Senaste flugan inom fondmodet

De flesta finansiella uppfinningar brukar komma från USA. Så även den senaste trenden inom fondförvaltning: det som kallas för 130/30-fonder. Som ibland heter extended alpha, active extension eller relaxed long-only. Namnen antyder vad förvaltningsmodellen går ut på. Men särskilt begripligt är det inte.

Amerikanska pensionsförvaltare har jobbat på detta sätt ganska länge. Nyheten är att det startas fonder som är öppna för privata investerare. Affärsvärlden har tidigare skrivit om strävan att skilja alfa från beta, det vill säga den del av avkastningen som förvaltaren presterar, respektive den som genereras automatiskt när börsen går upp. Nu tar branschen ytterligare ett steg i jakten på alfa.

En aktiefond har hela kapitalet investerat i aktier. Förvaltaren kan köpa en aktie eller låta bli. Men han har ingen möjlighet att tjäna pengar på dåliga bolag som väntas gå sämre än marknaden som helhet. Det har en hedgefondförvaltare. Han kan låna aktier, sälja dem – för att sedan köpa tillbaka när kursen gått ned. En teknik som kallas för att blanka eller gå kort.

130/30-modellen bjuder delvis på samma möjlighet. Förvaltaren kan blanka aktier för motsvarande 30 procent av fondens kapital och använda pengarna till att köpa akter med potential. Dessa läggs till den befintliga portföljen och ger därmed en bruttoexponering på 160 procent. Strategin gör att duktiga förvaltare kan prestera bättre och även tjäna pengar på sina säljrekommendationer. Att fonderna kallas för just 130/30 beror på att det är den fördelning som är vanligast. Naturligtvis går det att ändra kvoten till 110/10, 150/50 eller vad som önskar.

Det finns en anledning till att dessa fonder kommit i ropet just nu. EU-kommissionen har tolkat fondreglerna UCITS III som att det är möjligt för vanliga aktiefonder att använda derivat och därmed kunna få en negativ exponering som ger samma effekt som att blanka aktier. För att detta ska kunna genomföras behöver även lokala regler ändras. Besked om detta väntas 23 juli.

Nu är det inte så enkelt att en vanlig aktiefond kan förvandlas till en 130/30-fond. Fondbolaget måste först ansöka om att få ändra inriktning. Exakt hur detta ska gå till är ännu inte klart. Men Finansinspektionen kommer att göra en bedömning om ändringen är skälig med tanke på det ursprungliga avtalet. Det vill säga, högre risk accepteras inte. För att UCITS III-reglerna ska gälla får bruttoexponeringen vara max 200 procent, det vill säga relationen får inte vara högre än 150/50. Annars är fonden en specialfond, precis som tidigare.

De 130/30-fonder som finns i Sverige i dag är klassade som specialfonder. Men tro inte att det är några hedgefonder. Vid första påseende kan en long/short equity hedgefond verka ganska lik. I båda fondtyperna köper förvaltaren aktier han gillar och blankar dem som väntas gå ned. Men i 130/30-fonden är andelen förutbestämd. I hedgefonden kan den variera över tiden beroende på marknadssyn. Det gör att investerarna är mer utlämnade åt förvaltarens skicklighet. Dessutom har hedgefonder ofta betavärde som är lägre än ett. Det vill säga fonden rör sig mindre än index oavsett om börsen går upp eller ned.

En 130/30-fond har inte samma möjlighet att tjäna pengar på nedgång. I och med att nettoexponeringen mot börsen är lika stor som en vanlig aktiefond kommer fonden att tappa i värde om börsen faller. Poängen är i stället att kunna skapa lite högre avkastning än marknaden som helhet över tiden.

Fondbolagen är entusiastiska till modellen och många talar om att starta 130/30-fonder, men så här långt finns det inte särskilt många tillgängliga på den svenska marknaden.

I PPM finns det bara en fond av denna typ, Pictet Funds Japanese Equities 130/30. Som vanligt är det en ganska duktig avgiftsrabatt jämfört med att köpa fonden på annat sätt. Ordinarie förvaltningsavgift är 1,7 procent per år, medan PPM-spararna betalar 0,82. Denna fond är ett bra exempel på hur strategin är tänkt att fungera. När börsen går dåligt hänger fonden med. Hittills i år har den backat 11 procent, medan index gått ned 9,5. Den senaste månaden har köparna kommit tillbaka och fonden har stigit med 7,4 procent när index presterat plus 4,3.

Först ut bland de svenska fondbolagen är Brummer & Partners med Arbor European Equity som startades i december 2007. Fonden har haft lite oflyt. Förvaltarduon Erik Sprinchorn och Peter van Berlekom splittrades för en månad sedan då den sistnämnde hoppade av till förmån för ett nytt jobb på Nordea. Nu väntas förstärkning med en eller två förvaltare. Till dess kan vi konstatera att Arbor uppfyllt förväntningarna. Sedan årsskiftet har fonden backat 11 procent, vilket är 2 procentenheter bättre än index. Arbor tar betalt enligt den vanliga modellen för specialfonder, det vill säga en kombination av fast och prestationsbaserad avgift. Den fasta delen är 1 procent per år och när förvaltaren slår sitt jämförelseindex kostar det spararna 20 procent av uppgången utöver index.

JP Morgan har också några fonder av denna typ, två med inriktning på europeiska aktier och två som investerar i amerikanska aktier. Här har bolaget valt att bara ta ut en fast årlig avgift om 1,5 procent, det är i linje med vad en vanlig aktiefond brukar kosta. Schweiziska UBS säljer sin fond med det krångliga namnet Key Selection Sicav 2 US Equities 130/30. Den investerar i amerikanska aktier. Och räkna med att det dyker upp fler framöver. Fondjätten Fidelity lanserade sin 130/30 Large Cap Fund för ett par veckor sedan. Blackrock har en motsvarande fond som heter Large Cap Core Plus.

nullnullnullnull