Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

SPP i kläm

1998-05-06 08:00

SPP kläms av den ökande konkurrensen på pensionsmarknaden.Bolaget agerar passivt när dess lönande monopol luckras upp.

Ett monopolföretag vars marknad öppnas för konkurrens har detinte lätt. Men en del bolag hanterar läget bättre än andra.Sedan telekombranschen släpptes fri i slutet av 1980-talet hartill exempel Telia bytt skepnad och framstår nu som ettslagkraftigt företag.

HELT NYA FÖRUTSÄTTNINGARUtgångsläget för SPP var snarlikt. Under decennier hade bolaget,som kontrolleras till lika delar av arbetsgivarna ochtjänstemannafacken, monopol på privattjänstemännenstjänstepensioner (påbyggnadspensioner ovanpå folkpension ochATP). Men under de senaste åren har pensionsmarknadenavreglerats i snabb takt. 1990 var den del avtjänstepensionsmarknaden där det rådde monopol dubbelt så storsom den konkurrensutsatta, det vill säga den där anställda ochföretag fritt kan välja pensionsbolag. År 2000 väntas relationenvara den omvända.

Hur har SPP valt att hantera omvärldsförändringarna? Hur storaär dess chanser att lyckas? Och kan SPP positioneras om från attvara ett monopolföretag inriktat mot arbetsgivarorganisationeroch fackförbund till att bli ett pensionsbolag som ävenappellerar till individer, entreprenörer och tillväxtföretag?För att kunna svara på de frågorna måste vi titta på hur SPP harvuxit fram och hur det står sig i relation till konkurrenterna.Bolaget grundades redan 1917. Liksom alla andra livbolag iSverige är det ömsesidigt, det ägs alltså av försäkringstagarna(företagskunderna och deras anställda). Dessa ägarerepresenteras sedan, är det tänkt, av arbetsgivarföreningen, SAF,och privattjänstemannakartellen, PTK. 1960 fick SPPmonopolställning som förmedlare av tjänstepensionerna ITP,industrins och handelns tilläggspension, och TGL,tjänstegrupplivförsäkring.

Privat pensionssparande är relativt nytt i Sverige, men SPP haralltså varit med länge. Inget annat pensionsbolag har sådanerfarenhet och sådan vana vid att hantera stora kund- ochsparvolymer. Koncernen förvaltar i dag 315 miljarder kronor ochhar 39.000 kundföretag. Tack vare stora volymer har SPP namn omsig att kunna förvalta stora pensionsbestånd rationellt ocheffektivt.

Den här ljusa sidan av historien är inte lika känd som detsolkiga kapitel som avslutades i höstas, då S-E-Banken köpteSPP:s strategiska aktiepost i Trygg-Hansa. Därmed avslutades deäventyr som bolaget gav sig ut på under Krister Hertzenschefstid i skiftet mellan 1980- och 1990-talen.

Fastighetsaffärerna i Storbritannien och förluster i Trygg-Hansaoch Gota Bank har allt som allt kostat SPP:s försäkringstagarecirka tio miljarder kronor i realiserade och orealiseradevärdeförluster.

SVITER FRÅN DET GLADA 80-TALETSPP har ägnat flera år och många PR-miljoner åt att försökatvätta bort den affärsglada image som rådde under Hertzens år iVD-rummet. Men sviterna märks fortfarande. Fastighetsäventyrenoch samgåendet med Trygg-Hansa/Gota initierades av ledningen mengodkändes givetvis av SPP:s styrelse. Under 1990-talet har detfunnits en önskan i styrelsen om att stabilisera företaget efterden turbulenta perioden. Rekryteringen av den nuvarandekoncernchefen, den lågmälde och försiktige före detta SAF--direktören Bo Eklöf, visar på en önskan hos styrelsen att hållaen ganska blygsam förändringstakt.

Men effekten har också blivit att SPP kommit att framstå som ihuvudsak defensivt, för att inte säga handlingsförlamat. Det ärett starkt ord. Men inte omotiverat, att döma av upplösningenhäromveckan i striden om SPP:s överskottskapital. Det är enrejäl pott pengar, 77 miljarder kronor, som ackumulerats genommeravkastning under åren, framför allt på grund av den starkabörsuppgången under 1990-talets mitt. SAF har ansett attkapitalet tillhör företagen, som ju är de som betalat in medlen.

Fackens ståndpunkt har varit att löntagarna också ska ha sin del,eftersom de sägs ha avstått från löneutrymme för att tryggapensionerna. Förhandlingarna i styrelsen har tagit många månader.

TJUVHÅLLER PÅ PENGARNAUtfallet, som presenterades den 21 april, blev en typiskförhandlingslösning. 26 miljarder stannar kvar i SPP som enfinansiell buffert, 12 miljarder tillfaller de blivandepensionärerna medan 39 miljarder öronmärks för företagen. Mendet betyder inte att SAS, IBM, WM-data och andra företag sombetalat in stora belopp till SPP får stora checkar i postensnart. Kontantutbetalningar får ske, med snäva restriktioner, avhögst en tiondel per år av respektive företags överskott.Företagen kan också få använda pengarna som likvid för sinaårliga premieinbetalningar eller för att förtidspensionera sinaanställda - förutsatt att förtidspensionsavtalen tecknas med SPP.Förra veckan meddelade SPP att även dotterbolaget SPP Liv skabetala ut övrskottspengar, cirka fem miljarder kronor, enligtsamma principer som moderbolaget.

Uppgörelsen betraktas inom SAF som en framgång, då den klargöratt merparten tillfaller företagen. Men företagen - SPP:s kunder- kan alltså inte disponera medlen fritt. Att tjuvhålla påpengar var vanligt under kreditregleringarnas tid, då staten ochriksbanken tvingade in många miljarder av näringslivets pengar ispärrkonton och lågförräntande bostadsobligationer. Men nuskriver vi 1998. Agerandet är groteskt.

FLYKT TILL EGNA PENSIONSSTIFTELSERDärför är det inte konstigt - även om de ovannämnda villkoreninte är det enda motivet - att allt fler företag startar egnapensionsstiftelser. Dessa kontrolleras gemensamt med företagetsfackklubbar, som betraktas som mer samarbetsinriktade än fackenpå central nivå. Häromveckan bildade Electrolux en stiftelse.Tidigare har Volvo, Telia och Posten fattat sådana beslut.Stiftelseformen innebär att pengarna inte riskerar att bliinlåsta i SPP. Avtalet förbättrar heller inte SPP:s image på desnabbväxande delarna av pensionsmarknaden, som utgörs avindivider och mindre företag - inte sällan med ickefackföreningsansluten personal. Här har SPP aldrig varit stort.Bolaget lanserade vanliga sparfonder, alltså fonder utanförsäkringsinslag, först i slutet av 1997. Vid årsskiftet fannsendast 1.000 (ett tusen) sådana kunder. Robur och de andrafondjättarna räknar sina kunder i hundratusental. SPP betecknarsig som arbetsplatsens försäkringsbolag. Hittills har detta mestvarit liktydigt med pensionsavtal på nationell nivå, men bolagethar också tecknat avtal på branschnivå samt med större företagoch vissa kommuner. Få men stora kunder och få men storaupphandlingar har för SPP betytt låga distributionskostnader.

Men nu håller alltså monopolen på att luckras upp överallt. STP,särskild tilläggspension, avregleras i år. Under 1998 mister AMFPension sitt monopol på avtalspensioner åt LO-förbunden. Även destatliga och kommunala tjänstepensionerna avregleras. SPP kanknappast räkna med att behålla sitt monopol på PTK-sidansärskilt länge till.

Om man ser på pensionssparandet i övrigt kommer det nyapremiereservsystemet att skärpa konkurrensen genom att nyaleverantörer strömmar till. Marginalerna blir mycket små. Ochnär det gäller privatbetalt pensionssparande är alltså SPP ännubara i startgroparna.

GOTT OCH VÄL - ÄNNU SÅ LÄNGEIdel hot, alltså. Samtidigt måste man konstatera att SPP verkarha klarat den nya situationen riktigt bra inom huvudområdetkonkurrensutsatt tjänstepension. Sedan 1993 har bolaget ökat sinmarknadsandel från 20 till 31 procent.

Ändå är SPP sårbart. Framgångarna de senaste åren berorantagligen till stor del på att bolaget kunnat åka snålskjuts påsin etablerade ställning inom monopolsegmentet, tack vare detinarbetade namnet. Konkurrensen har nätt och jämnt börjat bita.Ett stort hot den dagen ITP-monopolet försvinner är att PTK--medlemmarna tar sin pension och går någon annanstans.Privatanställda tjänstemän är den sortens kunder som är duktigapå att välja och vraka mellan olika pensionssparalternativ.Visst kan SPP behålla stora kundvolymer även i ett sådantscenario. Men ett bolag som Folksam, med tyngdpunkten på LO--sidan, har sannolikt väsentligt lättare att hålla fast vid sinatjänstepensionskunder på en fri marknad än vad SPP skulle ha.

TRÖGT FÖR PRIVATSIDANSPP har inte varit overksamt. En omorganisation har genomförtsför att skilja ut monopoldelen, som ligger kvar i moderbolaget,från den konkurrensutsatta verksamheten som drivs idotterbolaget SPP Liv (före detta SPP Fritt Val). SPP Liv satsarstort på alla slags pensionsrelaterade produkter (fondförsäkring,sjukförsäkring, kapitalförsäkring, gruppförsäkring samt svenskaoch utländska fonder). Investeringar i nya produkter ochmarknadsföring är en viktig orsak till att driftskostnaderna ikoncernen i fjol ökade från 662 till 937 miljoner kronor. Detska dock betonas att SPP tack vare sin storlek har lägredriftskostnader per förvaltad krona än de flesta andra livbolag.

Trots satsningar på internet, mediebearbetning och direktreklamgår det dock trögt på individsidan. Fondprodukterna är pinfärska,och när det gäller privatbetald pensionsförsäkring, där SPPvarit med längre, är marknadsandelen för nyteckningar inte högreän fem procent.

Det är möjligt att SPP kan växa sig starkt inom fond ochprivatpension. Bolaget har ett bra varumärke och en särklassigorganisation, vars potential knappast utnyttjas fullt ut imarknadssatsningarna. Men SPP kan inte matcha bankernas starkadistributionsnät och får därför svårt att nå de individuellaspararna. Och att lägga beslag på upparbetat överskottskapitalgör det knappast lättare att locka nya företagskunder på enavreglerad marknad.

Förvaltaroligopol

SPP hjälper till att befästa bank- och försäkringjättarnasoligopol inom kapitalförvaltning. SPP har ansenliga ambitionerinom kapitalförvaltning. Verksamheten, under ledning av vice VDAnders Ek, bolagiserades i fjol. SPP Kapitalförvaltning HoldingAB skall utföra förvaltningsuppdrag åt uppdragsgivare. Det skaalltså vara ett beställare-kund-förhållande för att skapa högeffektivitet och låga kostnader och göra det möjligt att ta inexterna kunder. SPP Kapitalförvaltning har fått in några sådanauppdrag, hoppas på fler och ser marknaden som mycket intressantpå sikt, trots att lönsamheten på den här typen av uppdrag justnu är väldigt pressad. För SPP:s del kanske satsningen såsmåningom kan bli givande. Men ur konkurrenssynpunkt är denolycklig. Den svenska finansbranschen domineras av ett litetantal storbanker och försäkringsjättar. Oberoende förvaltare somTrevise och Banco ingår numera i stora internationellabankkoncerner och koncentrationen tilltar.

Jättarna vill bli ännu större. Det är därför som SPP, Skandia, S--E-Banken/Trygg-Hansa, Folksam och Föreningssparbanken bildatsärskilda affärsenheter som skall ragga externaförvaltningsuppdrag bland stiftelser, kommuner och företag. Debefäster därmed oligopolet på kapitalförvaltningsmarknaden.

BILDTEXT: I gladaste laget. Dåvarande cheferna för SPP och Trygg--Hansa, Krister Hertzen (t.h.) och Björn Sprängare (t.v.),presenterar den olycksaliga koncernbildning som SPP definitivtkunde lämna först hösten 1997.

FAKTARUTA: SPP

Verksamhet: Sveriges största liv- och pensionsförsäkringsbolag.

VD BO EKLÖFSO Ingemar Mundebo

Ömsesidigt, dvs icke börsnoterat

SPP, mkr 1995 1996 1997SPP, mkr 1995 1996 1997Premieintäkt 1) 21195 16701 13417Kapitalavkastning 31758 43768 42122Driftskostnader -506 -662 -937Tekniskt resultat 28119 41197 17912Balansomslutning 241964 282489 325685Konsolideringskap. 89647 119327 128191Konsolideringsgrad, % 126 144 1411) Premieintäkten blåstes upp under första hälften av 1990-taletpga förtidspensioner i industrin.

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom