barnen ska lägga sig, klockan nio på kvällen. De anställda går inte innan jag har gått.

Man får tydligen inte diskutera fritid med koreaner?
- Nej det går inte. De har en veckas semester om året så det är som att fråga dem om de är lata. I Korea anställer vi och andra bara folk direkt från universitetet och sedan lever man för sitt arbete och det blir med tiden en integrerad del av en själv.

Det går inte att nämna att svenskar har fem veckors semester?
- Gör man det är man inte särskilt trovärdig om man som leverantör ska försöka få genom prishöjningar. Då är ju organisationen inte särskilt effektiv, tycker de. Fritid i Korea handlar om två saker. Är man fattig promenerar man i bergen och är man rik spelar man golf, men man får inte ha för lågt handikapp. Det kan verka misstänkt.

Du spelar golf?
- Handikapp 20 ungefär. Men jag tycker inte det är särskilt kul. För det handlar inte om en golfrunda på fyra timmar utan hela dagen går åt till resan, golfbanorna ligger långt utanför staden, till sextimmarsrundan och sedan till gemensam middag och därefter en karaokebar.

Måste man ställa upp på det?
- Jag tror att ska man vara framgångsrik i Korea så måste man acceptera spelets regler här.

En effekt tycks vara att familjelivet inte fungerar. Det föds inte just några barn i Korea?
- Korea har Oecds lägsta reproduktionstal på 1,07 barn per kvinna. Massor av kvinnor är välutbildade men traditionen bjuder att så fort man gifter sig så slutar kvinnorna att arbeta och blir ansvariga för barnens utbildning. I Korea handlar allt om utbildning och därför stoppar man in barnen i skolan vid två års ålder och har hur långa skoldagar som helst. Det är en disciplin och en hårdhet i samhället som vi inte kan drömma om och där är det kvinnornas jobb att koka kaffe till sina små barn så att de inte ska kollapsa. Och då så klart, är det många kloka kvinnor som frågar sig. "Varför ska jag göra det där när det finns en värld av möjligheter där ute?" Jag tolkar det som en kvinnorevolt mot ett riktigt chauvinistiskt samhälle.

Det låter ohållbart. Eller?
- Det är en del av traditionen. Det handlar om 2 500 år av konfucianism. Men det betyder också att man är extremt förändringsbenägna. Det fina med chefskap i Korea är att beslut kan genomföras väldigt snabbt. Jag sade till exempel vid ett personalmöte en gång i början något så dumt som att för att ha en sund själ krävs en sund kropp. Efter någon månad såg folk lite trötta ut för att då hade de flesta av de 200 börjat på gym innan arbetsdagen. Det tar ju en och en halv timme och då bor de flesta dessutom 1,5 timme från jobbet.

I medier kretsar mycket kring den ekonomiska utvecklingen i Kina och risken för bakslag. Hur ser du på det?
- Vi sitter mitt emellan Japan, världens näst största ekonomi, och Kina, som är världens mest snabbväxande ekonomi. Och det går som tåget just nu. Det är ingen tvekan om det.

Vad märker du i din bransch?
- Som barometer i världsekonomin kan man använda handel. Vi upplever en konjunktur inom shipping som vi aldrig har upplevt i modern historia tidigare. Vi trodde att den skulle vara 2-3 år men nu är den inne på fjärde eller femte året och allt pekar på att vi är inne i någon slags supercykel där handeln och välståndet har lyfts till en ny nivå.

Hur ser du på risken för konjunkturfall?
- Jag är relativt optimistisk för de kommande tio åren. Det kommer att ske en korrektion då och då men den underliggande trenden är fortsatt stark både i Kina och på andra håll.

Här hemma får Nordkorea, ett av världens fattigaste länder ungefär lika stort medieutrymme som Sydkorea, världens elfte största ekonomi. Hur ser sydkoreaner på krigshotet?
- Hotet från Nordkorea är ungefär som risken för jordbävningar i Tokyo. Antingen accepterar man riskerna eller så flyttar man därifrån och själv tror jag att risken för krig är något mindre. Jag tror att landet är relativt stabilt vilket är ett annat sätt att säga att militärmakten har landet under kontroll. Så för sydkoreanerna är det ingen stor fråga, de har ingen brådska att lösa konflikten. Den nuvarande politiken med många mycket små steg mot en lösning är den bästa.

Miljöfrågorna brukar pekas ut som ett hot. Kan de stoppa Kinas tillväxt?
- Vi är mycket mer fokuserade på miljöfrågorna i Europa än i Asien. Diskussionen om global överhettning finns till exempel inte i Korea. Där är man mycket mer inriktad på ekonomisk tillväxt. Det finns egentligen inte mycket av generella miljöhänsyn vare sig i de reella folklagren eller i industrin. De definierar det inte som ett problem som vi gör.

