Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Riskkapitalets skygga stjärna

2011-10-25 21:00
Björn Savén. Foto: Jörgen Appelgren, Affärsvärlden.

Om någon är Mr Riskkapitalist i Sverige så är det Björn Savén. Han tog hit idén, har behållit greppet om tronen och är rikast. Även om andra är hack i häl.

Den som vågar sig upp till utköpsbolaget IK Investment Partners kontor ovanför kändiskrogen Riche i Stockholm, där Björn Savén regerar, möts av tystnad och stängda dörrar.

Om man i stället tittar upp till Robert Andreen på Nordic Capital några kvarter bort hörs skratt och prat. Så beskriver en van gäst hos riskkapitalisterna skillnaden mellan firmorna.

Och tyst är precis vad det är i korridoren fram till konferensrummet med utsikt över Nybroplan när Affärsvärlden besöker IK. Firman är Björn Savén, säger en annan person som är bekant med företaget.

– Han är medveten om sin position och vad han åstadkommit, så någonstans ”kräver” han en extra respekt. Han är ytterst korrekt och ingen man spånar högt med och säger vad som faller en in. Man måste skärpa sig lite. Han är inte en typisk svensk företagsledare, snarare amerikansk, säger en tredje person som har jobbat i ett av IK:s portföljbolag.

Korrekt var ordet. Björn Savén är uppenbarligen skärpt och samhällsintresserad. Den 61-årige miljardären svingar sig med intellektuell lätthet mellan riskkapitalbranschen, EU:s kemikaliedirektiv Reach, euron, finanskrisen, anklagelser om girighet, pengar, jakt och film. Men det enda personliga som Björn Savén säger under intervjun är:

– Det värsta som hänt var när min pappa gick bort när han var 50 år. Då var jag 26 år gammal. Allt annat står i en annan klass. Han fick en hjärtinfarkt. Han rökte väldigt mycket.

– Jag har hanterat det på två sätt: Jag röker inte och jag är en stark talesman internt på IK för att inte investera i tobaksverksamhet. Nu är det så lyckligt att de flesta investerare inte gillar tobaksinvesteringar. Men tyvärr är det så att om du tittar på Swedish Match och Philip Morris så har de varit jättebra investeringar.

– Jag gick andra året på Harvard Business School då och det var en viss faktor i att jag återvände till Sverige efter studierna.

Savéns far var vd för Ytong, sedermera Yxhult, och byggde upp bolagets tyska verksamhet.

– Eftersom jag har varit i Tyskland i ur och skur sedan tioårsåldern talar jag tyska. Huvudkontoret låg i Hällabrottet och vi bodde i krokarna där.

När vi går över på tillståndet i riskkapitalbranschen säger Savén att det är för tidigt att dödförklara den. Det har bland annat talats om att de hårdare kapitalkraven på bankerna och oro på marknaderna har gjort det svårt för riskkapitalbolagen både att dra in pengar till sina fonder och låna pengar vid företagsköp.

– Fonderingsmarknaden är bättre än kreditmarknaden. Det som är spännande just nu, och svårt, är att finna alternativa kapitalkällor till värdepappersmarknaden för obligationer och högriskobligationer, säger Savén.

– Vi tror att i vårt segment, det mellanstora till lite större segmentet, är det fortfarande möjligt att sätta ihop ganska stora lånefinansieringar, några enstaka miljarder, till företagsförvärv. Det är dock svårare att göra riktigt stora affärer, men sådana affärer gör inte vi.

Visserligen är det slut på enkel låne­finansiering, men inget totalstopp.

– Vi har ju gjort tre bra investeringar under året och gjort tre vettiga exits – mycket bra exits till och med. Charlotte tycker att jag skulle ta i lite, säger han och nickar till kommunikationschefen Charlotte Laveson.

IK har köpt två franska bolag och ett holländskt, samt sålt ett belgiskt och två franska företag. Målet är tre till sex investeringar och avyttringar per år. Om det blir fler affärer i år återstår att se.

– Det räcker med tre, säger han. Men tillägger att om IK får chansen kan bolaget göra fler.

Före hösten 2008 tonade Björn Savén ner allvaret i finanskrisen, men sedan stod plötsligt det amerikanska försäkringsbolaget AIG och den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers vid konkursens rand.

– Jag var faktiskt i Washintgon DC när Lehman föll. Jag fick besked kvällen innan att AIG skulle räddas och jag pustade ut. Men sedan klockan sju på morgonen slog jag på CNN och då var rullgardinen ner. Det var absolut glasklart vad som skulle ske.

Björn Savén är försiktig när han pratar om riskkapitalmarknaden, uttrycker sig avmätt och är noga med att betona att han pratar generellt. Han har bett att få frågor i förväg och bitvis sneglar han ner mot ett skrivet manuskript. När det gäller att dra in pengar till IK (tidigare Industri Kapital) så får han inte säga något enligt amerikanska regler.

Inte oväntat försvarar han den hårt kritiserade riskkapitalbranschen, som gjort sig känd för att högbelåna portföljföretagen via utländska holdingbolag, trolla bort skatt genom ränteavdrag, de så kallade räntesnurrorna, och sedan så snabbt som möjligt sälja bolagen vidare.

– Vår tidshorisont är vår och nästa ägares. När vi gör en investering tänker vi i alla fall sju år framåt, för vi investerar på tre fyra år och nästa ägare tre fyra år.

– Jag skulle vilja säga att riskkapitalbranschens adelsmärke är fokus på kärnverksamheterna i de företag vi sköter.

– Det gäller att vilja göra förändringar och det är vi bra på.

– Jag tror att man ska vara utomordentligt försiktig med att begränsa ränteavdrag om man i ett land ska ha en stark tillväxtagenda.

I skrift har han varit debattglad ­ibland, både när det gäller riskkapitalbolag och euron. Han är emot utformningen av EU:s fonddirektiv, som är till för att reglera hedgefonder men även omfattar riskkapitalbolag. Bland annat måste riskkapitalbolag registrera sig och ha en viss kapitaltäckning. Det blir dyrt, utan att ge något ytterligare investerarskydd, hävdar han.

– Det här kommer säkerligen att betyda att nivån på pengar som är tillgängliga för venture capital eller för mindre och mellanstora private equity-företag kommer att vara 5–10 procent lägre än det skulle ha varit.

Med andra ord kommer, enligt Savén, var tionde till tjugonde riskkapital­investering i Europa inte att äga rum.

– Vad tror du Anne ville att vi skulle säga mer, Charlotte? säger han plötsligt.

Anne är Anne Holm Rannaleet som var med från start i IK och som återvänt från pensionen för att lobba i Bryssel.

– Det är värt att notera att även Demokraterna i USA under Obamas ledning inte har lagt på någon börda utöver en ren registrering för riskkapitalbolag i USA.

Inte så underligt kanske med tanke på hur maktapparaten beskrivs i filmen Inside Job – det kryllar av personer från Wall Street i Vita huset. Björn Savén lyser upp, jo, han har sett filmen.

– Jag har sett Al Gores film också. Och läst Björn Lomborgs bok.

Filmen ”En obekväm sanning” handlar om att stoppa växthuseffekten, medan boken ”Världens verkliga tillstånd” hävdar att den inte existerar.

– När det gäller miljöfrågan har jag en väldigt enkel inställning och det är: det är dumt att chansa. Med andra ord bör vi vara försiktiga och rätta till så mycket vi kan så fort det går.

Ändå har han varit med om att lobba för att EU:s kemikaliedirektiv Reach inte skulle bli så hårt för företagen.

När det gäller euron är Björn Savén fortfarande för – trots problemen med Grekland och andra länder.

– Under de här tolv åren så har Sverige haft en valutakurs som gått från ungefär 8,75 mot euron ner till runt 11,25 och tillbaka upp till 9,20. Under mellantiden har svensk industri, svenskt näringsliv och svenska konsumenter betalat väsentligt mycket högre räntor än vad vi skulle ha gjort om vi varit med i euron. Netto tror jag att Sverige till dags dato skulle ha haft en liten men dock fördel av att vara med.

Inget abstrakt ämne tycks vara för ointressant för Björn Savén. Men familjen vill Björn Savén inte prata om. Barnen är vuxna nu. Tidigare har det gått att läsa att ett av dem jobbat på IK.

– Inget barn jobbar på IK. Det har bara varit sommarjobb och praktikjobb.

Själv gjorde Björn Savén kometkarriär på Esselte efter Handelshögskolan och MBA på Harvard Business School. Bolaget var ett konglomerat med tentakler långt utanför Sveriges gränser. Då berättade han för pressen att hustrun Inger, som var produktchef på Unilever, fått motsvarande jobb när de flyttade till London och att hon blivit barnledig med tredje barnet vid flytten till Long Island utanför New York.

– I USA var det svårt med grönt kort, men hon har haft en del styrelseuppdrag och några andra uppdrag.

Som chef för Esseltes nordamerikanska kontorsmaterialdivision köpte och sålde Björn Savén bolag. Han började fundera på att göra det i egen regi.

– Utanför familjelivet är väl det bästa som hänt mig att jag sommaren 1988 kom till beslutet att satsa på riskkapitalbranschen.

Tillsammans med SEB skapade han Enskilda Ventures, baserat i London.

– Det var en oerhörd pionjäranda. Branschen uppstod först 1975 när KKR gjorde sin första fond.

Hälften av vinsten gick till Enskilda, hälften till Björn Savén och hans kollegor. I bankkrisen i början av 1990-talet krävde Finansinspektionen att Enskilda skulle sälja fonden och Björn Savén köpte ut bolaget för en hemlig summa. Några lån behövde han dock inte ta.

– Jag kunde behålla mitt hus i England. Jag bodde i England i grova slängar 1979–1996 med avbrott för några år i USA. Men det var en ganska stor utmaning. Det var som att investera under fjärde kvartalet 2008, för utköpet ägde rum första kvartalet 1993 när SEB:s aktie var värd en varmkorv.

– Man visste inte om man kunde fondera nästa fond när jag köpte den här verksamheten, så det var en riktig risk. Man visste i stort sett ingenting, men ett år senare så hade vi rest vår andra fond i egen regi.

Industri Kapital, som bolaget då hette, var på rull och en lysande stjärna. Men år 2000 kallades Björn Savén ”gossen Ruda” i pressen för att Industri Kapital hade lagt ett bud på Perstorp som sedan drogs tillbaka. Inte blev det bättre av att Industri Kapital hade satt tre bolag på börsen – Intrum Justitia, Oriflame och Alfa Laval – vilkas aktier föll. Det hela löste sig och blev till slut bra affärer för investerarna. Hur det kändes i snålblåsten har Björn Savén inte mycket att säga om.

– Ibland tycker man att det är jobbigt, ibland tycker man att ”det där var väl ingenting.” De som är nära får bära en börda och det har de inte gjort sig förtjänta av.

När två delägare – Samir Kamal och Thomas Ramsay – hoppade av IK 2006 blev Savén i media anklagad för att ta för stor del av vinsten själv. Redan år 2001 hade Harald Mix slutat för att starta det egna riskkapitalbolaget Altor och år 2005 hade partnern Christian Salamon lämnat. Avhopp är annars ovanliga i riskkapitalbolag, eftersom investerarna låser upp sig i fonder under fem till tio års tid. Men hur det kändes att bli anklagad för att vara girig vill Björn Savén inte svara på.

– Jag kan säga att i varje fond vi har genomfört har våra större investerare gått igenom både den och våra ekonomiska villkor.

Är du hårdhudad?

– Ja, både och. Eller nej, hårdhudad är jag inte. Men jag är stridsduglig, om du förstår vad jag menar. Sedan kan det vara jobbigt.

På den stora festen i London i augusti 2009, tjugo år efter att Enskilda Ventures stängt sin första fond, lyste avhopparna med sin frånvaro, enligt en källa.

Hur har pengarna förändrat dig?

– Jag tror mitt liv inneburit så stora förändringar på andra plan att det bara varit en av olika stora förändringsfaktorer i livet.

Vad han investerar i, förutom IK:s fonder, vill han inte berätta om.

När det gäller b råken i Orklas och Vattenfalls styrelser, år 2001 respektive år 2011, svarar han inte på hur han själv mått. I Orkla blev han utslängd av nya storägaren Stein Erik Hagen, på grund av IK:s nära kopplingar till Orkla. I Vattenfall fick han tillfälligt ta över ordförandeposten när Lars Westerberg åkte ut. När sedan regeringen valde Lars G Nordström som ordinarie ordförande och Savén som vice hoppade han helt sonika av.

– Lars G Nordström är en riktigt bra ordförande. Då ska han få genomföra sin agenda. Det andra skälet är att mitt yrkesliv i första hand måste handla om IK, inte om Vattenfall.

Ändå sitter Björn Savén kvar i delstatliga Nordeas styrelse. Med andra ord verkar han vara en av regeringens favoritdirektörer. Dessutom har han fått flera medaljer, en svensk kunglig medalj, en finsk utmärkelse, kommendörstecknet av Finlands Lejons orden, och en tysk utmärkelse, Bundesverdienstkreuz Deutschlands, Ritter Erste Klass.

– Jag är oerhört ödmjuk och tacksam och glad.

Men han säger sig inte umgås i kungens krets.

– Jag har blivit bjuden på kunglig jakt en gång.

Savén är road av jakt och har stora egna jaktmarker. År 1999 köpte han Djursnäs utanför Nynäshamn för 53 miljoner. Men han bor på Östermalm i Stockholm samt i London.

Men trots att han är medaljerad direktör granskar Skatteverket hans och de andra IK-delägarnas skatteupplägg. De påstås ha slussat sina så kallade vinstdelningar vid företagsaffärer vidare till privata bolag i skatteparadis. När pengarna sedan tagits hem till Sverige ska delägarna endast ha betalat 25 procent i kapitalskatt, i stället för vanlig löneskatt på 55 procent samt arbetsgivar­avgifter.

– Vi betalar de skatter vi ska och vi får se hur det här utvecklar sig.

Själv är Björn Savén numera ordförande för IK. När det gäller generationsväxling lyfter han fram sin verkställande ledning.

– Min utveckling blir att tillbringa mer och mer tid i London. Där har vi vårt största kontor och vår huvudsakliga utveckling. Dessutom har vi ett mycket kompetent lag i Stockholm med Helena Stjernholm i spetsen.n

Sveriges meste riskkapitalist

Yrke: Sveriges meste riskkapitalist, grundare av IK Investment Partners (tidigare Industri Kapital).

Familj: Fru och tre vuxna barn.

Bor: Stockholm, London och på godset Djursnäs utanför Nynäshamn.

Förmögenhet: Sägs uppgå till ett par miljarder.

Präglad av: Sin fars hastiga död.

Fritid: Jagar gärna men äger ingen hund. Han blev allergisk i 30-årsåldern.

Birgitta Forsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom