Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Miljardfonden som blev rena vilda västern

2008-04-29 21:00

Sportkläder, presentinslagning och lokal-tv i Göteborg. Inget är för litet eller för udda när Sjätte AP-fonden investerar sina 20 miljarder. Affärsvärlden förskräcks över en statlig förvaltningsjätte med grumlig strategi och uselt facit.

<p> Det samlade värdet på de statliga AP-fonderna var 900 miljarder kronor vid årsskiftet. Sett i det ljuset är Sjätte AP-fonden en plutt med sina 19,6 miljarder.</p> <p>Om pengarna bara hade följt börsindex, inklusive utdelningar, hade de vuxit till 24 miljarder. Skillnaden, 4,4 miljarder, är ingen struntsumma. För den drivs Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens hus, Rikskonserter, Drottningholmsteatern och samtliga statliga museer i två år. Och då blir det pengar över till litteratur- och tidskriftsstödet.</p> <p>Hur blev det så här? Vi börjar från början som är slutet, slutet för löntagarfonderna. (För unga läsare: Fonderna infördes 1984 av socialdemokraterna. Företagen fick betala extra vinstskatt och löntagarna avgift till fem regionala fonder som skulle förse näringslivet med riskkapital på ett mer demokratiskt vis genom politiskt utsedda styrelser. Fonderna gick uselt, 14 procent sämre än räntebärande papper.)</p> <p>De borgerliga vann valet 1991. Den 25 oktober lade regeringen Carl Bildt fram den proposition som skulle sätta stopp för löntagarfonderna för alltid. Fonderna upplöstes. En ny, Fond 92-94, sattes upp för att förvalta de då 20,7 miljarderna i väntan på vidare hantering. Två nya riskkapitalbolag, Atle och Bure, fick ett par miljarder var. De företag som betalt mest till löntagarfonderna blev delägare jämte staten. Vanliga medborgare utlovades 1 200 kronor, dock först 1998, om de sparade det dubbla i allemansfond.</p> <p>Av det senare blev intet. Krisen kom emellan. Regeringen och oppositionen enades om att kvarvarande fondkapital skulle gå till forskningsstiftelser och till pensionssystemet. Mistra, stiftelsen för miljöstrategisk forskning till exempel, fick 2,5 miljarder till starten 1 januari 1994. Man har fram till i dag delat ut samma belopp till forskning och har drygt 3 miljarder i kapital.</p> <p>Socialdemokraterna kom åter 1994 och centern valde makten, eller ansvaret som centerledaren Olof Johansson uttryckte det, och samarbetade med regeringen. Bland annat om hur överföringen av löntagarfondspengar till pensionssystemet skulle gå till. Det finns en brist på riskkapital för små och medelstora företag som måste botas, menade centern då, som nu som evigt. Därför skapades Sjätte AP-fonden med just denna uppgift. Fast inte bara. Pensionärernas pengar skulle ju tryggas också.</p> <p>Sjätte AP-fonden inrättades 1 juli 1996 under fy-rop av moderater och folkpartister. Den hade 10,4 miljarder i kassakistan som placerats i Göteborg. Regeringen sölade med att utse styrelse, men när den väl kom gick klubban till Jan-Olle Folkesson, centerpartist med Ica-bakgrund. Verksamhet blev det först i slutet av 1996 när Peter Sandberg, tidigare finanschef på Volvo, blev vd. Det första han gjorde var att köpa aktier i Bure, som också satt i Göteborg.</p> <p>Vintern 1998 köpte Sjätte AP-fonden Götaverken Miljö av Celsius för 20 miljoner kronor. </p> <p>- Vi gör investeringen i Götaverken Miljö AB för att tjäna pengar. Vi menar att det är ett kompetent företag med stort kunnande i en bransch där det ser ut att bli ökad aktivitet nu, sade Peter Sandberg.</p> <p>Jo, jo. Tio år senare är vi medborgare fortfarande helägare till Götaverken Miljö som bland annat sysslar med rökgasrening. Och det beror inte på att företaget är en vinstmaskin.</p> <p>Året innan Sjätte AP-fonden gick in omsatte företaget 250 miljoner och tjänade sex. Sedan blev det sämre. I början av 2003 summerades fondens sammanlagda kostnader för Götaverken Miljö till nära 90 miljoner. Då försäkrade fondledningen att det var ett resultat av gamla synder. Strategin var omlagd, nu var det slut på direkt helägande. </p> <p>Ha! Den saken återkommer vi till. Först måste sägas att Götaverken Miljö har visat små svarta siffror de senaste åren, men vinsterna i kronor räknat är inte ens hälften av kostnaderna fram till 2002. För det andra ska sägas att avståndstagandet från direktägandet hade en orsak till - Meca.</p> <p></p> <p>***</p> <p>Våra statliga </p> <p>butiker</p> <p>År 2000 köpte Sjätte AP-fonden 85 procent i Meca, en kedja av bilverkstäder och biltillbehörsbutiker med huvudkontor i Malmö. Resten hade vd Rickard Grann och Michael Karlsson. Management buy-out hette det. Tanken var expansion, strukturomvandling och börsnotering. Expansion blev det onekligen. Rickard Grann utsågs till Årets företagare i Malmö 2003 och Årets entreprenör i Skåne 2004. Som så ofta belönade man siffran för omsättningstillväxt i stället för den på sista raden.</p> <p>Resultatet hittills är katastrofalt. Förluster har staplats på varandra. I augusti 2006 fick vd Grann gå och Sjätte AP-fonden blev ensam ägare. Då stod Meca inför konkurs. Fonden gick in med 650 miljoner kronor. Tidigare år har man också varit tvungen att skjuta till sammanlagt 550 miljoner för expansion och sedan för att klara de 500 verkstäderna och 100 butikerna.</p> <p>I höstas meddelade nye vd Pehr Oscarson att det vänt. Inte helt och hållet. Men ändå. Den svenska verksamheten gick med vinst första halvåret, och det höll i sig. Det gick runt i Norge. Men så var det ju det där med Danmark.</p> <p>Meca är för övrigt huvudsponsor till STCC, Swedish Touring Car Competition, som gick på Ring Knutstorp häromhelgen. Tävlingen där prins Carl Philip kom nästjumbo var dock en annan - Porsche Carrera Cup. Men samma helg och samma bana.</p> <p>Det var 2003 som AP-fonden tog avstånd från direktägande, åtminstone när man fick frågor om förlustaffärer. 2005 hade man bestämt om sig igen. Om man nu alls ändrat sig egentligen. </p> <p>En av Stockholms otaliga inredningsaffärer skriver sig R.O.O.M. Göteborgarna Klas Litzén och Hans Axelsson öppnade butiken på en bakgata på Kungsholmen 1988. Ägarna tolkade yuppietrenden helt rätt. Det fanns folk som var beredda att betala väldigt mycket för lyx, Trischa Guild och Habitat. Duon var tidigt ute med latte, stenhårda lavendelskorpor och olivoljemackor i fik i affären. </p> <p>Tjugo år senare ligger affären kvar, fast större. Den äter sig in i kvarteret. En lördag vid lunchtid i april står det tre barnvagnar i den sammanbyggda krogen Ett litet kök. Nu är det couscoussallad à 98 kronor, råkosttallrik med bulgurfyllda paprikor för 85 kronor, "handskalade" räkor i sallad med quinoa för 125 pix på menyn och självfallet något med dinkelvete för 91 kronor. Men de flesta på den fulla inrättningen nöjer sig med kaffe i någon form och bakverk.</p> <p>I själva butiken räknar jag sex barnvagnar samtidigt samt en handfull fyråringar som springer runt på de vitmålade trägolven som lutar åt alla håll så att jag blir yr. </p> <p>Room är en antites till Ikea. Mycket höga priser upptäcker man, om man över huvud taget hittar prislapparna. I textilavdelningen går det knappt. Paret runt trettio som kollar stora prydnadskuddar till soffan måste fråga personalen kudde för kudde, 890 kronor låter som startavgift. En av de få prislappade gardinerna är en sidensak för 1 900 kronor metern.</p> <p>Det finns varor för något magrare plånböcker också. Mjölkpallen Kamprad för 395 kronor. I plattpaket förstås. Och en knähög trädgårdstomte i grå betong för 275.</p> <p>Javisst, du äger Room sedan augusti 2005, via Sjätte AP-fonden. Inte hela, men majoriteten. Butiker finns även i Köpenhamn och Oslo, i Oslo utanför metrostationen Vinderen. Men i en hipp före detta hippodrom, som man byggde ut fiket i utan lov och dömdes att riva.</p> <p> När AP-fonden köpte in sig fanns det även Room i Göteborg. Men det stängde 27 augusti 2006. Göteborgarna var inte storstadsmässiga nog att förstå sig på att handla exklusivt, förklarade Klas Litzén som sade sig snegla på Helsingfors i stället. Det har inte blivit av. Den lilla kedjan omsatte 80 miljoner 2006 och förlorade drygt 2 miljoner.</p> <p>Room ägs indirekt av Sjätte AP-fonden. Innehavet ligger i riskkapitalbolaget Amplico som fonden äger till 90 procent, Ackordscentralen har resten. I Amplico finns också Rooms motsats - Karlssons Lågprisvaruhus som pensionskapitalet gick in i 2006. Karlssons affärsidé är, förutom att sälja billigt i småstäder, att sälja på kommission. Varuleverantörerna får betalt först i efterhand. Hittills har Karlsson haft det tufft ekonomiskt, 2006 var omsättningen 226 miljoner och förlusten 13,4. De tre åren tidigare var sämre. Expansionen fortsätter, i maj öppnar det elfte varuhuset i Bro, i augusti är det premiär i Mantorp och i december i Nyköping.</p> <p>Cykel- och idrottskedjan Sportex, omsättning på knappt 250 miljoner 2006, har en ännu värre förlustrad. Det året slutade på 30,5 miljoner rött. Året före på minus 40,5. AP-fonden gick in 2004, året efter snacket om ändrad strategi och är helägare. Huvudkontoret ligger i Göteborg.</p> <p>Däckgrossisten Dawa, Hisings Backa, köptes 2005. Då hade det dittillsvarande familjeföretaget gått hyggligt, runt 270 miljoner i omsättning och en vinst på 8-9 miljoner. Första hela AP-året slutade strax under noll.</p> <p>***</p> <p>Henri Lloyd </p> <p>och Lindab</p> <p>Finns det då inga lyckade direktinnehav? Det är svårt att veta. Sportmanship Invest som handlar med seglargrejer - bland annat har de agenturen för Henri Lloyd-pinaler - säljer bra i andras och egna butiker. I Stockholm finns två Sealife, båda på krypavstånd från Stureplan. Men huvudkontoret ligger inte där utan i Billdal. Och det är en ort i södra Göteborg.</p> <p>Sportsmanship omsätter en bit över 700 miljoner och gjorde en vinst på 100. Ett schysst resultat, men hur bra det är för de blivande pensionärerna beror på vilket inköpspriset var och vad Sjätte AP-fonden får när den säljer sin nästanhälft.</p> <p> Volvo Finans går bra och där köpte Sjätte AP-fonden 40 procent av Ford för 157 miljoner dollar i augusti i fjol. I vilken mån det beror på att Sjätte AP-fondens chef för direktinvesteringar, Urmas Kruusval, en gång varit vd för Volvo Finans må vara osagt. Nu har han i alla fall blivit ordförande i sitt gamla företag. Men fonden är inte största ägare; Volvohandlarna sitter på hälften och Ford har kvar en tiondel. Affärens lönsamhet avgörs av den fortsatta utvecklingen. Men i och med att det finns en annan större ägare kan vi ha gott hopp.</p> <p>För Sjätte AP-fondens allra bästa affärer görs när någon annan äger mer eller åtminstone lika mycket. Eller när man anlitar riskkapitalfonder med egna managementteam som förvaltare. Fonden var med och köpte ut Lindab från börsen och var med om att ta hem miljardbelopp när ventilationsföretaget noterades igen. Även om Sjätte AP-fonden var storägare så fanns det en som var större, riskkapitalbolaget Ratos hade hälften.</p> <p>Den andra riktigt goda affären handlar också om utköp från börsen. Sjätte AP-fonden var med i den statliga konstellation som köpte ut fastighetsbolaget Norrporten. Lite sälj, köp och byten senare sitter Sjätte AP-fonden på hälften. Den andra har Andra AP-fonden. </p> <p>Innehaven i Lindab och Norrporten har givit god avkastning. Men inget kommer någonsin i närheten av Altitun - 8 insatta miljoner gav 750 miljoner tillbaks. Sådant inträffar inte i en vanlig verklighet, och det gjorde det inte heller. Det hände under dåråren före millennieskiftet. Låt oss minnas.</p> <p>***</p> <p>Spångberg </p> <p>och dåråren</p> <p>Sitt första år förhöll sig Sjätte AP-fonden passiv. En del pengar till Bure och några köp här och där. När år 1997 närmade sig sitt slut ilsknade riksdagen till och krävde skriftligen att fonden skulle placera mera i aktier. Var i landet sade riksdagen inget om. Men förre näringsministern, moderaten Per Westerberg - i dag talman - frågade om det verkligen var meningen att 70 procent av investeringarna skulle göras nära Göteborg. Så var inte fallet, det rörde sig bara om 30 procent, svarade finansminister Erik Åsbrink och underströk att mycket då låg i Bure som i sin tur hade sina innehav spridda i landet.</p> <p>Men frågan var väckt och ledde till geografisk spridning. 1998 öppnade Sjätte AP-fonden kontor, kallade "kompetenscentra" i Malmö, Umeå, Kalmar och Stockholm. De stängde fyra år senare. Och så gällde det att lyda riksdagen och köpa aktier.</p> <p>Precis som så många andra dessa årtusendets sista år trodde Sjätte AP-fonden på it/telekom och på bioteknik. I huvudsak gick pensionsfonden in i riskkapitalfonder. Men den köpte också direkta andelar.</p> <p>Ett gäng investeringar gjordes i bolag där Kjell Spångberg och hans Emerging Technologies också var ägare. I april 1999 gick Sjätte AP-fonden in i Dressmart, företaget som skulle nätkränga herrkläder av fina fabrikat. I juni fick företaget två priser vid Sime, Scandinavian Interactive Media Event: dels för bästa handelslösning, dels för bästa interaktiva mediestrategi. I augusti deklarerade grundarna att de skulle flytta huvudkontoret från Stockholm till London. </p> <p>Ett år senare köpte Torsten Janssons New Wave företaget för en krona. Då hade Sjätte AP-fonden förlorat 33 miljoner.</p> <p>Försäkringsrådgivning på nätet genom Jahaya kostade drygt 10 miljoner. Textile Solutions med kontor i Göteborg skulle sälja textilier på nätet. Sjätte AP-fonden gick in strax före jul 1999. Ett halvår senare presenterades planer på tre kontor i Kina och ett i New York. Ett portugisiskt företag köpte in sig till 10 procents ägande för 25 miljoner strax därpå. Så gick ett år. Så tog det slut.</p> <p>Lika göteborgska Linq - med system för mobila portaler - kostade betydligt mycket mer. Även om Dagens Industri, i likhet med många andra, inte anade det i augusti 2000. Då skrev DI om Sjätte AP-fondens klipp - 40 satsade miljoner hade blivit 200 på åtta månader. Linq gick i putten. Därifrån gick grundaren och vd:en Michael Mandahl till Brainheart Capital, vari Sjätte AP-fonden är största ägare. Nu arbetar Mandahl för riskkapitalbolaget Nexit Ventures.</p> <p>Netch Technologies var däremot ett Lunda-företag där Sjätte AP-fonden slagit följe med Kjell Spångberg. Det gick i konkurs.</p> <p>***</p> <p>Ingen ånger</p> <p>När dessa eländen summerades skyllde Mats Augurell, som var chef för fondens it-investeringar, nu har han titeln affärsområdeschef partnerinvesteringar, på en enskild anställd.</p> <p>- Det har aldrig funnits något formellt samarbete mellan Sjätte AP-fonden och Kjell Spångberg. Det enda som fanns var ett samarbete mellan Kjell Spångberg och Olof Carlstoft, förklarade Augurell i Dagens Industri i januari 2001.</p> <p>Som om inte det var investeringskommittén som fattade besluten. Som om inte Sjätte AP-fondens vd Peter Sandberg slutat ett halvår tidigare för ett nytt vd-jobb - hos Spångbergs Emerging Technologies. Därifrån fick han gå eller gick han före jul.</p> <p>Sandberg fick dock ett nytt vd-jobb redan några dagar efter det att Augurell, och för den delen fondens nye, internrekryterade vd Erling Gustafsson, intervjuats i DI. Sandberg blev chef för Bure, där störste ägaren var - Sjätte AP-fonden.</p> <p>Peter Sandberg blev inte långvarig där heller. Vid årsskiftet 2002/2003 fick han kicken. I samband med det sålde han Bure-aktier för 725 000 kronor, när han - men inte marknaden - visste att det gick illa. Årsförlusten för Bure blev 1,5 miljarder. Sandberg dömdes för insiderbrott i hovrätten och i somras meddelade Högsta domstolen att den inte tar upp fallet.</p> <p>Veckans Affärer intervjuade Peter Sandberg i oktober 2001. Han var nöjd över sin tid som vd på Sjätte AP-fonden.</p> <p>- Fondens 10 miljarder blev 22 miljarder under den här perioden. Allra bäst gick de mest riskabla investeringarna inom teknologi och Life Science, där omkring 50 procent av investeringarna ska misslyckas historiskt sett. Jag känner en väldig stolthet över de åren, sade Peter Sandberg.</p> <p>En av investeringarna var fenomenal. Men till skillnad från it-företaget Netsys i Malmö där Sjätte AP-fonden hade pumpat in 370 miljoner i omgångar innan det klappade ihop var den fantastiska satsningen mer att likna vid ett lottköp än en genomtänkt placering. En av alla riskkapitalfonder Sjätte AP-fonden är delägare i, Innovationskapital i Göteborg, lade 15 miljoner i Altitun - ett företag som sysslade med laserteknik.</p> <p>- När vi investerade fem miljoner kronor första gången i Altitun 1998 tyckte vi att bolaget var högt värderat, sade Staffan Ingeborn, vd i Innovationskapital, sedan Altitun köpts av det amerikanska företaget ADC i maj 2000. </p> <p>För 8 miljarder kronor.</p> <p>Sjätte AP-fonden fick 750 miljoner för satsade åtta. Eller om det var tre. När affären beskrivs också av fondfolket varierar siffrorna en smula. En annan är att nettovinsten blev 650 miljoner. Enorm avkastning hur som helst. Ett sätt att genom toktur balansera förlusterna i de mer strategiskt uttänkta projekten. För egentligen hade Staffan Ingeborn rätt när han tyckte att företaget var högt värderat 1998. Under sommaren 2002 fick de 150 anställda i laserfabriken sina varsel. I november övergavs byggnaden i Järfälla.</p> <p>I rättvisans namn ska sägas att Sjätte AP-fonden hade en fin försäljning till. Kretskortsföretaget Essex i Sundsvall, ett av de tidiga projekten tillsammans med Nordic Capital, såldes till USA med en reavinst på 237 miljoner. </p> <p>Sjätte AP-fonden investerade inte bara i it. (Göteborgska E-drive och malmöitiska Adrasoft gick för övrigt också i graven.) 1997 betalade man 27 miljoner för en tredjedel av Modig Machine Tool i Hultsfred, den försvann i konkursen ett par år senare. </p> <p>Fonden befriade tillsammans med Eriksson Capital och Vätterleden Invest Refaat El-Sayed från viskostillverkande miljövärstingen Svenska Rayon i Vålberg utanför Karlstad. En tredjedel kostade 10 miljoner.</p> <p>- Vi har gått igenom en plan för ett investeringsprogram så att produktionen kan effektiviseras och bli skonsammare mot miljön, förklarade Lars Johansson som svarade för köpet på AP-fonden. </p> <p>För 160 miljoner skulle Svenska Rayon minska utsläppen rejält.</p> <p>Två år senare fick Refaat El-Sayed tillbaka Svenska Rayon. Då var den sammanlagda köpesumman 18 miljoner. I nyemitterade Hebi-aktier.</p> <p>Det var sådant, plus allmänt börsras, som bidrog till att Sjätte AP-fondens kapital vid utgången av 2002 var nere i 11,6 miljarder kronor. Långt ifrån de 22 miljarder Peter Sandberg yvdes över också i efterhand. </p> <p>***</p> <p>Slut på glasnost</p> <p>Marknader går upp och ned och därmed värderingarna. Utdelningar trillar in varje år, men om ett innehav varit lyckat visar sig först den dag aktieposten säljs. Hur Sjätte AP-fondens affärer gått är svårt att veta, man redovisar inte enskilda köp och försäljningar. </p> <p>I årsredovisningen 2001 använde Sjätte AP-fonden ordet transparens fjorton gånger. Då, när it-bubblan exploderat med ett bang, var det viktigt att tala om öppenhet. Allra helst för den som förvaltar medborgarnas pengar.