Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Petrokemiskt äventyr

1997-09-24 08:00

Det svenska petrokemiska äventyret började 1959 med att tvåEssomän sökte upp dåvarande Handelsbankschefen Tore Browaldh.Bankchefen hade hållit ett föredrag och efterlyst satsningar påtidens tillväxtbransch petrokemi.

Svenska Esso hade redan diskuterat med Grängesbolaget ommöjligheter att förlägga en så kallade etenkracker i Oxelösund,men samtalen har snabbt runnit ut i sanden. Essomannen C GHögberg presenterade på nytt sitt projekt som innebar att enEssoanläggning skulle förädla gasbensin till mellanråvaror someten, polypropen och buten. Dessa skulle kunna ersätta blandannat den alkohol (träsprit) som Modo i Handelsbankens kretsanvände eller den energikrävande acetylen som StockholmsSuperfosfat framställde och vidareförädlade. KF som drev SvenskaRayon och egen gummitillverkning i Gislaved var en annanuppenbar partner i projektet.

Modo råkade ha en tomt nära den oljehamn som Vattenfall byggt iStenungsund på Västkusten med anledning av det nya oljeeldadeångkraftverket och oljehamnen där.

Men en annan del av det gamla uppbrutna amerikanska Essoimperiet,Standard Oil of Indiana, drev ett annat projekt med sikte påHelsingborg i samarbete med Skandinavbanken. Dit drev KF. Attdet blev Stenungsundsalternativet berodde dels på bankchefenskontaktnät och dels på att två ledande kommunalmän i Stenungsundi största hemlighet sydde ihop en jättelik markaffär. Detbäddade för att ett litet sömnigt färje- och fiskeläge på någraår kunde exandera från 800 till 6.000 innevånare. Frånregeringen blev det klartecken även om det fannssocialdemokratiska kritiker med LO-ekonomen Hans Hagnell ispetsen som menade att projekt av denna sort inte skulle skötasav det internationella finanskapitalet utan av staten. Så vardet i en epok då Sverige skulle bli ledande på atomkraft,stridsflygplan, hyreslängor och motorvägar.

Det satsades närmare 300 miljoner kronor på Stenungsund i denförsta etappen och långt mer senare.

Svårigheterna ur svensk synvinkel var att processerna krävdestorskalighet för att nå låga produktionskostnader vilketförutsatte marknader långt större än den skandinaviska. Men Modoförband sig att ta ut 15.000 ton eten varje år och ävenFosfatbolaget tecknade sig för kvantiteter som tidigare ansettsorealistiska.

I mitten av 1963 kunde Stenungsundskombinatet invigas ochstörsta delen av de 250.000 ton eten som producerades i slutetav 1960-talet, efter en ny utbyggnad, gick till produktion avpolyetenplast vid Unifos Kemi, som startades av Fosfatbolagetoch det amerikanska bolaget Union Carbide. De gamla Kemabolagenhade då fusionerats med Fosfatbolaget till KemaNord.

År 1963 köpte också Modo Svenska Oljeslageri AB i Mölndal frånWallenbergsfären vilket hade ett brett tillverkningsregister medtyngdpunkt på halvfabrikat för plast- och färgindustri. Under deföljande decennierna växte per kapitakonsumtionen av de tremängdplasterna polyeten, polyvinylklorid (PVC) och polystyrenmer än fyrfalt i Sverige och Stenungsund stod för en god del.Kema Nord tillverkade PVC-plast som är råvara för golvplattor,galonplast, rör och byggfolier. Unifos producerade polyeten somanvänds för konsumentförpackningar, kablar, rör och leksaker.Det diskuterades också om en syntetgummietablering men den blevaldrig av. En ny mängdplast, polypropen, kom långt senare. Etenkan användas till mycket annat. ModoKemi gjorde etenoxid förkylarvätska och tvättmedel. Uddeholms fabriker i Skoghall köpteråvara till sin tillverkning av olika lösningsmedel.

Under 1970-talets krisår började ägarkarusellen. Banden mellanden gamla skogskemin klipptes när ModoKemi såldes tillStatsföretag och KemaNords dåvarande chef avyttrade de tungaanläggningar som bolaget var engagerat i till norska Hydro ochfinska Neste. Esso sålde själva krackern till Statoiltillsammans med bensinhandeln. Erik Pensers Nobel som lagt budpå det nya kassastinna KemaNord kom tillbaka som Kema Nobel ochköpte Statsföretags del. Då var det redan 1980-tal.Stenungsundsborna märkte inte så mycket mer än attstorstadstidningarna slutade skriva om deras anläggningar.Verksamheten fortsatte att växa åtminstone tonnagemässigt ochfler torn reste sig mot himlen. Att den expansionen inte är slutvisar beslutet nyligen att bygga ut anläggningarna i Stenungsundför sammanlagt 3,4 miljarder kr. Både krackern ochpolyetenfabriken skall byggas ut kraftigt men några nya jobbblir det inte.

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom