Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Volvo-Scania: Det svenska bilkriget

1999-02-03 08:00

Kampen mellan Volvo och Scania har nog bidragit till att göraSverige världsledande på tunga lastbilar.

Volvo Personvagnar kommer snart att befinna sig hos världensnäst störste biltillverkare, Ford, och Saabs personbilar är hosden störste, General Motors. Båda Detroitjättarna behöverutländska prestigemärken i sina organisationer och förhållandenamellan Volvo och Saab kommer även fortsättningsvis attkännetecknas av konkurrens på alla arenor, från hemmaplan tillDetroit. Om bilarna förblir svenska på längre sikt är en annan fråga.Gradvis kommer nog Volvo och Saab att utvecklas och produceraspå andra håll.

Bryter givande förhållande

Nästa steg i det svenska biläventyret är den påtänkta fusionenmellan Volvo och Scania. Problemet med den blågula lösningen äratt den bryter ett långt och givande konkurrensförhållande.Gamla Scania-Vabis, bildat redan i början av seklet genomsammanslagning av skånska Scania och sörmländska Vagnfabriken iSödertälje (Vabis), fick inte riktigt upp farten förrän i slutetav 1940-talet. Kapitalister var alltså tålmodigare förr.Den drivande kraften bakom förändringen var ingenjören ochrationaliseraren Carl Bertil Nathorst, som anställts av MarcusWallenberg 1939 och som tillträtt som VD ett år senare. Han hadeproduktionsteknisk erfarenhet från Separators verkstäder, ochbörjade omvandla företaget till ett modernt verkstadsföretag.

Tung renodling

Produktionen blev redan under mellankrigstiden inriktad på tungafordon, och detta drag renodlades. Ett underleverantörsnätbyggdes upp och nya marknader bearbetades.Man fick också den svenska generalagenturen för Volkswagen,vilket hjälpte till att finansiera utbyggnaden under 1950- och60-talet. Om den agenturen hade Nathorst en ekonomisk tvist medWallenbergarna. Han vann tvisten, men fick lämna företaget ochScania har därefter inte gjort särskilt mycket för att måna omhans plats i historien.Nathorst ville via samarbetsavtal med brittiska Leyland ochamerikanska Mack höja kompetensen i sitt lilla företag iSödertälje och han anställde civilingenjörer i ett företag somtidigare dominerades av mekaniker.Ny VD i Scania-Vabis blev så småningom Gösta Nilsson, som varitöverdirektör i Vattenfall, och det var under dennes ledning sominternationaliseringen och utbyggnaden fortsatte i de spår somNathorst kört upp.Scania-Vabis gick från ett medelstort företag till ettstorföretag med 4.000 anställda, med mer än halva tillverkningenpå export och med god lönsamhet. Expansionen blev inte fullt såsnabb som för Volvoföretaget, eftersom lastbilsmarknaden inteväxte lika snabbt som den för personbilar.Men Scania-Vabis sporrade Volvo på lastbilsområdet. Den svenskatekniska utvecklingen i branschen gick därför snabbt under1950-talet. Södertäljelastbilen Drabant fick en ny synkroniseradfemväxlad låda och 40.000 mils körsträcka utan motorrenoveringblev vardagsmat. Största exportmarknaden blev Holland, Norge ochBelgien..I takt med att vägarna förbättrades kunde de maximala lasternaöka och de vägburna transporterna bli allt fördelaktigare.Transporterna mellan Sverige och kontinenten femfaldigas.Skogsbolagens många tunga timmertransporter i Norrland var enperfekt testmarknad.Volvo låg efter, men inte mycket. Det introducerades modellefter modell av tunga svenska lastbilar med allt störremotorstyrka och lastförmåga. Motorerna blev viktigast och den såkallade turboladdningen blev nyckeln till framgång. Här hannVolvo före, men konkurrenten var hack i häl. Troligen var detden intensiva lokalkonkurrensen som gjorde att de båda svenskatillverkarna klarade olika konstruktionsproblem som drabbadeutländska konkurrenter. Svenska tunga lastbilar blev ett begrepppå världsmarknaden.

Som stöd till flyget

Scania-Vabis fusionerades med Saab år 1968 till Saab-Scania.Tanken som huvudägaren Marcus Wallenberg hade var att detlönsamma lastbilsföretaget skulle stödja den yngreteknikorienterade flygkoncernen som också kommit in påpersonbilar och elektronik. Till en början kamperade Scania ochpersonbilarna ihop i samma division, vilket inte visade sig varnågon bra lösning, redan 1972 fick lastbilarna vara i fred iegen division. Ungefär i samma skede bildade Volvo stegvis ensjälvständig lastbilsdivision.

Defensivt

Logiken bakom den av Marcus Wallenberg och Pehr G Gyllenhammar föreslagnafusionen mellan Volvo och Saab-Scania år 1977 var klart defensiv. Mångaifrågasatte om personbilar kunde klara sig i Sverige. Framförallt såg Volvo dystert på sin personbilsdivision ochSaab-Scanias motsvarighet som vägde lättare ännu aldrig gått medvinst. Lastbilsdivisionerna gick däremot bra i båda företagen,framför allt i Scania.Men är det verkligen värt att göra sig av med Scania för atträdda den förhållandevis lilla personbilsrörelsen? Saabfolketmed VD Curt Mileikowsky såg också risken att de skulle slukasupp av den stora organisationen i Göteborg. Därför fronderade demot planerna. Det märkliga var att Marcus Wallenberg backadeutan att ta strid.

Irriterad Volvochef

Volvochefen var mycket irriterad över detta. Saabs bilchef StenWennlo, som ledde motståndet borde ha fått sparken direkt.Saab-Scania Curt Mieleikowsky var en förrädare som inte taladeom genast att han var emot. Den bild som journalisternaförmedlade, den att Saabfolket efter de inledande kontakternamed Volvo förstod att deras identitet helt skulle utplånas, gavinte Volvochefen mycket för. Att Sverige skulle må bra av att hatvå rivaliserande företag i samma bransch var konventionelltsnack. Det behövdes istället kraftsamlingar och på det områdetvar till och med socialdemokraterna alldeles för rådvilla.Det har talats om fusion mellan bilföretagen många gånger sedandess. Och argumenten för och emot har stått sig oförändrade. Debåda lastbilsdivisionerna som blivit självständiga bolag harvisserligen valt delvis olika strategier både när det gällerproduktbredd och expansionsstrategi, men lokalkonkurrensen harbestått och troligen medverkat till att Sverige fortfarande ärvärldsledare på tunga lastbilar.22 år efter den stora misslyckade fusionen görs detett nytt försök. Återigen är det Wallenberglägret somtvekar. Men den här gången kanske de tvekar om att ta en ledanderoll i sammanslagna Volvo-Scania.

BILDTEXT: Volvo låg efter, men inte mycket. Det introducerades modellefter modell av tunga svenska lastbilar med allt störremotorstyrka och lastförmåga.

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom