Rädda vad som räddas kan

När uppståndelsen lagt sig kring Martin Lundstedts fanflykt till värsta konkurrenten Volvo återstår frågan om vad som nu händer med Scania.

När Martin Lundstedt år 2012 efter 20 år i firman tog över efter Leif Östling som försteförare i lastbilsjätten Scania var han tydlig på en punkt. I en Affärsvärlden-intervju deklarerade han att exempelvis forskning och utveckling och inköp inte skulle integreras med Volkswagen.

-Det är inte frågan om integration med MAN, sade han då.

Sedan dess har Volkswagengruppen som bekant köpt hela Scania. Aktien avnoterades i juni förra året, och med Martin Lundstedts uttalade synpunkt var det naturligtvis bara en tidsfråga innan han skulle tröttna och köra vidare.

När uppståndelsen lagt sig kring hans fanflykt till värsta konkurrenten Volvo – där Lundstedt som är lättillgänglig på ett helt annat sätt än företrädaren på Volvo, Olof Persson, utan tvekan kommer att ändra på inte minst informationspolicyn – återstår frågan om vad som nu händer med Scania.

Erfarenhetsmässigt är industriella utköp från börsen, av den typ som Volkswagen gjorde med Scania, chansningar som går hem ungefär varannan gång. En förutsättning för att alla de synergier som köparen brukar räkna med ska gå att räkna hem är förstås att den högsta ledningen tror på planerna.

Varningstecken har inte saknats på senare tid. Så sent som i februari tvingades Lundstedtföreträdaren Leif Östling bort från sin plats i koncernledningen i Scanias moderbolag Volkswagen.

Nu har alltså också den högste kvarvarande chefen bekänt färg och räddat sitt skinn. Hans närmaste chefer är rimligen skolade i samma antiintegrations-tänkande. Att ledningen inte är med på uppköpståget är naturligtvis risker som VW-topparna, med Scania-ordföranden Martin Winterkorn i spetsen, har räknat med. Nu vidtar en balansakt där de tyska ägarna till varje pris måste rädda Scania-investeringen för framtiden.

I första hand handlar det om att sätta en ny man (att det skulle blir en kvinna är högst osannolikt) vid ratten och lyckas katalysera ett positivt driv utifrån de inneboende motsättningarna mellan de lojala Scaniaiterna och Volkswagen-cheferna.

En ny svensk i toppen riskerar att kallas för marionett . En tysk efterträdare rimmar illa med de löften om självständighet som VW har ställt i utsikt för Scania. Så bli inte förvånade om det inom något halvår dimper ner en neutral toppchef från ett tredje land på huvudkontoret i Södertälje.

 

 

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.