Kai Johan Jiang: Nu är Nevs ur krisen

Kinesiska koncernen Evergrande Group har köpt 51 procent av aktierna i Nevs. Nu ger storägaren Kai Johan Jiang sin syn på saken.

I förra veckan gick Kinas näst största fastighetsutvecklingsföretag, Evergrande, in som 51-procentiga ägare i Nevs, som 2012 köpte Saabs konkursbo. Finansieringen är därmed säkrad. Entreprenören Kai Johan Jiang, som fram­över kommer att äga 49 procent av Nevs, är nöjd.

– Jag är lite trött, men det känns riktigt, riktigt bra. Vet du vad jag har gjort i dag? Jag har höjt alla anställdas löner. Med 3 procent, det är inte så mycket, men alla är så glada. Det är så roligt. Det är första gången jag känner att vi helt säkert har kommit ur krisen.

Evergrande har köpt ut flera av de tidigare ägarna för 1,1 miljard dollar. Har de stoppat in pengar i bolaget också?

– Nu är det bara två ägare, det blir en enklare ägarstruktur. Evergrande har betalat en del till gamla aktieägare, och en del har gått till Nevs. Vi har fått 300 miljoner dollar i kassan och mer pengar är på väg. De har commitat ytterligare 1 miljard dollar. Finansieringen är garanterad.

Hur länge räcker pengarna?

– Vi klarar oss tre till fem år framöver. Då är verksamheten i gång. Vi behöver inte söka mer pengar. Evergrande kommer att köpa en massa bilar. Evergrande har 140 000 anställda, äger världens största bilåterförsäljare och sålde förra året över 6 miljoner bilar.

– De har också cirka 7 miljoner lägenheter och lite över 30 miljoner människor bor där. De kommer att rekommendera hyresgästerna att köra Nevs-bilar. Nu köper varje familj en eller två bilar. Men Evergrande kommer försöka få dem att hyra. Grannar kan dela bil och åka tillsammans. Evergrande vill bygga ett grönt samhälle. Precis som jag velat från början. Det passar vår vision till 100 procent.

– Sedan ska vi göra samma sak i Hammarby sjöstad, vi ska rekommendera de boende att hyra bilar, Nevs-bilar.

Vad är nästa steg?

– Nu ska jag träffa leverantörer. Vi ökar tempot. Det blir tufft, på ett positivt sätt, några månader framöver. Xu (Evergrandes grundare) kommer med hela ledningen till Trollhättan.

– Vi tar fram en gemensam action plan. Skillnaden är att vi nu kan planera. Alla leverantörer kommer att hoppa på. Tidigare har de varit oroliga för att vi inte hade några pengar. Nu vågar de.

Det har varit skriverier om att Ever­grande har försökt stjäla teknik från ett Kalifornien-baserat elbilsföretag, Faraday Future, som de köpt in sig i. Hur ser du på det?

– Evergrande har inte tagit något. Tvärtom är det Evergrande som blivit lurade. Det var ett powerpoint-företag. De var skickliga, men när det gällde färdiga produkter var de långt borta. Nu jobbar Evergrande med Nevs i stället. Evergrandes mål är att deras hyresgäster ska köra gröna bilar.

(Faraday Future har drabbats av förseningar och kostnaderna har varit klart högre än vad som överenskommits, vilket gjort att Evergrande inte vill skjuta till mer pengar. Konflikten ska avgöras i domstol, reds anm).

Hur känns det att ha släppt kontrollen över ditt livsverk?

– Det känns bra. Jag har inte möjlighet att äga 100 procent. Jag har inte råd. Om jag inte har pengar så lurar jag mig själv och alla andra. Jag kommer att sitta i styrelsen och vara arbetande styrelseordförande i åtta år. Jag ska jobba till jag är 70, sen ska jag gå i pension.

Är du inte orolig för att Evergrande ska ta över och bestämma?

– Makt betyder inte allt. Det gör inget att jag äger under 50 procent. Jag kontrollerar bolaget med mitt smarta, duktiga arbete. Procentandelen är mindre viktig. Driver man ett så stort bolag kan man inte äga hela. I framtiden blir det kanske ännu mindre. Jag fokuserar noll procent på det.

Vad betyder det här för Trollhättan?

– I dag är vi nästa största arbetsgivare i Trollhättan. Vi kommer snart att bli största arbetsgivare. Den gamla Saabfabriken har alltid varit viktig för staden. Snart blir den det igen. Vår personal är glada, för sin egen skull, för min skull och för Trollhättans skull.

Vad händer nu?

– Nu ska vi jobba på ett planerat sätt. Men först behöver jag några dagars semester. Jag hade inga dagar förra året. Jag letade bara pengar. I kväll ska jag äta middag med mina närmaste kolleger. Jag vill bara krama dem allihop.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.