Tror du att det kommer att ske någon ändring i Korea eller Kina av miljöhänsynen under de närmaste fem-tio åren?
- Jag hoppas det. Men jag tror det inte. För ekonomisk utveckling är så vansinnigt viktig för dem. Det måste bli en bättre debatt i Asien och där är man inte i dag. Det är viktigare att skicka barnen till skolan och kunna åka på semester så tyvärr, det måste antagligen bli värre innan det kan bli bättre.
__________________________________________________________

Carl-Johan Hagman om...

...lärdomarna av ubåtsaffärerna på 1990-talet:
- Jag var rätt störd över ubåtskränkningarna och gav mig håken på att jag skulle få upp en ubåt och så jag var ubåtsjaktsofficer. På en patrullbåt. Det frapperande var att vi var så himla dåliga. Vi hade sjunkbomb årsmodell 33 och vi hade hydrofoner som var av sådan kvalitet att den enda chansen att få tag på en ubåt vore om vi släpade hydrofonkabeln på botten och hoppades att den skulle trassla in sig ubåtens propeller. Det som störde mig mest var att politikerna och försvaret sade att det var utomordentligt allvarligt samtidigt som inga pengar allokerades.

...sina föräldrar:
- Min mamma var sjuksköterska och pappa (Bertil Hagman) började på Tetra Pak efter universitetet. Där var han kvar i 25 år och slutade som koncernchef. Vi bodde under många år i Tokyo.

...varför han valdes in i Kungliga örlogsmannasällskapet flera år före mer namnkunniga och äldre personer som Jacob Wallenberg, Dan Sten Olsson och Olof Stenhammar:
- Påtryckningar från chefen för kustflottan och från gamla fartygschefer.

...sitt politiska budskap som kd-politiker inför förra riksdagsvalet.
- Hur kan vi tillåta att 20 000 barn dör varje dag av svält? Ökad globalisering, ökad världshandel och frihandel är den bästa medicinen mot fattigdom.

...varför han hamnade i rederibranschen:
- Jag är en skutkille som har tillbringat sommarloven med att pilka torsk utanför Mölle, i sjövärnskåren och på Svenska kryssarklubbens och marinens segelskutor. Hade jag inte blivit jurist hade jag kanske blivit präst men jag kom inte in på teologlinjen eftersom jag inte hade läst gymnasiefilosofin.

...varför han fick betala straffavgift till Höganäs kommun i vintras.
- Vi bygger om ett sommarhus i Viken men det är svårt att ha kontroll när man befinner sig åtta tidszoner bort. Ett moment när vi skulle riva gick lite för fort men vi har betalt, om det var 2 000 eller 4 000 kronor, och bett om ursäkt.

_________________________________________________________

Störst i världen
Wallenius Wilhelmsen, Eukor och Arc (American Roll-on Roll-off Carrier) har tillsammans 27 procent av världens bilfartygsflotta.

Andel av världsmarknaden, procent
Eukor, Sydkorea 14
WWL, Sverige/Norge 11
Arc, USA 2
NYK, Japan 17
MOL, Japan 15
K-Line, Japan 14
Hoeg, Norge 8
Grimaldi, Italien 5
Övriga 13

Källa: Vilhelm Wilhelmsen Line.

___________________________________________________________

Äter hellre hundsoppa

Soju (koreanskt risvin) eller Skåne?
- Det är så känsligt. I Korea måste man älska soju men jag säger Skåne

Västerhavet eller Östersjön?
- Västerhavet.

Hundsoppa eller surströmming?
- Hundsoppa är bättre.

Kia eller Volvo?
- Jag kan inte säga Volvo. Vi har nästan all Kia-export. Men ändå...Volvo.

Samsung eller Ericsson?
- Ericsson.

Fjällen eller havet?
- Havet.

Seoul eller Stockholm?
- Göteborg

Panamakanalen eller Göta Kanal.
- Panamankanalen är så häftig.

Pyramider eller platta organisationer?
- Pyramider har många fördelar och absolut inte matriser.
_______________________________________________________________

En föreningsmänniska
Namn: Carl-Johan Wilhelm Bertil Hagman
Född: 1966 Lund.
Bor: Seoul.
Familj: Hustrun Kristina, matematiker, och tre barn födda 1993, 1995 och 1999.
Utbildning: Jur kand, miljörätt i Lund, sjörätt i Oslo.
Sjöbehörighet: Skepparexamen.
Språk: Japanska och koreanska.
Karriär: Kapten i reserven (1984-1992), biträdande bolagsjurist Wallenius (1992), uppdrag för Wallenius i Korea, de senaste fem åren som vd för Eukor (1996-2007).
Lön: Senaste taxeringen i Sverige (2002), cirka 4 miljoner kronor.
Fritid: "Den tid som blir över ägnar jag åt barnen och jag tycker båtar är väldigt kul så om jag har tid bygger jag båtmodeller. Och läser en hel del."
Hemlig last: "Ett evigt diskussionsämne hemma är varför jag är medlem i ett 30-tal föreningar, tidigare bland annat i Greenpeace och Amnesty och som aktieägare i Stockholmsbriggen."

Calle Froste

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom