Nu omfamnar Donald Trump etablissemanget

I förra veckan blev det klart att Donald Trump tillsätter Steven Mnuchin, en tidigare delägare i Goldman Sachs, som finansminister. Det är svårt att föreställa sig en person som står längre bort från den ekonomiskt populistiska retorik som präglade Trumps valkampanj. Trump ägnade ett drygt år åt att resa runt i USA och hålla tal där han demoniserade just finansföretag som Goldman Sachs. Hans kampanj präglades av grova angrepp mot såväl Wall Street som Washington, grupper som i Trumps berättelse skott sig på arbetande amerikaner genom att skeppa jobb utomlands och teckna frihandelsavtal som främst gynnar utländska investerare och de allra rikaste.

Under valkampanjens sista vecka släppte Trump en kontroversiell reklamfilm där han attackerade Wall Street och den globala ­finanseliten. Bland annat fick vi se en bild på Goldman Sachs vd Lloyd Blankfein, som påstods ha rånat vår arbetarklass i filmen.

Trumps löfte till sina väljare var att skapa en helt ny ekonomi i USA, med en ny ledning i Washington som inte skulle följa de gamla spelreglerna. Men nu verkar Trump redo att överge flera av de idéer som dominerade hans kampanj.

Trumps administration liknar mer och mer ett slags drömlag för republikanernas högerflank. Han fyller Vita huset med ren­läriga ideologer som vill genomföra gigantiska skattesänkningar, kraftiga nedskärningar av välfärdssystemen och omfattande avregleringar i energipolitiken. Samma miljardärer och finanselit som Trump attackerade outtröttligt under valkampanjen utgör nu de ideologiska hörnpelarna i hans administration.

Den politik Donald Trump hittills presenterat tyder på att han överger sina mer mittenorienterade lagförslag och den relativt moderata synen på välfärdspolitiken, där han under valkampanjen retoriskt tog ett rejält kliv bort från republikanernas traditionella åstramningspolitik, som innebär krav på nedskärningar och attacker på bidragsberoende. Nu omfamnar Trump i stället den mer radikala Tea Party-agenda som dominerat partiets inrikespolitik sedan 2010. Det tycks stilla en del av oron över Trump på Wall Street, men det lär knappast göra hans kärnväljare särskilt entusiastiska.

Trump har även skiftat sin retorik till att låta mer som traditionella republikaner, med löften om att slopa statliga regleringar, minska den federala byråkratiska apparaten och sänka företagsskatterna. Han närmar sig därmed den politik som Paul Ryan och Mitch McConnell, republikanernas ledare i kongressen, formulerat de senaste åren.

När det gäller energipolitiken lär vi få se en helomvändning tillbaka till den policy som präglade Vita huset under oljeindustrins vänner George W Bush och Dick ­Cheney. Enligt Trumps nya stabschef Reince Priebus står Trump fortfarande fast vid att klimatkrisen är en myt. Han lovar fortfarande att slopa de initiativ som Obama genomförde för att reglera utsläpp och förhindra klimatkrisens konsekvenser. Han vill upphäva Paris-klimatavtalet – vilket måste godkännas av kongressen – och slopa många av regleringarna för kol- och oljeindustrin. Och han är en stark förespråkare av Keystone XL Pipeline, den oljeledning som blev en symbol för klimatförändringarna och som stoppades av Barack Obama förra året.

Trump vill även tillåta mer offshore-­oljeborrning utanför USA:s fastland. Han vill göra det lättare att borra efter olja och naturgas i naturreservat och minska eller helt slopa regleringar för koldioxidutsläpp. Han lovar också att väcka liv i den utdöende kolindustrin i USA, som enligt Trump är en ren energikälla.

Donald Trump ser också ut att hålla fast vid den protektionism han förespråkade under valkampanjen. Trump vill fortfarande bygga den 180 mil långa muren längs Mexikos gräns, införa nya restriktioner för handel med Kina, skapa incitament och skatte­lättnader för företag som ska få fabriker att stanna kvar i USA, samt omförhandla eller helt avskaffa flera frihandelsavtal, som NAFTA, avtalet mellan USA, Kanada och Mexiko, och TPP, det handelsavtal med asiatiska länder som Barack Obama försökt ro i hamn.

Han har kallat sin ekonomiska plattform för An America First economic policy och vill bland annat införa kraftiga avgifter på handel med framför allt Kina och Mexiko, två länder han konsekvent demoniserat i sina kampanjtal. Hans radikala handelspolitiska reformer väcker oro i många av de ­regioner som handlar mycket med USA.

De flesta ekonomer har sågat Trumps förslag. De menar att den riskerar att lamslå den amerikanska ekonomin och bidra till att de senaste årens löneökning avstannar. Hårdare regler och avgifter för internationell handel riskerar även att minska köpkraften hos den amerikanska medelklassen, eftersom kostnaderna för vardagskonsumtionen kommer att stiga.

Det här är en kortversion av texten Trump omfamnar högerflankenDonald Trumps presidentkampanj präglades av ­ekonomisk populism, grova attacker på finans­sektorn och glimrande löften till den vita arbetarklassen. Nu fyller han sin administration med veteraner från näringslivet, finanseliten och Washingtons lobbyistfirmor.. Pernumeranter kan läsa den genom att trycka på länken.