Dags att höja räntan

Kronan är historiskt svag. Dagens nivå på dryga 10,20 mot euron är den svagaste nivån någonsin, med undantag för en kort period efter finanskrisen. Trots det fortsätter flera direktionsledamöter i Riksbanken att påtala att kronan inte får stärkas för snabbt. Ur ett marknadsperspektiv är det anmärkningsvärda uttalanden. Vid en nivå på 9,20 hade jag kunnat förstå, men dit är det långt.

I sitt senaste räntebesked justerade Riks­banken ned inflationsprognosen markant samtidigt som den lät reporäntebanan vara oförändrad. Det är svårt att tolka det på annat sätt än att banken köper tid. Förhoppningen är att inflationen ska komma tillbaka, mer troligt är dock att den inte gör det.

Inflationen var lägre än Riksbanken förväntat i såväl januari som i februari. Min tolkning av protokollet är dessutom att majoriteten av ledamöterna ser en betydande risk för att inflationen blir för låg för att ränta ska kunna höjas i linje med nuvarande räntebana. Sannolikheten för att räntebanan behöver justera ned framöver är därmed överhängande.

Nordeas bedömning är sedan länge att Riksbanken inte höjer reporäntan alls i år och risken är nu att centralbanken inte höjer nästa år heller. Det betyder i så fall att vi går in i nästa låg­konjunktur med negativ reporänta.

Riksbanken sitter djupt nedsjunken i ECB:s knä. Inflationsmålet ska nås till varje pris, oavsett vad det kostar. Samtidigt styrs prisbilden i Sverige i mångt och mycket av globala priser. Då återstår för Riksbanken att försvaga växel­kursen. Riksbanken får svårt att agera före ECB om krona inte får stärkas nämnvärt, därav leda­möternas märkliga uttalanden mot en eventuell kron­förstärkning.

Det är inte rimligt att Riksbanken dopar ekonomin genom att försvaga växelkursen när ekonomin går på högvarv och ger stora överskott i bytesbalansen. Om svensk ekonomi varit större och mer betydelsefull globalt hade omvärlden opponerat sig starkt. Svensk exportindustri måste kunna klara en betydligt starkare krona än så här.

En svag krona är heller inte enbart av godo för svensk ekonomi. För importföretagen är förhållandet det omvända. Svenska folket blir också fattigare i förhållande till omvärlden när kronan försvagas. Att kronan skulle stärkas på ett så betydande sätt att företagen slås ut och jobben utmanas ligger inte i korten på de här nivåerna.

Har det någon betydelse om reporäntan är svagt negativ eller svagt positiv när konjunkturen vänder ned? Det är klart att det är bättre och enklare om räntan finns kvar som vapen. Riksbanken antyder då och då att det inte spelar så stor roll om reporäntan ligger på -0,5 procent eller på 0,5 procent. Men det är fel enligt min bedömning. På den här historiskt låga räntenivån har det ­betydelse. En procentenhet högre ränta på ett rörligt bolån på säg 1,5 procent är en uppgång med närmare 70 procent. Det känns i de flesta plånböcker.

Men att räntevapnet inte finns tillgängligt betyder inte att Riksbanken är avväpnad. Centralbanker tycks efter finanskrisen vara fenomenala på att hitta nya verktyg. Så lär det bli den här gången också. Att köpa kommun- eller bostads­obligationer ska inte uteslutas även om det enligt min bedömning vore skönt om Riksbanken undvek. Finanspolitiken lär och kan också spela en större roll.

Samtidigt sker en utvärdering av Riksbankens politik. Mycket talar för att den får en akademisk touch.

Inflationsmålet lär förbli heligt och de risker som byggs upp med en allt för expansiv politik får lösas på annat sätt. I Sverige tycks det stavas reglering. Redan innan det förstärkta amorteringskravet är infört börjar nya regler för kreditgivningen diskuteras. En alltför reglerad marknad har vi erfarenheter av. Tyvärr inga bra erfarenheter.

Färre ska försörja fler

Andelen unga och äldre ökar snabbt i Sverige, samtidigt som inrikes födda i arbetskraften minskar. Allt färre ska försörja fler, vilket sätter press på kommunerna. Integration och produktivitet blir avgörande.