</p> <p>På den tiden använde sig fonden också av den jämförelse som inleder denna artikel, med SIX avkastningsindex. Dessutom redovisade man inte bara vilka direktinnehaven var, det gör man fortfarande, utan också anskaffningspriset. Då kunde man bakvägen kolla år för år vilka företag som fått kapitaltillskott. Och när så innehaven såldes gick det att räkna baklänges, i fall priset blivit offentligt.</p> <p>Det går inte längre. Anskaffningspriserna i onoterade bolag försvann i och med årsredovisningen 2006. Pengarna i allehanda riskkapitalfonder finns noggrant angivna, men alltså inte de direkta innehaven. </p> <p>När Sjätte AP-fonden jämför sig är det inte längre med SIX avkastningsindex. Från och med 2003 är det fondstyrelsen som fastställer de mål som resultatet vägs emot, detta absoluta avkastningskrav har varierat mellan 6,1 och 9,0 procent. Och har självfallet slagits med marginal varje år. </p> <p>Jämför man på det gamla viset blir det lite sämre. Vid årsskiftet 2007 felade drygt 700 miljoner i Sjätte AP-fonden i förhållande till börsens allmänna utveckling. Detta trots klipp i Mölnycke Health Care. Där köpte fonden 2001 en femtedel för 300 miljoner. 2005 såldes innehavet för nära 1,7 miljarder. Huvudägare då var Nordic Capital med 70 procent.</p> <p>Det är givet att alla investeringar inte går likadant. Det finns gungor och karuseller. Efter att ha fallit ur Den Nya Ekonomins gunga och fått den i huvudet var det dags att välja karusellen. Vid millennieskiftet deklarerade vd Erling Gustafsson i årsredovisningen 2001 att:</p> <p>"Investeringarna i ökad omfattning kommer att göras genom av oss delägda riskkapital/investeringsfonder."</p> <p>(Självfallet är vd på bild när han skriver i årsredovisningarna. Det märkliga är att Erling Gustafsson ser likadan ut på varje bild, utom 2005 - då log han inte. Årens gång spåras endast genom slipsarna. I början av seklet körde han rutigt. Nu är det randigt på diagonalen. De två senaste åren har han dessutom haft samma snara, en vinröd sak med ränder i ljus- och mörkblått. Året 2001 med allvarsorden var snyggast, tunna vita rutgaller på mörkblått.) </p> <p>Nu är det annat ljud i skällan. I sin utvärdering av AP-fonden 2007 skriver styrelsen, sedan ett år under ledning av förre Volvodirektören Lennart Jeansson:</p> <p>"Uppbyggnadsfasen av Sjätte AP-fondens strategi för företagsinvesteringar är klar. Ökad allokering föreslås till sektorn allteftersom de strategiska resurserna blir klara."</p> <p>Mot gungorna!</p> <p>***</p> <p>Lokaltidningar </p> <p>och lyxpaket</p> <p>Många av de nya direktinnehaven handlar om medelstora företag stadda i expansion. 2005 köpte Sjätte, via Amplico, VTT Grafiska (Vimmerby Tidnings Tryckeri), ett civiltryckeri. Som av en händelse var vd Joachim Andersson då bosatt i Göteborg, men på husjakt i trakten. </p> <p>VTT Grafiska ska bygga ut rejält. I fjol stod det klart att man köper en tomt på 50 000 kvadrat av kommunen för 4 miljoner. Men nu i april visade det sig att VTT inte behöver betala förrän år 2017 - ett ränte- och amorteringsfritt lån helt enkelt.</p> <p>Det är knappast förenligt med kommunallagen att gynna ett enskilt företag på det viset. Och rätt lustigt att ett i praktiken statligt företag driver på en sådan lösning.</p> <p>- Vi har hela tiden insett att vi stod i en valsituation där vi hade att lösa behovet av mark eller mista företaget, förklarade kommunalrådet Carl-Axel Centerstig i Vimmerby Tidning. </p> <p>Med det namnet är kommunalrådet förstås centerpartist.