Oenighet om brittiskt räntebeslut

Ledamöterna röstade enligt siffrorna 7-2, enligt protokollet från mötet som presenteras på onsdagen.

Ledamöterna Martin Weale och Ian McCafferty röstade emot och ville istället höja styrräntan med 25 punkter. Motivet var en stramare arbetsmarknad och utsikter för lönetillväxt. Enligt ledamöterna var det önskvärt att föregripa lönetrycket med stigande ränta och att penningpolitiken skulle vara fortsatt bidragande även efter en räntehöjning.

En tidig räntehöjning skulle underlätta gradvisa räntehöjningar av räntan och marknadsreaktionen på en räntehöjning kan förvärras av att senarelägga den, enligt Weale och McCafferty.

Majoriteten i direktionen ansåg att inflationen och lönetillväxten var otillräcklig för att motivera en höjning av styrräntan och ansåg att en räntehöjning kan hota den ekonomiska tillväxten. Vidare skulle en räntehöjning sätta press på högt skuldsatta hushåll samt skulle leda till en förstärkning av det brittiska pundet.

Direktionens centrala förväntning var att inflationen sannolikt kommer att hamna nära men något under två procent under de kommande åren, innan man når målet vid slutet av prognosperioden på tre år. Inflationen bör dämpas av effekten från den senaste förstärkning av det brittiska pundet.

En blygsam ökning av utbudskapaciteten skulle hjälpa att bromsa in takten på hur snabbt den lediga kapaciteten absorberas och därigenom begränsa uppbyggnaden av inhemskt kostnadstryck som kommer från tillväxten i produktion och sysselsättning.

Direktionens samlade uppfattning var att den lediga kapaciteten minskat och nu ligger omkring 1 procent av BNP.

Ledamöterna var samtidigt eniga i beslutet att lämna programmet för tillgångsköp oförändrat vid 375 miljarder pund och röstade därmed enligt utfallet 9-0.