Porträtt: Miljardär på skör is

Maths O Sundqvist var på strålande humör där han satt till vänster i baksätet i taxin på väg ut mot Arlanda. På uppmaning sjöng han en bit. Han valde Carl Sjöbergs vackra Tonerna. Det lät bra, mycket bra. Den jämtländske affärsmannen är operaälskare till den grad att han 1998 tog ledigt i ett år för att studera klassisk sång. Publiken bestod av fotografen David Magnusson, den då 78-årige taxichauffören Bengt Nyström och jag själv, som intervjuade honom för SvD:s

räkning.

Det var fredagen den 20 juli förra året och det hade precis blivit känt att han dubblat innehavet i investmentbolaget Industrivärden till 4 procent av rösterna. Han hade blivit en maktfaktor att räkna med på Stockholmsbörsen. Aktieportföljen var värd över 12 miljarder kronor och han ägde fastigheter i Norrland värda, enligt egen uppgift, ”sju åtta miljarder kronor”. Allt detta hade han skapat efter försäljningen av det lilla bussbolaget han ärvde av pappan.

Vad vi inte visste vid det tillfället var att Industrivärden just passerat toppkursen.

Hans aktieportfölj skulle falla brant under hösten, vilket har lett till att hela hans imperium hotas av de krympande tillgångarna och de stora skulder han har tagit på sig för att finansiera expansionen. Även om värdet på börstillgångarna bara har fallit några miljarder, handlar det om aktier som sannolikt varit belånade, vilket satt en enorm press på den sjungande jämtlänningen.

Inga officiella uppgifter om hans finansiella status har framkommit. Men han har gjort en uppmärksammad försäljning av aktier i fastighetsbolaget Fabege där han drog in 100 miljoner kronor. Och i fastighetsjätten Wihlborgs, där han är störste ägare, har han under några månader under 2008 haft hela posten såld i en terminslösning. Konsekvensen av terminen var att den största ägaren i ett av börsens största fastighetsbolag under flera månader var okänd. Först för två veckor sedan gick posten tillbaka till Maths O Sundqvist.

Ska det största privata bettet på börsen på den här sidan millennieskiftet sluta i en krasch?

***

Starten

Den måttligt begåvade skoleleven ville egentligen bli brandman eller militär. Han blev miljardär. Navet i Maths O Sundqvists imperium är holdingbolaget Skrindan, helägt av honom själv. Närmsta familjen sitter i styrelsen, och han är själv både vd och ordförande. Där har Jämtlandsmiljardären samlat kontrollposterna i inte mindre än nio börsbolag, Norrlands största fastighetsbestånd, plus lite annat, som hästuppfödning, helikopterflyg och sågverk. Hur stora skulderna är, vet vi inte. Men det handlar sannolikt om en hel del. För det har gått fort, på bara ett par tre år har Sundqvist gått från tillgångar på 3 till något som i dag – brutto – är värt 18 miljarder kronor.

Redan i början på 2006 var det ett mycket imponerade bygge. De samlade tillgångarna i koncernen var enligt Skrindans årsredovisning 2,8 miljarder kronor. På pappret var skuldsättningen redan då hög, tillgångarnas redovisade värde låg bara obetydligt över skulderna. Marknadsvärdena var betydligt högre, visar Affärsvärldens uträkningar. Bara den noterade aktieportföljen kunde då säljas för drygt 4,0 miljarder kronor. På det kom fastigheter redovisade enligt försiktighetsprincipen till 690 miljoner kronor, i verkligheten snarare värda det dubbla.

Två tredjedelar av börsförmögenheten bestod vid den här tiden av en jättepost i verkstadskoncernen Hexagon. Ett bolag Maths O Sundqvist aldrig sålt en aktie i, och där han i två decennier långsamt köpt upp sig och till plats nummer två i ägarlistan. Långsiktighet har han alltid hyllat, Fredrik Lundberg är en förebild.

Utanför Jämtland var Maths O Sundqvist vid den här tiden mest känd som storägaren som räddade socialdemokratiska Länstidningen i Östersund från nedläggning 2004. I en lokalpatriotisk gest köpte Skrindan 90 procent, hyllades. När han året efter med hårda nypor tvingade bort den politiske chefredaktör Peter Swedenmark efter en lång konflikt, blev tonfallet från journalisteliten och vänsterpolitiker minst sagt annorlunda. I maj 2006 sålde Maths O Sundqvist tidningen till Mittmedia, ägare till värste konkurrenten ÖP.

I Finansstockholm var han redan välkänd, men av helt andra orsaker. Jämtlänningen har ena foten djupt begravd i Jämtländska Lit, men den andra står bekvämt på Stureplan. Maths O Sundqvist är dessutom en av de tyngsta investerarna i Mats Qvibergs och Sven Hagströmers bolagssfär, bekant med de flesta där. Han var och är dessutom en trevlig jävel. Rent av charmerande, en estradör. Han har inga direkta fiender i den annars så skoningslösa finansvärlden, men egentligen inte heller några nära vänner. Lite av en outsider.

***

Aktieköpen

Där stod han alltså i början av 2006, med en börsportfölj på 4 miljarder kronor och med en hanterbar skuldsättning. Stockholmsbörsen såg fortfarande ganska billig ut och Sundqvist bestämde sig för att tanka upp sig på allvar. Den första större affären kom under våren. Det handlade om köpet av en miljon B-aktier i SCA, till ett värde av 340 miljoner kronor. Det skedde ungefär samtidigt som han sålde sågverksrörelsen i familjebolaget Jämtlamell till just SCA.

Under fortsättningen av 2006 följde storaffärerna slag i slag, visar uppgifter från SIS Ägarservice och flaggningar. Via Skakel, ett av Skrindans många dotterbolag, flaggade han den 26 april för 10,7 procent av aktierna i börsnoterade Wihlborgs. Han blev i ett slag störste ägare i fastighetsbolaget. Aktierna var då värda 470 miljoner kronor. Posten ska senare dyka upp i ett märkligt sammanhang.

På hösten samma år köpte han aktier för 1,3 miljarder kronor i börsnoterade fastighetsbolaget Fabege och klev upp som störste ägare även där. I slutet på december gjorde han den sista storaffären under året – köpet av 1 490 000 A-aktier i Handelsbanksfärens maktbolag Industrivärden, då värda 400 miljoner kronor.

Kanske tyckte Maths O Sundqvist att tajmingen var rätt. Kanske kände han sig trygg med de enorma övervärden som byggts upp i Hexagon, vars aktiekurs mer än dubblats under 2005. När år 2006 var slut, hade han köpt aktier för 2,5 miljarder kronor, netto. Enligt Skrindans årsredovisning för samma år skedde förvärven nästan uteslutande med lånade pengar.

Men det var inget som oroade då. Hans börsportfölj steg i värde med nästan fem miljarder kronor samma år. Också den mest jordnära jämtlänning riskerar att tappa fotfästet efter ett sådant kanonår.

Maths O Sundqvist gick alltså in i 2007 med stort självförtroende. Balansräkningen var stark. Om inte på pappret så i verkligheten. Skrindansfären ägde vid årsskiftet börsnoterade aktier värda 8,7 miljarder kronor. Ovanpå det kom fastigheter, onoterade bolag och likvida medel för uppskattningsvis 2,5 miljarder kronor. Försiktigt räknat alltså totalt runt 11 miljarder kronor. Skulderna inklusive ställda säkerheter är redovisade till 5,8 miljarder. Det ger en verklig soliditet på runt 50 procent. En nivå som banker och mäklarfirmor säkert kände sig bekväma med. Jämtlänningens kassaflöde såg också minst sagt stabilt ut.

Årsredovisningen för 2006 är de senaste publika räkenskaperna från Maths O Sundqvists imperium. Sedan dess har varken Skrindan eller något av de helägda dotterbolagen lämnat in några rapporter till Bolagsverket.

Klart är att den redan stormrike jämtlänningen under 2007 fortsatte sin köpfest på börsen. Under året pumpade han netto in ytterligare 1,7 miljarder kronor på Stockholmsbörsen. Om det också gjordes med lånade pengar vet vi alltså inte. Men att döma av det tidigare agerandet och det faktum att han inte hade några andra pengahögar att ta av, verkar det som om även dessa köp finansierades med lån – enligt en välbeprövad metod:

1) Han köper aktier, till stor del för lånade pengar.

2) När kursen stiger, tar han nya lån.

3) För dessa pengar köper han ytterligare aktier.

Strategin är klassisk och mycket lönsam så länge kurserna pekar åt rätt håll. Men faller portföljen i värde är situationen minst sagt annorlunda. Då kan banken eller mäklarfirman i värsta fall ta till tvångsförsäljning för att skydda sig.

När 2007 var slut hade Maths O Sundqvists under två år köpt aktier på börsen för netto 4,3 miljarder kronor. Vilka banker som lånat ut pengar till honom är inte känt. Flaggningsmeddelandena har Skrindans olika bolag som avsändare och Maths O Sundqvists signatur. Men den som läser faxen riktigt noga, kan se på den autogenererade avsändarraden att de i flera fall är skickade från investmentbanken Carnegie eller från HQ Bank, där han själv är storägare. Men dessa uppger ingenting om sina kunder, då det ligger inom banksekretessen.

***

Finrummet

Trots att börsen började visa tydliga överhettningstecken sommaren 2007 var bilden fortfarande ljus för Maths O Sundqvist. Han hjälptes av Hexagon, som fortfarande stod för halva värdet i hans börsportfölj.

Under juni gjorde Maths O Sundqvist affären som skulle placera honom i börsens absoluta finrum. Då köpte han ytterligare drygt 6 miljoner röststarka A-aktiker i Industrivärden för en nettokostnad på omkring 800 miljoner kronor. Att han valde just A-

aktier var en ägarmarkering.

– A-aktierna visar på långsiktighet. Det handlar också om vart mina investeringar ska ta vägen i slutändan. Det kanske är till investmentbolag som Öresund och Industrivärden, som representerar ett brett spektrum av det bästa vi har i Sverige, sa Maths O Sundqvist när han intervjuades av Svenska Dagbladet i juli i fjol.

Utan att han gjorde något väsen av sig seglade han upp till tredje störste ägare i Industrivärden. Med 4,0 procent av rösterna var bara Handelsbanksfären och förebilden Fredrik Lundberg tyngre i det anrika maktbolaget. Även om Industrivärdenköpet skänkte glans var tajmingen under alla omständigheter usel. Den 12 juli 2007 toppade kursen och har sedan dess fallit med 27 procent, betydligt mer än börsen som helhet. Under hösten köpte Maths O Sundqvist ytterligare 750 000 Industrivärdenaktier, för uppskattningsvis 122 miljoner kronor. Uppenbarligen var han fortfarande optimist.

Den 1 november 2007 prydde han tidningen Dagens Industris förstasida, sittande vid ett piano. Rubriken: ”Bäst i år – Maths O Sundqvist spelar ut börsens maktfamiljer”. En success story, där Hexagon hade lyft hans portfölj. Aktieportföljen var då värd drygt 12 miljarder kronor, trots att Industrivärden vände nedåt redan i juli, Fabege i februari.

Maths O Sundqvist var inte citerad i artikeln. Han har inte gjort några större intervjuer sedan vi träffades i taxin till Arlanda. Det finns skäl till tystnaden. En vecka efter DI:s förstasida vände också kursen i Hexagon kraftigt nedåt. Ankaret i portföljen hade släppt.

Men det var inte bara aktier som han hade köpt.

***

Fastighetsköpen

Att Maths O Sundqvists köpräd på börsen väckte uppmärksamhet vet vi. Mindre känt är att finansmannen under samma period investerade motsvarande belopp i fastigheter. Sedan länge var han en stor fastighetsägare i hemtrakterna. Innehaven var främst samlade i Fastighetsbolaget Östersund-Storsjön, förkortat till Fabös. Jämtlandsmiljardären hade, som nämnts, också under en längre tid köpt aktier i noterade fastighetsbolag.

Under våren 2007 bestämde han sig för att utvidga imperiet. Och det ordentligt. Sedan några år ägde Skrindanbolaget Jemtia 20 procent i Norrlands största fastighetsbolag, Norrvidden. Den 25 maj klippte Maths O Sundqvist till. Han köpte då de resterande 80 procenten. Säljare var fem norrländska Länsförsäkringsbolag.

Norrvidden ägde då fastigheter till ett marknadsvärde av 4,5 miljarder kronor. Det framgår av ett pressmeddelande, där det också står att Carnegie var Skrindans rådgivare i affären.

Själva köpesumman har aldrig avslöjats. Men genom att flera av säljarna, Länsförsäkringsbolagen, redan har publicerat sina årsredovisningar går det att baklänges räkna ut att han betalade cirka 1,2 miljarder för säljarnas gemensamma holdingbolag Norhold. Den summan representerar med största sannolikhet det egna kapitalet i Norrvidden, med en premie. Ovanpå det kom mångmiljardlånen på fastigheterna. Totalt tänjdes Skrindankoncernens balansräkning med uppskattningsvis runt 4-5 miljarder kronor, liksom lånebördan. Under resten av 2007 nettoköpte dessutom Norrvidden fastigheter till ett marknadsvärde på cirka en miljard kronor.

***

Nedgången

När 2007 var slut hade han alltså köpt aktier för över 4 miljarder de två senaste åren, och fastigheter för uppskattningsvis 6 miljarder kronor. Som mest hade börsportföljen varit värd 12,3 miljarder kronor. Vid årsskiftet hade den fallit till 10,9 miljarder och var på väg nedåt. Det var inte konstigt att det hade börjat snackas på marknaden om hur tillståndet egentligen var för den skönsjungande finansmannens finanser. Affärsvärlden nåddes vid den här tidpunkten av flera uppgifter om att Maths O Sundqvist skulle vara hårt pressad av flera mäklarfirmor runt Stureplan och Kungsträdgården.

I januari inträffade en händelse som verkligen fick marknaden att tro att allt inte stod rätt till. Då sålde han Fabegeaktier för 100 miljoner kronor, en affär som blev en snackis på finansmarknaden.

– Någon måste ju bäras ut i varje börsnedgång, det kanske är han den här gången, sa då en källa till Affärsvärldens ryktesspalt Börsgolvet.

Nyhetsbyrån Direkt lyckades få tag på honom 19 mars. Det var i samband med ett flaggningsbesked om att han köpt ytterligare några tiondelar av aktierna i Hexagon. Priset var bra och han gillade bolaget, sade han. På frågan om hur det egentligen stod till med hans börsimperium var svaret mycket kort.

– Jag har inga kommentarer.

Det finns naturligtvis en möjlighet att ryktena har spridits av spekulanter som tagit position på att Maths O Sundqvists bolag ska sjunka i värde. Men det finns också tecken på att finansmannen varit tvungen att vidta mer eller mindre desperata åtgärder för att hålla sig flytande. Att köpen i Hexagon var mest ett försök att visa upp en god fasad.

Ungefär samtidigt skedde dock en annan, nästan helt ouppmärksammad affär som verkligen ställer frågor om ställningen i Sundqvistimperiet. Som nämnts hade Maths O Sundqvist blivit störste ägare i börsnoterade Malmöbaserade fastighetsbolaget Wihlborgs. Den 13 mars i år flaggade han för att hela posten i Wihlborgs var såld. Aktier till ett värde av 540 miljoner kronor hade bytt ägare: 10,7 procent av bolaget.

Men det var inte en ren försäljning. Posten var placerad på en kort rullande termin, som förföll den 31 mars. Sedan skulle den förlängas ytterligare en månad.

Enligt flaggningsmeddelandet var ägaren till terminen Maths O Sundqvist. Han var själv på plats på stämman i Malmö den 23 april. Han röstade då personligen för hela kontrollposten på 4 110 200 aktier. Och hans närmsta medarbetare Helen Olausson valdes för ytterligare ett år i styrelsen. På detta ytterst ovanliga sätt kontrollerades aktierna i Wihlborgs till och med den 15 maj. Under perioden förlängdes terminen två gånger.

Under de två månaderna hade Finansinspektionen registrerat nio flaggningar om att Wihlborgs bytt huvudägare. Det är sannolikt någon form av börsrekord. Konstigt nog väckte det ingen större uppmärksamhet. Kanske för att det uppfattades som en interntransaktion, kanske för att finansiella instrument anses som krångliga. Kanske för att Skrindankoncernen inte alls gjorde något väsen av saken. Wihlborgs är inte heller det mest bevakade bolaget på börsen.

En termin är ett avtal om att köpa eller sälja en tillgång till ett visst pris vid en viss tidpunkt. I det här fallet aktierna i Wihlborgs. Det finns normalt dussintals användningsområden för terminer. Men varför Maths O Sundqvist köpte och sålde en aktiepost till sig själv ett antal gånger har betydligt färre logiska förklaringar.

Den mest uppenbara förklaringen är att terminen gav möjligheter till att kortsiktigt frigöra pengar. I praktiken skulle han då ha sålt kontrollposten, mot löfte att få köpa tillbaka den, och dessutom få lov att utnyttja rösträtten. På så vis skulle Maths O Sundqvist kunnat få kontanta medel, men slapp nesan att behöva göra sig av med synliga tillgångar.

Om det verkligen var en akut likviditetskris som stod bakom den mystiska terminen vet vi inte. Men vi vet att Maths O Sundqvist under april och maj har fått 377 miljoner kronor i kontanter på utdelningar från sin noterade portfölj, vilket borde ha minskat pressen påtagligt i finansmannens depåer.

Den 15 maj flaggade Skrindanbolaget Styttingen en sista gång för att det hade köpt kontrollposten i Wihlborgs, och att terminen nu alltså var borta. Kontaktperson på flaggningen var Peter Lindh, vd för Jemtia, ett annat av Skrindans bolag. Till nyhetsbyrån Direkt sa han att transaktionen handlade om att ”Maths O Sundqvist-sfären samlar upp de noterade fastighetsinnehaven i ett bolag, Styttingen”.

***

Stämman

Den 6 maj 2008. Solen skiner i Stockholm. Alldeles strax ska Hexagons bolagsstämma börja på Kungliga Ingeniörsvetenskapsakademien på Grev Turegatan. I lobbyn, bland ytterrockarna och jackorna, talar Maths O Sundqvist i sin mobiltelefon.

Hexagon är numera hans enda styrelseuppdrag i ett börsbolag, i fjol satt han även i Öresund och Fabege. I stället har han låtit sin högra hand Helen Olausson väljas in i styrelserna för de börsnoterade fastighetsbolagen Klövern, Wihlborgs och Fabege.

Verkstadskoncernen Hexagon, bulken i hans förmögenhet, den styrelsen lämnar han inte i första taget. Där har han suttit sedan 1991. Och det är därför vi är där. Affärsvärlden har under de senaste månaderna sökt Maths O Sundqvist vid flera tillfällen. Men han har gått under jorden och bytt telefonnummer. Intervjuförfrågningar har inte ens besvarats. Men här är han, i egen hög person. Vi skakar hand.

– Det har varit mycket på sistone, säger han, inte alls ovänligt. Snarare lite skuldmedvetet.

Maths O Sundqvist tittar sig omkring efter Helen Olausson, den som sköter hans kontakter med omvärlden. Vi går nedför en spiraltrappa, mot själva stämman. Och där väntar hon. När hon ser att en journalist flankerar hennes chef ser hon lite trött ut.

– Vi håller kontakten, säger miljardären på sin vackra tenorjämtländska.

Affärsvärlden har inte hört något av vare sig honom eller någon annan från Skrindansfären sedan dess.

—

fFår köra med tungt släp

Namn: Maths O Sundqvist.

Född: 1950 i Kaxås nära Östersund.

Bor: På en gård i Österåsen i Jämtland. Äger också Högfors slott utanför Häggenås tre mil norr om Östersund, det tiotusen hektar stora naturvårdsområdet Henvålen i Härjedalen samt en lägenhet i centrala Stockholm.

Familj: Gift, tre barn.

Utbildning: Nioårig grundskola, treårigt handelsgymnasium.

Karriär: Maths O Sundqvist tog över familjens bussbolag 1973, expanderade och sålde det till kommunen 1979 för knappt 9 miljoner. Han investerade pengarna i fastigheter, rörelser och på börsen. Är sedan dess främst affärsman.

Intressen: Opera. Studerade på heltid klassisk sångteknik på Birka folkhögskola i Jämtland i slutet av 1990-talet. Tillsammans med hedgefondlegenden Patrik Brummer arrangerar han Fävikens operafestival i Jämtland. Äger också ett tiotal travhästar.

Bokstäver i körkortet: A, BE, CE, DE.