</p> <p>Vimmerby Tidning är privatägd. Men du är med och äger Jönköpingnu, liksom systertidningarna i Borås och Värnamo. Där har Sjätte 43 procent. I tv-bolaget Kanal Lokal - gissa var? - är innehavet en 9,9 procent. Hur mycket av engelskspråkiga nättidningen The Local, en svensk upplaga och en tysk, vi medborgare äger har Sjätte AP-fonden inte sagt.</p> <p>Det verkar inte finnas någon gräns för hur små investeringarna kan bli. I alla fall inte om de är riktade till kvinnor. </p> <p>Den 21 april kom ett pressmeddelande avsänt från Plyhm PR med rubriken "Reflective Circle celebrerar framgångar". Budskapet var att företagaren Josefine Lassbo - i Göteborg - firade att hon öppnat ny ateljé, fått kapital av Sjätte AP-fonden och har ett samarbete med bil-Saab. Hon gör en klädkollektion som ska passa deras miljöbilar. Fair trade-stämplade av ekologiska tyger. </p> <p>I meddelandet underströks att företaget funnits sedan 2001. Däremot sas inget om att omsättningen hittills legat runt en halv miljon om året. </p> <p>En annan kvinna som fått kapital - i samarbete med Iqube, Johan Staël von Holsteins skötebarn som Sjätte AP-fonden har 5,9 procent i - är Annica Thorberg. Om Lassbos etiska ekologiska plagg är helt rätt enligt klimattrenden tagelskjortan på, så är Thorbergs affärsidé så politiskt inkorrekt som det kan bli. Hennes Surprise House slår in paket samt har kurser i presentinslagning. Det ska vara påkostat värre. </p> <p>Posten utsåg henne till Årets nytänkare i fjol, själv kallar hon sig vd och wrap-artist. Hon har butiker också. Den första öppnade i Allum köpcentrum, Partille, en halvtimma med spårvagn och buss från Sjätte AP-fondens kontor på Östra Hamngatan i Göteborg, ovanpå köpkvarteret Nordstan. Det andra Surprise House finns i Täby Centrum. Bokföringsåret 06/07 var ingen hit, 1,3 miljoner i omsättning och 3,5 på näsan. Att växa snabbt kostar. Frågan är som vanligt om man får igen pengarna.</p> <p>I Surprise House handlar det om en handfull miljoner. I Network Automation om något större belopp. Företaget har en produkt, en automatisk växel som kan fjärrstyras så att ägarna till gamla fasta kopparnät för telefoni slipper skicka ut servicepersonal när det klickar. Hittills har bolaget ätit pengar, 115 miljoner de senaste åren.</p> <p>Sjätte AP-fonden äger en åttondel genom moderbolaget Nordia Innovation i Stockholm vars vd heter Göran Wågström - en annan bekanting från dåråren. Han var vd för sedermera kursade Adcore. Nordia ägs till största delen av stiftelser i Schweiz och Liechtenstein som byggts upp av aktievinster från Adcore, gjorda före raset.</p> <p>Apropå sedeltuggare. År 2000 gick Sjätte AP-fonden tillsammans med Kjell Spångberg i liten skala in i Todos, ett Göteborgskt dataföretag. Vid det här laget äger vi 90 procent. De senaste fyra åren var omsättningen totalt 80 miljoner och förlusten 113.</p> <p>Det är klart, jämfört med biläventyret i Meca är det en bråkdel. Men det rimmar inte med Erling Gustafssons efterkloka ord år 2000 när han var nytillträdd vd för Sjätte AP-fonden. Då talade han om att man måste bli brutalare, eftersom det sparar både tid och kraft att gå ur och ta förlusten när det går illa.</p> <p>När Sjätte AP-fonden nu berättar om Todos poängterar man att genombrottet är gjort. Företaget har fått 36 bankkunder i Europa och 23 i Asien. Omsättningen tros trefaldigas i år. Något om att det skulle bli svarta siffror sägs dock inte utan:</p> <p>"Utvecklingen för Todos visar att det behövs långsiktigt kapital som har tålamod att vänta ut bolag som agerar på marknader med tillväxtpotential men där efterfrågan inte utvecklas i den takt som först förväntats", skriver AP-fond nr 6.</p> <p>***</p> <p>Snipp, snapp, snut</p> <p>Av denna berättelse står klart att det så här långt hade varit bättre att stoppa pensionskapitalet i en indexfond. Men gjort är gjort. Frågan är - vad göra nu?</p> <p>Moderaterna och folkpartiet har aldrig velat ha Sjätte AP-fonden och med jämna mellanrum krävt nedläggning. Detta kommer inte att ske även om idén är tilltalande. Fonden är inte bara ett centerpartistiskt skötebarn, den har också försvarats av kristdemokraterna i form av Mats Odell.</p> <p>Det står ingenstans i regelverket att pengarna ska investeras på bekvämt bil- och tågavstånd från Göteborg. Men så länge huvudkontoret ligger där faller det sig naturligt, innan man stoppar in pengar i företag träffar man ledningen ett antal gånger, ansikte mot ansikte. Och företag i sydvästra Sverige borde inte per definition vara sämre än andra.</p> <p>Däremot borde politikerna fråga sig om Sjätte AP-fonden alls ska ägna sig åt direktägande i företag där inte andra tunga investerare är med. Vår genomgång visar att det är när fonden gått i grupp med andra, som Ratos i fråga om Lindab eller andra statliga aktörer som i fallet Norrporten, som det har gått riktigt bra. Liksom fondinnehav andra bolag sköter (där finns förvisso undantag på ven cap-sidan, men ändå). Det var i ett sånt den tokturliga Altitun-posten fanns. Fast sådan flax har man bara en gång i livet, och knappt det.</p> <p>Det finns principiella skäl för att staten inte ska äga butikskedjor och annat. Dem kan vi lämna därhän. I rådande läge påverkas politikerna bara av pragmatiska argument. Pengar, om man så vill. Och helägandet, liksom skvättägandet i onoterade bolag har gått betydligt sämre. Det borde Sjätte AP-fonden avstå från för vår skull, vi blivande pensionärer.</p> <p>---</p> <p>Fyra snabba med vd Erling Gustafsson</p> <p><b>Efter att bubblan briserade sa du att ni skulle minska direktengagemangen och i högre grad satsa i riskkapitalfonder/bolag. Nu heter det att ni ska allokera mera i direktägande. Varför?</b></p> <p>- Ja, kan du tänka dig. Vi såg då att vi inte hade tillräcklig erfarenhet för att klara direktengagemang. År 2000 började vi resa runt mycket och jobba regionalt, vi såg att det fanns ett behov hos företagare som inte ville gå till de traditionella riskkapitalbolagen och fonderna. Sedan dess har vi byggt upp erfarenheter och nätverk.</p></p> <p><p><b>Era stora, bra affärer har gjorts tillsammans med andra stora aktörer, som i Lindab, Mönlycke och Norrporten. Egna innehav, som Meca med bilverkstäder och biltillbehör, har hittills kostat på väldigt.</b></p></p> <p><p>- I Norrporten var vi drivande. Och Meca tror vi blir en bra affär när vi är färdiga, du måste orka vara långsiktig. Meca köpte upp företag för att växa snabbt och fort. Det var fel. Men det var då bolagen fanns till salu på marknaden.</p> <p>- När det gäller andra innehav så kommer vi att visa fina värden om fem år, de är bara inte synliggjorda än.</p></p> <p><p><b>Efter yrerfarenheterna sa ni också att ni inte skulle </p> <p>gå in i nystartsföretag. Nu gör ni det igen, lite pengar i liten skala. I Surprise House, paketinslagning, och Reflective Circle, etiska ekokläder, till exempel. </b></p> <p>- Vi har byggt upp erfarenheter och har ett helt annat nätverk med kompetens. Dessutom är det ett sätt att skaffa sig kunskap och lära sig branscher. Går det dåligt kan vi gå ur. Det här är ett byggande hela tiden.</p></p> <p><p><b>Vad är det bästa med Göteborg?</b></p> <p>- Allt. Att det inte är Stockholm.</p> <p>- Sett ur Sjätte AP-fondsperspektiv är det varken en nackdel eller fördel. </p> <p>Jo, en fördel finns - personalomsättningen är lägre här.</p> <p></p>

Malin Siwe

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom